Tjuvlyssnat:

Dottern och hennes kompis sitter och fikar.

Kompisen säger: -Min mamma luktar gott!

Dottern: Min med!!!

Kompisen: Använder din mamma parfym???

Dottern: ...ääää...nej...men hon luktar ÄNDÅ gott! Hon luktar aldrig illa!

Va? Kan man få en finare komplimang??? 

Smärta! 

"ALLA andra har tappat tänder!!! NÄR ska jag få en lös tand????"

Så har det låtit länge här i fyrabarnsfamiljen. Dotterns tandburk har gapat tom. I pojkarnas burkar ligger flera vita tänder sen länge.

Men så igår, den 6 december, 2007, sju och ett halvt år gammal får hon ÄNTLIGEN vara med om den magiska stunden.

Den väntade med att ramla ut tills hon kom innanför dörren efter skolan.

Och jag hann vara där med kameran!

Och nu har hon den! Första gluggen. Hon har njutit av känslan hela gårdagen och det första hon sa när hon vaknade var "Tänk att jag har tappat en tand!"

Så ni förstår att ni fått vara med om något stort här!

Tandfen hade glömt att varit på besök också. Dottern inspekterade vattenglaset med tanden och sa låtsasbesviket (eftersom hon känner sin senila mor väl) "näe, tandfen har inte varit här...än" varpå hon lade sig under täcket igen och jag skyndade mig att gräva fram en guldpeng ur jackfickan i hallen, gick fram till glaset, ploppade ner guldpengen och sa:

"Jo men det har hon ju visst det! Titta! Den syntes bara dåligt" och dottern köpte fusket med hull och hår och tog glatt upp guldpengen och hjälpte till att sätta första tanden i tandburken.

(Sen förstördes idyllen strax innan vi knatade till skolan av att hon tappat bort sin guldpeng och började beskylla sina brorsor för att ha stulit den och så var morgoncirkusen igång, men det är en helt annan historia.

Då var vi hemma. Hon gick med våfflat hår, glitter på ögonlocken och symboliskt rouge. Nöjd och stolt och glad och söt. Första discot. Jag blev kvar i två och en halv timme för att hjälpa till. Jätteroligt! Nu är 11-åringen kvar till 22 då det slutar. Skönt att bli av med morsan! Han gick i orange oversized t-shirt, svart mössa och stuprörsjeans. Kom på att jag bara rapporterade vad dottern hade på sig. Ser ni vad man lätt slinker med! Man gör så mycket skillnad själv trots att jag verkligen försöker vara uppmärksam på hur jag behandlar dem.

Rollerna sitter i ryggmärgen på oss.

TUSEN TACK för alla engagerade och kloka kommentarer. Roligt att det finns så många tänkande föräldrar därute!!! Och som någon sa (Stilla var det väl?) jag kommer att ställas inför betydligt svårare beslut framöver. Då är det ju bra att man får lite övning här!!!

NU ska jag sy!

Nej, förresten. Jag ska ju se Predikanten! Det vill jag inte missa!!!

SEN ska jag sy.

Om jag inte somnar...

Gääääääsp.

Detta är vad jag pysslar med nu. Jag producerar små  klänningar av gamla vintagetyger. Det är en tanke jag haft ett tag, men inte haft tiden. Nu håller jag på att klura på enklaste och bästa och snyggaste sättet att sy dem. Så de första blir ju prototyper, övningsobjekt..

De hamnar snart i shopen.

Ska bara göra slutfinishen.

Det tar tid att sy. Jag är ganska petig och dessutom klantig. Många sömmar får jag sprätta för att jag tänker fel. Grrr.

Synd att jag inte har någon liten 2-åring här hemma som kunde modella! 

Det är skönt att datorn håller rätt på tiden! Så slipper man börja krångla med det i datorn...

Igår var jag och två av barnen på Rattaouille. Söt film. Allt såg väldigt gott ut!

Barnen var också nöjda men de blev liiiite uttråkade i slutet. Filmen förmådde inte ta bort kissnödigheten och tröttheten som de led av. Är det en riktigt bra film glöms ju sånt bort.  Men klart rekommenderbar film iallafall! 

Det är såååå skönt med höstlov. En paus att hinna ikapp på. Fast det är ju bara en mental känsla. I verkligheten är det nu jag halkar efter. Alla barn hemma, mer städning, mer matlagning, mer konfliktlösning, fler barn, (de flesta andra föräldrar jobbar ju bortom hemmet) osv. Det lär ju inte bli mer tid över precis. Men ändå. Det behöver inte passas tider, tempot blir lugnare och det behöver inte bytas kläder lika ofta och bara tanken att inte behöva gå och lägga sig i tid och göra hjälpa till med läxor är avkopplande.

Efter gårdagens haloweenfest blev jag såååååå trött. Slockande framför teven trots att jag försökte hålla ögonen öppna.

Jag blir väre och värre. Startar senare och senare inför alla kalas. Från att ha förberett veckor innan är jag nu nere på några timmar innan gästerna kommer. Hu! Det tog ju sin tid att förbereda en spökvandring och när alla monster och spöken var uppbyggda och jag släckte lamporna i garaget upptäckte jag att det var fööör mörkt! Man såg ingenting! Jag hade ändå en massa ljuslyktor, men det hjälpte inte. Panik 45 minuter innan alla barn kom; maken fick panikinhandla ficklampor. Men vi hann!

Jag hann. Städa? Nej, det var kaos, men vem brydde sig???

Som tur är gick inga föräldrar in när de lämnade. Endast när de hämtade och då kunde jag ju låtsas som att det var barnens festande som gjort stöket. (Man får inte vara dum! Hoppas de inte läser min blogg nurå!)

Det var ett lyckat kalas. Otroligt busigt! Verkligen det absolut stökigaste kalas jag haft. Men ingen blev ledsen (utom de som skulle städa...de...jag alltså...). Sonen var nöjd. Alla var snälla! utbrast sonen. (Vilket ju är lite sorgligt egentligen, men det är ju bara att tacka och ta emot för varje stund som är sån.)

Förutom spökvandringen hade vi en mumifieringslek.

Sen utbrast en spontan kastatoapapperslek...som utvidgades till kasta godischipsostkrokar lek, men då kom fyrabarnsmamman in och röt "Nu räcker det!"...

Vi hoppade över tårtan detta kalas.

Satsade på snacks och godis istället. Och läsk förstås.

Och så hann jag göra en variant av Maloppas spindelkakor.

Visst ser de äckligagoda ut!

Det var en lyckad fest och sonen var sååå nöjd.

Det är värt allt guld (och all städning och stress) i världen.

Då var det dags igen!

Jag tror inte ens det gått en vecka? (Vad bra att jag kan kolla detta i min blogg nudå!) Dotterns rum är SÅ stökigt igen. MEN! När jag ser DETTA :

Då smälter hjärtat och all eventuell irritation över kaoset försvinner. Hon och hennes kompisar har lekt och lekt och lekt. Så då SKA det väl se ut därefter också! Detta är INTE alla hennes Pollysar! Hon har fler!

Det som är smått på golvet på bilden ovan är Pollykläder. Fatta så små Pollyskorna är! (En Polly är kanske 7 cm.)

(Kollade bak i bloggen och det är hela 9 dagar sen sist. Alltså många dagars lek-så det hade väl varit mer konstigt utan stök.) Oj vad tiden går fort! 

11-åringen är en riktig pysselmakare. Snickrar han inte så målar han eller ritar eller syr eller stickar. Nu senast stickade han en mössa. Egentligen på slöjden men han kunde inte hålla sig. Det ska bli klart direkt. Där släktar han på mig. Otåligheten...

Han gör gärna fler saker samtidigt. Ser skatefilmer på youtube samtidigt som han stickar klart till exempel.

Här kan ni också se min nya datorplats. Har möblerat om ordentligt i vardagsrummet. Och minskat ner datorbordet. Förut hade jag ett slagbord, sen tog jag in stora trädgårdsbordet. Upptäckte 147 lösa saker på bordet förutom datorn. Så nu med det yttepyttelilla trädgårdsbordet kan jag inte belamra det längre. Det gäller att överlista den där slarvmostern som bor i mig! 

Mössan blev såååååå fin!!!!

Och JAG fick den!

I love it!

(Blir näsborrarna större med åldern?????)