Tack vare uppmärksamma och minnesgoda läsare som kom ihåg vart jag handlat (HERREGUUUD nu är det dags att lägga om livsstil!!!!) har jag nu mejlat Ainred och fått snabbt svar. Paketet har hittats i lagret och postas omgående. Så tack snälla ni som kommenterade och friskade upp mitt döende minne!

Ruljangsen i en fyrabarnsfamilj goes on and on. All the time.

Det står aldrig still liksom. Aldrig.

Det är visserligen charmen med det hela och antagligen det man kommer att sakna den (hemska) dag alla barn flyttar hemifrån och huset blir tyst och tomt. 

Men trots att det är högt uppskattat kan det också göra en totalt kollrig. 

Detta att det aldrig liksom står still.

Så vad gör man? Skriker hysteriskt åt tillvaron STÅ STILL FÖR FAEN!????

Nä, det är inte lönt. Skapar bara panik.

Man lär sig att stänga av.

Tar på sig skygglappar eller särskilda sållande glasögon.

Jag kan sätta mig i min läshörna, krypa upp och liksom stänga av att det ligger högar med tvätt framför näsan att disken står kvar på köksbordet och dammsugaren behöver rastas och  ettusentvåhundrafyrtiotre saker är ogjorda och väntas på att göras. Jag har lärt mig det.

Det är kanske inte så effektivt, men det är nödvändigt för att stoppa ruljangsen.

Det blir liksom en slags timeout i tillvaron.

Ska man FÖRST göra allt som pockar så får man ALDRIG sätta sig ner.

Jag kom på att jag faktiskt klarar av att göra detta och det gjorde mig glad.

I mitt nya positiva tänkande ska jag se det jag faktiskt gör bra och inte stressa upp mig över det jag gör mindre bra.

Så jag är BRA på att blunda för kaoset. (Mindre bra på att ta rätt på kaoset.)

Hurrej mej!

Ny vecka, nya tag.

Fyra dagar i veckan är det träningar på olika platser långt från byn. Har precis också tagit på mig ytterligare ett uppdrag som låser mig alla söndagar. Vad gör man inte för sina barn? Jag gör det verkligen gärna. Det är roligt att följa dem och se dem träna. Se dem hålla på med det de älskar. Se dem utvecklas.

Det är basket, skateboard och truppgymnastik.

Full rulle.

Själv sitter man på rumpan.

Tänk om det var jag som tränade fem gånger per vecka istället.

Undrar om jag skulle göra succé på skejthallen om jag passade på att skejta när jag ändå är där och öppnar och vaktar? 

Nä, huga, jag har försökt, jag slår mig bara. 

Nu börjar en ny vecka.

Denna ska jag ta mig an på ett nytt sätt tack vare en massa kloka råd från er läsare. Jag ska tänka att jag vill istället för att jag måste.

Så denna vecka har jag en hel drös med jagvillprojekt.

Tjoho jag kan knappt vänta att ta mig an dem!

(Jo, det känns faktiskt roligare att tänka så. Jag riktigt tror på det och VILL faktiskt. Jädrar vilka kloka råd jag får!)

Så himla skönt att alla kände igen sig i förra inlägget. Man får ju faktiskt för sig mellan varven att folk är så ordentliga och att det bara är oss det är stökigt hos. En del bloggares bilder gör ju att man får lite ont i magen och undrar om man är totalt misslyckad som aldrig ens kommer i närheten av deras pyntade vackra städade världar. Jag skulle inte kunna ha ett helt vitt hem som en del har. Hur skulle vi kunna hålla det vitt????? Iallafall med den här hunden och de här barnen och den här mamman och den här pappan. Jag skulle må illa av klorinlukten! Hahaha!

Det är vackert men oj så opraktiskt det måste vara. Och lite hrm...host...färglöst.

Fick en frist med gästerna. Maken var tvungen att åka iväg norrut så jag flyttade helt sonika kalaset till morgondagen. Då fick sonen dessutom ett lite längre firande. Vi har firat honom sen klockan sju imorse. Han är fortfarande vaken och vill njuta av de sista skälvande minutrarna av sin dag. Det har blivit tårta, hämtad thaimat, godis, chips, ostkrokar, dip och läsk.

Och film. Hela kvällen. Det gäller att passa på att äta onyttigt när man nu får bestämma hela dagen!

Jag har städat lite, men orkade inte ända fram. Tar resten imorgon innan gästerna kommer. Tände ljus och släckte lampor istället. Funkar också bra!

Fristen gjorde att jag hann sätta mig och sy en del också. Det blev en massa saker men det enda som blev hlet färdigt ikväll var en ny sminkväska.

Duken den står på har min mormor virkat.

Den är så fin!

NU är jag mogen för sängen. Ska försöka övertala nyblivne 10-åringen att sängen känns lockande...

Gäääsp!

Så här ser till exempel köksbänken ut efter en dag då jag varit borta en hel dag.

Suck!

Ibland går jag i strejk och lämnar det tills någon annan känner sig manad, men idag orkar jag inte. Det är jag som tagit rätt på allt oboypulver och smulor och socker och skräp och odiskade lergrytor och så vidare. Nu är det så snyggt. Tills jag blir borta någon dag igen...

Men skitsamma. Det är så här det är att ha barn, like it or not. Det skulle dessutom säkerligen se likadant ut om det inte bodde barn här. Så här ser det ut med jämna mellanrum hos oss, och kommer alltid att göra. Vi har inte tid att tömma bänkar. Det är så mycket annat som lockar. Först när vi behöver bänken torkas den av. Jag vet, rutiner. Om man bara gör det rutinmässigt så blir det gjort. Men vi är inte några rutinmänniskor. Vi är ryckmänniskor. Vi får ryck och städar upp. Däremellan blir det kaos.

Önskar verkligen att jag var annorlunda. Att vi var det. Som tur är behövs bänken varje dag så den blir ju hyfsat städad varje dag. Men ärligt talat verkar min man lida av disktrasefobi. Han kan nämligen tömma matbordet helt. Men torka av det gör han inte. Inte diskbänk eller arbetsbänk heller. Usch, då måste han ju ta i den där  disktrasan.

Det är ALLTID jag som använder den.

Nästa suck kommer här:

Tråååkigt!

Vika tvätt och bära på plats.

Se! Det är någon i familjen som behöver sig en liten åthutning! Den som har den högsta högen där längst bort...

Dagen blev rätt bra trots sin början. Sydde en väska och två scarfsar och bara en scarfs blev "måndagsexemplar".

(Fast det blev en del sprättande!)

Idag sade jag till min dotter: Nu får du städa ditt rum! Det är såå stökigt!

Nähä!!!! Sa hon. Det är inte stökigt!!!

Och så gick jag in i rummet och såg att hon ju hade rätt! Det är inte alls stökigt. Tvärtom. Överallt står små arrangemang som är nogsamt diställda.Ordning och reda. Överallt.

Millimeterordning! Inte ett dugg stökigt! 

Så fel jag hade!

Började dagen med att sätta på kaffe i min kaffebryggare som brygger direkt i en kopp. Det var bara det att när jag skulle ta min kopp med kaffe var den inte där. Men kaffet var bryggt och klart. Det flöt omkring i en stor pöl på bänken och strilade i en fin rännil nerför diskmaskinen. Eftersom min pms är över tog jag det riktigt fint.

Jag bryggde en ny kopp. Lugnt och fint.

När jag äntligen skulle få min efterlängtade kopp (som jag kommit ihåg att sätta dit)  hade filtret vikt sig och det som fanns i koppen var kaffeblask.

Morr. Nu var det nära att jag tappade gnistan. Sen tog väckningsrutiner och stora morgonstressen över.

Så först NU sitter jag med min morgonkopp med kaffe. Flera timmar senare än jag hade tänkt.

Det är en sån dag.

Jag ska kanske inte producera något i dag. För det är en klantardag. Såna har jag ibland.  När tingen är emot mig, allt jag gör blir galet. Oddsen för måndagsexemplar är skyhög.

Det är konstigt, men när det börjar så här så vill det gärna fortsätta. Det är liksom dagen då tekniken har sina egna vägar. 

Igår kväll inredde jag lilltoan. Den var tvungen att byta skepnad från omysig skrubb full med smutsvätt och med äcklig wc till härlig oas med skinande ren toastol.

Jag hängde upp en stor spegel som fick flytta från hallen, satte upp en lampa på sidan som i ett riktigt dressingroom. Jag baxade in trädgårdsbordet från indiska, ett kurvigt vitt järnbord. La in en matta och satte upp en stor klocka. Jag bar upp kärlet med hårborstar och kammar.

Det blev fint, riktigt fint och genast mer lockande att gå upp dit. Min uppfräschnings iver har aldrig hunnit dit upp. Det finns liksom såna utrymmen som är lite styvmoderligt behandlade av mig men som jag nu börjat rikta blicken mot .

"Lilltoan" däruppe är riktigt stor och om jag bara river ner det förfärliga laminatgolvet (föreställande nåt slags trä) som de satt upp på väggarna (!), tapetserar eller målar väggarna och sen målar snedtaket (som nu är mörkt furu) vitt så är det ju ett riktigt guldutrymme! Kanske kan vi med tiden baxa upp tvättmaskin och torktumlare dit upp? Vatten finns ju. Det är dörren som är första problemet, den är för smal. En gammal låg spegeldörr med kammarlås, genom vilken inga tvättmaskiner går in.

Steg 1 är alltså att bredda  ingången. Alla såna projekt som låter små, är ju egentligen stora. Tidskrävande. Och  dörren är ju så söt!

Hur gick det då i morse när vi hade en extra toa att gå till? Ja...stressen var mindre, men tidsbristen lika snäv. När fem minuter återstod tills bussen gick kunde jag inte hålla mig längre. Då satt sonen utan sockar, utan att ha packat ryggsäck, i godan ro vid köksbordet. Jag sa då att han hade en minut på sig att ta sig ut genom dörren om han ville hinna med bussen. Hade jag inte sagt det hade han fortfarande suttit kvar...?

Det är som att han inte kommer ihåg vad han ska göra!

Hopplöst.

Mitt nästa projekt är väl då att släppa taget helt. Att INTE säga till vad klockan är. (Det spelar ingen roll hur många klockor vi har. Han tittar inte på dem.) Att låta honom missa bussen och ta den som går en timme senare. Låta honom bli sen. Men tänk om han inte tycker att det gör nåt? Äh! jag skulle ju släppa det där nu. 

Släppa!

Ibland tänker jag att det vore enklare att bo i ett "vanligt" bostadsområde. Slippa skolbussen. 

Bo nära allt.

Det är en sån tvekan man som infödd stadsunge alltid har. Varför bosätta sig på landet när man kan bo i stan?  Gjorde vi verkligen rätt?

De som alltid bott på landet tänker nog inte ens tanken.

Hur går det med flamingotapeten då?Jo, tack bra! Den ligger fortfarande i sin kartong och väntar. Väntar gör jag också. Jag har rivit all gammal tapet, jag har spacklat, jag har slipat. Men på en vägg har förra ägaren helt rått borrat ett 12 cm stort hål rakt igenom hela timmerväggen. Han hade någon idé om att föra varmluft från kaminen ivardagsrummet in i köket med hjälp av ett stort rör och en fläkt. Experimentet funkade inte men lämnade efter sig två stora hål genom alla års lager av väggar; timmer, masonit, gips, tapetlager, varav en handmålad! Jag önskade att maken skulle såga upp det yttre lagret av väggen för att ta fram en ruta med den fantastiska handmålade tapeten. Som en infälld hylla där man ser konstverket. Men hans inspiration och lust räckte inte för det projektet, så nu väntar jag på att han ska bygga igen det runda hålet så att jag kan tapetsera...

Ja, jag skulle kunna göra det själv, men jag är faktiskt inte så bra på att få till finishen på såna lagningar så i och med att han sagt att han ska göra det så låter jag honom. Så blir det snyggt. Annars skulle det bara bli gjort, fast lite skabbigt sådär...

Jag vill snickra och bygga, men har aldrig fått någon vana i och med att jag alltid haft en pappa eller en man som gjort det åt mig. Jag vet att jag kan, det är alltid jag som kommer med alla förslag och tekniska lösningar, men när det kommer till det praktiska så har jag inte kunskapen. Det blir helt enkelt inte bra och det retar mig ofantligt.

Så jag kommer definitivt att gå en snickarkurs inom en snar framtid. Hatar att vara inkompetent inom ett så intressant område!