I fredags morse var det morgonstress som vanligt och kanske lite mer än vanligt då en buss skulle plocka upp 40 barn i skolan och jag var den som skulle ta emot alla. Vi fick inte komma för sent helt enkelt.

Just denna morgon ville jag hemskt gärna ha med kameran och just därför hade den gått och gömt sig i nåt skrymsle. Jag irrade omkring och sökte samtidigt som jag delade ut order till höger och vänster; ta på dig sockorna, borsta tänderna, borsta håret, gå och kissa, stå på händer...

Ja, inget skulle hända om jag inte delade ut order. (Eller så skulle det hända hur bra som helst och jag skulle vara betydligt mindre uppjagad.)

Stressen byggdes sakta på när det ena efter det andra tjorvade och klockan tickade allt fortare mot 8.00 Äldste sonen lyckade spilla youghurt på rena tröjan, enda rena, några låg blöta i tvättmaskinen och resten i smutstvätten. Försökte att ur smutskorgen (nä nu ljög jag-bland de smutsiga tröjor som låg utspridda i lägenheten på väg till smutskorgen) hitta en som var något mindre smutsig än den som hade youghurtfläckar och fick sen ägna mycket ilska åt att FÅ HONOM ATT ACCEPTERA TRÖJAN!!! Sen skulle dottern ha frukt, men ingen frukt dög och att KOKA BROCCOLI GICK JU INTE, sonen hittade inte skorna först och hittade dem sen i vardagsrummet VAD GÖR SKORNA I VARDAGSRUMMET???. Själv hittade jag inte kameran fast jag VET att jag hade den i köket senast VEM HAR TAGIT KAMERAN- MÅSTE NI VARA SÅ KLÅFINGRIGA??!! 

Jag skulle inte vilja vara barn till mig när jag är sån som jag var då på morgon, men som jag tyvärr är någon (några?) gång (er) varje dag...

När vi äntligen har kommit så långt att vi allihopa är i hallen och en efter en blir klar och droppar ut, mer eller mindre välutrustade, så hittar inte yngste sonen sina crosshandskar.

Dessa crosshandskar är hans käraste ägodel efter kepsen och han vägrar att gå till skolan utan dem, iallafall inte utan en rejäl kamp först.

Jag rusar runt som ett frustande ånglok och letar crosshandskar och pyser ut ilska och stress samtidigt.

När de andra barnen har gått ut har de lämnat lägenhetsdörren på vid gavel och mitt när jag är som allra mest galen och ställer mig med armarna upp i luften och i en överdramatisk gest vrålar med uppspärrade ögon VARFÖR KAN DU INTE LÄGGA VANTARNA PÅ SAMMA STÄLLE????!!! , precis då kommer den lilla unga tjejen till tidningsbud och lämnar tidningarna förskräckt på hallmattan. Fort, fort, vänder hon på klacken och SPRINGER därifrån, med rädda ögon...

Vi kommer i tid.

Vi hinner prata i bilen.

Jag hinner säga förlåt att jag blev så galen.

Någon  kamera fick jag inte med mig. Och världens snyggaste och roligaste motiv dyker NATURLIGTVIS UPP.

Därnere under jord ställer sig alla 40 barn, med min son längst fram i mitten, i en stor skopa till en lastmaskin, poserande för det allra bästa klassfoto som man någonsin skulle kunna ta.

Och ingen har kamera.

Och jag har alltid kamera.

Och för triljonte gången lovar jag mig själv att NU, nu var det sista gången allt är så oorganiserat.

Nu ska  vi ha färdiga ryggsäckar. Skorna ska stå på parad.

Varje kväll ska jag gå igenom alla kläder och se att allt finns framme. 

Kameran ska stå i ett särskilt kameraskåp. 

Det ska finnas fin frukt i fruktskålen (och inte ouppackat i en massa påsar på köksbänken).

I kylen ska inga tomma paket stå utan allt ska vara genomgånget och hemhandlat och i ordning.

Sallads huvudet ska bli uppätet varje gång istället för att ruttna inifrån och en ny kaviartub ska inte påbörjas förrän den föregående är tömd. 

(Just nu har vi kanske sju stycken påbörjade kaviartuber i kylskåpen...) 

Jag lovade mig själv dyrt och heligt att NU, nu ska det bli en förändring!!!

Jag ska bara flytta först!

Där i nya huset kommer allt att vara ett under av ordning, iallafall efter att vi packat upp, vi kommer att träna in nya rutiner och det kommer inte att inträffa att barnen går med udda sockor till skolan.

DÄR ska vi bli nya människor!!!

Eller hur? 

 

Hemliga T

6 maj 2007 09:15

Hehe, gissa om jag känner igen mig. Precis sådär blev det ju när vi flyttade. Helt magiskt började vi städa regelbundet, Sonen lägger alla sina leksaker i sina lådor så fort han lekt klart med dem och vi har matlistor och lägger oss i tid på kvällarna. Visst är det fantastiskt vad en flytt kan göra? *ler*

http://hemligarummet.bloggagratis.se

 

Persilja

6 maj 2007 09:56

Jaaa! Det är precis som trolleri!!!
(Lika magiskt trillar man tillbaka i gamla vanor igen och då blir det väl dags för flytt igen eller???

 

IT-mamman

6 maj 2007 10:19

En uppmuntran: Vi flyttade hit för fyra år sen och vi har inte fått ordning i våra liv än. (Ojs, det lät inte som en uppmuntran!)

http://itmamman.wordpress.com

 

Persilja

6 maj 2007 20:32

IT:mamman: Du kan då alltid säga de rätta orden!

 

Hemliga T

6 maj 2007 21:09

:) Jorå, för oss funkade det i en vecka. Och nån dag då och då med ojämna mellanrum. Kanske bara att acceptera att man är den man är. Eller fortsätta vänta på att man ska bli vuxen. :)

 

elaina

6 maj 2007 22:28

Jo, eller hur!
Låtom oss flytta: nu-genast-å på en gång,
Halleluja-Amen...
;0) *fnissar-igenkännande*

http://elaina.bloggagratis.se

 

Anki

6 maj 2007 23:27

Låter lite som här hemma......
fast vi ska inte flytta så vi ska få ordning ööööhhh när barna blir stora :)

http://sytt.blogg.se

 

Dubbelörnen

7 maj 2007 08:28

Varför känns dessa löften om ordning o reda så välbekant... hmmm. Känns som Någon skulle rabblat dessa mantran om förändringens tid i och med flytten... Känns som Någon lovade dyrt o heligt ordning i papper, insortering, välstädade garderober, snyggt o välstädat hem som en bild tagen ur en inredningstidning... Vem som helst kunde kliva in i hemmet när som helst o där skulle denna Någon stå, leende ta emot dem o stolt visa sitt hem... när som helst, vilken tidpunkt som helst... Hembakade bullar förståss o hembakat bröd....

Det där med alzheimer har jag läst börjar i olika lightversioner... Tusan att jag inte kan komma ihåg var jag hörde dessa mantran uttalas o av vem!!?? Vet bara att det var vintern 2005/2006... men vem, vem, vem....

http://karljohansgarden.blogspot.com

 

Persilja

7 maj 2007 09:44

Ja, det är underligt så härligt selektivt den där alzheimern drabbar oss också!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...