Inlägg publicerade under kategorin Hus & Inredning

Av Persilja - 13 maj 2009 19:14

I köket och matplatsen finns det två dörrar.

Den ena målade jag ju grönblå igår eller förrgår.

Jag har nu nyss målat den andra dörren som går till basketsonens rum.Den fick bli lila. Den jag blandade häromkvällen. Jag blev så himla förtjust i den. Baksidan som vetter mot hans rum ska han få bestämma färg på själv. Jag tror jag vet vad han väljer!Jag tycker den lila nyansen blev fin mot hans turkosa vägg. 

Klart ovanlig färg för en dörr och MYCKET bättre än gulnad furu som den var förut.

Annars har det gått dåligt att måla nu. Eftersom jag bara har en pensel som jag rengjort mellan de olika färgvarven, blev det lite katastrofläge när jag målade dotterns dörr andra varvet. Det blev fel på två sätt. Dels släppte plötsligt penseln rött pigment från den lila målningen. Så det kom röda strimmor i det grönblå. Dels föll plötsligt det gula pigmentet som jag blandat i färgen ut och de små kornen som inte blivit blandade gjorde allt gulstrimmigt. Dörren som jag var så nöjd med ser förfärlig ut nu. Gul och rödstrimmig. Blä!!!!

Orkar inte måla mer nu. Lägger det på is tills den dumma pms:en är över.

Jag får helt enkelt blanda en ny kulör och hoppas att jag får till den ungefär som den var.

Ja, jisses, så det kan bli.

Less!!!

Av Persilja - 12 maj 2009 22:09

Nu kommer för ovanlighetens skull lite bilder från en av sönernas rum. Den nyblivne tonåringen har sagt att det är okej att visa.

 Nu bor han här i ett genomgångsrum på övervåningen. Mitt i rummet, där det är som högst i tak, måste man alltså hålla fritt för att kunna passera in till vårt sovrum. Så rummet delas i två delar. Han har möblerat en slappardel och en arbetsdel. I slappardelen har han sin säng som han skruvat bort benen på. Där finns min älskade oranga stålrörsfåtölj som jag köpte på ObsInteriör när jag var 13 år. Han plockade hem den från mammas och pappas stuga för nåt tag sen. Ack ljuva nostalgi! Jag är så glad för det! Tv-bänken hade Mannen i sitt pojkrum, fast då fullproppad med lp-skivor ialla facken och en stereo uppe på. Den fick följa oss till vårt första gemensamma hem och har hängt med sen dess.

 

På andra sidan "gången"  finns hans skrivbord där dator och hobbygrejor och läxböcker finns nära till hands.

Manga är ett av hans många intressen.

På andra sidan sängen har han en byrå som jag och Mannen köpte när vi köpte vårt första hus. Då blev det några nyinköp. Den har han klistrat en massa klistermärken på. På andra sidan skrivbordet står numera den tapetserade gamla ikeamöbeln. Han ville gärna ha den och den passar perfekt med sina många skåpluckor och små lådor att ha kläder och annat jox i. 

Jag är sååå sugen att få måla i detta rum. Jag tycker det  är så tråkigt med sitt mörka furutak och sina gula furuväggar bredvid skrivbordet. Jag har precis fått löfte om att göra det, efter mycket tjat, men bara om jag målar en mörk färg. Han vill INTE ha ett ljusare rum. Suck. VAD ska jag då välja för kulör? Men det kan ju inte bli sämre än det är. Taket får vara. Får jag inte måla det vitt så får det vara som det är. Men jag måste nu fundera ut en bra färg som jag får måla. Kanske MÖRK turkos? Det skulle vara fint mot trätaket. Fast inte så fint mot den himmelsblåa väggen som förra ägaren målat. Tänk om jag målar om de himmelsblåa väggarna i en kulör som passar bättre med turkos...

Eller så tolkar jag "mörk" på mitt sätt. Ååå, vad jag är sugen på lite piff. Men jag MÅSTE vara lyhörd för vad han vill. Det är skitviktigt. Tänk om någon kommit och inrett åt mig när jag var 13 år, det hade jag inte gillat!  Då hade jag storblommiga tapeter, storblommig 3-sitssoffa, orange fåtölj, vitt runt spånskivebord som jag hade gjort själv på slöjden, nissehyllor från Obs (motsvarigheten till Ikeas Ivar) och snygga affischer på väggarna. Skrivbordet hade jag målat i rött och gult...

Så egentligen borde jag ju bara ge honom pensel och färg och låta honom greja själv. Det skulle nog bli bäst. Eller det skulle nog bli...svart...

Fast...vad är det för fel på svart???

Av Persilja - 12 maj 2009 09:01

Idag är det två år sen vi flyttade in. I fjol skrev jag en kärleksförklaring till huset.


Jag ska nu berätta hur det gick till när huset blev vårt.

För dryga två år sen bodde vi i Kiruna. Där hade vi bott på grund av jobb, i åtta år. Barnen hade börjat skolan där och vi hade hela tiden, de åtta åren, varit "på väg" tillbaka till vår hemstad Luleå. Till slut var vi tvungen att ta ett beslut och se till att flytten blev av innan barnen blev för stora.

Före jul visste vi inte att vi skulle flytta, vi hade inte ens talat om det på länge, men första veckan i januari tog vi beslutet och började leta hus. Då fanns vårat hus ute på hemnets sida.

Jag föreslog det för mannen och målade upp en vision om hur bra vi skulle trivas på landet. En röd norrbottensgård på landet har alltid varit min barndomsdröm, medan mannen inte riktigt varit inne på samma stig. Kirunåren hade dock det goda med sig att han började omvärdera en massa saker i livet och kom fram till ungefär samma slutsatser som jag hade gjort långt innan. Ett liv på landet blev plötsligt ett alternativ för honom. 

Mannen tyckte att det var det bästa huset av de dryga 60 som fanns att välja på och vi bestämde oss för att kika på det.

Den 10 januari 2007 åkte mannen ner till Luleå och gick på visning. Med sig hade han kameran och ett par kritiska ögon. Det var därför bara han åkte. Jag är nämligen sån att nästan alla hus faller mig i smaken. Alltså om det passerat mina första urvalskriterier. Väl på visningar är jag tokpositiv. Gillar det mesta jag ser, medan han är mer kritisk. Så strategin var att om det passerade hans urvalskriterier skulle jag åka ner och kolla efteråt. (Hade vi gjort omvänt  hade jag fått sådan ångest eftersom jag redan flyttat in i tanken bara genom att ha varit där och det är jobbigt att behöva gå igenom om han sen ratar huset.)

Han kom hem på kvällen med kameran fulladdad av bilder och en tämligen positiv inställning, ovanligt för att vara han!

Jag satte mig vid datorn fylld av pirr och förväntan för att spana in alla bilder han tagit. Det var säkert hundra stycken och alla var ganska mörka eftersom det var i januari och på eftermiddagen.

Jag satt och bläddrade i sakta mak och tyckte att det såg okej ut. Ingen sensation men det såg trevligt och lagom skruttigt ut. (Jag trivs i skruttigt, vill inte ha för fint! Det är något med min själ som inte trivs i perfekt renoverade hus.)

Så PLÖTSLIGT dyker det upp en bild på ett växthus!!! Bara poff!!!

Det mest fantastiska växthus jag skådat!!! Mina drömmars växthus!!!

Denna bild.

Jag skrek på mannen (med hjärtat bultande) och frågade vad detta var eftersom det i husbeskrivningen och på nätet inte nämnts eller visats något om ett växthus.  Mannen bekräftade att detta hörde till fastigheten och jag skrek rakt ut. Jag bara tokskrattade.Det var som att vinna en miljon!

Jag var helt chockad. Helt slagen till marken. Av glädje. Av överraskning.

Det är nämligen så att jag hela mitt vuxna liv trånat efter ett växthus. Dreglat över fina bilder och till och med samlat på mig böcker om vackra växthus och orangerier.

Och så dyker det bara upp! Som en joker. Som en gåva! TACK skrattade jag! TACK någon! TACK!!!!!!

När jag såg den här bilden på växthuset var jag säker. Säker på att detta var huset som vi villeskulle  ha.

Jag åkte ner med tåget några dagar senare för att gå på sista visningen.

Alla andra gick runt inne i huset och spanade och knackade väggar och tittade kritiskt på allt som de inte tyckte om. Jag tog en snabb sväng runt i huset, konstaterade att det var perfekt för oss, kände goda vibbar och mycket charm, blev vän med huset på en gång. Sen slank jag snabbt ut och trampade runt på den fantastiska gården. Där fanns det urgamla vackra härbret, hönshuset, en stor tall och en stor gran och en massa enorma björkar och som grädde på moset en gammal stenmur. Och så växthuset!

Växthuset var igenfruset och fönstrena igenisade så det gick bara att se från utsidan, men det räckte.

Där stod mina drömmars växthus och jag verkade vara den enda som såg det. De andra besökarna gick till sina bilar och for därifrån. Jag stod kvar och kände att detta är som gjort för oss. Jag har nog aldrig varit så säker.


Jag åkte hem med tåget och mannen och jag bestämde oss för att slå till. Detta skulle vi ha!

Tyvärr blev det budgivning och jag hann verkligen bli nervös. (Det finns att följa i bloggen i januari 2007). Min vånda och nervositet visste inga gränser,  men innan budgivningen överskred vårt tak, slutade buden komma och vi vann huset.

Det var vårt.

Och resten är historia. Kärleken som slog ner, består och huset har tagit emot oss med öppna armar.

Vi skyndar långsamt.

Vi har bott här i två år nu och mycket som vi trodde skulle varit åtgärdat ser ut som det gjorde när vi flyttade in. Vi har visat huset respekt. Visat att det duger precis som det är. De renoveringar vi gjort har varit mest underhåll och dekorativt. Så huset har inte behövt sälja sin själ. Det är nog därför vi känner harmoni och kärlek från huset.

Eller så talar jag bara en massa goja!

Men det brukar man väl göra när man är kär...?


Av Persilja - 11 maj 2009 21:18

Ååå, era kommentarer väckte min blogglust igen! (Haha, ibland påstår jag att min blogglust är borta men ingen märker säkert något eftersom det kommer inlägg ändå...) Men känslan är HELT annorlunda mot igår. Det känns som att ni är mer med mig nu. Inte att ni bara tittar på mig genom en glasruta. Så det är en mycket skönare känsla!

Jag har haft inspiration. (Trots pms:en!)

Jag har målat ikväll. 

Först blandade jag färgen.

Kokt linolja, torrpigment, ett gammalt kaffefat och en skruttig sked är vad som behövs. 

Jag tänkte försöka blanda lila och började med blått och rött. Blandar det till en pasta. En lös sådan i detta fallet.

Blandar ner röran i vit linoljefärg och rör om. Det ser så härligt ut och är alltid lika spännande att se resultatet.Jag stannade inte här eftersom jag tyckte den blev lite kall. Rörde i lite gult och mycket mera rött och fick en lila som blev...sådär. Inte den lila jag hade velat få tyvärr. Men så är det nästan alltid med färgen jag blandar själv. Jag får sällan den nyans jag har i huvudet men jag blir på nåt sätt ofta nöjd ändå. 

Detta var målningsprojekten. Dess småhyllor som jag samlat på mig. 

Och så fick jag för mig att måla dotterns dörr. Detta var en impulshandling. Själv var hon på fotbollsträning och jag ville överraska henne.

Så här blev småhyllorna.

De ska förmodligen upp i växthuset, därav de milda nyanserna. Vill inte kräma på för mycket därute. Det ska vara mitt vilotempel. Så jag vilar från allt för starka färger också. Tror jag. Vi får väl se...

Dörren blev som en gammal antik dörr tycker jag. MYCKET bättre!

Dottern var dock inte lika entusiastisk, för vi hade pratat om helt andra nyanser. Men jag har sparat baksidan så den ska hon få bestämma över. Det är ju den sidan hon ser. 

Jag tycker den blev vacker. Varv två får bli en annan dag. 

Hallens timmervägg är jag väldigt nöjd med. Den är varm och inbjudande utan att vara för mörk. Sen kommer det ju mycket vitt till och de gula garderbosdörrarna, som inte syns här, ska bli ljusare.Jag har en rolig plan för dem, men den ändras hela tiden så jag vet inte rikgtigt när jag ska slå till. 

Av Persilja - 11 maj 2009 16:15

TACK alla söta läsare som hörsammade min pmsvädjan!

Jädrar vad roligt att höra era röster!!!!

Jag är alldeles bubblig av glädje och inspiration!

Det hade bara RAMLAT in kommentarer på morgonen när jag slog på datorn. Skiiiiiiiiiiiiitkul helt enkelt!!!


Igår, istället för att lägga mig på soffan som jag först tänkt, gick jag ut i växthuset. Där blev jag snabbt vederkvickt som det så vackert heter. Gick ut dit vid sex och när klockan närmade sig halv nio började barnen söka mig. Tiden bara försvann.

DÄR kan jag bli pigg utan att sova. Det är en stämning där som gör att jag slappnar av direkt.

Jag hamnar i en egen värld, i ett eget universum.

Växthuset blev klart först i fjol efter midsommar så förra våren missade vi. Sen kom sommaren och det var lite för varmt att vistas allt för mycket där, så jag hann inte bo in mig riktigt ordentligt ifjol.

Men NU har lusten vaknat. Och det är så skoj!

Födelsedagsduken har fått flytta in på gamla bockbordet. Det blev jättvackert!

Därinne har jag förutom växter en massa annat som aldrig haft någon plats hos mig. Men i växthuset passar det plötsligt in.

Min gamla cigarrlåda hyser mina fröer. Dessa gamla fröpåsar är väl fina! Jag ska hänga dem på väggen, men tills dess ligger de i säkert förvar i cigarrlådan.

Även de nyare fröpåsarna bor där.

Fötterna man ser hör till en fantastisk staty i gips som min konstnärssyster gjort.

Jag är inte så förtjust i prydnadssaker annars men här i växthuset känns det okej med bara saker till lyst...Hyllan kommer från stugan. Fotogenlyktan likaså. Hyllan är ett hemmabygge och så charmig. Den ska egentligen sitta i ett hörn men jag hittade inget hörn utan glas så den fick komma upp på en stolpe istället.

Rutigt och blommigt. Det har bara hamnat här, men det funkar.

Även gardinen bara "hamnade" här...

Jag kommer nog inte att kunna låta bli att fixa till det lite mer om jag känner mig rätt. Men jag är samtidigt rädd att förstöra den enkla stämningen man känner där. Det ska vara ett "tempel". 

Mitt tempel. 


Av Persilja - 10 maj 2009 17:27

Oh, vilken festlig helg vi haft.

Fest i dagarna tre!!!

Som ett bondebröllop förr i tiden.

Puh, härligt!

Just nu är jag lite mör efter att ha pallrat mig upp klockan sju för att tokstäda inför dagens släktkalas.

Då ska man ha i åtanke att jag var på fest igårkväll och drack (hrm...en hel flaska vin...). Jag var ska vi säga motiverad. För huset var i förskräckligt skick efter att Mannen hållt ställningarna med fyra övernattande kompisar och våra fyra. Plus då den vanliga röran.

Jag städade och städade och städade och ändå var det inte särkskilt välstädat när jag var klar. Då fattar man kanske hur stökigt och smutsigt det var! Släkten är ju släkten så jag skäms inte ihjäl om det är rörigt, men som det var innan det var rörigt, det hade jag skämts för. Jag tror faktiskt att vi bara är en liten klick människor som förstår vilken stöknivå jag menar. Det övriga kallar stökigt det är säkert det som jag kallar pedantstädat. Eller nåt.

NOG om städning, det har redan stulit sju meningslösa timmar av mitt liv idag.

Jag fick i allafall en stund över att gå runt och fota innan gästerna anlände.


Soffan har fått vita lakan och fotpallarna har fått sina vita överdrag. JO, jag har faktiskt vitt ibland...

På våren vill jag bjuda in ljuset!

Det är tråkigt att vänta på gästerna!

Koooommer de aldrig???

Suck. Ligger i solen och vilar medan den långa väntan pågår!Vi kikar in i köket och ser att tårtan är klar. Det blev chokladtema idag. Allt verkar klart.


Bordet är dukat. 

Till de två diabetikerna i släkten blev det finncrisp med fetaost och paprika. Gott och enkelt. Inget krusidull.


Dagen till ära kläddes bordet i en vårgrön vaxduk inspirerad av Tant Grön kanske?

Bullarna har fått en servett över sig. Inte för flugor, de har inte blivit något problem ännu, utan för att inte torka ut eftersom jag för en gång skull var klar en hel timme innan gästerna anlände. (!!!)

Någon som gillar prickar verkar bo här..?

Nu har jag gjort mig förtjänt av en stund på soffan...

Fast det är sol och ingen blåst så egentligen borde jag passa på att kratta de där löven framför huset som hela tiden följer med in i hallen.

Men är det inte bäst för gräset med löven kvar. Jo. Vi säger det. 



Av Persilja - 9 maj 2009 17:59

It came in three colours! (I don´t know why I speak english.) Okej nu försöker jag prata svenska då...

Kolla, röd!

Och så blå!Vem kan motstå?

Vet ni vad jag inte kunde motstå med dessa tre skärmar.

Jo, att de fick mig att tänka på min älsklingsfilm när jag var barn. Jag såg den på bio tre gånger och älskade varje ögonblick. Och särskilt älskade jag dessa tre sötnosar.

Törnrosa. De tre goda féerna.

NU är det hög tid att börja göra mig fin! 

Party party!



Av Persilja - 9 maj 2009 17:42

Gårdagens tårta.

Made by the son. The 13 year old one. (Jo, det är en hård familj detta där födelsedagsbarnet får göra sin egen tårta. Mouhahaha!)

Dagens fynd. 

Twenty kronor. That´s nice!

Snart ska jag på fest. Måste bara visa två saker till. 

Vänta lite.

Återkommer.

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards