Senaste inläggen

Av Persilja - 13 maj 2009 06:49

Käraste GRY!

Sluta genast med ditt Twittrande! det är inget för dig.

(För jag fattar inte ett förbannat skit och jag kan inte ens svara dig på den där flr944sl%%€%##?Ä--de skitsidan.) Kom tillbaka till bloggvärlden. Jag vet att Twitter är mera coolt och inne men det där snuttifierandet är inget för dig. (Och jag fattar inte et jooootttta!!!!)



Av Persilja - 13 maj 2009 06:32

Glömde visa gårdagens fynd på återvinningsmarknaden. Ibland är det som att vissa saker bara ligger och väntar på en.

Kanske, kanske finns det någon som minns att jag till och med hade denna tapet som bakgrund i min blogg ett tag. Fågel Blå.

En tapet från lim och handtryck. Jag betalade 10 kronor. Koll HÄR säger jag bara!

Inte för att jag vet vart jag ska ha den men jag kunde inte låta bli ändå. Kanske i glasverandan i stugan eller i övre hallen eller...ja det finns nog användning någon gång. Den får ligga på vänt i min tapetbyrå.

Av Persilja - 12 maj 2009 22:09

Nu kommer för ovanlighetens skull lite bilder från en av sönernas rum. Den nyblivne tonåringen har sagt att det är okej att visa.

 Nu bor han här i ett genomgångsrum på övervåningen. Mitt i rummet, där det är som högst i tak, måste man alltså hålla fritt för att kunna passera in till vårt sovrum. Så rummet delas i två delar. Han har möblerat en slappardel och en arbetsdel. I slappardelen har han sin säng som han skruvat bort benen på. Där finns min älskade oranga stålrörsfåtölj som jag köpte på ObsInteriör när jag var 13 år. Han plockade hem den från mammas och pappas stuga för nåt tag sen. Ack ljuva nostalgi! Jag är så glad för det! Tv-bänken hade Mannen i sitt pojkrum, fast då fullproppad med lp-skivor ialla facken och en stereo uppe på. Den fick följa oss till vårt första gemensamma hem och har hängt med sen dess.

 

På andra sidan "gången"  finns hans skrivbord där dator och hobbygrejor och läxböcker finns nära till hands.

Manga är ett av hans många intressen.

På andra sidan sängen har han en byrå som jag och Mannen köpte när vi köpte vårt första hus. Då blev det några nyinköp. Den har han klistrat en massa klistermärken på. På andra sidan skrivbordet står numera den tapetserade gamla ikeamöbeln. Han ville gärna ha den och den passar perfekt med sina många skåpluckor och små lådor att ha kläder och annat jox i. 

Jag är sååå sugen att få måla i detta rum. Jag tycker det  är så tråkigt med sitt mörka furutak och sina gula furuväggar bredvid skrivbordet. Jag har precis fått löfte om att göra det, efter mycket tjat, men bara om jag målar en mörk färg. Han vill INTE ha ett ljusare rum. Suck. VAD ska jag då välja för kulör? Men det kan ju inte bli sämre än det är. Taket får vara. Får jag inte måla det vitt så får det vara som det är. Men jag måste nu fundera ut en bra färg som jag får måla. Kanske MÖRK turkos? Det skulle vara fint mot trätaket. Fast inte så fint mot den himmelsblåa väggen som förra ägaren målat. Tänk om jag målar om de himmelsblåa väggarna i en kulör som passar bättre med turkos...

Eller så tolkar jag "mörk" på mitt sätt. Ååå, vad jag är sugen på lite piff. Men jag MÅSTE vara lyhörd för vad han vill. Det är skitviktigt. Tänk om någon kommit och inrett åt mig när jag var 13 år, det hade jag inte gillat!  Då hade jag storblommiga tapeter, storblommig 3-sitssoffa, orange fåtölj, vitt runt spånskivebord som jag hade gjort själv på slöjden, nissehyllor från Obs (motsvarigheten till Ikeas Ivar) och snygga affischer på väggarna. Skrivbordet hade jag målat i rött och gult...

Så egentligen borde jag ju bara ge honom pensel och färg och låta honom greja själv. Det skulle nog bli bäst. Eller det skulle nog bli...svart...

Fast...vad är det för fel på svart???

Av Persilja - 12 maj 2009 12:29

Kika in till min bloggvän Kaspara som har öppnat säljblogg. Finfina grejor i hennes alldeles säregna fina färgblandnig som jag döpt till "Kaspariga" färger. Det är orange, lila, rosa, vitt, turkost och rött och en gnutta gult i härliga kombinationer. Här kommer ett smakprov:

Av Persilja - 12 maj 2009 09:01

Idag är det två år sen vi flyttade in. I fjol skrev jag en kärleksförklaring till huset.


Jag ska nu berätta hur det gick till när huset blev vårt.

För dryga två år sen bodde vi i Kiruna. Där hade vi bott på grund av jobb, i åtta år. Barnen hade börjat skolan där och vi hade hela tiden, de åtta åren, varit "på väg" tillbaka till vår hemstad Luleå. Till slut var vi tvungen att ta ett beslut och se till att flytten blev av innan barnen blev för stora.

Före jul visste vi inte att vi skulle flytta, vi hade inte ens talat om det på länge, men första veckan i januari tog vi beslutet och började leta hus. Då fanns vårat hus ute på hemnets sida.

Jag föreslog det för mannen och målade upp en vision om hur bra vi skulle trivas på landet. En röd norrbottensgård på landet har alltid varit min barndomsdröm, medan mannen inte riktigt varit inne på samma stig. Kirunåren hade dock det goda med sig att han började omvärdera en massa saker i livet och kom fram till ungefär samma slutsatser som jag hade gjort långt innan. Ett liv på landet blev plötsligt ett alternativ för honom. 

Mannen tyckte att det var det bästa huset av de dryga 60 som fanns att välja på och vi bestämde oss för att kika på det.

Den 10 januari 2007 åkte mannen ner till Luleå och gick på visning. Med sig hade han kameran och ett par kritiska ögon. Det var därför bara han åkte. Jag är nämligen sån att nästan alla hus faller mig i smaken. Alltså om det passerat mina första urvalskriterier. Väl på visningar är jag tokpositiv. Gillar det mesta jag ser, medan han är mer kritisk. Så strategin var att om det passerade hans urvalskriterier skulle jag åka ner och kolla efteråt. (Hade vi gjort omvänt  hade jag fått sådan ångest eftersom jag redan flyttat in i tanken bara genom att ha varit där och det är jobbigt att behöva gå igenom om han sen ratar huset.)

Han kom hem på kvällen med kameran fulladdad av bilder och en tämligen positiv inställning, ovanligt för att vara han!

Jag satte mig vid datorn fylld av pirr och förväntan för att spana in alla bilder han tagit. Det var säkert hundra stycken och alla var ganska mörka eftersom det var i januari och på eftermiddagen.

Jag satt och bläddrade i sakta mak och tyckte att det såg okej ut. Ingen sensation men det såg trevligt och lagom skruttigt ut. (Jag trivs i skruttigt, vill inte ha för fint! Det är något med min själ som inte trivs i perfekt renoverade hus.)

Så PLÖTSLIGT dyker det upp en bild på ett växthus!!! Bara poff!!!

Det mest fantastiska växthus jag skådat!!! Mina drömmars växthus!!!

Denna bild.

Jag skrek på mannen (med hjärtat bultande) och frågade vad detta var eftersom det i husbeskrivningen och på nätet inte nämnts eller visats något om ett växthus.  Mannen bekräftade att detta hörde till fastigheten och jag skrek rakt ut. Jag bara tokskrattade.Det var som att vinna en miljon!

Jag var helt chockad. Helt slagen till marken. Av glädje. Av överraskning.

Det är nämligen så att jag hela mitt vuxna liv trånat efter ett växthus. Dreglat över fina bilder och till och med samlat på mig böcker om vackra växthus och orangerier.

Och så dyker det bara upp! Som en joker. Som en gåva! TACK skrattade jag! TACK någon! TACK!!!!!!

När jag såg den här bilden på växthuset var jag säker. Säker på att detta var huset som vi villeskulle  ha.

Jag åkte ner med tåget några dagar senare för att gå på sista visningen.

Alla andra gick runt inne i huset och spanade och knackade väggar och tittade kritiskt på allt som de inte tyckte om. Jag tog en snabb sväng runt i huset, konstaterade att det var perfekt för oss, kände goda vibbar och mycket charm, blev vän med huset på en gång. Sen slank jag snabbt ut och trampade runt på den fantastiska gården. Där fanns det urgamla vackra härbret, hönshuset, en stor tall och en stor gran och en massa enorma björkar och som grädde på moset en gammal stenmur. Och så växthuset!

Växthuset var igenfruset och fönstrena igenisade så det gick bara att se från utsidan, men det räckte.

Där stod mina drömmars växthus och jag verkade vara den enda som såg det. De andra besökarna gick till sina bilar och for därifrån. Jag stod kvar och kände att detta är som gjort för oss. Jag har nog aldrig varit så säker.


Jag åkte hem med tåget och mannen och jag bestämde oss för att slå till. Detta skulle vi ha!

Tyvärr blev det budgivning och jag hann verkligen bli nervös. (Det finns att följa i bloggen i januari 2007). Min vånda och nervositet visste inga gränser,  men innan budgivningen överskred vårt tak, slutade buden komma och vi vann huset.

Det var vårt.

Och resten är historia. Kärleken som slog ner, består och huset har tagit emot oss med öppna armar.

Vi skyndar långsamt.

Vi har bott här i två år nu och mycket som vi trodde skulle varit åtgärdat ser ut som det gjorde när vi flyttade in. Vi har visat huset respekt. Visat att det duger precis som det är. De renoveringar vi gjort har varit mest underhåll och dekorativt. Så huset har inte behövt sälja sin själ. Det är nog därför vi känner harmoni och kärlek från huset.

Eller så talar jag bara en massa goja!

Men det brukar man väl göra när man är kär...?


Av Persilja - 11 maj 2009 21:18

Ååå, era kommentarer väckte min blogglust igen! (Haha, ibland påstår jag att min blogglust är borta men ingen märker säkert något eftersom det kommer inlägg ändå...) Men känslan är HELT annorlunda mot igår. Det känns som att ni är mer med mig nu. Inte att ni bara tittar på mig genom en glasruta. Så det är en mycket skönare känsla!

Jag har haft inspiration. (Trots pms:en!)

Jag har målat ikväll. 

Först blandade jag färgen.

Kokt linolja, torrpigment, ett gammalt kaffefat och en skruttig sked är vad som behövs. 

Jag tänkte försöka blanda lila och började med blått och rött. Blandar det till en pasta. En lös sådan i detta fallet.

Blandar ner röran i vit linoljefärg och rör om. Det ser så härligt ut och är alltid lika spännande att se resultatet.Jag stannade inte här eftersom jag tyckte den blev lite kall. Rörde i lite gult och mycket mera rött och fick en lila som blev...sådär. Inte den lila jag hade velat få tyvärr. Men så är det nästan alltid med färgen jag blandar själv. Jag får sällan den nyans jag har i huvudet men jag blir på nåt sätt ofta nöjd ändå. 

Detta var målningsprojekten. Dess småhyllor som jag samlat på mig. 

Och så fick jag för mig att måla dotterns dörr. Detta var en impulshandling. Själv var hon på fotbollsträning och jag ville överraska henne.

Så här blev småhyllorna.

De ska förmodligen upp i växthuset, därav de milda nyanserna. Vill inte kräma på för mycket därute. Det ska vara mitt vilotempel. Så jag vilar från allt för starka färger också. Tror jag. Vi får väl se...

Dörren blev som en gammal antik dörr tycker jag. MYCKET bättre!

Dottern var dock inte lika entusiastisk, för vi hade pratat om helt andra nyanser. Men jag har sparat baksidan så den ska hon få bestämma över. Det är ju den sidan hon ser. 

Jag tycker den blev vacker. Varv två får bli en annan dag. 

Hallens timmervägg är jag väldigt nöjd med. Den är varm och inbjudande utan att vara för mörk. Sen kommer det ju mycket vitt till och de gula garderbosdörrarna, som inte syns här, ska bli ljusare.Jag har en rolig plan för dem, men den ändras hela tiden så jag vet inte rikgtigt när jag ska slå till. 

Av Persilja - 11 maj 2009 16:15

TACK alla söta läsare som hörsammade min pmsvädjan!

Jädrar vad roligt att höra era röster!!!!

Jag är alldeles bubblig av glädje och inspiration!

Det hade bara RAMLAT in kommentarer på morgonen när jag slog på datorn. Skiiiiiiiiiiiiitkul helt enkelt!!!


Igår, istället för att lägga mig på soffan som jag först tänkt, gick jag ut i växthuset. Där blev jag snabbt vederkvickt som det så vackert heter. Gick ut dit vid sex och när klockan närmade sig halv nio började barnen söka mig. Tiden bara försvann.

DÄR kan jag bli pigg utan att sova. Det är en stämning där som gör att jag slappnar av direkt.

Jag hamnar i en egen värld, i ett eget universum.

Växthuset blev klart först i fjol efter midsommar så förra våren missade vi. Sen kom sommaren och det var lite för varmt att vistas allt för mycket där, så jag hann inte bo in mig riktigt ordentligt ifjol.

Men NU har lusten vaknat. Och det är så skoj!

Födelsedagsduken har fått flytta in på gamla bockbordet. Det blev jättvackert!

Därinne har jag förutom växter en massa annat som aldrig haft någon plats hos mig. Men i växthuset passar det plötsligt in.

Min gamla cigarrlåda hyser mina fröer. Dessa gamla fröpåsar är väl fina! Jag ska hänga dem på väggen, men tills dess ligger de i säkert förvar i cigarrlådan.

Även de nyare fröpåsarna bor där.

Fötterna man ser hör till en fantastisk staty i gips som min konstnärssyster gjort.

Jag är inte så förtjust i prydnadssaker annars men här i växthuset känns det okej med bara saker till lyst...Hyllan kommer från stugan. Fotogenlyktan likaså. Hyllan är ett hemmabygge och så charmig. Den ska egentligen sitta i ett hörn men jag hittade inget hörn utan glas så den fick komma upp på en stolpe istället.

Rutigt och blommigt. Det har bara hamnat här, men det funkar.

Även gardinen bara "hamnade" här...

Jag kommer nog inte att kunna låta bli att fixa till det lite mer om jag känner mig rätt. Men jag är samtidigt rädd att förstöra den enkla stämningen man känner där. Det ska vara ett "tempel". 

Mitt tempel. 


Av Persilja - 10 maj 2009 21:32

Nä, nu går jag och lägger mig. Är SÅÅÅ sömnig!

Vet ni exakt nu klockan 21:32 har jag haft 1395 besök och endast 2 kommentarer. Det är 1 promille.

Hallå!!!!???

Är det någon där??? 

HOHO°° Jag hör bara ett eko i rymden.

Vet ni, det är roligt att blogga. Jag gör det mest för min egen skull. Men utan kommentarer dör bloggen. 

Att ha många besök är roligt, det måste ju betyda att de som hälsar på här iallafall kommer tillbaka någon gång, men de som kommenterar är samma gamla vanliga trogna besökare. Tack alla ni! Det är GULD att få ha en kommunikation med er!

Jag har dagar då jag inte heller hinner runt och kommentera så jag vet hur det är. Man kikar in men tänker att jag skriver nåt nästa gång när jag inte är så stressad. Det är inte er jag "vill åt". För ni är som jag. Och det är HELT okej. 

Man alla ni andra. Alla ni bakom dessa besökssiffror. Kan inte ni kasta in en liten kommentar ibland? Vad som helst. Visa att ni varit här. Säg nåt. Smyg inte bara ut.

För jag är så nyfiken!

Man behöver inte ha en blogg för att kommentera! Man kan vara anonym. Där det står namn kan man skriva Jesus fast man heter Gud. 

Eller inte skriva nåt alls. Man kan också mejla till mig om man vill vara mer privat. Det är jättekul att få mejl! (Min adress står imin presentation.)

Kommentarerna är liksom bloggens puls. Utan puls ingen blogg.

Jag får bloggstillestånd om jag inte får några kommentarer!!!!

Så kom igen nu!

Ge mig lite bloggmassage! 

Lite elchocker! 

Jag behöver näring för att inte tappa blogglusten.

Fyfanken vad jag tigger!!!!!

Men det är så att jag har pms också. Så det är faktiskt lite synd om mig! 

Godnatt!

Imorgon bitti när jag slår på datorn, hoppas jag att där finns åtminstone tre promille. Mouhahaha!!!



Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards