Inlägg publicerade under kategorin Samhällskritik?

Av Persilja - 18 maj 2009 08:59

Jag önskar att ALLA läser den här artikeln. Läs hela om ni läser.

Den säger så mycket mer än det som stått i tidningarna om bråket i  Vojakkala.

Den säger något som vi alla måste lära oss. Att vara kritiska. Att inte tro på det som står i tidningen, eller det som grannen berättar, eller det som sägs i skolan eller på arbetsplatsen. Allt är inte vad det ser ut att vara. Allt är färgat av människors åsikter, fördomar och förutfattade meningar.

Jag säger inte nu att Maciej Zarembas artikel är helt igenom sann. Det kan jag inte, det kan bara han veta. Men jag tror att det ligger en hel del sanning i det han skriver.

Jag har misstänkt det själv. Som kritisk läsare.

Tidningarna har hela tiden uppgett att det varit ett "ständigt bråk" sen familjen flyttade in. När jag insåg att det var zigenare det handlade om har jag anat att det varit inskränkta bybor som försökt få bort dem.

Läser man hela artikeln av Zaremba så förstår man hur allt kan ha gått till.

Det sorgliga är att fördomarna vann. Byborna fick som de ville till slut. Familjen är i det närmaste sönderslagen nu sen flera av dem fått långa fängelsestraff.

Läs och begrunda. Gör det. Det lär oss en massa viktiga saker. Hur fördomar kan göra en del människor helt galna. Hur vi på sidan om förleds att tro att det ligger något i dessa fördomar när saker provocerats fram.

Att läsa om hur familjen bojkottats i byn,att ingen har fått hjälpa dem utan att bli utfrysta, ingen har vågat för då har de själva blivit utfrysta, läs, och förvånas över oss människor.

Jag skäms!

Jag mår illa.

ANNONS
Av Persilja - 26 mars 2008 09:03

Pengar!

Inkomst!

Det verkar vara det absolut mest tabubelagda området att prata om. Eller det mest känsliga. Aldrig rör det upp så mycket känslor som när man pratar om pengar.

Detta nödvändiga ont.

Det finns de som älskar pengar. Det finns de som hatar pengar. Det finns de som har mycket pengar och de som har lite.

Det finns mycket man kan köpa för pengar.

Pengar löser många problem.

Men det finns saker som man inte kan köpa för pengar och där pengar inte har någon betydelse alls.

Men VARFÖR är pengar ett så tabubelagt område????

Varför är det hemligt hur mycket vi tjänar?

Varför är det hemligt hur mycket vi sparar?

Varför är det hemligt hur mycket vi betalar för olika saker?

Enda gången man talar om vad man betalat för någonting är väl när man gjort ett kap? Ja, det finns ett fåtal som tycker om att skryta hur mycket de betalt för något, men det är ändå undantagen.

Men det här med märkesprylar som klockor, bilar, jeans, jackor, skidor, glasögon osv. Där köps ju märkesprylen lika mycket för att visa att man har RÅD att köpa den, som för att man tror (att man gått på) att den är bra. Att ha märkesprylar är väl ett sätt att visa att man har pengar??? Eller? Lite iallafall? Iallafall ge sken av att man har pengar!

Det här med att inte tala om sin inkomst tror jag är en smart grej införd av arbetsgivarna; om ingen säger vad de tjänar kan arbetsgivaren inte få en samlad attack mot sig att höja lönerna. Alla smusslar med sin lön och kämpar om sin egen pott. På ett jobb jag hade där alla utförde samma arbete var lönerna ändå olika. Jag tog en gång upp till diskussion på fikarasten varför det var så. Jag sade vad jag hade och frågade (blåögt) vad de andra hade. Det blev alldeles knäpptyst. Det pratades fort om något annat och jag lärde mig att det verkligen inte var ett samtalsämne man tog upp så öppet. Sen visade det sig att löneskillnaderna var ganska stora och att de som redan hade ganska mycket ofta fick mer i påslag vid nästa löneförhandling. Det var de som höll sig framme och bad om mer som fick mer. Det fanns inget likalönförlikaarbete tänk där inte.

Det där är ju egentligen en annan diskussion men just fenomenet att det är så tabu att säga högt vad man har i lön, det förvånade mig då och förvånar mig än idag.

Om det inte var så fult att tala om lön och inkomst och utgifter kanske man skulle kunna komma tillrätta med skillnaderna lite fortare. Nu anar vi bara vad grannen tjänar och avundsjukan huserar i buskarna.

Ibland kommer kvällstidningarna med listor "så mycket tjänar de rikaste i din stad". Sånt säljer för det är lika hett som att få titta i folks dagböcker.

Att vara fattig är fult, men att vara rik är ännu fulare.

Jag har varit i båda lägren. Mest i det fattiga, men ett tag när vi hade mycket jobb hade vi det väldigt bra och visst sjutton är det skönt att ha gott om pengar!!!

Omställningen från att ha haft det bra och kunnat köpa det man behöver utan att sprara först till att få vända och vrida på varje krona är jobbig.

Det är svårt att vänja om barn att det inte går att köpa det de vill ha på en gång. Svårt, men nyttigt. Jag tror att det är BRA att få vänta och tvingas spara!

Men det säger man väl bara för att klara av sin situation???


Att ha låga inkomster är att få känna samhörighet. Aldrig får man känna så mycket samhörighet med andra som när man inte har råd och säger det högt. Det är som en dörröppnare. Man bjuds snabbt in i gemenskapen. Men när man hörde till den andra kategorin som hade råd då smälldes dörren rakt i fejset. Ingen samhörighet då inte. Det är väldigt starka känslor kring detta.

Man hatar de som har mycket pengar eftersom det finns så många som får kämpa för varje krona.

Det är väldigt mycket orättvisor.

Mina tankar rör nu inte orättvisorna i vårt samhälle, att en del kan roffa åt sig mycket medan andra inte kan det, utan det jag reflekterar över nu är det här med att det är så mycket hyschhysch med pengar.

Det är nästan lika pinsamt med en som säger att den är fattig som den som skryter att den är rik. (Enda skillnaden är väl att den fattige får lite mer sympatier) Det är PINSAMT att lufta detta utanför sitt hem. Det är inte socialt accepterat.

Läste i DN om en som jobbade med majblommorna, som ju säljs som stöd för barn som inte har vad de behöver. Fattiga barn helt enkelt. Hon tyckte det var viktigt att tala om fattigdomen. Kanske är det så tabu att tala om detta för att det är ett misslyckande för vårt folkhemssamhälle. Det skulle inte bli så att en del är fattiga och en del är rika. Men så är det.

Och det väcker massor av ont blod.

Men man ska inte tala om det!

Inte de som är verkligt fattiga och absolut inte de som är rika.

Alla där mittemellan får klaga. Det är okej. Att säga att det är lite tomt i börsen i slutet av månaden, det är ett fullt accepterat sätt att skapa samhörighetskänslor. Men man får inte gå över gränsen och säga att vi har ätit gamla knäckebröd denna vecka och kanske måste vräkas denna månad.

Nej, hu! Det ska inte sägas högt!

Någon som förstår mina tankegångar???

Jag undrar varför det är så mycket hysch hysch och tabu kring pengar!!!???

Varför är något som vi ägnar så mycket tid åt så fult att prata om??? Eller det är mer hur vi pratar om det. Det är okej att säga att maten är dyr. Men att säga att man har ont om pengar är inte lika okej.

Svaret tror jag ligger i att det sär så stora skillnader!!!

Sitter du i en grupp där alla har samma ekonomiska situation då är det okej att prata. Då kan det inte bli fel.

Men finns det skillnader så är det genast värre. Antingen trampar du den som har mer på tårna eller den som har mindre. Det är ett jäkligt känsligt område. Det borde inte vara så stora skillnader. Men det är det.

En del har mycket.

Många har lite.

Det har man rätt att vara arg på.

Men att grannen har liiiite mer för att de gjort smartare val eller placeringar eller har ett bättre ekonomiskt sinne, det är betydligt mer tqabu att vara arg för.

Och att det finns de som är riktigt fattiga och inte kan ta sig ur det, i vårt samhälle idag, det är också tabu att tala om. Man vill gärna tro att de självförvållat det genom att slösa för mycket eller vara missbrukare eller liknande.

TABU är det. Tror jag. Upplever jag.

Har ingen lösning.

Vet inte ens om mina reflektioner stämmer...

Men jag upprör säkert flera nu.

För det är ett känsligt ämne.


ANNONS
Av Persilja - 12 mars 2008 10:20

Jag kan bli galen på den lilla ankdammen som vi lever i! Där alla bara orkar bry sig i sitt och ingen orkar engagera sig för nåt utöver sitt eget. Så länge inte ens egna barn har problem är det lugnt. Så länge du själv har ekonomi att leva ett gott liv är det lugnt. Så länge inte klimatförändringarna stör din semestermånad är det lugnt. Så länge det inte är din man som slår dig är det lugnt. Så länge inte din son knarkar är det lugnt. Så länge inte din dotter våldtas är det lugnt. Så länge du har en dörr att stänga om dig är det lugnt.

Nä, jag är kanske orättivs! Jag vet. Men ibland känns det så där. Våra liv har så fulltecknade agendor att vi inte orkar med några störningar. Så länge de inte tränger in sig hos oss, då måste vi väl ta itu med dem.

Men tänk om vi alla engagerade oss i alla de orättvisor som finns runt om oss oavsett om det drabbade oss själva eller inte. Ta t ex en familj som har problem med sitt barn som kanske knarkar eller hamnat i brottsliga kretsar. Var för kan inte vi alla vuxna hjälpa den familjen aktivt att lösa de akuta problemen som uppstår i deras vardag. Istället förfasar vi oss eller i bästa fall ömkar dem, men någon hjälp har vi inte att erbjuda. Det är kanske där skon klämmer, vi vet inte vad vi ska göra. Vi är vana att samhället tar hand om allt. Det är lite samma med skolproblemen jag skrev om ovan, vi är van vid att skolan sköter allt. Väntar oss det. Känner oss handfallna i skolans värld. Känner oss handfallna inför grannens problem. Törs vi störa. Nej, de måste få kämpa i fred stackarna. Många av oss sitter säkert i stugorna och känner oss lyckligt lottade. "De där stackarna, så går det när man är för slapphänt". Men tänk om vi skulle knacka på och säga "Jag tror jag vet hur det är, vill ni att jag ska hjälpa till på nåt sätt?"

Samhället i Sverige idag tycker jag är för slutet. Allt som är avvikande ska det hyssjas om. Oavsett om det är sjukdom, självfövållat eller olyckor. Titta inte dit, gå bara förbi! Byt sida på gatan så slipper du säga nåt.


Alla lämnas ensamma med sina problem. Samhället ställer upp med diverse insatser, men är det alltid de bästa lösningarna?

Ta fallet med "knarkande grannpojken" (obs finns ingen likhet med verkligheten-han är en hypotes) kanske det bästa inte alls är att han tas om hand av socialen som sänder honom på nåt avgiftningshem och senare behandlingshem långt bort från hemmet. Kanske han skulle behöva bli ren i hemmiljön, så att han kan motstå frestelsen när han återvänder till hemmiljön igen. Tänk om grannskapet, eller vänkretsen slöt sig samman och satte ner foten tillsammans och hjälpte grabben att reda ut sina trubbel. Ja, jag vet. Det ÄR inte så enkelt! Det ligger kanske lång tid och mycket tjorv bakom, men rent hypotetiskt, om grannskapet, vänkretsen ställt upp lite tidigare, visat att de sett, låtit föräldrarna veta att det fanns stöd och kanske skonat föräldrarna från att skämmas och sopa problemen under mattan, tidigt tidigt, när tjorvet började nån gång i tonåren, ja då kanske det inte hade gått så långt.

Jag låter särkert fruktansvärt blåögd och trosskyldig och oerfaren nu, och jag vet att detta inte är enkla frågor som man löser hur lätt som helst men kärnan i min tankenöt är att samhället idag är för slutet. Var och en kämpar med sitt i det tysta. Alla tror att de är ensamma om alla problem och man kanske inte söker hjälp i tid för att man inte vill spräcka fasaden man ägnat år att bygga upp.

Ta bara en sån simpel sak som stök hemma.


 

Varje gång jag visat stökbilder (och då är det inga snälla stökbilder utan den rena rama stökstöket) så får jag MASSOR av kommentarer om att jag antingen är modig, eller så att jag gör en välgärning som visar att det faktiskt ser ut så här hos en del (säkert ganska många). Tänk vilka fasader vi har! Vi gömmer oss bakom dessa perfekta fasader och alla tror vi att det är perfekt bakom den andres och att det bara är bakom vår som det är kaos med jämna mellanrum.

Livet är inte alltid på topp. Varken i badrummet eller i hjärnan. Alla har vi våra dåliga dagar då inget funkar och man inte tror nåt gott om sig själv. Varför hymla om sånt?

Den här hysteriska inredningshaussen som pågår gör ju inte fasadbyggandet mindre precis. Nu ska vi förutom att vi låtsas ha perfekta "tända levande ljus vid frukosten morgnar" dessutom låtsas att vi har supermycket pengar som kan renovera badrum och kök tills vi lånat pengar upp till taknocken. Allt för fasaden?!!!

Och så sitter vi där innanför våra perfekta fasader och låtsas att vi aldrig grälar eller är less på att städa eller är less på att vara gifta och leka mamma pappa barn.


Jag vet! Jag generaliserar massor nu! Men jag ställer allt på sin spets.

Vad jag försöker komma fram till är att vi på nåt sätt är på väg åt fel håll! Vi kommer inte närmare varann, vi kommer längre från varann och det är inte bra. Vi behöver mer öppenhet och närhet och att alla människor bryr sig om varann även utanför släkt, vänner och familj. Att vi har ett kollektivt ansvar för varandra.

Jag är den första på att skriva under på att det skulle vara skitjobbigt om grannen kom och tyckte att mina barn var ute för länge på kvällen, eller om de om några år kom och skvallrade att de sett min son påverkad. Man är ju inte van vid det så det blir ett slags intrång i den privata sfären. Men jag tror ändå att det skulle behövas mera öppenhet och civilkurage runt om i vår värld. Att det blev ett naturligt sätt att agera. Att hjälpa den där tjejen som stupfull dansar runt ensam på dansgolvet, hjälpa henne hem, istället för att glo på henne och tycka fan vad hon har druckit mycket, gud så pinsam hon är. Att vi visar mera omsorg mot även de vi inte känner.


Av Persilja - 8 mars 2008 09:28

Jag satt och letade bilder på google (nu när jag kan ta bilder från nätet-dvs har lärt mig vilken knapp som är ctrl (rodnar rodnar)) till ett inlägg om oss kvinnor på VÅR dag.

Förut tyckte jag denna dag var lite löjlig och egentligen har den väl inget större värde idag heller men tänk ändå att vi måste ha en särskild dag för att få komma till tals och synas mer i tidningar och media. Tänk att det behövs!!!

Trots det hade vår loklatidning tre män på framsidan. Visserligen några kvinnor också, men ändå!!! Skärpning Norrbottens Kuriren!!! På kvinnodagen har inte chefredaktören sin bild på framsidan! Om han inte är en kvinna. Basta!

Men när jag googlade på tjej kom det upp en massa lättklätt, när jag googlade på kvinna, samma sak, när jag googlade på flicka också. Och de första rubrikerna som kom upp när jag googlar på kvinnor är Ryska kvinnor, och så olika typer. Dvs kvinnor som en handelsvara.

Fyfan vad sorgligt det är!!!!!

Så jag struntade i att ta någon bild från nätet! Idag hyllar vi kvinnor oss själva och alla andra kvinnor i vår närhet.

Jag lägger ut en bild på mig själv!



Hurra för MIG!

Jag är en stark kvinna som försöker tänka egna tankar. Jag försöker vara sann och glad och god.

Jag är full av brister och saknar massor av talanger men jag fokuserar på det jag faktiskt kan. Jag har massor av kraft att gå hur långt jag vill.

Jag måste bara lära mig det. Tro på det.

Förstå det.

Jag försöker inte låta mig nedslås av negativa kommentarer, eller människor som försöker ringakta mig eller sänka mig. Jag försöker blunda för det faktum att en massa hinder står ivägen för mig av ren tradition. Jag har en massa hinder bara i mitt eget huvud. Men de försöker jag upptäcka och sparka undan ett efter ett.

Jag är 45 år gammal och har inte kommit längre än så här, men jag försöker istället fokusera på att jag faktiskt fått en massa insikter på senare år och att jag försöker se dem och lära mig av dem. Jag är inte slut som artist fast jag egentligen borde vara det i det samhälle vi lever i. Jag struntar i att kvinnliga fyrabarnsmammor som passerat fyrtio år egentligen är passé på arbetsmarknaden, köttmarknaden, partnermarknaden, åsiktsmarknaden osv. Vem bryr sig???

Jag struntar i att jag kan bli kallad klimakteriekäring om jag höjer rösten för mycket.

För i min värld som jag skapat omkring mig är jag drottningen. Här är jag en vinnare, en stjärna, en förebild. I mitt huvud.

Och om jag kan behålla den bilden i mitt inre kan jag strunta i alla roller som en kvinna idag ska uppfylla i vårt mansfixerade samhälle.

Idag är det jag som är huvudperson och jag tänker ta för mig.

Jag hoppas alla ni andra kvinnor som läser detta idag också tar för er.

Ni är bäst!!!

Ni är så fantastiska varelser allihopa, så sträck på er. Kräv er plats!

Här kommer vi! Se upp världen!!! 



Av Persilja - 3 februari 2008 17:26


Klipp från aftonbladet.se:


"Vi stoppade driften i olycksområdet, men den startar igång igen under måndagen. Resten av gruvan är igång. Självklart är inte det här bra för imagen, därför måste vi ta tag i säkerhetsfrågorna."

  

Läs sista meningen en gång till. Ser ni vad det står????

"Självklart är inte det här bra för IMAGEN (läs: affärerna), därför måste vi ta tag i säkerhetsfrågorna."

Vad ska man säga? De är iallafall ärliga.

Det står inte "det är oacceptabelt att människor riskerar att skadas, därför tar vi tag i säkerhetsfrågorna".

Nej, det år inte bra för IMAGEN.

Alltså. Detta är LKAB i ett nötskal!!!!

GRRRRRRRR!!!!!!!! 

Av Persilja - 5 december 2007 21:09

Fastnade framför Uppdrag granskning medan jag tog min tekopp och fast jag oftast har enormt svårt för han som leder programmet kunde jag inte låta bli att fastna. Jag blev så enormt besviken. Inte på ICA direkt för jag utgår ifrån att detta är något som alla affärer mer eller mindre håller på med. Jag blev besviken på att det som jag trodde var en hederssak så lättvindigt bara fuskas bort. Mat som jag köper vill jag ska kunna lita på. För den som inte såg programmet kan jag berätta att de packade om kött som gått ut och märkte om det med nytt datum och förlängd hållbarhet och lade ut det i butiken igen. Jag blir SÅÅÅ besviken på det. Varför kan de inte istället låta det ligga kvar och sätta halva priset? Nog kan jag köpa gårdagens köttfärs om den legat kallt och ser röd och fräsch ut men inte sjutton vill jag ju bli förd bakom ljuset!!! Tänk om jag tänkt spara den en dag innan jag tillreder den. Det som gör mig så bedrövad är att när de fuskar med något så känsligt som kött, hur fuskar de då inte med andra varor???? Deras egna märken som är billigare,  vad har de tagit till för metoder för att få ner priset?????

Vi har handlat på Willys sen vi flyttade till Luleå i maj. Maken är lyrisk över deras priser och jag har varit lite avvaktande. Jag har lusläst innehållsförpackningarna på alla deras varor för att hitta varför de kan hålla så mycket lägre  priser. Många saker är billiga för att de innehåller sämre saker. T. ex palmolja som man ska undvika finns i många av deras varor. Men många saker är riktigt bra också. Nu efter detta avslöjande om ICA tappar jag all tro till alla som hanterar mat. Hur ska man kunna lite på att det man köper är bra?  Det finns ju inga garantier. Ingen heder.

Jag känner mig riktigt förbannad på ICA nu. Snacka om girigt beteende!!!  Lurendrejeri! Det sorgliga är att det förmodligen gäller alla andra kedjor också även om de nu kommer att sko sig på ICA:s skandal.


Av Persilja - 20 april 2007 17:53

Jag tror bestämt att pms:et har gett sig på min skrivarlusta nu också. Så nu får jag anstränga mig allt jag kan för att klara av att skriva några rader...

Det här med bloggandet är rätt intressant i sig. De flesta som läser bloggar skriver ju egna. Så alla har en relation till det.

Jag har kommit på att bloggandet är ganska demokratiskt.


Framför allt utseendemässigt.

Ingen bedöms efter sitt utseende utan alla får chansen att komma till tals oavsett om de är snygga eller fula.


Hoppsan, där hoppade nog en och annan till. Vadå fula, så får man väl inte säga. Men om man ska vara riktigt sanningsenlig så bedömmer vi väldigt mycket varann efter hur vi ser ut. Vilken stil vi har. Om vi bryr oss om hur vi ser ut eller inte. Om vi liknar varann. Om vi tycker att den andre/a är attraktiv eller inte.


Så är det i samhället idag.

Like it or not.

Bland unga är det nästan BARA så. Där bedöms man dagligen hårt efter hur bra man passar in. Vilken stil man har. Vilka kläder, vilka skor, vilken cykel, vilken mobil, vilken sportutrustning man har, vilka föräldrar och så vidare.


Men det förekommer i STOR utsträckning bland oss vuxna också!


I bloggen kan man välja om man vill synas eller inte. Man kan slippa visa sin nuna om man inte vill. Är man van att bli betraktad som "ful" kan jag förstå att det är en befrielse att få komma tills tals utan att bli bedömd först.


En som är ovanligt snygg kanske också är van att bli bedömd efter utseendet. Det kanske inte heller är så lätt, många kanske utgår ifrån att de är odrägliga eller ouppnåeliga eller att de tror att de är förmer än andra. Men jag tror inte att det är att jämföra med att bli betraktad som ful.


Vårt samhälle har normer för vad som är snyggt.


Titta på fröken Sverige kandidaterna år efter år. De är svåra att skilja åt. Det är svårt att minnas någon särskild i sällskapet. De har alltid långa slanka ben, lagom smal midja, lagom stora bröst, lagom lång näsa, stora ögon, välvinklade ögonbryn och lagom ljus hy. Ibland ställer någon med mörkare hy upp men alla mått är desamma.

Vad är det som säger att alla tycker just detta är vackert???


För det tycker vi ju inte.

Vi är präglade att tycka det, men många av oss gillar mer karaktär i utseendet.

Men inte för mycket karaktär.

Inte för tjockt, inte för vasst, inte för runt, inte för kantigt, inte för hårigt, inte för långt, inte för kort osv osv...


Det här är sorgligt men tyvärr en ganska sann bild av vårt samhälle.


Visst kan man dra till med att "det är insidan som räknas" och utsseendet spelar ingen roll" men det är faktiskt inte så.



Det finns säkert undersökningar som visar att vackra människor åtnjuter mer fördelar i vårt samhälle.

Att de får komma tills tals oftare.

Medan de som inte betraktas som vackra får väldigt mycket mindre chans att komma till tals.

Utseenderasism.

Precis som det finns åldersrasism.

Och förstås vanlig rasism.


Men utseenderasismen hör man sällan talas om!!!

Vem vill erkänna att de utsatts för det. Det är ju att erkänna att man är FUL. Det vill man väl inte!!!


En del lägger ner en förmögenhet på sitt utseende. Smink, frisörbesök, solarium (finns det såna som solar fortfarande?) vaxningar hit och dit, kläder, träning osv osv.


De kanske kan vända ett "fult" utseende till ett som betraktas vackert, eller i allafall snyggt.


Och så får de åtnjuta lite mer fördelar...


Har jag fel???

Jag hoppas jag har det!!!

Jag hoppas verkligen det.


Jag tror inte att många är beredda att acceptera ett sånt här resonemang. Det är så TABU!

Det är verkligen inget man pratar om!


Men nu har jag gjort det.

Jag tycker inte så här! Att man ska dela upp människor i snygga och fula.

Men jag tror att det är så här.


Inte överallt gudskelov. Men på tillräckligt många ställen i samhället.


Ett sött barn blir säkert bättre behandlat än ett som inte betraktas som sött. Det är gräsligt! Men det är troligen sant.

Kanske inte att ett mindre sött barn blir dåligt behandlat, men jag kan ge mig den på att ett "väldigt sött" barn blir lite bättre behandlat.


Vad gör vi åt detta???


Finns det något att göra???


Först måste vi SE att det förekommer.

Det är steg ett.

Sen får vi ta tag i det.

Är det någon fler som sett detta???


Bloggen, där vi får komma till tals utan att först bli bedömd för vårt useende, är ett steg i rätt riktning!








Av Persilja - 19 april 2007 17:10

Som av en händelse visar media, i form av Aftonbladet och Expressen, sitt fula tryne så fort jag skrivit mitt förra inlägg.

Jag vägrar att länka till dessa tidningar som inte har ett uns moral eller värdighet. Men på båda tidningarna visar man den man som sköt ihjäl en hoper människor på en skola i USA. Han har tydligen filmat sig själv när han gjort det. Och MEDIA nappar direkt. Som svultna vargar kastar de sig över godbiten. Sliter och biter och stänker blod omkring sig. OJ, vad många lösnummer de ska sälja idag!!!


Jag mår illa.


Är det någon som tänker på offren och dess familjer när de sitter och frossar i den tragiska händelsen?


Har inte vi som köper tidningarna ett ansvar?

Så länge vi köper skiten kommer den ju att fortsätta i samma stil.


Endast om VI slutar köpa kan vi ju visa vad vi tycker.

Fast sorgligt nog tycker inte alla att detta är osmakligt. Även läsaren blir avtrubbad precis som den som skriver.


Ikväll sitter nog många bänkade framför TV:n för att få se om det bjuds på en filmsnutt på det hemska. Jag förmodar att den där filmsnutten finns på nätet också. Undrar vilka nyhetsprogram som visar skiten. Som ställer upp på en sjuk människas påhitt. Hur många får en idé att göra samma sak???

Fyfan!!!


ÄR det jag som är en morlatant eller finns det fler som reagerar?







Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se