NU ska jag gå och lägga mig, men innan jag gör det måste jag bara puffa för en ny norsk blogg som sett dagens ljus.

Jag är kääääär!!!

Jag är där och hälsar på flera gånger om dagen. Jag riktigt våldgästar henne! För det är sååå fint och sååå fantastiskt och hon gör så många och fina inlägg. Det är särskilt nåt för dig som gillar inredning. Men det är ju en alldeles ny blogg så det kommer nog att handla om allt möjligt sen!

Om det fanns en titel som heter Veckans shooting star så skulle det vara denna!

Alltså varsågoda:

The Shooting Star!!! 

LYX är att få äta själv, hemma, i ett knäpptyst hus, utan teveskval, barnskrål, brus över huvud taget. Alldeles ensam, utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Äta precis det jag är sugen på för stunden. En sån måltid har jag haft idag. Och jag njööööt!

En hederlig sallad med lök, tomat, isbergssallad och fetaost och ett glas vatten. Lite trist, javisst, men ibland är man sugen på nåt trist!

Jag åkte till Kronan för att lämna lite utrensat skräp och kunde inte motstå att titta in på möbelbutiken. (Återvinningsbutiken.)

Finner mig plötsligt komma hem med en stor trasig rödmålad spegelbyrå!

Suck!

VARFÖR kunde jag inte motstå?

Det lustiga var att för cirka en månad sen kom jag hem från samma butik med en gammal rödmålad spegel. Den skulle vara i dotterns rödvita rum var det tänkt. Denna röda byrå, som saknar sin spegel är målad i exakt samma färgnyans som spegeln. Så det var som att de bara måste bli ett par...

Spegeln har jag hängt i gluggen där den ovala spegeln saknas...

Jag kan faktiskt inte riktigt bestämma mig för om jag gillar den där byrån eller inte. Eller jo, jag gillar den, men det blev liksom FÖR mycket rött därinne nu. Så nu är planen modifierad. Inget mer rött. In med andra kulörer nu!

 Innan ett rum är i harmoni, så att jag är nöjd, kan jag känna en stor olust. Är det inte bra, i harmoni, i balans, i min föreställningsvärld, då känner jag mig olustig och irriterad. Och så känns hennes rum just nu. I mina ögon blev det inte så som jag sett det framför mig. Så det behövs lite mer "piffning" innan jag är nöjd och i harmoni. Det är en liten irritation som gnager i mig innan det är klart. Nu låter det ju som att jag är perfektionist och det kan man ju verkligen inte tro om man besöker mig och ser röran och kaoset som råder. Men det är som att inredning är en slags konstform för mig. Min tavla, min målning, mitt konstverk, saknar den känsla jag eftersträvar. Så jag måste jobba vidare med mitt konstverk! När det är fulländat är jag beredd att visa det i sin helhet...

Jag HATAR:

Syntet av alla de slag. Syntetiskt tyg, syntetiskt socker, syntetisk färg.

VARFÖR när det riktiga (Bomull, siden, ull/ socker/ oljefärg) är så mycket bättre?

Halvfabrikat. Man har noll koll på vad man stoppar i sig. NOLL (zero) koll!

Hyckleri. Typ; "nej men jag vill absolut inte ha något doppa, jag bantar ändå". (samtidigt som de tänker "jävla snåljåp som inte kan bjuda på nåt att doppa".) Förstår mig inte på det där. Att det är meningen att jag ska truga egentligen och så ska de tacka ja efter ett tag? Fixar inte det. Blir känd som snål då istället.

Negativ inställning. Typ: Det går inte. Det är ingen idé. Fast det går, om man bara försöker.

Snobberi. Typ; "jag ser BARA på vetenskapskanalen för allt annat är såååå banalt".

Fördomar: Typ: "Nååårrland, där bor det bara omkring femhundra personer och alla känner varann". Eller: "Män som är pappalediga är toffelhjältar." Eller: "Rödhåriga har hett humör."

Hatlistor. Typ precis den här.

Här kommer jag med ett boktips som jag verkligen rekommenderar till alla.

Den har äntligen kommit ut i pocketform och ni hittar den i alla ställ med pocketböcker som står lite överallt nu för tiden. Köp denna istället för Mama eller Elle eller Hemmets Veckotidning eller vad ni nu köper. För man blir verkligen inspirerad av den att göra något själv.

Vissa saker ger ett sting av dåligt samvete och vissa saker ger en fullständig aha-upplevelse. Om flera av er köper denna bok och dessutom följer några av de härliga råden han ger så kommer vi alla att hjälpas åt att vända skutan rätt. Den där skutan med elände som håller på att försätta vår jord i stor akut fara.

Man kan också få känna sig duktig om man redan gör något som han tipsar om. Det är en skön känsla. Att få känna sig klimatsmart!

Jag lovar, det är en underbar bok. Urvackra inspirerande bilder och härlig text utan pekpinnar, men med en ton som ger inspiration och lust att bli bättre på att tänka två gånger innan man använder en maskin istället för handkraft eller tar bilen istället för att cykla eller tvättar tröjan istället för att använda den en dag till.

Massor av SMÅ tips som om vi alla följer dem blir till enorma vinster för miljön!

Jag ÄLSKAR denna bok!!!

Om du har två minuter över nu så kan du gå in och läsa detta. Det är ett inlägg från mig för exakt ett år sen. (Finns även i kolumnen här bredvid.)

Det är faktiskt lite kul (och inte kul för mig) att se att INGENTING blivit bättre fast jag inbillade mig det. Eller man hör väl en ironisk ton i min förhoppning där i slutet...?