Bloggagratis teamet säger att vi ska hålla ut då en ny server är beställd. Vi har för många besökare! Så det är ju bara att be er besökare att hålla ut. När den nya servern är på plats kanske denna sirapsseghet ska försvinna.

Nu ska jag faktiskt gå och vila en stund för det är någon som sitter och spelar bongotrummor i mitt huvud! Ajj!!!

(mummel mummel...aldrig mer!) 

Jag lovade ju ett rusbetoonat inlägg och hääär koemeer det! Akta er! Det stavas fel ytill höger och vsster ocj mina fingarar lyder mig inte och jag är faktistk full1! Hahaha! Det ä r så rooolgi t1!

Vi har haft jätte mysigt och just nu skickar mnej skjutsr amin man hem alla tejejr och ´jag passar på at tblogga medan jag är lite på lyran ocj jag bara äääääälskar er allig hopa!!!!!!!!!

Men nu skärper jag mig för såååå full är jag faktiskt inte även om jag nog måste sitta uppe minste en timme till innan jag törs gå och lägga mig. Hatar när det snurrar i sängen.

Jo, nog är jag full alltid, men det går att skärpa sig. Fast det är tråkigt.

Maken fick alltså vara chaufför och det får han alltid vara när jag haft tjejfest. Sen mina barn föddes har jag egentligen aldrig blivit ordentligt berusad. Föräldraskapet medför att man får helt andra spärrar än tidigare. Att bli för full hör till dem. Vem ska hantera barnen om mamma är berusad. Nej, mamma är aldrig mer än högst salongsberusad.

Men ibland kan man längta efter den där sköna känslan av att vara så fri att man bara har sig själv att tänka på. Den friheten ger jag mig inte!

Imorgon är det revelj klockan halv sju så detär bara att nyktra till och gå och lägga sig! Vardagens realitet!

Goodnight sweet bloggers!

Någon som noterat hur seeeeeg min sida är???

Själv kommer jag nästan aldrig in på den och om jag gör det så tar det en evinnerlig tid att sända i väg ett inlägg. Trrrååååååkigt.

 Fick en hel påse tyg från min svärmor igår som är en ekorre av stora mått. Slänger inget i onödan. Det var skoj för mig. Massor av små 70-talstygbitar och annat. Tänker inte ens försöka lägga in en bild. Det tar för lång tid.

Hoppas detta är övergående problem annars kommer jag att överge denna bloggvärd. Det finns ju de som funkar bättre. Fast alla kanske har såna här perioder? Någon annan som upplevt detta???

Har varit på badhuset med sonens och dotterns klasser. Sen på utvecklingssamtal för högstadiekillen. Bara positiva besked-skööönt!

Nu ska jag jobba ett tag för att sen försöka ställa i ordning lite för kvällens tjejfest.

Vi är fem stycken som ska äta goda ostar och dricka gott vin. På en måndag? JA! Vi är helt förtappade!

Om ni har tur kanske jag skriver ett inlägg i kväll när de gått och då kanske  jag är på pickalurven. Vad vet man. Jag brukar bli det,  för jag är inte van att klunka vin i deras takt. Jag har ju varit borta från tjejfesterna i 8 år...

De har ju tjyvtränat!  

Här kommer en länk särskilt till Mariakoden!!! Ni andra får också läsa om ni vill! Det finns fler som inte gillar KK:s krönikor!

Äcklig smörja helt enkelt! 

OCH NU BLIR DET REKLAMINSLAG:

NI HAR VÄL INTE MISSAT B:S NYA JOBB-BLOGG?

HÄR:

Tadididadddiiidddaaida tra lallaalalaaa (lockande reklam-musik).

Igår fick jag ett brev. Ett vanligt sånt där vitt brev som man öppnar och läser, i papper, ni vet sånt som brevbäraren delar ut! Det var en läsare (av bloggen) som skrev. Jättegulligt! (Tack S!) Det är roligt att få pappersbrev. Att se handstil och papper och studera kuvertet innan man sprättar det. Okej, mejl är också kul, men nog är det mer personlighet och känsla i ett brev!

Jag har fått brev förut också av bloggvänner. Det är en extra dimension.

Av alla som läser hos mig har jag bara träffat en i verkliga livet. Det var B på Lyckliga gatans blogg. I samband med hennes "hemmahos" reportage hos mig. Det var jättekul, men att bara träffas för träffandes skull,  att gå på bloggträff till exempel, det både lockar och "skrämmer" mig. Alltå inte skrämmer så att jag är RÄDD för det men lite sådär skräckblandad förtjusning känner jag. Visst är jag nyfiken på alla men samtidigt har jag mina bilder  i huvudet och det kanske skulle bli för mycket omkullkastat på en gång? 

Det är iallafall en ytterligare dimension av bloggandet och säkert jättejättekul och kanske rentav det absolut bästa med bloggandet. Men likväl är jag inte hundra procent säker att jag skulle gå om det ordnades en bloggträff. 

Eller så skulle jag det...

Hur många av er har varit på bloggträff?

Var det bara positivt?

Vill veta!

Däremot att träffas av någon anledning, för att man har något gemensamt eller liknande, det tycker jag skulle vara skoj. Då har man lärt känna varann lite genom mejlväxling först och så tar man steget naturligt.

Nån som fattat att jag är ganska blyg. Egentligen. Det märks inte så mycket men jag ÄR det. Tror jag. Jag har iallafall varit det.

En sak är klar iallafall. Jag är rätt förvirrad.

Har ni tänkt på vad svårt det är att blogga egentligen. Att man borde väga varje ord på våg och se om det håller för all form av läsning. Om grannen läser, eller släkten, familjen, gamla vänner, föräldrar till barnens kompisar, personal på skolan, affärskontakter, affärskonkurrenter.

Hu! Jag tänker aldrig så, men det är ju ett faktum att vem som helst kan ramla in på min blogg och läsa. Jag har ingen aning om allt jag skriver tål att granskas. Antagligen inte.

Men det är ju inte heller någon katastrof om någon läser.

Jag klarar inte av att vara anonym. Inte heller att vara diskret. Det vet ni som följt mig sen början.

Om jag bara ska skriva om inredning och trädgård förtvinar jag.

Jag måste skriva om annat också.

Men jag vill inte att någon i familjen ska råka illa ut.

Det är faktiskt svårt.

Ett dilemma.

Antagligen blir det inget problem av något jag skriver, men känslan av att jag egentligen ska vara på min vakt förtar lite av det hela. Det blir tråkigare.

Någon fler bloggare som känner detta?

En del lyckas hålla anonymiteten så himla bra månad efter månad. En del struntar fullständigt i det och använder sina namn och familjemedlemmarnas namn.

Jag vet inte vart jag vill vara.

Egentligen tror jag inte att det spelar någon roll om min identitet är röjd, men samtidigt gör det ju att jag inte kan skriva om allt. Det begränsar.

Det blir mycket fasad trots att jag hatar fasad. Men fasad blir det för att skydda de övriga i familjen.

Så min blogg känns inte så äkta längre.

Men så är det ju i livet i övrigt.

Det är bara med ett fåtal människor man är riktigt äkta. Familj och nära vänner.

Det är väl bara att acceptera att det är så.

Men jag hatar fasader. Tycker att de bara ställer till det. Skapar stress hos oss. Dels är det jobbigt att hålla fasaden, dels är det jobbigt för andra att se andras fasader och tro att allt är sockerkaksidyll. Det är falskt också.

Jag tror att jag inte har en alltför polerad fasad. Jag vill tro det.

Samtidigt; en gift mamma med fyra barn och en hund. Kan det bli gulligulligare? Fattar ni? Betraktaren bygger ju fasaden lite själv. De ser oss och tänker in hur vi har det.

Att det är supermegakaos innanför dörren och att det skriks "håll käft" till höger och vänster, det ingår liksom inte i puttinuttbilden. Fast det borde.

Äh, jag vet inte vart jag vill komma.

Vart vill jag komma?

Nånting med att jag inte vill att min blogg ska vara en del av min fasad. Jag vill att den ska vara ärlig och sann. Men att jag inte kan vara det med tanke på att VEM som helst kan läsa. Det gör att jag kan såra någon, utlämna någon, ge någon verktyg att skada oss osv. Det är ett ansvar att skriva blogg. Om man inte klarar av att hålla sig totalt anonym.

Inspirerad av IT:mammans inlägg ville jag också veta vad folk googlat på för att hamna hos mig. Jag tyckte hennes var knasiga. Det var mina också.

Vad sägs om:

akut+bajsnödig

att+leva+i+trauma

förlossningsbil

djungelgurka

Hur hamnade de här? Vad skriver jag om egentligen?

Få se nu, mig veterligen har jag aldrig tagit djungelgurka i min mun,(nämen vad skrev jag nu!) ej heller skrivit om det. Visste inte ens att det fanns något som heter djungelgurka. ÄR det egentligen något annat? NEEEJ! Vill inte veta! Har alldeles för snuskig  ährmhrm livlig fantasi.

Förlossningsbil? Öh, ja kanske har jag nuddat vid ämnet? Men akut bajsnödig? Har jag verkligen skrivit om det? 

Men mest säger det ju något om googlaren. Vem googlar på sånt. Vad vill de läsa?

Bajshumor. Eller är det en nivå under humor?

Och djungelgurkegooglaren, vad jagade hon/han?

Måste googla genast på djungelgurka och se!