Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com

Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och vara kreativ i den där ovana miljön.

Sköna Hem behöver lite läsare av er kaliber. Vi ska visa att det inte bara är tjusiga stockholmshem som är intressanta utan även skruttiga vanliga svenska hem med mer idéer än pengar.  Så kom dit och hälsa på även om du inte gillar förändringar!

Klicka på bilden så kommer du till stället jag bloggar på numera.

Jag ska nämligen flytta!!!

I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på stört.

Min flytt ska inte betyda nån större förändring. Jag byter bara adress. Jag hoppas att ni vill följa med!

Jag vill att ni följer med. Jag kommer att känna mig så borta och ensam annars. Följer ni med blir det inte så stor förändring.

När jag flyttar i verkliga livet har jag höga ambitioner om mitt nya liv.

Allt ska bli mycket ordentligare, mer strukturerat, mer vuxet, mer moget, men lika fort trampar jag vidare i mina gamla fotspår. Så blir det säkert nu också. Kanske kommer det märkas i mina inlägg att jag försöker vara belevad och tjusig, men jag tror verkligheten skiner igenom fort. 

Att jag inte riktigt kan alla verktyg i nya bloggen kommer säkert också att märkas. Det är svårt att vara kreativ och spontan när man får lägga pannan i djupa veck för att bara lägga in en bild.

Men hänger ni med och stöttar mig kommer jag fort att känna mig som hemma igen.

Min nya blogg heter Persiljas Hus.

Det här är alltså inte ett Hejdå. Det är ett HEJ! Kom hit! Jag har flyttat!

Så vad väntar vi på? Följ med mig till nya huset nu då! Välkommen till Persiljas Hus!

En underbar sjuka!

 Tvätt som inte sorterats bort, urvackert!!!

Min älsklingstavla broderad av min mormor och några underbara virkade börsar från min svärmors gömmor.Lampskärmen fyndade jag på loppis i helgen. Den får mig att tänka på en gräddtårta.

Min allra käraste bonad. Och det ordet älskar jag; BONAD. Det är ett vackert ord.

Ovanför den vackra bonaden med sitt vackra namn hänger en pappersmobil som jag fått i födelsedagspresent för några år sen. 

Inte ens tvätten som belamrar huset irriterar jag mig på.

Vi har tvätt på tork överallt. Så är det i gamla hus. Inga praktiska tvättstugor inte.

Hundmaten har jag i en gammal tvättkorg av papp. Den är sååå fin!

En del av vårt bröllopsskåp. Jäpp-15 augusti gifte vi oss och regnet öste ner HELA dagen.

Ärvda svängda soffan som fått lämna vardagsrummet bor hos yngste sonen.

Brickan hade vi hemma när jag var liten. Mamma har dock haft den som blomfat och jag vet inte allt, så den är både rostig och bucklig, men fortfarande en skönhet i mina ögon.

Kylskåpet är fullt av fläckar och handavtryck, men jag ser det inte idag.

Någon som vill bli kuddfluffare hos mig? Ett evighetsjobb. Jag tycker nedmosade kuddar är riktigt fint! Det ser hemtrevligt ut. En nyfluffad kudde ser lite ovänlig ut...

Till och med de rivna fula tapeterna ser riktigt fina ut. Och den fult laserade fönsterbågen. Jag måste ha de snällaste hormonerna i kroppen just nu.

Dessa lyckoglasögon är fantastiska.

Det är verkligen konstigt hur man kan vänja sig vid en tapet som man egentligen avskyr. Jag ser den inte längre. Fast de gånger jag fotar, då ser jag den. Som nu då jag skulle visa min nya saxhållare, då ser jag mest bara tapeten. Dotterns gamla urvuxna träskor blev jättebra som förvaring och jag slapp slänga något kärt. Nostalgi!

Jag tycker jag var riktigt smart! Jag borrade bara ett hål genom klacken och skruvade upp dem på väggen.

Den gamla köksskåpen som jag räddade ur byns majbrasa fungerar nu som tyggömma för mina bästa tyger. De som ger mig mest inspiration och skaparlust. Det räcker att titta på dem så får jag idéer. Det gröna tyget som ses högst upp har jag fått av en av mina läsare; Katarina. Det är så fint! "Tyget" bredvid, det röda med blommor är min gamla morgonrock som älskats sönder och inte höll ihop i sömmarna längre. Men jag kunde inte slänga utan tänker ta de mest hela bitarna och sy nåt av. 

Under skåpen har jag samlat bilder och annat som gör mig glad. Gåvor och minnen i en salig blandning. Ser du Mynta, jag har inte fått tummen ur och sått fröna till undulaterna ännu. Så effektiv är jag...Men varje gång jag ser fröpåsen tänker jag på dig och de och då finns det ju iallafall en god energi där.

Fot och handavtrycket är min äldste sons. Hans fötter drar typ 45-46 nu. Att se hans lilla söta fot gör mig nostalgisk. Och Tintin har alltid en plats i mitt hjärta. Han har jag läst sen jag var barn och när jag mötte mannen blev han imponerad av att min familj hade alla Tintinböcker. Så kanske var det Tintin som var avgörande för att vi två blev ett?

Ja, tekniskt sett är det väl sommar ännu tack vare att dagarna varit så varma. Men det är nog inte länge till medeltemperaturen på dygnet överstiger 10 grader.

Vi får väl se om det kommer nåt ryck. Mannen har lite andra stora projekt på gång i sitt liv så det kan vara svårt att få ork kvar till hemmaprojekt. Däremot kan jag jag skrapa och måla de där gamla dubbeldörrarna vi hittade i härbret.

Då är iallafall de redo.

Vi har hela tiden talat om kromoxidgrön men nu har vi målat stugans ytterdörr den färgen och några fönster därute och då känner jag mig lite mätt på den gröna nyansen.

Nu har jag fått för mig att jag vill ha turkos dörr. 

Lysande turkos. Den är sååååå vacker!!!Se så fint mot rött hus! Det lyser verkligen upp.

(Dessa bilder har jag lånat från hemnet, huset finns till salu i jönköpingstrakten.)

Nu är problemet bara att jag inte lyckas blanda denna nyans. För linoljefärg ska det vara. Och helst vill jag blanda den själv. Men jag har försökt otaliga gånger men hamnar alltid på mera grönt. HUR i hela friden uppnår man denna nyans???? Någon?

Någon som kan detta med pigment!???

Helst vill jag inte behöva gå till en färghandel som blandar efter NCS-metoden. Jag vill inte ha syntetiska färgpigment, jag vill ha "riktiga".

Så finns det någon fler färgnörd där ute som VET, (inte gissar) hur man blandar?

Annars ska jag kontakta experterna Ottoson färgmakeri eller Gysinge. Men jag börjar med er läsare. Så Någon? Vad säger du?

Det har gäspats och varit ganska grinigt. Alla har längtat till fredag då veckan är över och sovmorgnarna hälsar på igen. Igår när 15-åringen droppade in från en ganska lång skoldag lade han sig i vanlig ordning på golvet för att mysa med Pommac. 

Där blev han kvar. Pommac ledsnade och gick iväg och strax hördes svaga snarkningar. Då är man trött!

Jag klädde om en lampskärm för nåt tag sen. Jag provade ha den utan tyg, men jag tyckte det bländade så mycket så det fick bli tyg. Det är ett gammalt påslakan som jag klippt sönder.

Länge länge har jag suktat efter en särskild tapet hos Gitte. Till slut beställde jag den. Vilken himla tur!!!

Det är den mest fantastiska tapet jag sett. Jag är galet kär i den!!!Den ska nog användas i hallen på de numera gula garderobsdörrarna.

Det blir fint mot den rosa stockväggen!

Basattnivet!

Jag tror det är målat. Det är ju fantastiskt och får mig att vilja knäböja och inte göra annat än att måla golven!

Bye bye till virriga stressade morgnar. Bye bye till glömda gympakläder. Bye bye till andan i halsen morgnar.

Det har varit riktigt fantastiska två morgnar redan. Håller detta i sig är vi nästan en mönsterfamilj vad det gäller frukostintag, packade ryggsäckar och lugna harmoniska barn.

Men vi har ju en hel del att ta igen, efter år av stress och hysteriska morgnar. Usch! Jag vill verkligen behålla de "rutiner" vi bestämt oss för att följa nu.

Det är barnen som infört det nya att duka upp frukosten på vardagsrumsbordet. De får sitta och se teve och göra sina egna mackor i lugn och ro. Det andra nya är att vi stiger upp sex allihopa och har på så sätt gott om tid. Tid att vakna, att äta frukost, att klä sig, att komma ihåg glömda saker, till och med att bara dumglo i väggen. 

Förra terminen kom en del upp först klockan 7 och då blev det stress. Börjar vi dessutom packa ryggsäckarna kvällen innan och att alltid komma ihåg läxor på utsatt dag (och inte hysteriskt rabbla glosor på redan stressiga morgnar) ja då är vi i hamn. Då är vi där jag vill. 

Det här är väl självklarheter för de flesta säkert men för oss har det här varit ett problem då alla är så förjordat morgontrötta och vi är lite av en bohemfamilj utan så starka rutiner...

Det är dock värt att kravla sig upp tidigt för det lugn det ger.

Lugnet höll i sig hela dagen igår och på kvällen var det inte heller någon stress. Alla ville gå och lägga sig i lagom tid (nåja, utom 15-åringen som ser det som en mänsklig rättighet att vara uppe längre än sina föräldrar). 

Dottern ordnade till och med måndagsmys med tända ljus och kvällsfika framför teven.

Sicken idyll va! Och JÄDRAR vad nöjd jag är med mina lila tokfyndade gardiner. De byter färg efter ljuset och de är helt enkelt skitvackra!!! Jag kommer nog aldrig att byta! Och jag gillar ju inte polyester! Trodde jag. Jag skulle ALDRIG kommit på idén att sy ett par gardiner av rent polysestertyg. Aldrig. Men då de nu låg där i RödaKorset påsen var jag ju ändå tvungen att prova. Skeptisk. Mycket skeptisk. Och se så överrumplad jag blev! Fy satan vad bra att bli av med en fördom. (Fast jag kommer ändå aldrig att köpa polysester om jag kan välja mellan naturmaterial och det...)

Men man måste ju göra undantag i livet. Annars är man ju fundamentalist!

Något bord hittade jag inte men jag såg en påse tyg för 10 kronor. En hel påse fylld med tyg. (Det har Röda korset ofta.) Ett av tygerna såg fint ut så jag köpte påsen och trodde att där endast fanns ett fint tyg. Väl hemma innehöll påsen 1) Det fina röda tyget med blommor. 2) Ett påslakan och två örngott.De två rosa örngotten på bilden med prickar och tillhörande påslakan. Skitsnyggt!!!

Påsen innehöll också två lila smådukar och två lilarandiga gardiner som blir bra väskfoder eller liknande. Men sen innehöll även påsen 3) tre stycken lila gardiner som var exakt perfekt längd till mitt vardagsrum. Hur ofta händer det att det är tre längder? Hur ofta är det exakt den färg man älskar och hur ofta är längden perfekt?

Jag tittade nästan upp i himlen och nickade mot min ledstjärna. Tack. Igen. Det är ibland som att jag blir ledd av någon god kraft. Okej, lite konstigt att den goda kraften ägnar sig åt att välja gardiner åt mig men det kanske är en inredningsroad kraft?

Ena fönstret med den murriga mättade lila fina färgen.

Andra fönstret vid den rosa lampan.Och tredje fönstret där färgen syns i dagsljus. 

Jag är så nöjd. 

De här gardinerna valde mig. De ville hit. De kanske har en ledstjärna? De kanske låg där i påsen och bad "snälla, snälla, låt oss slippa bli mattrasor, låt oss få leva i sus och dus ett tag till, vi har mer att ge....snälla någon..." och så såg deras ledstjärna till att jag den dagen svängde in med bilen till Röda korset och trots dotterns protester knallade in på jakt efter ett skrivbord och så fick ledstjärnan mig att ta en sväng förbi tygerna och att för en gångs skull rota bland påsarna och när min hand rörde vid påsen sände stjärnan ut sin kraft för att binda oss vid varann. Och nu sitter jag här vid den ena lila gardinen och riktigt känner värmen och tacksamheten och kärleken från både tyg och ledstjärna. 

Är inte livet vackert ibland?

Nu är det gjort. Tre av fyra barn sover och jag har en sekund innan jag själv ska kasta mig i sängen.

Jag ska alltså berätta för er (allt enligt Morganas önskningar) om jag alltid haft starka färger omkring mig. Jag var tvungen att tänka efter, eftersom det inte är något jag tänker på. Det liksom bara händer att jag dras till färger. När jag tänkte efter kom jag ihåg att jag ju växte upp under det färgstarka 70-talet och att jag första gången fick bestämma själv, valde röda tapeter, grön linoleummatta, orange fåtölj, skrivbordsstol som var gul och röd och en röd, orange och gul randig lampa. Som pricken över i hade jag en mulitfärgad rullgardin med psykadeliskt mönster som lyste rött, orange och grönt när man drog ner den. Jag älskade mitt rum!

Jag var dock precis lika galen i att flytta runt och byta rum så jag ordnade oändliga rumsbyten i familjen. Jag mutade mina syskon för att få dem att byta. Ett tag hade jag matsalsrummet (vi bodde i en stor femma med matsal bredvid köket) med storblommiga tapeter. Till det hade jag en storblommig soffa, den oranga fåtöljen och en knallröd ryamatta. Älskade det rummet också. När jag tjatade mig till brorsans rum som hade beigemönstrad tapet blev jag smått deprimerad efter ett tag...

Sen mötte jag Mannen. Vi blev ett par i tonåren och flyttade ihop vid 18.

DÅ hände något. Jag blev diskret. Vi köpte en insatslägenhet, en tvåa och skulle renovera den lite grann. Vi köpte vita tapeter till hallen, ljusgråa till vardagsrummet och, hör och häpna, beigegråa kritstrecksrandiga till sovrummet.

Jag var väldigt allvarlig och seriös. Valde inredning för att inte lessna, tänkte att jag ska välja nåt vi kan ha hela livet. Jag var väldigt influerad av min man och hans mamma, ung som jag var. Vi lekte vuxna kändes det som. Jisses. Vilka felval det blev. Jag valde inte med hjärtat utan med intellektet. Dööötrist!

Men ganska snart märkte jag att det blev fel. Jag trivdes inte med så menlösa färger. I lägenheten fanns ett fönsterlöst förråd som var målat i knallrött. En vibrerande röd färg och därinne inredde jag mitt pluggrum. DÄR trivdes jag jättebra!

Vi flyttade snart till en trea nära universitetet och då råkade det vara knalloranga skåpluckor i köket. Mannen klagade men jag älskade det köket!!! Nu började jag smyga in mer färg. Det var 80-tal och det blev en hel del aprikos och mintgrönt.

Så köpte vi vårt första hus i slutet av 80-talet och jag drabbades återigen av den stora seriositeten. Vi skulle nu bo där länge och jag blev feg och vågade inte välja riktigt med hjärtat. Det blev mycket vitt och ljust men jag gjorde några stora val som var ovanliga för den tiden. Jag skulle prompt ha röda granitbänkskivor och kakel i rosa. Det blev jättefint och resten av huset såg blekt ut bredvid köket. 

Sen flyttade vi till Kiruna 1998 med tre små barn. Där kom vi att flytta runt en hel del och vi visste hela tiden att det skulle vara för korta perioder. Det var då jag började experimentera. Jag vågade prova mönstrade tapeter och lade inte ner timmar på att välja utan gjorde snabba val baserade på instinkt. Plötsligt upptäckte jag hur lätt jag hade för att välja. Ingen beslutsångest. Ingen panik över om det skulle bli fel. 

Det smög sig in mer och mer färg.

När vi så äntligen flyttade tillbaka hit till Luleå och köpte det här huset hade jag provat på många olika stilar, olika färger och lärt mig rätt bra vad jag gillade och inte. Och nu när det verkligen är huset vi förmodligen ska bo i resten av livet, då drabbas jag inte ett skvatt av några seriösa tankar. Tvärtom känner jag att det är fritt fram att prova allt möjligt. Det är vårt. Det är lite av en experimentverkstad och det känns som en lekstuga ibland. Och jag gillar det. 

En sak är klar. Jag vet precis vad jag gillar och inte. Har jättelätt för att peka ut en favorit. Smaken har präglats av alla boenden och olika stilar jag provat. Det känns jättebra.

Så på frågan om jag alltid varit färgstark är väl svaret, ja så länge jag lyssnat på mitt hjärta. Färglöst har det blivit när jag låtit mig ledas av andra. Än idag är det många som antyder att det inte är "bra" med för mycket färg och att man bör välja diskret för att vilja "leva med det länge", men de rösterna lyssnar jag inte på.  Jag tycker det är larvigt. Det är väl bättre att välja en tapet man älskar passionerat och lessna på den än att välja en tapet som man tycker är dötrist men kan tänkas stå ut med resten av livet. Nej, tack inte för mig.Vad gör det om man lessnar? Det finns ju färg att måla över med! 

På frågan om hur det började så är nog svaret att det började så smått i Kiruna och blommade ut med full kraft när vi flyttade in i detta hus. Detta välkomnande skruttiga tillåtande hus. Det kanske rent av är huset som bestämmer? 

MORGANA!!!

Tjooohooo° Grattis!

Hur känns det? Omtumlande förstår jag! Men nu har du den stora äran att styra mitt nästa inlägg! Så sätt igång att fundera!

De rätta svaren var 1) Jag har handdiskat idag. 2) Vi åt på en kinarestaruang och ja "Mammanihuset"; det var Österns Pärla! (bonus till dig!) 3) Sagan jag förknippade med en ö och en eld på stranden var naturligtvis Hattstugan.

Visst var asscociationen rätt klockren med elden på stranden och den runda lilla ön. Jäpp! Tack för alla svar!!! Roooligt!!!!

Det ordnas ju tävlingar till höger och vänster. Så nu ordnar jag en också. 

Dock utan lottning (inga små söta barn som drar en lott ur en skål) inga länkkrav what so ever. 

Nä, en frågesport vill jag ha.

Och den som har alla rätt först får den stoooora äran att bjuda mig på bio. Nej vänta nu, det är kanske ett straff. Måste fundera ut annat pris...

Inget jag ska posta...det glömmer jag bara...hummm...

Något enkelt...

Jo!!! 

Den som vinner får bestämma precis vad jag ska blogga om i ett inlägg. Precis vad som helst-nästan...jag har ett veto, som jag får använda en gång. 

ÄR inte det här ett kul pris, ÄR det inte? (Hallå? Nåååågon?)

Nåväl, först ska man klara frågorna. 

Så! Beredda???

1) Idag har jag gjort något som jag inte gör varje dag, men borde. Något som de flesta människor gör varje dag, men som jag kan skjuta upp till morgondagen lika gärna...

Ledtråd finns i bilden...

2) Vi har varit på restaurang alldeles nyss och jag sitter här så nöjd och belåten. Vilken slags restaurang åt vi på? 

Ledtrådar i bilderna nedan.

Vet någon lokal förmåga exakt vilken restaurang det är ger det bonus.

3) På väg hem från stugan idag  passerade vi denna ö som gav mig barnboksassociationer. Till vilken svensk barnbok associerade jag? Vilken saga?Lite trixigare va? 

 Kan du svaret på dessa tre frågor så lämna dem i en kommentar. Gissa vilt bara.

Det ska jag göra!

Det är skönt att sommarlovet är över. Det blir ordning på torpet och rutiner igen. Jag (vi) är ingen auktoritär förälder så under sommarlovet är det ganska fri uppfostran vad det gäller läggtider och hemkomstregler och liknande. Men när skolan börjar faller vi in i ramarna igen och det ÄR skönt med rutiner. Jag förväntar mig dock en viss kamp första veckan. En kamp om klockslag och sådant. Det lägger sig dock efter nån vecka. 

Ganska fort brukar jag längta till loven igen, eftersom det tar på krafterna med detta evinnerliga tjat för att få alla barn i säng i rimlig tid. 

Men nu är det fredag. Inget tjat.

Två är vakna och en sover.

Jag har sett "The Squid and the whale" och tyckte den var hyfsat bra. Lite olustig för att den var rätt realistisk men ändå bra. Det är en amerikansk relationsfilm om ett intellektuellt par som skiljer sig och efterdyningarna av detta. 

Jag har städat den förlupne sonens rum superfint så att det ska kännas roligt att komma hem. Han har varit hos bästis i förra hemstaden och ringt och förlängt sin vistelse ett par gånger. Nu har han varit borta i nio dagar. Jag är såååå glad att det inte är ofta någon av dem är borta så länge. Det känns som föööööööör länge!

Jag glömde tala om hur jag fick bort det där fula misslyckade.

Jo, jag började med att såga försiktigt de största bitarna, men de flesta filade jag försiktigt ner och sen sandpapprade jag tills det nästan var borta. Det blev inte perfekt, men det är jag inte ute efter heller. Inget hos oss är perfekt så varför ska den nya sänggaveln vara det?

På håll ser man ingenting av det.

Nu strålar solen från klarblå himmel. Det stormar varma vindar och om det mojnar till kvällen ska vi åka och ta ett dopp. Kanske sommarlovets sista? Barnen har faktiskt antytt att de längtar efter skolan, och då har ju sommarlovet verkligen bjudit på överflöd av sommarlovskänslor. De där somrarna då det regnat mest känns det ofta snopet kort. Det måste verkligen vara en av de bästa somrarna på år och dag som vi bjudits på här i norrbotten. 

Själv saknar jag mellansonen som varit bortrest ända sen förra torsdagen. Han kommer hem på lördag och jag lääääääängtar ihjäl mig. Så här länge har han aldrig varit borta och det är väl en liten övning i hur det kommer att vara om några år när de (hemska tanke) börjar fundera på att flytta hemifrån.

I flickrvärlden fick jag ett konstruktivt förslag för att lindra min klåda. Min itchibitciirritation. Ta bort det blå.

Enkelt och klart. Och klockrent.

This is more me!!! ÄR det inte?

Mer rörigt och stökigt och skruttigt. Det var för balanserat och städat och matchat med det blå. För raka led. För mycket union jack. För mycket Gant känsla-ni vet NewEnglandstil, med röda stjärnor och blåa ränder. För mycket golfklubb.

Eller är jag heeeeelt galen?

Well, mitt liv måste vara mycket tråkigt och händelsefattigt eftersom jag ägnar energi åt detta. Så nu får det vara slut och jag ska nu gå ut och leva! Hej världen jag kommer nu!

Jag kastade alltså inte ut den med ett vrål, även om det liiite känns som att jag borde ha gjort det.

Jag är inte riktigt nöjd. Efter alla mina storvulna planer -ni skulle ha fått titta in i mitt huvud då jag kläckte idén och bilden av "THE gavel" växte fram- det var en härlig syn! Det som nu står i vårt sovrum stämmer liksom inte överens med det som jag såg och det är vääääldigt irriterande. Jag måste ställa om mig och sånt är inte lätt när man heter tjurig envis Persilja. Det är svårt! Det skaver liksom. Som ett irriterande skavsår.

Jag känner igen symptomen fast jag ignorerat den.

Jag har ställt in sänggaveln vid sängen, fixat till runt om och envist bestämt mig för att få till det och BLI NÖJD.

Men jag känner mig själv och jag vet hur svårt jag har för skavsår, så följetongen får förmodligen nya avsnitt. Men det får bli en annan säsong. Det här får bli säsongsavsnittets sista del. Nästa säsong kommer vid ett annat tillfälle...skulle jag förmoda...

Nå hur blev det då?

Tadaa!!!

Här sett från Pommacperspektiv.

Och här från sidan där man också ser dörren som fick sig ett varv lightgrön färg när jag målade min ljusgröna stol om någon minns. Tyvärr räckte stolsfärgen bara till ett varv på dörren så den står sen några veckor och väntar på att jag ska blanda ny färg.

Blä!!!!!!

För att stå ut med gaveln och dess utrryck var jag tvungen att byta ut våra grönmålade, blomtapetserade sängbord mot några mer vita.(Tur jag har många småmöbler att flytta runt!) Klarade dock inte av en helt vit yta utan slängde på lite vaxduk med hjälp av vävlim.

De är jag helnöjd med! Där känns det i magen på en gång att det är rätt. VARFÖR kan jag inte få samma känsla för den förbenade gaveln. Jo, helt enkelt för att den är fel!

Buhuhu!

Jag är disharmonisk nu. 

Eller är det pms på gång...???????? Nån som vet? Inte? Va? håller ni inte koll på sånt! Hmpfff!