Sitter med en kopp te och njuter. Ett av mina favoritteer är Friggs Ingefära och citron. Det är lent och fräscht.

Sitter och njuter av friden. Elden i spisen har slocknat men det är en behaglig värme i rummet. Alla är hemma utom 12-årige sonen som är i backen och åker snowboard.

Det har snöat hela dagen så fin mjuk snö bäddar in nejden så att alla ljud dämpas och blir mjuka. Blir det en gnutta sol i morgon kommer det att vara en fröjd att gå ut. Nysnö och sol är oslagbart.

Jag har sytt två väskor och ett flaggspel.

Känner mig nöjd och glad.

Livet kan verkligen bjuda på goda stunder.

Att leva, vara frisk, ha värme och te. Kan det bli bättre egentligen?

Det behövs inte så mycket mer för att känna frid.

Snart ska jag vika tvätt. Tvätthögarna är enorma. Men det är ren tvätt så det enda som behövs är att bära det på plats.

Pommac stirrar inte längre. Bara om vi ägnar oss åt Pippen. DÅ kommer han rusande och glor. Det ska nog gå bra.

Pippen har inte börjat sjunga ännu, men han är inte rädd för oss. Tvärtom är han nyfiken och tittar på oss när vi pratar med honom. Han äter, putsar sig och verkar trivas. Sången kommer nog.

En bonus på denna fridfulla kväll är att Bygglov kört igång igen. Mysiga skånska Mija som inredare. Jag gillar henne och hennes projekt.

Så nu ska jag slå på TV4.

En grön liten krabat har flyttat in.

När vi kom till djuraffären fanns bara en enda stackars undulat till salu. Mitt hjärta sa direkt att vi naturligtvis måste förbarma oss över den lille vännen. Han såg så ensam ut!

Vi kikade före jul också och då fanns där minst 20 stycken undulatungar. Alla var sålda och denne lille stackare hade suttit ensam kvar ända sen jul. Han såg frisk och kry ut och sjöng glatt. (Det var bara i min fantasi han var deppig och ensam.) Vi bestämde oss raskt för att köpa honom trots att han kanske inte var helt purung. Försäljaren lovade att han inte var äldre än fyra månader. Jag hoppas det är sant. (Vi vill ju gärna få honom tam.)

Han blev infångad med håv och instoppad i en kartong. Där kämpade han febrilt att ta sig ut ur kartongen genom att sticka näbb och klor ur lufthålet. När vi står vid kassan och ska betala ser vi att det syns blod på hans huvud. Vi blir förstås förskräckta men avböjer säljarens förslag att släppa ut honom i buren igen för att se vad det var. Det kändes som en onödig stressfaktor för den lille krabaten. Jag tänkte att det var bättre att låta honom komma hem till oss och så undersökte vi honom där. Misstanken var att han på något sätt fastnat med klon i lufthålet och därav börjat blöda.

Han kämpade hårt i kartongen hela vägen hem. En riktig kämpe.

Väl hemma stoppade jag papplådan i botten på buren och öppnade den.

Han riktigt trängde sig ut och flög upp på en pinne.

Då såg vi att han var alldeles blodig på hjässan.

Jag har studerat honom hela  kvällen och han verkar må bra. Han har suttit på samma fläck mest hela kvällen. Studerat oss. Blodet har levrat sig på hjässan och jag förstår inte riktigt vad han har råkat ut för. Vad var det som orsakade blödningen? Det måste ju vara någonting på huvudet eftersom det inte syns blod någon annanstans. 

Skar hon honom på locket när hon satte honom i kartongen???

Vet inte.

Nu har jag lagt en duk på honom och hoppas innerligt att det ska vara en pigg undulat i morgon också. Som vågar dricka och äta. Eller som vågat dricka och äta under duken.

Pommac har inte upptäckt honom ännu.

Vi har inte visat honom heller. Fågeln behöver lugn och ro och ingen nyfiken hund som står och nosar på honom.

Ännu har han inte fått något namn.

Vi ska ju köpa en till så småningom, så att de är två. Det var tänkt att de skulle heta Merry och Pippin efter de två trevliga små hoberna ur Sagan om Ringen. Men vi har kanske ångrat oss. Merry var lite konstigt att säga...

Så namnfrågan kvarstår. Många viljor, många förslag. Mycket demokratiska processer innan beslutet är i hamn.

Listor tillverkas.

På dem står bland annat Oboy, Zingo, Sixten, Pip, Rudi, Merry, Pippin, Tintin, Milou, Finn, Fifi osv osv.

Det blir en hård förhandling!

Japp!

Kanske blir det idag, kanske en annan dag. Sånt kan man inte så noga veta. 

Hemmet är redo iallafall.

Jag pratar förstås om en undulat! Vad trodde ni?

Buren hittade vi begagnad igår för 300 kronor.

Alla undulater som bott hos mig/oss genom åren har fått flyga ganska fritt men haft buren som sin bas. Det dövar mitt samvete att ta mig friheten att sätta ett djur i bur. 

Jag är lite underlig. Älskar djur och vill så hemskt gärna ha ett hem fyllt med husdjur, men samtidigt har jag dåligt samvete för att jag "äger" ett djur. En del förstår inte det här, men jag vet att det finns likasinnade därute. Samtidigt tycker jag att djuren ger mig så mycket, så jag har svårt att avstå av idealistiska skäl. Jag kommer runt detta genom att tänka att när det nu ändå finns hundar, fåglar osv till salu så är det ju bättre att jag räddar det från en sämre djurägare än jag. Någon som kanske ledsnar efter ett tag och ger hunden vidare. Jag är trofast. Flyttar ett djur hit så stannar det. Det ska i såfall vara om något av barnen blir svårt sjuka av att ha djuret omkring sig, då måste jag ju försöka omplacera det. 

Men när jag går in i ett djurägande är det med det största allvar!

Så vi får se om det finns några små ungar inne i dag. Annars får vi vänta.

Spännande!!!

Mitt galenskapstillstånd är nog över nu. Frisyren, den är kvar, men jag överlever.

Jag SKA inte ha kort hår, men det glömmer jag så där vart femte år eller nåt. Man måste ju prova! Med tanke på hur ofta jag provar nya möbleringar är det ju ett under att jag har samma frisyr år efter år.

Nu påminde jag mig om att jag passar bäst i långt hår. Så gör också mitt hår. Det ska vara långt och tungt, då är det snyggast.

Men nu har det fått sig en genomklippning och alla slingor är borta. Nu kan jag börja från scratch. 

Nog om det.

Herregud, LYXproblem!

Självförvållade dessutom.

Men tack för alla gulliga snälla uppmuntrande kommentarer!!!! Ni är så otroligt snälla och fina!

Jag ska ikväll ha tjejfest hos mig.

Måste kyla vinet, fundera ut nåt smaskigt att äta och dammsuga lite.

Och dra i håret...

Förresten!

I cut my hair...and I liked it!  (Säger vi.)

Märker ni mitt psykologiska angreppssätt på "problemet". Först deppar jag och skriker ut min "ångest". Snart läxar jag upp mig själv och säger åt mig att skärpa mig och tänka på de som VERKLIGEN har problem och sen låtsas jag att det inte är så farligt. Efter ett tag känns det inte så farligt och snart har det nått mitt medvetande och jag börjar till och med vara nöjd. Fan, jag skulle ha blivit terapeut!!!

Se! Nu är jag nöjd och håret är riktigt snyggt. Jag får se till att anta den där nöjda minen nu några månader framöver. Och för att ytterligare se positivt på det hela; det är skitsnyggt med en mössa på och det är verkligen mössväder. Så allt är så BRAAAA! 

Jag tror att jag lyckats med det jag föresatte mig. Att ta det lugnt med julstressen. Att aldrig koppla på den. Jag tog ett beslut. Det får bli som det blir. Än sen om vi har stökigt, än sen om inte alla rätter står på bordet, än sen om inte barnen har 10 klappar var. Än sen om dukarna inte är strykna. Än sen om vi inte har apelsiner med nejlikor i röda band. ÄN SEN!

Och OM vi nu har det så är ju det också okej.

När man plötsligt får denna insikt så blir allt så mycket lättare. Allt flyter på. Man hinner plötsligt mer bara för att det inte är ett måste.

Jag bestämde mig igår för att fyra klappar var räckte.

Ikväll har vi HUUUUUR stökigt som helst på en massa ställen. Sådär vansinnigt rörigt. Men istället för att flänga runt och städa har vi suttit och sett "Ensam Hemma". Druckit julmust och tänt ljus.

Äckligt mysigt, jag vet!

Jag somnade till och med en stund på soffan. Så skööönt!

Jag tog in kartongerna med allt julpynt och barnen öste fram allt. Nu är här fullt av tomtar, små stugor och granar, precis som de gillar det. Allt kuriosapynt finns också framställt. Glitter på speglar, hemgjort pyssel, allt tas fram. Inget vuxenstajlat för fem öre. Bara fram med det! Jag ska verkligen försöka att inte gå och "snygga till det". Det är ju barnen som älskar pyntet och jag pyntar ju resten av året så det räcker och blir över så de får vara dekoratörer nu!

Det enda jag gjort i pyntarväg i dag är att jag bytt till rött tyg på fotpallarna.

Imorgon ska ännu en flyttkartong med julpynt packas upp så här är inte färdigpyntat. Och så ska vi ju in med en julgran också.

Woaw, vad juligt allt blir!

Härligt. 

Har förresten äntligen efter många år sytt en duk (av ett gammalt påslakan) som är tillräckligt lång för bordet med alla iläggskivor i. Jag blev nöjd med den.Prickar. Jag och prickar. Det funkar alltid...Det måste vara mina fräknar.

Imorgon BÖR jag:

Köpa/beställa/sy klart alla julklappar.

Baka pepparkakor.

Koka knäck.

Tapetsera halvväggen.

Hämta julgran från stugtomten. (Skogstomt.)

Städa multimegamycket.

Fundera ut meny till julaftonen plus de andra festdagarna. 

Skriva inköpslista på ovantsående.

Skriva "att göra"lista på papper.

Skriva och skicka julkort.

Sätter jag målet så här högt kanske jag kan stryka en eller två saker från listan och det är ju inte fy skam. 

Vore kul att vara HELT och hållet klar någon gång i förväg.

Någon dag i förväg.

Det har ALDRIG inträffat förut. Men tänk känslan!

Man sitter där flera dagar innan julafton och bara VÄNTAR. Väntar att dagen ska inträffa så att man får sätta igång och fira någon gång. 

Tänk känslan när man var barn. Man bara väntade och väntade. 

Aldrig kom den där dagen. Det kändes som att tiden kröp fram, eller rent av stod stilla.

Men NU. Nu går den med expressfart.

Tänk om man lyckades skapa den där känslan igen! Att dagarna innan jul BARA var Väntan och Längtan.

Va! Det vore väl nåt för alla julstressande vuxna!!!

Ingen stress.

Ingen hysteri.

Bara lugn och ro.

Tänk om.

Det finns säkert några därute som har såna dagar.

Jag ska försöka! 

Banne mig det ska jag!!!

Ja, jag tycker turkos nu också. Bra. Då blir det det.

Inte så här mycket men en halv väg blir perfecto!

Julstressen sägs ha drabbat folk. 

Inte mig.

Det är nåt fel.

Jag har inte förberett ett skvatt. 

Inte nåt.

Vi har allt kvar. 

Hämta gran. 

Baka pepparkakor. (Krav från barnen.)

Fundera ut julmaten.

Fundera ut klappar och fixa dem.

Och så pepparkakshus.

Tänk...att kunna bygga nåt sånt här.

Men dit sträcker sig inte min förmåga...

Varken i talang eller tålamod.

Men som sagt, ingen julstress i sikte. 

Fast jag verkligen borde.

Herregud.

Jag måste nog skriva en lista!

Folk omkring mig blir ju nervösa om inte annat. Barnen undrar varför det inte ligger någon stor julklappshög och väntar. Har mamma månne glömt julen?

Ja, det är som att det inte går in.

Hallå! Fyrabarnsmamman! Det är jul om ett kort tag!!!

Vakna nu!

Hoho!

Lycka är att vara 10 år och älska basket och få ha sin Plannjaidol som tränare för en dag.

Sonen gör mål inför tränaren John Rosendahl.

Det här lever sonen länge länge länge på!!!

Tack John Rosendahl!!!

L-Y-C-K-A-!!!

Tänkte jag skulle visa hur det ser ut på min blogg i min trasiga användare:

Tapeterna blev riktigt snygga i sina kontrastfärger!