Inlägg publicerade under kategorin Skola

Av Persilja - 12 mars 2008 06:48

Fick en artikel av Lucia och jag lägger en länk för alla som är intresserade av skolan.

Igår på utvecklingssamtalet fick jag veta att matematiklektionerna i sjuan, med just den läraren, innebär föreläsningar heeela tiden. De arbetar ALDRIG själva. Jag ifrågasatte det spontant och undrade om det inte behövdes övning men mentorn sa att det var den här metoden han körde och sonen sa att det vara bra och att han ju allitd hade bra på proven som de fick då och då. (Klart han säger det, han är ju bekväm har jag sagt.) Så jag hade inte mycket att säga. Men det fortsatte gnaga i min hjärna.  Just matematik, ska man inte träna, träna, träna? Räkna och räkna? Plötsligt sitter det som berget och det är en kunskap du bär med dig hela livet. Jag har svårt att tro att något man aldrig får göra själv ska fastna. 

Hjälp vad lite man som förälder vet om skolan idag och ändå betraktar jag mig som en relativt aktiv förälder! Det är ju inte så att man inte är välkommen till skolan, men det känns ändå som en relativt sluten värld. Man är trots allt ett störobjekt när man hälsar på i skolan. Eller känner sig sån iallafall. Utom i stökiga klasser. Där kan man hjälpa till att lugna en stökig klass och då känner man sig mer välkommen.

Jag känner mig tämligen maktlös som förälder att påverka! 

Av Persilja - 8 april 2007 15:56

Skolan.
Det är ett stort ämne! Skolan är barnens viktigaste miljö efter hemmet. Kanske till och med före hemmet. Där formas de som individer och verkligen inte alltid i den form som man velat forma dem i själva. Det är på gott och ont. Får de en lärare och en klass som är bra är det ju en ständig källa till glädje och tacksamhet.
Har de mindre tur med läraren och klassen är det en ständig källa till oro och irritation.
Det är ett lottospel. Och det känns verkligen inte bra.
Jag har nu alla mina fyra barn i skolan.
Två av barnen har haft en ofantlig tur och fått skolans absolut bästa pedagog.
Först den äldsta och senare nr 2 som fick ta över henne direkt efter storebror. Hon är en fantastisk människa som alltid ägnar massor av energi åt konfliktlösning och problemhantering. Inget problem är för litet eller för stort för henne. Det är hennes största styrka. Barnen får respekt för vem de är och hon gör ett hästjobb. Hon lär dem värdet av att prata om konflikter och att lyssna på varandra och vikten av att få göra sin röst hörd.
Sen är hon dessutom omtänksam och kärleksfull och sist men inte minst en bra pedagog som kan konsten att lära och att göra lärandet hyfsat roligt.
En förälder som jag som fått ha glädjen att följa henne under flera år är till bredden fylld av tacksamhet!

Sen finns det mindre bra pedagoger. Människor som inte har i läraryrket att göra. Man blir inte glad att upptäcka sådant som förälder.
Lärare som tar glädjen och självkänslan ur barnen.
Det är en sådan makt att vara lärare. Att vara flockledare i en grupp med barn.
Jag sätter nästan högre värde i att läraren är en god människa än en bra pedagog. Jag tror tyvärr inte att det alltid går hand i hand.
När barnen är små är lärarens ord mer betydelsefullt än föräldrarnas. Läraren har alltid rätt i barnens värld. Hur viktigt är det inte då att läraren har bra värderingar.
Att han/hon kan hantera alla konflikter som dyker upp i en grupp med barn. Att det blir en trygg och säker plats att vara på.
Det här är tyvärr inte någon självklarhet...
Det är de här frågorna som gör att JAG tvekar om jag skulle klara av att vara lärare.
För vilket jobb det är!!!
Det är ju inte bara att undervisa! Det är ju allt runtomkring också. Fostran av barn som inte är fostrade hemifrån. Skapa lugn i en orolig grupp. Skapa respekt mellan individerna. Skapa självständigt tänkande männsikor.
Att en del lärare sen inte är så bra på IT eller varierar sig eller har ett tråkigt sätt att lära ut, ja det accepterar man bara för att man inser hur övermänskligt tungt deras jobb många gånger är.
Så här tänker jag iallafall.

Det finns många faktorer som spelar in när man ska bedöma om dagens skola är bra eller dålig.

Att skillnaden mellan skolan och världen utanför blir allt större är en faktor.
Här finns det ju saker att göra.
Skolan (=dess personal) MÅSTE vidareutvecklas i takt med den tekniska utvecklingen. Vare sig vi vill eller inte. Även om jag rent känslomässigt skulle vilja ha skolan som en IT-fredad zon, bara för att jag inte vill höja livstempot ytterligare, så inser jag att det är fel väg att gå. Barnen är redan där. De finner skolan oerhört gammaldags och seg i jämförelse med deras tekniskt uppdaterade vardag. Och finns det barn som INTE har all denna teknik tillgänglig hemmen så är det ju ett ytterligare skäl att det ska finnas i skolan! Man klarar sig inte utan den kunskapen idag, like it or not!

En annan faktor som spelar in är bristen på fostran i en del hem. Här vet jag inte hur man ska komma åt problemet. Men faktum är att många lärare är den enda fostraren som en del barn har. Och många lärare får lägga massor av kraft och energi på dessa barn. Tid och energi som borde komma alla barn till godo.
Detta tror jag är ett stort problem. Jag är ju bara en lekman, vore kul att höra lärares åsikt i frågan. Men om det är så som jag tror, borde inte vi då se problemet och lösa problemet genom att sätta in extra resurser i skolan. Ge stöd i form av extra personal till dessa lärare. Det finns väl i viss mån idag, men då handlar det ju mycket om extrainsatta resurser för att lära dessa barn att läsa, räkna osv...
Kanske måste resurserna ökas väsentligt och vi måste inse att det inte räcker med en klasslärare idag. Det kanske ALLTID måste vara fler. Eftersom så mycket tid måste gå till annat än rent skolarbete...

Det är lätt att klaga på lärare. Men om vi föräldrar är riktigt självkritiska så borde vi kunna se att det råmaterial vi skickar till skolan idag, i form av våra barn, inte är av samma sort som för xxx antal år sen då skolan av idag skapades.
De barn som kommer till skolan idag kräver helt andra resurser, de har en helt annan inställning till skolan än vad vår generation hade och bör därför bemötas på ett annat sätt. Jag har inte svaret på hur och vad som behövs men känner mig ganska övertygad om att det behövs en rejäl uppdatering. Mer datorer är ett konkret exempel. I Piteåtrakten har de läsinlärning enligt någon dansk pedagog, endast med datorer och egentillverkat material. Barnen får skriva på datorn, skriva sina egna böcker och skapa i svenska på ett nytt uppdaterat sätt.
Jag förstår att det inte går att ändra allt i ett käringkast men det går för långsamt på många skolor! Rektorer och skolchefer ute i kommunerna är de första som ska sändas på kurser och få inspiration att genomföra nya arbetssätt i skolan.
Sen är det bara att ta in vikarier och skicka alla lärare på It-utbildningar och andra kurser.
Jag vet inte hur marknaden ser ut, jag är bara en insnöad fyrabarnsmamma, men det borde ju vimla av nya pedagogiker och nya synsätt på alla möjliga inspirerande kurser runt om i landet.
Mer pengar till skolan, mer utbildning av lärarna, uppdateringsutbildningar varje år, och upp med lärarlönerna många snäpp och vips har man höjt statusen också. Annat sätt att höja status på ett jobb finns väl inte! Det är väl inget att hymla om. Vill man höja status på ett yrke måste ju lönerna upp.
Suck.
Vad tröstlöst det känns...

Sen skulle det behöva införas ämnen som innehöll miljöförstöring och människorättsliga frågor också. På schemat, året om. Lika viktigt som att läsa och räkna borde det vara att veta vad som är skadligt för miljön och vad det finns att göra. Och hur man behandlar varann och hur man lever runt i världen. Förståelse och tolerans.
Äh, flummigt, tycker nog en del. Men om inte våra barn lär sig det hemma var ska de då lära sig det?
Och är det inte viktiga frågor som de som ska ta över måste kunna allt om.
Nej, jag svävar ut för långt märker jag.
Bryter här och nu. Kan inte avgöra om jag fått fram mina tankar, eller bara skrivit en massa ord efter varann...

Av Persilja - 8 april 2007 10:09

Detta inlägg är för dig. Så att du ska få se en skrivuppgift som frivilligt skapades hemma igår. Tänk, hemma skrivs det massor, hela dagarna och fantasin flödar. I skolan funkar det sämre. 8-åringen får skrivvånda och inga idéer. Prestationsångest lyckas skolan skapa. Eller det är nog konkurrensen som skapar det. Varför ska det bli en tävlingsanda i klassrummet? Vem skapar den? Läraren eller vissa elever. Jag är optimist och tror inte att det är så i alla klassrum. När jag tagit upp denna tävlingsmentalitet med läraren anser hon att det är bra för barnen att vänja sig för att samhället ser ut så.
Kanske därför samhället ser ut så???
Vad tror en klok (visseligen tjänstledig) lärare som du?

Av Persilja - 4 april 2007 16:13

Då har jag varit och levererat bakverk till caféet ikväll.
Nu ska vi vila lite inför basaren. Det brukar var enormt mycket folk. Nästan så man undrar över att det finns så många människor i Kiruna.
Nu kom jag på att jag ju kan ta med kameran och visa bilder på bloggen sen. Jippi, jag kan leka lite journalist!!!
Skvallerjournalist kanske;

xx var där md xx ,båda iförda senaste nytt från Lindex vårkollektion...
Eller???

Av Persilja - 4 april 2007 07:16

Ikväll är det solidaritetsdag på skolan. Det är ett stort happening med massor av förberedande arbete och sen den stora basaren på kvällen som grädde på moset.
Alla fyra barnen har olika arbetsuppgifter. 6-åringen har fått baka chokladbollar i mängder och står och säljer det, 8-åringen har gjort mängder med påskpyssel som han står och säljer, 10-åringen har samlat in massor med loppisprylar (gissa om vi kunde bidra med mycket inför flytten!) som han säljer och 12-åringen har bakat massor och har hand om kaféet.
Det är så proffsigt arrangerat och varje år drar skolan in massor av pengar som går till gatubarnen i Bolivia. Under veckan då de jobbar med förberedelserna har de en massa föreläsningar om gatubarnen och Bolivia. De är alla alldeles uppfyllda av detta och av SOLIDARITET.
Det är ett jättebra initiativ av skolan!!!
Så ikväll gäller det att försöka ladda börsen och handla av alla krafter.
Barnen är jättepirriga och uppspelta och det är plötsligt SÅ roligt att vara i skolan.

Av Persilja - 18 mars 2007 17:12

Jag har alltid sneglat på läraryrket. Älskar ungar och skulle trivas i miljön. Känner mig väldigt bekväm i skolan som förälder. När man läser Ericas och IT-mammans bloggar blir suget större. De har glöden och passionen för yrket. Underbart! Säkert får man kämpa mycket som lärare. Mot "hur det alltid gjorts"mentalitet, mot låga anslag, mot gnälliga, krävande föräldrar och bortskämda barn och kanske mest med barn som är osedda hemma och söker bekräftelse genom att vara stökiga i skolan. Allt detta plus säkert en massa andra faktorer ska de kämpa med och ÄNDÅ kunna vara bra förebilder och fostrare till våra barn. Jag tycker att det är alldeles för lite föräldranärvaro i skolan idag. Lite grann beror det nog på att vi föräldrar inte känner oss riktigt bekväma i klassrummet när lektionerna pågår. Kanske känner vi lärarens olust, för säkert känner vissa lärare lite olust över att en förälder sitter där bak och lyssnar. Men om vi som föräldrar deltar i lektionen på ett aktivt sätt känns det mer naturligt för alla inblandade. Man kan prova gå till ett barn som räcker upp handen (även om det inte är ens eget) och fråga om man kan hjälpa till (om läraren är upptagen med en annan elev). Man kan sitta bredvid sitt eget barn och hjälpa till. Man kan delta vid utflykter, skridskoåkning (knyta skridskor!) eller komma och vara rastvakt och låta läraren gå in och dricka (äckligt? hihihi) kaffe. Det finns massor av dagar då man kan finna en roll i skolan om man känner sig obekväm med att sitta som åhörare.
Men det är nog inte bara tungt och motigt att vara lärare; det är nog det mest underbara jobb som finns ibland! Tänk de får spendera timmar med våra barn. De spenderar säkert många gånger mer tid med våra barn än många föräldrar. Jag blir avundsjuk!
Jag vill också jobba med barn!
Men jag är en usel pedagog! Jag vet inte om man kan lära sig att bli pedagogisk? Man läser ju pedagogik men jag vet inte vad det innebär. Är det en teknik som man kan lära sig att tillämpa?
Hur gör man när man får lust att strypa ungen som inte fattar hur jag än förklarar? Hur gör man när man känner att det HÄR barnet (eller dess föräldrar) kan jag bara inte tåla. Det måste ju komma stunder då man känner sånt. Hur hanterar man sånt proffsigt? Får man lära sig det på lärarutbildningen???
Näe, jag är nog inte ett lärarämmne!

Men dottern äter en korv nu!

Av Persilja - 11 mars 2007 15:19

I vår stad är det inte tillåtet att ha mössa inomhus på skolorna.
Detta är något som jag har så svårt att förstå!!!
Det är ett mode (som väl snart borde vara ute???) bland unga att ha mössa/keps/pannband inomhus. Själv tycker jag det är snyggt och kul och har absolut inga problem med det. Min 8-åring har en kamouflagekeps som han köpte förra sommaren som han är helt oskiljaktig med. Hemma. I skolan är den inte tillåten. Han tar på den när han vaknar och har den tills han somnar. När han kommer från skolan är det det första han går och hämtar. Han är som Emil med sin mysse.

Men VARFÖR får de inte ha mössa i skolan?
Jo, för att det är skolans "policy". Men VARFÖR? Det finns inget svar på det. En del lärare säger att det är ohygieniskt, en del att det är en hövlighetsgest att ta av mössan, en del att det kan bli lössepidemier. (!)
Jag häpnar över alla förklaringar barnen får. Två av mina barn är såna som alltid måste ifrågasätta allt. (Bra egenskap!) Så de har frågat och fått alla dessa olika svar.

Men undomarna och barnen har inte mössorna för att vara ohövliga. Det är ju bara en tolkning av just den som blir förolämpad. Så var det förr, ta av mössan och skrapa med foten och bocka och buga inför överheten. Visa respekt. Jag tycker det är ett sundhetstecken hos ungdomarna att "revoltera" mot en så gammal fördomsfull regel.
Bild lånad från denna sida.

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se