Inlägg publicerade under kategorin Barn

Av Persilja - 15 september 2007 09:57

Några morgonporträtt av två killar som orkade upp före övriga barn. 11-åringen och 12-veckorsbebisen.

11-åringen "pånar" på att göra upp eld. Någon fler barn och ungdomar i landet som använder det uttrycket? (Pånar="är proffs på" typ.)

Pommac pånar inte på att gå ut och göra sina behov..hrm..hrm. Nu i morse till exempel har han under ett obevakat ögonblick bajsat på golvet i dotterns rum. Dit är han portad eftersom hon har så mycket grejor på golvet så det är inte hans "bo". Alltså går det bra att bajsa där...

Nåja annars är han duktig och går till dörren. Men han är rätt listig, regnar det så vill han helst "råka" kissa inne.

Men han är inte bara listig, utan söt också. Fast jag är ju lite förblindad.

Hoppas att ni inte ser bilden större än vad jag gör på min mac. För då ser ni att det kanske är dags att köra lite epilator på mina ben...Men det ser ni väl inte när ni ser de söta ögonen bredvid. Förresten, det är inte mina ben, det är makens, så det så! 

Av Persilja - 12 september 2007 09:02

Känner mig låg idag. 8-åringen var ledsen igår eftersom det fortsatt att vara pestigt i skolan. Jag trodde det var över, men det har fortsatt. Han berättade och var ledsen och grät och mitt hjärta ville brista. Jag ringde skolan trots att sonen inte ville det. Jag lyckades övertyga honom att det var viktigt att skolans personal vet om det. Att det annars kan bli värre. Men jag var tvungen att be fritidspedagogen jag talade med  att de inte skulle göra affär av det utan bara hålla ögonen öppna lite mer.

I morse när sonen vaknade ville han inte gå till skolan. Det krävdes massor av övertalning och peppning. Åååå, vad jag tycker det är tufft!!! Jag får samvetskval för att vi slet upp honom från en miljö som var lugn och trygg och flyttade hit och så får han uppleva sånt här. Det pestigaste man kan uppleva i skolan. Fy sjutton!

Och så blir jag så arg på de andra barnen! Grrr! Varför gör de så här???

Grrrr! Vill dit och lyfta dem i nackskinnet och kasta upp dem i ett träd som Pippi Långstrump skulle ha gjort. VÅLD helt enkelt! 

Jag blir väldigt primitiv. Fast bara i tanken som tur är. Mitt andra jag blir analytisk och försöker fundera ut det bästa sättet att angripa problemet. HUR ska jag gå till väga? För att överlämna detta i skolan vård för dem att lösa det är inget alternativ. Sån chansning vågar jag inte ta. Jag måste hjälpa till att agera, i samråd med skolan.

Jag är så positiv att jag tror att det kan hjälpa att ta upp det med de andra barnens föräldrar, medan maken inte alls tror på det. Jag kan just nu inte avgöra vad som skulle vara bäst. Det är ju så olika hur man är. Själv tar jag tag i problemen så fort de dyker upp och försöker tugga sönder dem genom att tala tala tala. Men jag har märkt att det efteråt kan komma biverkningar på sånt. Alla är inte för att tala. Hellre tiga. Och talar jag för mycket då så slår det liksom tillbaka sen. Men i detta fall tror jag att tala är det som gäller. Eller?

Fast en förälder har inte sagt ett pip om detta trots att vi mötts. Inte ett ljud. Så där är det tiga som gäller. Två andra har jag talat med. Jag tror att det inte gått så långt. Det verkar bara vara några veckor gammalt. Men min sons trygghet har fått sig en törn och han trivs inte längre i skolan. Det kan ta många veckor att få tillbaka tron på att det är en trygg skola. Jag vill inte att det ska gå en enda timme till då han ska  känna sig otrygg!!!

Fasen! Jäkla ungar! Varför måste en del barn göra sånt här? Vad är det som gör att det alltid förekommer på nästan alla skolor???

Vad är det för mekanismer?

Risken att det ska hända när man kommer nyinflyttad finns ju alltid. Barnen kommer och spräcker upp gamla roller. Försöker finna sig en plats. Kanske trampar på någons tår utan att de märker det. Inpinkade revir som inkräktas. Det är svårt. Det har ju gått över förväntan bra annars för dem alla fyra. Tills nu.

Nä, innan detta problem är löst får jag ingen ro. Bara ORO. 


Av Persilja - 10 september 2007 15:54

Dottern: Vet du om att vi har spårat O och M mamma! Nu ska vi börja med S!

Jag: Woaw! Vad kul!!!

13-årige sonen med retfull målbrottshes stämma: Öhöhöhö  har ni inte börjat med kvantfysik ännu!!! Hahahaha.

Dottern: JooooO! Det har vi visst det!!!

Sonen: Har ni ju inte! hahaha

Dottern: Joooohooo!!!

Sonen: hahahaha!ni har inte alls börjat med kvantfysik! hahahaha! (han skrattar på sig!) 

Dottern: Joohhhooo!!! MAMMA!!! VISST HAR VI BÖRJAT MED SVAMPFYSIK!!!!

 Sonen: Skrattar hystersiskt!

Jag: (håller mig allt jag kan för skratt) Nej, jag tror inte det M. Kvantfysik läser man inte ens i K:s klass! (varpå jag skyndar mig ut ur köket för att inte skratta så dottern hör.)



Av Persilja - 21 augusti 2007 08:45

Min älskade 13-åring verkar trivas på sin nya skola. Han åker i väg utan knot och stiger upp utan att vråla "Jag haaatar skolan!"

Det är ett under!

Dag två, jag kanske ropar hej lite för tidigt. Men jag är glad för varje dag han visar sån glädje. Pommac har lockat fram det glada hos honom. Han är så vuxen och ansvarsfull. Han har gått två-tre trappsteg på utvecklingsstegen utan att jag sett det. 

Kanske är det någon sötis på skolan???

Eller bara sjysta kompisar.

Det är sånt här som gör en mamma glad iallafall.


Av Persilja - 20 augusti 2007 19:08

Idag var det skolstart. Dottern fick sin första skolbänk! Eller nja, hon har en gammal från förra seklets början i sitt rum, men en riktig modern.

Jag fick stanna till klockan 10 innan hon kände sig trygg. Som tur var hade jag förutsett det och skaffat barnhundvakt.  Mormoroch morfar var här och skötte valpen. Fick utförlig rapport om bajset och dess konsistens och mängd så de tog arbetet på djupaste allvar som sig bör!

Sonen, den äldse, kom hem glad efter första dagen på "hemska" skolan. Det hade gått jättebra och allt det hemska kändes ohemskt. Skönt. För de andra två filurerna var det bara skoj och avspänt att börja skolan igen.

Ett brödrapar som går i de två mellankillarnas respektive klasser har byggt en pool i sommar och ikväll har det varit poolparty där. Woaw! Vilken  lycka!!!

Ska nu hämta hem dem från deras första poolparty.

De kommer nog att sova gott ikväll!


Av Persilja - 19 augusti 2007 15:30

Min äldste son är den som är mest betuttad i nye familjemedlemmen, tror jag.

Det blev som jag trodde.

De är riktiga kompisar, den lille och den store.

Pommac gillar att vara riktigt nära 13-åringen.

Mysigt har de! En hund kan locka fram sidor som annars inte kommer fram. Eller som är svåra att locka fram. Det gör mig SÅ glad att se denna mjukhet hos min son! 

Jag visste att det skulle bli så här! 

Av Persilja - 24 juni 2007 17:38

Då var dotterns andra kalas avklarat! Phhhhuuuuuuuuu!

Det känns verkligen som en enorm anspänning som jag nu fick pusta ut ifrån. Annars är ju barnkalas bara roligt att ordna, men jag känner mig som sagt lite låg just nu och all stress och anspänning bara ökar på symptomen. Dessutom känner ju dottern inte alla flickor i klassen så bra och vi slog till och bjöd dem allihopa så det blev en stor grupp flickor (10 st) som skulle roas och samsas.

Men allt gick så bra. Det var underbart väder så de kunde sitta ute.

Även om glassen och chokladfingrarna snabbt smälte till rinnande konsistens...

Efter fikat blev det busiga lekar på gräsmattan. Alla tjejer fick kasta vattenballonger på frivillig storebror. Det var med stor förtjusningen tjejskaran tog sig an detta uppdrag!

Och jag tror det var med lika stor förtjusning som 8-åringen fick 10 tjejers odelade uppmärkamhet! 

Av någon snäll Kajsa som kommenterade fick jag denna PMS-länk. Där ser man att det är just precis för att jag haft dessa kalas att stå i som gör att symptomen varit värre än vanligt. Deppen har verkligen hängt över mig. 

Som ett tungt blött skynke.

Och samtidigt har jag fått spela glad och sprallig på ytan...

Sovit, vilat och slappat, samt motionerat skulle jag istället roat mig med. Men det är ju inte alltid det går.

NU när alla kalas är över kanske jag kan deppa ihop och gå vidare! Haha! 

Av Persilja - 23 juni 2007 19:24

Då var dotterns första kalas avklarat! Molnfri himmel, och helt vindstilla och lagom varmt. Kunde inte beställt bättre väder! Vi kunde sitta ute och fira.

På morgon sjöng vi för 7-åringen som var trött. Det var första gången hon inte var vaken och låg och väntade på oss. Nu sov hon så djupt så att vi fick sjunga två ggr för att väcka henne ur djupsömnen.Lillvännen! Vart tog dessa sju år vägen? Nyss låg vi på BB!

Igår kväll fick hon en vuxenstor säng. Den förra utdragssängen har hon egentligen vuxit ur för länge sen men hon har älskat den så mycket att hon velat ha kvar den så länge som möjligt. Varje natt har vi vaknat av smällarna när hon stöter skallen i kanten eller sparkar med benen på den.  Men hon sov gott i sin nya säng!

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se