Min syster med familj har världens sötaste lilla hus. Det är ett sekelskifteshus på Gnestahöjden som är kärleksfullt omvårdat och omsorgsfullt rustat av min syster och hennes man. Vi har samma filsofofier när det gäller hus. Skynda långsamt. Inte rusta mer än man har råd med för stunden. Vi väljer naturmaterial och naturfärger. Vi håller det enkelt men estetiskt.

Men där slutar likheterna.

Våra hem är helt olika. Deras har lugna milda färger.

Mycket grått och trä och milda gröna och gula nyanser. Mycket tradition och äldre känsla.

Någon färgklick med en mörk röd stol finns men inte i någon mängd.

Ändå är det det finaste hem jag vet.

Så vackert och sinnligt.

Man ser kärleksfulla val i varje detalj. Inget är lämnat åt slumpen. Allt är valt med omsorg.

Jag skulle kunna ta hem varenda pryl och kalla den min egen.

Och ändå ser våra hem så olika ut. Jag skulle aldrig kunna hålla mig till de där milda kulörerna. Jag fastnar alltid för mer färg och mer mönster.

Hon gillar dock mitt lika mycket som jag gillar hennes. Vi skulle kunna bytlåna och trivas hur bra som helst hos varandra.

Det var många av er som blev nyfikna på min egenblandade snorgröna färg. Så självklart fotade jag stolen idag för att tillmötesgå er önskan.

Var såg god. Gul...eller grön...? Snorgrön eller gallgul? 

Inne i verkstan ser den ut så här. Mest gul tycker jag.

Men se vad som händer i dagsljus. 

Helskön grön blir den då. En riktigt bra nyans i mina ögon. Det ska bli spännande att se vad som händer med nyansen när den är färdigmålad och står i köket.

Ett tag trodde jag att jag blandat fram daggkåpeblommans färg. Jag var nästan helt säker. 

Men se så fel jag hade. Den blomman ser plötsligt gul ut bredvid stolens mer gröna ton. Jag är road av färger och nyanser. Mycket road. Är man nörd då? Antagligen. Men det är kul att vara nördig i såfall!

Dagen har bjudit på alldeles strålande sommarväder. Vi har badat och njutit i stugan. Barnen fick minsann läsk trots att det bara är torsdag. Så olydigt va! 

I stugan har vi en porslinsho. Den läcker tyvärr sakta ut vattnet. Det är nåt med proppsilen. Man hinner aldrig diska klart innan vattnet runnit ut. Men eftersom vi så sällan bott i stugan sista två åren har vi glömt att fixa det. 

Den är ju vacker att titta på iallafall så man kan kanske inte kräva så mycket av en diskbänk. Både vacker och funktionell är kanske att begära för mycket?

Vaknade med en ny idé i huvudet.

Den inkluderade ett 40 cm hyllplan som stått en tid i garaget, en penna, och en sticksåg.

Jag började med att rita vågor. Svajelisvajiga vågor. Vågelivågade.Först hade jag mätt ut vart vågorna skulle vara extra djupa.

Sen sågelisågade jag.

Så här blev det.

Nå! Vad ska nu denna underliga vågelivågade skiva andändelivändas till då?

Jo!

Den ska vara bänkskiva på de där gamla köksskåparna jag återanvände och skruvade upp i hallen. Översidan har sett lite tråkig ut med synliga skarvar och plastade lister ovanpå spånskivekanterna. Det har stört mitt öga. Men istället för att sätta en rak skiva ovanpå ville jag kurva till den lite. Dels för att det skulle bli en rolig detalj, men också för att knopparna ska synas och vara lättåtkomliga. (Och så är det så himla roligt att köra sticksåg!)Så här blev det. Fast den ska målas. Eller jag har redan målat ett varv fast inte hunnit fota. Det blir vitt.

Vid knopparna har jag de djupaste vågorna. För att komma åt och för att se dem. 

Ännu en lite knasig idé från mitt huvud. Mannen utbrast spontant -NÄR kom du på det här?

-Nyss, svarade jag. Det går oftast väldigt fort mellan idé och handling för mig. Det blir inte alltid bra. Men idag blev jag nöjd.

Jag har dessutom målat en dörr och en stol med en färg jag blandade till. Jag fick till en riktigt ljusgulgrön färg som jag bara älskade. Det är nästan svårt att avgöra om den är gul eller grön.

En del kallar den snorgrön...

Jag har alltid älskat snorgrönt!

Och snorungar har jag ju ett gäng. Men inte visste jag att jag desssutom hade en snorhund! Blä! Snoriga hundar visste jag inte om att det fanns. Men nu vet jag. Bäst att pyssla om honom extra mycket några dagar så att han blir fri från sin sommarförkylning.

Traderavärlden och bloggvärlden är liten ibland. Jag ropade för en tid sen in en kudde som jag föll pladask för. Det visade sig att säljaren var en gammal bloggbekant! Kuuul!

Kudden var fantastiskt fin!!!

Jag är svag för ryakuddar och denna var den snyggaste jag nånsin sett!

Vi har haft en hääääärlig släktsammankomst med lekar, tältsovning, vattenkrig och bad. Och surströmming. Mums!

Kom ihåg allt utom att stoppa i minneskortet i kameran. (Morr.)

Var det någon som hann se vad jag gjorde i förra inlägget? Jag tog bort det efter två timmar då jag plötsligt insåg mitt misstag.

Jag annonserade klart och tydligt ut att vi skulle bort. 

Efter två timmar ramlade poletten ner. Herregud! Jag kan ju inte skriva exakt när huset står obemannat! Det kan ju sitta flera stycken därute och veta exakt var vi bor och får de då precis information om vår bortovaro så är det ju som att bjuda in till inbrott!!!

Det är lätt att göra en sån sak. Oförsiktighet. Det är lätt att tro att ALLA som läser min blogg är hyggliga ärliga människor med endast goda avsikter. (Det tror jag!) Men det räcker ju med en som inte är det...

Jag ändrade inlägget iallafall utan närmare information om att vi skulle sova borta...

Vi har precis kommit hem nu och jag ska gå ut och vattna tomaterna i växthuset. 

Mannen scannar in en del bilder och jag får nostalgitrippar. Det var ett tag då ALLA barn kom inramlandes hos oss om nätterna. Vi satte då tre sängar på bredden så att alla kunde sova gott trots alla armar och ben som slingrade runt i sängen. Jag hittade en bild från den både ljuvliga och lite småjobbiga tiden. (På grund av ständig sömnbrist.) Barnen är 7, 5, 3 och 1 och ett halvt år gamla.

Myyyyyyysigt!!!

Snacka om att ha tur med vädret!

Varmt och vindstilla. Båtturen blir en njutning!

Väntar på att äldsten ska orka ur sängen. Får nog vänta. Eller jag får nog ta till tungt artilleri...

Passade på att skruva upp tallrikshyllan vid bordet. Blev genast en magnet för pyssel. Så fort jag gör nåt mysigt ställe visar det sig snabbt om det är lyckat eller inte. Vill barnen vara där är det lyckat. Nu var det det på en gång. De håller på att producera en detalj till lekarna idag.

Annars tryckte jag bara dit en massa favoritsaker för att testa hur hyllan funkade. Det kommer förmodligen inte att se ut så här sen. Vill ha funktion, så det blir mer sånt vi behöver vid bordet. Kanske lite pennor och annat som jämt ska stuvas undan fort från bordet vid matdags.

Men nu första dagen får den vara full av "pynt".

Favvosaker från Indiska som jag samlat på mig genom åren...

Buddhorna tar bort de sju års olycka som skulle drabbat oss när dottern krossade en spegel. Allt enligt henne!

Jag har ALLTID varit svar för gorillor. 

Koppen fick jag av en gammal granne, dock ej en bloggande sådan. (Jag har ju två bloggande exgrannar annars. Supermamman och Kvasthilda.) Men koppens exägare borde blogga för hennes hem är underbart. Det och hennes stuga har varit i lokaltidningen iallafall efter tips från mig...

En dag full av kreativ lust. Garaget har verkligen blivit atélje istället. Mannen har snickrat på de spröjsade rutorna från stugan. De har alla fått nya små spröjs i alla 9 rutor och panelen har blivit utbytt. Nu ska jag måla, så har vi balkongdörr och balkongfönster igen i stugan.

Dottern har också varit kreativ. Målat en hel familj.

Det blev en fin familj. Vår. 

Notera att även Pommac och fåglarna är med. (Ett vitt får fick agera labradoodle med lite svart färg.) Som sagt det är inget fel på kreativiteten.

Jag fick sån lust att tapetsera! Har gjort skåpluckorna från stugan fina.

Oj, tog jag i för mycket???

Jag bara råkade göra det jättefärgglatt...

Längtar till stugan för att prova hur det passar!

Men imorgon har vi släktträff. I mina föräldrars stuga. En liten en. Bara vår familj, min brors familj och våra föräldrar.  Vi ska lyxa och äta surströmmning och ha femkamp.

Jag älskar att leka så det ska bli jättekul.

Vi ska åka båt dit, vilket är en årlig tradition. Det är en fin tur från Hagaviken till Sundom. Inte så värst långt, men bökigare än att åka bil och därför lite extra.

Längtar till imorgon. Men vänta nu, det ÄR ju redan imorgon!

Hehehe, jag är nog en lite märklig prick ändå. När jag har mina pmsdeppar känner jag det som att jag skriver för mycket om depp och svartsyn. Sen när jag är fri från skiten och mår bra, som nu, och ser världen som vacker och ett lyckans land, ja då känner jag att DET står mig upp i halsen. Det blir liksom för mycket av det GODA.

Jag vill inte att min blogg blir en sån där förljugen "se hur fint vi har det och så lyckliga vi är"blogg.

För så är det inte. 

Vi har det inte fint och är inte lyckliga. Eller jo, det har vi och är vi, men inte BARA. Det är stökigt, skitigt, bråkigt, surt, gnälligt, trist och katastrofområde här ibland också. Vi är som alla andra och jag hatar när det blir "perfekt" fasad över det hela. Men jag gillar ju inte heller när det bara är gnäll! Eftersom jag älskar vackra miljöer och har ett djupt rotat intresse för inredning och allt det medför (har haft i herrans många år) så blir det ju lätt en fasad jag bygger. Ovetandes liksom.

Men jag hoppas att man kan se igenom den. Att det inte verkar så puttinuttigt och idylliskt. Ibland är det ju det. Sekundvis. 

Har idag varit i stugan en sväng igen och njutit av det stilla vädret. Helt vindstilla och spegelblanka fjärdar. Ovanligt!

Vi gick en liten skogsvandring och såg några björkar som gått av. Alla som gått av såg ut så här.

Fulla av vårtor eller vad de kallas. Det är förmodligen ett tecken på ett ruttet inre.(Konstigt att inte jag har en massa vårtor...mouahahahaa!) Denna björk kommer alltså att falla vid någon framtida storm så vi ska passa på att såga ner den och får samtidigt prima ved. 

En tall hade också fallit.

Helt rutten inuti.

Efter den lilla skogspromenaden drack vi kaffe och te på bryggan.

Idyll idyll. Eller få se nu, barnen bråkade faktiskt om den sista ballerinakakan. Dottern nöp sonen och sonen knuffade henne varpå mannen sa åt sonen och jag blev irriterad på mannen för att han inte sa till nyperskan. Alltså inte bara idyll utan gnisselgnissel också. Bra!

Vill ju ha balans!

Väl hemma klippte jag Pomsi.

Det behövdes verkligen!!!

Innan jag klippt färdigt lät jag honom ha en vanlig labradoodlefrisyr några minuter. Jag gillar den inte men tänkte att jag ju måste prova. 

Lämnade högt på huvudet som det "ska" vara.

Men när två av barnen låg raklånga på gräset i hysteriska skrattanfall insåg jag att Pommac nog ville ha sin vanliga frisyr. Kort överallt tack!

Svalt och skönt utan några finesser. Jag lämnade först en tofs på svansen också, men den åkte också. Nej, vi är inga  tjusiga frisyrtyper. Praktiskt utan några utsvävningar ska det va!

Så här ser det ut i sonens rum med svängda soffan. Den trivs bra där. Sonen gillar den. 

Så den får bo där tills han eller jag ledsnar. 

Väggen därbakom är mitt största velprojekt. Jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag gillar den eller inte. Det är gamla väderbitna väl utvalda brädor som någon tidigare ägare spikat dit. Tanken är god. En uttänkt ovanlig detalj. Men det är mörkt och jag vet inte om jag tycker det är så snyggt. Ihop med min väl valda turkosa vägg blev det mycket bättre än den jeansblåa tapet som satt där förr. Ibland funderar jag på att måla vitt. Men eftersom det är ett torrt väderbitet material vet jag inte riktigt hur det kommer att bli. Många varv måste det målas säkert och då försvinner ju det speciella på nåt sätt också.

Nej som sagt, mitt största velprojekt. Jag brukar inte vela så här mycket.

Så tills jag funderat klart får det se ut som det gör.

Vet ni vad! 

Det är mörkt, eller i allafall skumt, hos oss nu. Man får tända lampor igen!

 Det tycker jag är ganska mysigt efter att de stått oanvända länge.

Mannen tycker dock att vi ska snåla på strömmen och går och släcker hela tiden medan jag muttrar. Ser ni; mera gnissel!

Nu ska jag gå och se om jag kan hitta något att gnissla om. Allt för balansen!