Blir så in i norden trädgårdssugen när alla bloggare från södra Sverige håller på att blogga om sina växter. Det riktigt kliar i fingrarna!!!

Men så kom jag på att jag kan också skriva lite om trädgård, eller i allafall om blommor, för bilder har jag ju sen tidigare år.

I min stugträdgård har jag många favoritväxter! Pion förstås! Den mest lättälskade blomman för mig. Också myrornas favorit.

Sen har jag några mera udda favoriter som temynta, underbar bukettblomma som luktar starkt av mint när man rör den.

Den blommar på hösten hos oss. Går bra att göra te av. (Den kan heta något annat pepparmynta kanske, jag är ingen expert på namnen...

En annan favorit är gurkört.

Den är jättefin att dekorera tårta med, fullt ätbar, smakar lite gurka. Sprider sig väldigt mycket. Den blommar i blålila och har lite ludna blad.

Fina bukettblommor är också Aster. Den hade alltid min mormor och därför har jag den också, nostalgi!

Luktärter har jag alltid, liksom krasse och ringblommor. De senare kan man lägga i salladen, blir jättefint!!!

En favoritperenn är röd solhatt. En gammal medicinalväxt. Den älskas av humlor också. De sitter blick stilla och man kan faktiskt klappa dem när de sitter på en röd solhatt-det är nästan som om de blir drogade.

Tagetes har jag för att de skrämmer bort skadedjur. Tyvärr inte harar som gärna käkar tagetes...

Andra perenner jag tycker om är olika nävor. De har fina blad och är ganska låga och brer ut sig nedtill i rabatterna. De har olika blomningstider också och avlöser varann. Bolltistel älskar jag när de sticker upp ovanför alla andra, men de vill bara frysa bort för mig varje vinter...

I min stugträdgård får också naturen hjälpa till med trädgårdsdesignen. Massor av rallarrosor står ståtliga lite varstans. De tycker jag om. De hör till vårt klimat.

På vår ö finns inga maskrosor! De tycker jag inte är så fina. Jo, när barnen kommer med dem i bukett. Men stammen liknar alldeles för mycket en...just det! Det där äckliga långa som bor nere i jorden...

På hösten när vi stänger stugan och reser hem står trädgården i sin allra bästa blomning.

Det är lite trist att åka iväg då.

MEN, nu är det slut på det. Nu kan jag hädanefter följa den trädgården alla årstider igen.

Men jag kommer nog att ändra om lite därute, inte ha några sommarblommor egentligen utan bara perenner som sköter sig själv. Och så kan jag satsa allt krut och arbete i nya trädgården...

När jag ändå är igång och visar projekt: Taaaadaaaaa!

ETT BETONGFÅGELBAD:  (Just detta har svärfar gjort men jag och barnen gjorde ett likadant som min  syster fick.)

Provar igen.

Nu ska bilden komma till höger om rummet..(jag menar texten) måste jag själv smala av texten farbror bloggagratis? (Ser ni att det finns någon som behöver hjälp här???!!!)

Såg ni däruppe, kolla, ny funktion, man kan stryka över ord! Sickna finesser!!!

Nu

ska

bilden

komma

till

höger

om

detta!

(annars!)

På

bilden

som

ska synas

till

HÖGER

ser ni

mina

krukor

i stugan

Det har sina risker att läsa bloggar. Jag blev så sugen av att hälsa på hos Filifjonkan att jag gick direkt in på Odla.nu och tillfredsställde där mitt pelargonbehov...
Det kan ju verkligen diskuteras om det är rätt läge att beställa växter nu, när jag borde börja minska ner på mitt bohag hellre än att utöka det. Men det var för lockande. Kunde inte stå emot. Så jag har beställt tre sorters doftpelargoner. Man får tre sticklingar av varje, alltså nio krukor till att ta med i flyttlasset...
Jag vet. Jag borde inte...
Jag fick bara lite pelargonfeber. Smittan kom faktiskt ovanligt sent i år...
Bild: Clorinda (doftpellis).

Detta är min favoritkrukväxt! Skir och med vackra ljusgröna blad. Har en röd och en benvit som är snart åtta år gamla. Varje vår klipper jag ner dem och så blir de mer och mer kraftiga för varje år. De är lätta att dra upp från frön. Idag MÅSTE jag sätta om pelargoner och malvor! Har dragit på det i en oändlighet.
Det är roligare att sitta och svära över photoshop! Har nu lyckats infoga text i bilderna och välja färg osv... Men det jag verkligen vill kunna, att klippa och montera och göra snygga ramar och sånt, dit har jag inte lyckats ta mig ännu. Grrrr! Har för dåligt tålamod. Och för lite tid. Tvätthögen växer för var dag, magarna kurrar alla dar, solen skiner och lockar ut oss...Att sitta vid datorn känns som slöseri med tid. Men det är ju så roligt!!!

Bild från sommaren på ön.

Har läst en massa trädgårdsbloggar fast jag hade tänkt låta bli. Det är för tidigt att väcka trädgårdslängtan. Måste vänta in rätt tid. Allt är säkert två månader senare häruppe. Nu ska jag ju inte bo här mer än till maj, då jag hoppar ner en växtzon, eller två. Hurra!!! Kiruna är inte staden för en trädgårdsälskare! Det är prövningarnas stad för de flesta. Vackert, ja, rofyllt, ja. Men för kallt, för avsides, för bittert, för inskränkt, för protektionistiskt. (Vilket fint ord jag kunde!) Här värnar man om sitt och ingen ska komma hit och tycka eller bry sig. Nej, hålla sig på sin kant och inte blanda sig med utbölingar. Så är många inbitna kirunabor. Förlåt alla trevliga!!! Ni finns som tur är! Annars hade jag inte stått ut i åtta år.
Tur jag haft min stuga att odla i!!!
Underbara stuga, med sin vildvuxna trädgård som jag sakta men säkert tuktar till lite mindre vildvuxen...
Och gräver upp sten efter sten efter sten...

Undrar om jag hittar dessa när de behövs i vår???
Kunde inte låta bli att köpa de på COOP trots att snön ligger meterdjup över nejderna.
Men de gav mig det där längtanspirret efter att få stoppa ner händerna i fuktig jord!
Jag brukar ha handskar därför att jag har en liten pikant "fobi"...
Jag skäms nästan att säga det men jag är rädd för daggmaskar!!!
Hahaha!!! Skratta inte ihjäl er! Men jag har sen jag var liten blivit alldeles stel av skräck när jag sett en sådan. Min käre bror tvingade mig att ta i dem när vi var små och kanske kommer rädslan från då. Det är när de rör sig jag tycker de ser så äckliga ut! Nu har jag verkligen rädslan i schack. Den som inget vet kan inte ana min fåniga fobi. Jag kan gräva och älskar att stoppa händerna i jorden men ser jag en daggmask lägger jag genast lite jord över den...
Jag vet att de är jordens bästa vänner - skulle inte de finnas skulle det ju inte vara någon jord värd namnet...
Så jag vill ju ha dem där, men jag vill inte ta i dem och inte se dem...
Mina barn har jag lärt att älska kryp. Jag ville verkligen inte överföra känslan på dem. Och kryp har jag inget emot bara inte i larvstadiet eller maskvarianten...
Ändå kan jag säga till barnen -kolla vilken gullig liten larv (medan jag ryser inombords) och när de vill att jag ska ta den åt dem säger jag bara -nej, den lilla larven kan bli skadad, vi låter den vara..."