Idag var det inte lika varmt men ändå nästan 20 grader på kvällen. Vi tog en båttur efter middagen för att bada i stugan. Det är verkligen en ynnest att ha denna badvik att bada i. Förväntansfulla barn och en minst lika förväntansfull hund packades in i bilen, sen körde vi genvägen genom den slingriga mycket guppiga skogsvägen som leder till båthamnen. Vi sparar nästan en mil på att ta den vägen. Annars måste vi göra en krök runt en stor del av staden. Båtfärden tar cirka tio minuter.

Jag och alla andra gillar att åka båt.

Vissa har lika bred bak som matte...

Väl framme låg viken spegelblank och inbjudande. Tjoho, det tog inte många sekunder innan alla utom badkrukan i familjen kastat sig i vattnet. Nej! Nu trodde ni allt fel! 

Badkrukan är INTE jag. Det är min man. Han har inte badat på många år. Hu, han tycker det är för kallt. 

Jag däremot är som en säl i vattnet. Vissa likheter finns onekligen...

Spana in valkarna ni, jag bjuder på dem!

Det var 20 grader i vattnet! 

Jag passade på att ta en helhetsbild av öppna spisen. Visst är den vacker! En riktig pärla.

Efter festis och bullar for vi hem igen. Nybadade och fina.

Förresten, det finns en badkruka till i familjen. Pommac. Han hatar att bada. Synd. Han har svettats och flämtat och verkligen behövt svalka sig de här varma dagarna. Tänk själv att ha en kolsvart tjock päls! 

Nu ska jag ta en kopp te innan jag går och sover. Barnen har vänt på dygnet och är vakna till långt efter midnatt. Det är bara att försöka hänga på. Gääääsp!

Förresten har dottern valt att sova i vår säng nu två nätter i rad. Det var inte bara jag som fick abstinens efter rumsflytten! Men nu ska jag försöka få henne att somna i sin egen säng i natt. Nog är det mysigt att gosa med henne, men hon är en pendel i sängen som  bara roterar och svänger fram och tillbaka och utdelar knytnävsslag och sparkar mest hela natten.

På begäran ska jag försöka skriva ned receptet på min smörgåstårta.

Jag använde runda hönökakor från Pågen. De är delade i halvor så jag lade dem omlott hela tiden så att tårtan inte skulle delas i mitten. (Alltså så att snitten/skarven ligger på olika ställen hela tiden.)

I de olika lagren hade jag följande fyllningar.

Fyllning 1: Tonfisk, rödlök, crémefraiche och måttligt med majonäs.

Fyllning 2: Hackade kokta ägg, Kalles randiga

Fyllning 3: Rökt gravad lax skuret i småbitar blandat med philadelfiaost naturell.

Fyllning 4: Sikrom med cremefraiche och gräslök.

Dessa fyllningar varvade jag mellan bröden. Då och då droppade jag citronsaft på bröden för att få de lite saftigare. Inte för mycket dock.

När alla lagren var fyllda gjorde jag en röra med créme fraiche och dill och liiite majonäs som jag "smörade" tunt på översta brödet. Därpå lade jag sen ett berg av räkor samt kokta ägg som jag skar i klyftor. Lite svartpeppar och vindruvor på toppen. På sidorna smörade jag med cremefracihe och dillröra och tryckte fast ostskivor bara för att dölja bröden. Sist dekorerade jag med gräslöksstrån och gräslöksblommor.

Ett kalas utan pms är ett helt annat kalas än med pms. Vill bara klarlägga det. Allt funkar. Jag funkar. Jag har inspiration att orka göra fint. Jag har inspiration att göra tårta och så vidare. Så dagens kalas kändes härligt. Nu är det ju så att det bara är jag som märker någon skillnad. Gäster och familjemedlemmar har ju säkert ingen aning om vad som pågår inne i mig. Vilken kämpig kamp det varit att få till ett kalas när jag inom mig bara velat gå och dra något gammalt över mig. Idag var det lätt. Ingen kamp. Inspirationen var med mig. Glädjen och lusten och det gör hela skillnaden.

Smörgåstårtan blev skitgod. Jag gjorde sju olika lager med fyllning med fisktema. Räkor, tonfisk, lax, rom och kaviar var basen. Den blev både snygg och god och jag hade roligt hela tiden jag gjorde den. Lätt som en plätt. Vanligt gräddtårta hade vi också. Den var riktigt onyttigt god med sliskiga godisar på.

Efter gästerna gått är det alltid en skön känsla. Det är roligt med gäster, men efteråt är man så skööönt avspänd och pustar ut och så är det så välstädat och fint. Pommac går runt och nosar om det glömts något gott kvar.

Då gillar jag att gå runt och fota och kika och se det gästerna såg. Försöka se med andras ögon liksom.

Vissa passar på att ta en bit till innan allt stuvas in i kylskåpen.Värmen var enorm idag och jag var tvungen att ta fram alla parasoller jag hittade.

Även Pommac fick en pippresent idag och den har han hårdbevakat hela dagen.

Perennrabatten börjar vara riktigt härligt frodig och fin nu. Daggkåporna, min absoluta favorit är höga och kommer snart att få sällskap av pionerna som står i knopp.

Härbret har jag inte visat så mycket av. Det är en riktigt gammal byggnad från säkert 1700-talet.

Huset från sin bästa sida enligt mig. Denna sida ser bara närmsta grannen och hästarna på ängen och eventuella ängsflanörer.

Dagen till ära fick bron röda mattan. Eller randiga mattan. Efter rumsbytena är bron proppfull med påsar och möbler som inte hunnit till förråd och för att lura ögat att bara se något snyggt slängde jag dit mattan. Jag tror det funkade! Nu ska jag åka och handla åt sonen som vill lyxa med något gott fredagsmys här på onsdagskvällen. Det är ju hans födelsedag vetja.

Idag är en stor dag. Äldste barnet blir femton år.

Jag minns att då är man stor. Stora tankar, stora känslor. Man är nästan inte barn längre.

Men mitt barn kommer han alltid att vara. Min lille son. Han är snart 1.90 lång. Hans ben är dubbelt så stora som mina, hans fötter har stl 45-46. Hela han är en jätte bredvid mig. Ändå känns han som mitt lilla barn. För det ÄR han. Om man frågar mig. Han och jag bråkar ibland så stickorna ryker. Men oftast är vi sams. Han är kul att vara med. Han har humor och är intelligent. Allmänbildad. Han läser nyheterna på datorn under hela dagen och hänger med i det mesta. Har alltid ett svar på allt. Han är väldigt intresserad av spel också. Han kan försvinna in i spelets värld hur länge som helst. Det är det vi bråkar mest om. Min oro att han ska växa i 90 grader, få elallergi och fel i hjärnan av allt spelande. Hans irritation över min oro. Men är det inte det vi är till för vi mammor? Att oroa oss över saker som inte behöver oroas för.

Han kommer att få pengar i present. Och eget ansvar över sin ekonomi. Från och med i dag kommer vi att överföra barnbidraget på honom och så får han sköta allt själv. Det måste till för att han ska lära sig att hantera pengar. Egentligen önskade han sig en moped. Men mannen vill inte ha honom på landsvägen med moped och jag vet inte vad jag vill, tycker väl att man inte ska vara för överbeskyddande. Så nu får han pengar och med hjälp av barnbidraget kan han kanske samla till en moped rätt snart. 

För att han ska ha ett paket att öppna får han dessutom lite knasgrejor. En stor kartong med åtminstone halvårsförbrukning av goddoftande duschtvålar, roll on, schampo, och hudkräm. Sånt som han är arg över annars. "Måste vi ha den här eldoradoskiten" som han säger om duschtvålen vi köper. (Det går mycket tvål hos oss och vi ser hundralapparna rinna ut i avloppet, vilket jag skojat om förr. ) Så nu får han lukta annat än eldorado ett tag. Sen ska han få en flaska med Eco cocacola. Ekologisk coca cola utan koffein. Det är en kulgrej. Han tycker att jag är alldeles för "ekologisk" av mig och hans grej att provocera har alltid varit att säga saker som  "jag vill inte ha sån där skit jag vill ha lite hederligt gift i maten". Det är liksom stående skämt mellan oss att han alltid försöker vara så onyttig som möjligt för att vara motsatsen till nyttiga tråkmånsen morsan. Så han kommer att fatta humorn. Det är ingen risk att han läser detta då han snarkar fortfarande. Vi ska sjunga vid elvasnåret för honom.

Så nu ska jag gå och göra en nyttig onyttig smörgåstårta som jag lovat honom idag.

Ibland såg jag inte så 80-talig ut...

Men det var bara för att det var svårt att ha axelvaddar i ett linne...

På 80-talet hade jag inte en labradudel-jag försökte se ut som en själv istället!

(Och jag hade pms då också...) 

Ja, jisses. Allt var inte bättre förr. 

 Detta är jag på det ljuva 80-talet med vår älskade engelska setter Pontus. Han bor sen många år i hundhimlen och äter ost varje dag. 

Utlovade ju lite bilder, men efter en rumsflytt blir det en hel del bråte som inte kommit dit de ska. Kläder som ska byta plats samlas i högar innan de hittat sin nya plats och saker som ska rensas ut har inte kommit ut ännu. Det jag försöker säga är att det inte är läge att fotografera helheter ännu. Så jag bjuder på lite detaljbilder.

Vårt sovrum har hamnat på nedervåningen nu. Bakom köket. Dotterns förra rum. Det blev ett härligt luftigt rum.

Jag sov gott där i natt, förutom att jag saknade ljudet av barnen. Vi har haft barnen i sovrummet ända tills nu. Eftersom förra rummet var så stort och hade en mellanvägg har de funnits alldeles i närheten. Jag saknade deras snosningar i gårkväll. Kände mig väldigt långt borta från dem. Ja yngste sonen sover ju i rummet bredvid vårt, så ett barn hade vi i närheten som tur var. Kommer på mig själv med att hoppas att dottern ska vilja sova med oss i natt. Jisses vad jag har svårt att vara utan dem! Men det är skönt att få sova ostört. Det är hönsmamman i mig som undrar om de mår bra. Jag vill höra om de plötsligt börjar må illa eller har mardrömmar. Jag hoppas de ropar högt om det inträffar!

Hängde ett tyg som skydd bakom sängen. Ett tyg som bara väntat på att få användas men som jag varit för snål att sätta saxen i. Nu slapp jag det. Bra att ha en hel vägg och inte snedtak som vi haft förr.

Giraffen och trädet verkar inte ha något emot att byta inneboende.

Sekretären fick flytta in också. Den uppmärksamme ser att jag har samma tapet i lådan längst upp till höger som på giraffen. (Såja, nu vet även den icke uppmärksamme det.)Röda skåpet orkade vi inte baxa upp på övervåningen så det får jag också njuta av i sovrummet.

Hörnskåpet bor också här. 

Härligt att ha fönstret på vid gavel!

Dottern bor nu uppe i mellanrummet.

Därinne lämpade det sig inte att fota mer än närbilder idag. Dottern stormtrivs och leker och leker och leker. Det är alltså bra lekenergi där!

Den tapetserade ikeaskåpen är så populär bland barnen att den har en egen kölista. Dottern stod på tur nu.

Där ryms många leksaker.

Mannens nya arbetsplats blev toppen mitt i hallen, mitt i huset. Därifrån ser han ytterdörren. Han kan sitta som spindeln i nätet och ha koll på allt och alla. Jag är riktigt avundsjuk!!! Sonens rosa rum lämpade sig inte för fotografering idag. Men det kommer.

I trädgården frodas det i värmen. Gräslök är inte bara gott, det är en favorit i rabatterna för mig. Älskar den lila blomman!

Den får ersätta allium löken som jag planterat men aldrig verkar få i blom. På brunnen ställer jag många krukor och nu börjar det bli frodigt och fint. Rosorna blommar och ramar in brunnen så vackert.

På basketbollsskyddet (som skyddar min rabatt från tunga basketbollar) brukar jag hänga lite amplar med sommarblommor. Det blir lite extra färg innan alla perennerna kommit igång ordentligt. Den underbara älsklingsfavoriten löjtnantshjärta blommar för fullt liksom några andra tidigblommande. Det är så roligt för min dotter är lika fascinerad som jag alltid varit över det romantiska namnet på den blomman. Den som kom på det poetiska namnet, löjtnanthjärta, var nog en riktigt romantiker!

Bredvid blommar en orange favorit som jag dock inte vet namnet på. Nåt med vår har jag för mig...?