Först kommer ingenting, sen ingenting och sen kommer allting på en gång.

Så var det för mig idag. Jag åkte och handlade mat och slank in på Röda Korset. Kom ut med en skål som jag tyckte var så vacker. Den såg gammal ut tyckte jag men framförallt var den söt. Jag tittade under skålen och började tänka att den var riiiktigt gammal och för en sekund började jag fantisera om antikrundan och en massa pengar... tills jag upptäckteprislapp från...ÖochB...

Fantasierna försvann i ett nafs...men inte känslan av att den var fin.Den kommer att vara kalasfin med jordgubbar i till exempel. Antik eller ej.

Efter handlingen svängde jag förbi återvinningsmarknaden. Där handlade jag för 189 kronor och kom hem med bilen full med grejor! Lite ångest fick jag eftersom jag ju inte behövde någonting av det jag fann. Men eftersom det var SÅNA fantastiska fynd hittade jag på att jag behövde dem. Tekannan här till exempel, helt felfri, kunde jag bara inte lämna.

Så vacker och jag älskar kinesisk stil.

Därför kunde jag inte heller lämna dessa sex kinainspirerade assietter.

Nästan gratis.

Jag hittade ett bord som bara ropade på mig. Fint enkelt och repigt så att jag får lov att sätta penseln på det. Det ska bli så fint när jag är klar!

En inte alltför vacker dyna till Badenbaden stolen som vi faktiskt behövde. (Vi har inte haft någon dyna.) Den kan nog få ny klädsel vad det lider, men i jämförelse med de fuuuula mönster som brukar vara på dessa dynor tyckte jag denna var helt okej. Den är ju enfärgad!

Äntligen har jag fått se en äkta tändstickstavla!!!

Varje jul har jag försökt se framför mig den där tändstickstavlan med Bodens fästning ur "Karl-Bertil Jonssons jul" utan att riktigt lyckas. 

Kul med stenåldersmotivet...Jag har länge varit på jakt efter en helkroppsspegel till äldste sonen. Och den fanns idag. Ett hemmabygge målat i silver med glasploppar fastlimmat. Föll pladask för den!

 Och som om det inte räckte med grejor fick jag dessutom en kalasfin spegel målad med falurödfärg! Passar perfekt ute bredvid huset juh!!!

Som sagt ketchupeffekten!

För 200 kronor totalt...

En uggla har landat i rabatten.

Stirrande försöker han skrämma bort alla småfåglar, men pyttsan, de bryr sig inte. Pommac som jag försökte skrämma lite genom att röra på den och låtsas att den var levande var så obrydd att han pinkade på den. Denna uggla köpte vi ifjol och hängde upp så att den rörde lite på sig på vår brygga i stugan. Detta för att skrämma bort ett gäng ärlor som verkligen skitade ner båt och brygga nåt enormt. Det kanske är svårt att tro att ett gäng ärlor kan bajsa så mycket att man tycker det är en sanitär olägenhet, men det kan de. Tro mig. Varje gång vi kom till stugan var bryggan alldeles klibbig och båten likaså. De har diarée de rackarna. 

Eller nåt. 

Ugglan hjälpte dock inte ett skvatt. 

Så nu i år får han bara bo vid rabattkanten utan att göra nytta. Själv tycker jag han ser läskig ut och skulle inte alls våga bajsa om jag var en ärla...

Plötsligt har jag uggletema i trädgården, för denne lillskrutt står på storstenen och glor. 

Ogräset växer och växer. Se vad som hänt bara på ett par dar! Minst en decimeter! Snart ser man inte trynet på grisen.

Backspegelmetoden funkade så bra att jag var tvungen att hänga upp en ännu större spegel. Hittade ett helt badrumsskåp i härbret och provade hänga upp det. Fast sen blev jag lite snål och tyckte att det är synd att offra det där skåpet, de är rätt fina ändå. Enkla, klassiska och jag ska ju renovera lilltoan...

Tar nog in det innan det börjar regna iallafall...

Konstigt hur vissa saker liksom samlas hos mig. 

Saker som jag inte ens använder. Jag kommer ALDRIG ihåg att ta på mig ett förkläde när jag ska göra något där ett sådant kan behövas. Likväl har jag en hel hög med dessa lite urmodiga plagg .

De är ofta väldigt vackra och då följer de med hem från loppisar. Sen får de hänga i köket och så nån gång blir de tvättade fast de aldrig blivit använda. Kanske är jag förlädessamlare utan att ens ha märkt det?

Ja, här kommer nog ändå ett nytt och sockersött inlägg. Jag kan inte fabricera mera drama än så här. Tyvärr. Mitt liv är kanske väldigt sockersött just nu. Hm...aldrig är man riktigt nöjd?

Eller är mina ögon och min hjärna inställd på sockersött?

Det är antagligen en fråga om inställning. Får nog ratta om kanalerna lite så att jag ser mer svart på allt. Sådär lite lagom iallafall. Host host, vem fanken vill leva i  en sockerkaksidyll egentligen???

Men här är beviset. Sliskbeviset.

Jag menar KAN det bli så mycket sötare än så här?

Allt i mitt liv just nu är sött och rart.

Frid och fröjd. Lugn och ro. Stiltje. Harmoni.

Det borde väl vara något bra va?

Jag vet inte vad det är med mig som inte riktigt uppskattar detta. Varför går jag och längtar efter skavsår???

Ja, det kanske är nåt med den där konstnärliga själen man har. Det ska skava för att det ska komma ut nåt. Eller nåt.

Kakan bakade jag iallafall för att vi haft besök av långväga men ytterst kära släktingar.

 Dottern är i värsta bokslukaråldern just nu. Man ser henne nästan alltid hängande med näsan över en bok. Jag minns min egen sån period-ljuvligt!!! Jag gjorde nog inte annat än läste under en lång period då jag var 8-9 år och då hade man ju verkligen tiden till det också.  

I morse läste hon en massa Spiroualbum som hon hittat i bokhyllan. Där finns många serier för henne att upptäcka. Spriou, Tintin, Asterix, Lucky Luke har vi alla nummer som givits ut av. Sen har vi en hel del annat också som Finn och Fiffi, Johan och Lotta, Pellevin, Marsupilami med mera, med mera. Hon kan dyka in i läsningens mecka (vår bokhylla) och njuta i veckor. 

Jag längtar tills jag också har den tiden att bara sluka böcker hela dagarna. Jag hoppas att den tiden kommer igen någon gång.

När hon inte läst har hon ritat. Här kan man snacka Girlpower!!!!!!!!!

Nu är klockan strax efter sex. Jag har egentligen inget överhängande om jag ignorerar allt jag tror att jag måste göra   så jag skulle faktiskt kunna sätta mig i min favorithörna och sluka lite böcker...

Tänk vad skönt det skulle vara. Jag ska försöka. Nu.

Kände såna där olustiga krypningar i kroppen i gårkväll. En slags olustig irritation. Det var stökigt och smutsigt på en hel del ställen i huset. Vissa rum var nystädade och även vissa viktiga områden som  till exempel kylskåpet. Fy bubblan vilken lättnad att ha städat kylskåpen! Det har stått överst på mina "Att göra listor" i flera veckor. Varje gång jag öppnat kylskåpen har jag tänkt ja just det! Men likväl glömt bort det mellan öppningarna. Sen bestämde jag mig bara för att nu jädrar ska det göras och istället för att dumglo på Äntligen Hemma och House i tisdags (som jag annars kan vara road av) stod jag och skurade och diskade kylskåpsdelar. Fint blev det och lättnaden total.

Så igårkväll kröp det i mig så där som det bara kan göra ibland i mig. Jag visste vad det var. Det var alldeles för länge sen jag möberade om.Det var ommöbleringskrypet.

Sen hade vi en konstig kväll igår också för tre av fyra barn var borta. Hemma fanns bara ett barn och han var så lycklig över att ha olika aktiviteter att välja fritt ur utan syskon som var i vägen att han försvann in i  någon spelvärld på brorsans x-box på övervåningen.

Mannen satt djupt insjunken i arbete.

Jag var solokvist på nedervåningen alltså och vad passar bättre då än att motionera lite med alla möbler. Dessutom blir det alltid väldigt städat när jag möblerar om. Dammsuget in i minsta hörn och varje pinal gås igenom.

Det blev trots detta inga dramatiska förändringar. Även om det började så, men sen kom det mesta tillbaka där det stod från början.

Gammelsoffan vred på sig 90 grader i allafall.Den fick det nya fina loppisfyndade täcket på sig också.

 Datorplatsen blev kvar men fick nytt bord. Det gamla halvmånebordet fick nu agera datorbord.

Det blev en skön hörna och faktum är att jag hann sitta ner en stund och dricka te och läsa tidning också.

Birdisarna fick vara kvar på sin plats. 

Kistan däremot fick flytta från fönstret. Nu vill man ändå inte sitta framför ett fönster när solen gassar.  Lugnet infann sig efter min terapisession. Jag mår bra av att möblera om och så länge jag lever kommer jag nog att göra det. Det är väldigt många människor som står undrande inför att vårt hem så ofta ändrar skepnad, och det kan väl ibland kännas smått generande, ungefär som en skamlig last man har. Men jag försöker lära mig att stå för min last. Den frigör energi enligt den gamla kinesiska läran Feng Shui och motstatsen, att aldrig göra om, gör att energierna stagnerar. Jag känner så tydligt hur livsandarna återvänder så jag tänker definitivt aldrig sluta med detta. Det är ett ypperligt måbrapiller för mig.

Jag undrar vad Feng Shui säger om såna här husdjur. Muterade dammråttor. Stor som en bisam. Jag passade på att bjuda på en ostbit. En sista måltid. För sen släppte jag fram det vrålande odjuret som slukade besten med hull och hår.

Hu inte så djurvänligt kanske...

Vår hund går under många namn. Han heter Pommac. Som valp hette han Tom Robinsson. Vi kallar honom Pomsi, Scooby-doo, Snyggidoo. Mest kallar jag honom Scooooby. När jag är glad på honom. (Oftast alltså.) 

Här är han verkligen Snyggidoo:

Fast jag är väl lite partisk? 

Nä, det kan jag inte tänka mig. Snygg, snyggare, snyggast, det är vår hund det! Heeeelt objektivt.Vad det är härligt att stå oemotsagd ibland! 

Har släppt in sommaren på allvar nu genom att ta ut alla vinterfönster. Jag säger bara en sak:

Aaaaaaaah!!!!! Luft!!!!!!!!!!!!

Så skönt att få in både ljus och luft igen. De tar mycket plats och ljus och luft de där vinterfönstrena som man skruvar fast. Även om vi nu inte vädrar så mycket när det är minusgrader ute så saknar jag möjligheten att göra det.

Fick äntligen inviga den fina ampeln som jag fyndade för en tjuga för rätt länge sen.

En tvåvåningsampel.

Jag målade ju en massa saker lila igår och i botten av burken lyckades jag skrapa upp tillräckligt mycket färg som jag smetade på lille grisen som tappat trynet i vinterkylan.

Trynet är nu pålimmat och hon står precis och trycker fast det.

Grisen är räddad.

Barnen har täljt en hel del på sista tiden. Ett typiskt vårtecken.

När jag krattade nyss kan ni ju gissa att jag skrek rakt ut när jag krattade fram detta!!!!!!

Jag skyndade mig in för att kolla alla barnens fingrar. Alla satt kvar. 

Såg att Mannen saknade sitt pekfinger, men det verkade inte bekymra honom nämnvärt. 

Så jag fortsatte kratta. Lade fingret i frysen ifall han kommer på att han saknar det.

Nu ska fyrabarnsmamman ta sig en välbehövlig femminuters ryggläge. 

Det är ganska "lustigt" att det zigenska/romska är så hett i inredningsvärlden men att det fortfarande florerar så hysteriskt mycket fördomar kring folket.

Det är egentligen allt annat än lustigt.

För något tag sen hade Sköna Hem ett uppskattat reportage om några som köpte och rustade upp romska vagnar. 

Härligt. Många suckade av förtjusning.

Jag hoppas att alla tycker att det är lika härligt att se folket i de vackra kläderna som de så modigt fortfarande bär trots att de är så bespottade i många sammanhang.

Viiiiilken dag!!!!

Solen har värmt och vinden har varit ljum och ljuset har varit fantastiskt och detta kom på en lördag!

Man tackar och tar emot. Solen lyser fortfarande vackert hos oss. Kvällssolen är bedårande!Barnen har härjat i trädgården och det har deras tookbusiga hund också gjort.Här klättrar han skoningslöst över sonen som tog försökte ta en vilopaus i hängmattan. Bara för att sekunden efter sätta efter dottern som försökte rocka rockring nästan förgäves.Nu sover han tungt efter en helvild dag ute.

Jag har krattat och krattat och krattat och krattat och krattat. Och är ändå inte klar ännu. Ståååånk vad mycket löv. Fast det ska få ligga kvar en hel del också. Jag tror jag också ska skaffa mig pollenallergi som mannen skyller på för att slippa kratta. Hehehe. Nä, jag skojar bara, jag vill INTE ha pollenallergi. Det är värt varje krattning att slippa det!

Som belöning efter allt krattarbete tog jag mig friheten att pyttsa ut lite mer grejor. Sånt kan pigga upp vem som helst. Spegeln ska fungera som en backspegel så att man ser runt hörnet.

Stolsdynorna har jag sytt av en gardin jag slaktade.

Växthuset har fått sig lite fler kuddar och annat mys. Så här håller jag på hela sommaren. Mer och mer och mer flyttar ut ju mer vi vänjer oss att vara ute i stället för inne. Sen blir det plötsligt som nytt att ta in i huset på hösten när kylan kommer.

Ljuslyktor behövs egentligen

inte hos oss. Om några månader, i mitten av juli, då börjar kvällarna få lite mörker igen. Men nu och många veckor framåt är det ljust nästan dygnet om.

En sprejmålad ljusstake har fått sin givna plats i växthuset.

Idag har det faktiskt varit fööör varmt att sitta i växthuset. 

Ljusen har smält i sina ljusstakar och krökt sig.

Förra sommaren målade jag några djur av vacker drivved.  Drivved är något jag sällan kan gå förbi utan att plocka med mig.

När barnen inte busat har de ritat roliga teckningar. De ritar ett huvud och viker bort det och så får nästa rita kroppen och sen ritar någon annan benen och slutligen kan den som ritade huvudet rita fötterna. Och så viker man ut papperet och så skrattar man ihjäl sig en stund.

Denna lek är något jag och min brorsa höll på med som barn och som jag nu lärt mina. Någon fler som brukar köra denna ritlek eller är det kanske min fiffiga mammas egen idé?

Provade hänga upp de små hyllorna i växthuset.

Hm, jo. De milda linoljekulörerna passade kalas därinne.

Fast det ser ju lite tomt ut.

Måste nog bo in mig mera...