I morse deklarerade jag:

-Idag är det städdag!!!

Två av mina barn tog det på allvar och vi kämpade tappert med ett hus som var MEEEER än stökigt. Vi hann städa och plocka i hall, kök, bad och 12-åringens rum. De fyra utrymmena är TOKstädade. Badrummet riktigt glänser och det känns så skönt att veta att det rent ända ner i avloppet! Tro mig, såna städningar blir det inte ofta tyvärr. Ärligt talat var det första gången sen vi flyttade in och gudarna ska veta att det behövdes. Fy faderullan så äckligt det hinner bli under en tättslutande duschkabin på ett år. Hur många gånger hinner man skura därunder? Ja, en del hinner kanske, men jag har faktiskt annat för mig...!

NU är det tokrent!

Det är dessutom DÖDSTRAFF på att pinka utanför toan! Jag lovar!

Äldste sonen städade sitt rum lite lagom slött så där. Varken ork eller motivation fanns. Men han gjorde annat! Han arbetade med projekt gräva ner plattor i gräset. Kolla bara!

Snett och härligt precis som jag vill ha dem! Han gör så att det blir en hel del efterarbete, men så fort som han fått ner plattorna så ska jag inte klaga!

Men var är han?

Jamen se! Där är han! Men vad gör han?

Han verkar sitta upptagen med något annat än att gräva plattor!

Aha! Han hjälper Pommac med sitt tuggben! Den hunden har bästa tänkbara service. Barnen bär vatten till honom dit han ligger, de matar honom med torrfodret ett och ett när han matvägrar (för att han inte tycker att det är lika gott som vår mat), de hjälper honom att äta sitt tuggben genom att lossa bitar åt honom.

Han har det ganska bra tror jag! 

Jag är väldigt ombytlig och gillar ju därför att möblera om till exempel. Andra sätt som min ombytlighet yttrar sig på är att jag tycker väldigt mycket om att vakna till en ny dag på nya ställen. Att vara på resande fot tilltalar mig alltså väldigt. Men om vi inte rest på ett tag så brukar min rastlöshet yttra sig på förljande sätt: jag sover i olika sängar.

I vårt hem har vi 10 olika sängplatser att välja på. Tills nyligt hade vi elva men nu bara 10. Vi är sex i familjen. Ofta, nästan var natt under sommarlovet har vi nattgäster. Kompisar som sover över. Det är aldrig något problem. Det är bara trevligt. Men minst tre sängar är alltså lediga. Så jag sover runt lite. Inatt ska jag och dottern med kompis sova i vardagsrummet på soffan som är bäddbar. Igår natt sov jag i 12-åringens rum. (Han sov borta.) Jag tycker om känslan av att vakna och inte riktigt ha koll på i vilket rum jag är. 

Oftast sover jag i min egen säng, men då och då behöver jag denna omväxling. 

Jag vet. Jag är lite konstig... 

Fick ett mejl nu ikväll.

Ny text på Den blomstertid nu kommer:

Annars sitter jag och saknar min tolvåring som åkt iväg till Kiruna med tåget. Han kommer att ha så kul och inte sakna sin mamma ett skvatt. Fast han har ringt fyra gånger redan så liiiite saknar han nog mamsen iallafall. Det är så svårt att släppa taget, men man måste. Jag gör det, men våndas och lider i det tysta. Hönsmamma? Jag??? Bah!

Lagerhaus var ingen höjdare! 

Har varit dit för första gången idag. Dottern köpte en liten bordspapperskorg, men det var nog en av få saker som jag föll för. Vet inte om det är jag som blivit antishoppoholic, eller om det var en oinspirerad affär? Svårt att avgöra. (Hundsparbössa från Lagerhaus.) Jag blir mer och mer kritisk. Det är sällan jag blir sugen på att KÖPA något när jag går in på butiker. Däremot blir jag sugen på olika prylar när jag ser dem i tidningar och i bloggar eller i någons hem. Ögonshopping räcker.

Mitt värsta jobb skulle nog vara i en butik. Det är som att meningslösheten drabbar mig när jag går in i affärer. Tjäna pengar, handla upp pengarna-vilket ekorrhjul! Ungefär så tänker jag och drabbas av akut shoppingleda.

Men tjäna pengar och äta för pengarna och köpa växter för pengarna och resa för pengarna och gå på bio för pengarna-DET är mera meningsfullt.

Kanske är det så att jag har allt jag behöver och är mätt på prylar liksom. Medan upplevelser är mer bristvara...

Hallå upplevelser! Resor! Anfall mig! Jag är redo!

(Måste bara tjäna lite mycket pengar först!)

Så var det då här...äntligen! Det ljuvliga sommarlovet. Det bara sprudlar i barnen. De har badat i havet, duschat sig med vattenslangen, cyklat, skuttat, plockat blommor. Lekt och lekt och lekt.  Tagit sig ett glas saft och en bulle.

det har verkligen varit bullerbystämning idag.

Just nu spelar fyra grabbar basket på verandan sin basketplan. 

Tre äldre grabbar (som badat hela dagen) sitter uppe på äldste sonens rum och har spelparty. De ska spela dator, xbox osv hela natten. (Jag har dock bäddat tre sängar åt dem.)  Hur firar man bättre sitt sommarlov om man är 14 år och dataintresserad?

Dottern har också övernattningskompis så huset innehåller inte mindre än nio barn.

Själv har jag firat sommarlovets intåg med att plocka ner alla lappar om avslutningsfester, veckobrev, gympatider osv  Sååå skönt att inte ha barnens aktiviteter att komma ihåg på länge. 

Så kom den då äntligen, den där goa sköna värmen. Sol har vi haft några dar, men kvällarna har varit kalla. Men nu ikväll är det ljumt och skönt. Det spirar i rabatter och gräset börjar till och med behöva klippas. Poff sa det. Som vanligt här uppe. Vi har inte ett vårtecken om dagen, inga smygande små tecken på att våren nalkas. Nä, vi tar allt på samma gång. Vi överrumplas av sommaren. Och det är lika härligt varje år.

Att behöva göra så här;

det är livskvalitet det!

Och att hänga tvätt och veta att den helt säkert blir torr på några timmar.

Även Pommac har njutit. Vi försökte få honom att ligga på en handduk, men jorden var betydligt svalare antar jag. 

Ja, det är verkligen lätt att leva när vädret är så här.

Luleå och hela kusten lider av extremt lågt vatten.

Så något stugbesök har inte blivit av. Vår ö ligger längs med en annan ö och med en liten pytteö mellan. Landhöjningen har gjort att det (vi) måste muddra en kanal (typ vart tionde år) för att man ska kunna ta sig fram till vår stuga. Och när det då är extremt lågt vatten blir det svårt att åka dit med den större båten som rymmer hela familjen. (Eftersom djupet i kanalen är begränsat och angöringen till bryggan försvåras...)  Så vi har inte varit där ännu...

Skönt, hade liksom ändå inte tid!  

Ibland kränger livets ekipage till och allt verkar som att det ska tippa över. Välta, kanske till och med krascha. Allt känns osäkert och skrämmande för ett ögonblick precis innan man vet om det ska tippa,välta,krascha eller om man klarar sig med blotta förskräckelsen. Innan man vet hur det går och vad det innebär står tiden stilla och allt känns jätteläskigt. Plötsligt är det över och när dammet lagt sig tittar man sig omkring med nya ögon. Livet ser annorlunda ut, ens ögon ser allt i ett nytt ljus. När det går bra, när ekipaget inte välter, klarar man sig fint. Om det välter överlever man antagligen, men det tar ett tag att kravla sig upp och lyfta allt tillbaka rätt igen.

Det är bra att det kränger till ibland. Det gör att man skärper sig, slutar köra så fort och slarvigt. Man lär sig något, och förhoppningsvis blir man lite klokare. Kränger det för lite kanske man gasar snart igen och börjar gena i kurvorna och då kanske kraschen kommer längre fram. Det gäller att lära sig något av de svåra kurvorna!

Det är så livet ska fungera. Som en väg full av hinder som man sakta lär sig klättra över. Undviker man dem kanske vägen går lättare men det blir nog inte en lika lärorik resa. Eller utvecklande. Jag har precis krängt häftigt i en kurva. Jag håller på att svaja tillbaka och dammet lägger sig sakta omkring mig.

Jag tänkte faktiskt försöka låta bli att blogga ett tag, för att jag tänkte att det kanske skulle vara bra för mig att tänka alla mina tankar för mig själv, men jag saknade det för mycket. Jag tycker om det här forumet. Det passar mig väldigt bra och jag mår bra av att få skriva av mig lite och göra ett kreativt inlägg mellan varven. Så varför ska jag avstå från något som hjälper mig framåt på min väg?

Nä, så lätt blir ni inte av med mig!

Så här kommer dagens kreativa inlägg. Jag har sytt några barnkuddar. Jag hade tänkt ha dem på en av barnens sängar då Kuriren kom hit och gjorde reportage, men så kom ju den där kurvan och jag var tvungen att ställa in allt jag hade lovat bort mig till. Det känns lite taskigt nu när jag ser att jag bara behövde damma av mig och börja rulla igen, dock med en helt annan hastighet än tidigare. Nu bromsar jag i kurvorna ett bra tag framöver.

Här är en av kuddarna:

Grodan Boll kanske?

Och en glad tax?

En klok uggla.

Och en blomma.

En del av dem är inte färdiga kuddar ännu, så vem vet, det kanske blir väskor istället...

Hursomhelst kommer de snart på Persiljas Verkstad.

Måste bara sy klart först.

När sonen och hans kompisar grävde ur växthuset hittade de inte mindre än 27 stycken betongplattor nedgrävda i marken.

De tog jag naturligtvis till vara och det ska bli en ny gång till ingången. Jag har lagt ut dem så att jag kan känna om de ligger rätt innan jag gräver ner dem.

Ser ni Pommac därborta.

Han sitter och hoppas att jag ska sluta fota och ta med honom till byn istället där han kanske får sniffa på några intressanta kissfläckar.  

Suck! Är hon aldrig klar???