Inlägg publicerade under kategorin Hus & Inredning

Av Persilja - 26 mars 2009 14:14

Här finns ett levande exempel för den som studerat psykologi. Kan ni kanske svara på:

Vad kallas den sjuka som  jag lider av???

Är det velighet och obeslutsamhet eller är det rentav bestämdhet och beslutsamhet.


För vad kallar man en som målar samma skåp tre gånger?

Svårt fall! 

Arbetsskygg kan man nog stryka...

Mitt gröna skåp är ej längre grönt. 

Nix, oh, no!

Det är numera denna färg:

Någon slags ljusturkos.

Agua kanske man kan kalla färgen.I visst sken blir det till och med så här.Den uppmärksamme skymtar krusidullmålningen därinunder...

HELA skåpen är nu målad i samma färg som krusidullschablonen. 

Det får förmodligen bli två varv. Och sen kanske den får en schablonmålning iallafall, men då i en annan pastellig kulör. Jag har ljusrosa och ljusgrön att välja på. Det lutar just nu åt rosa. Men man vet ju aldrig med min hjärna. Jag har ju den där underliga odefinierbara sjukdomen att jag aldrig vet vad hjärnan hittar på härnäst. 

Men möbeln är nöjd. Skåpen bad om en ljusare vårklädsel. "Jag ÄR nog ingen skogsmulle iallafall" sa det. "Jag är mer en vårfräsch primör!" Och kvinnan som säger sig tala med möbler måste ju hörsamma en skåps innersta önskan. Nu kan skåpen knappt bärga sig innan det flyttar tillbaka till sin plats i köket och får frottera sig med sina andra pastelliga vänner.

Jag är också nöjd. Eller nöjd var jag med den gröna färgen. Nu är jag HELNÖJD.

Så allt är frid och fröjd. 

Färgen är dessutom lite blank och det gör att skåpen är ännu nöjdare. Blankt är tjusigt. Solen blänker i blankt. Me like!

Jag kan inte lova att det här är sista delen på skåpens livs historia. Det kan jag INTE lova. Men vissa möbler kräver mycket uppmärksamhet. 

Av Persilja - 25 mars 2009 19:22

Skåpet tyckte det lät lite kallt att stå på bron...så skåpet fick flytta in till lillebror. Han blev glad och jag tror skåpet blev glatt. Och jag fick frid och kan andas normalt igen. Määärkligt! Hur kan en färg påverka en så! Först tycker jag den är fin men sen får jag inte harmoni i själen ändå. Morrrrr! Är trött på mig själv! Men det är precis så här jag funkar. Jag måste älska det jag har. Annars får det va liksom. Bra är inte bra nog. Vilken jädra snobb jag är!!!

Nåväl, skåpet bor nu här. Se så mycket luft det fick och här fick det liksom ståta i fred. Väggfärgen tycker jag är perfekt till också. Skåpet blev liksom för dominant där i kökets eviga plotter. Det ville ha enmansshow enmöbelsshow. Här är det verkligen stjärnan. Basketmålet grymtar inte heller över dess närvaro.

Nu tycker jag om skåpet igen och harmonin är åter. Var en kort loppisrunda idag och ramlade över tre ramar, tre virkade dukar, en slipad glasljusstake och en knallrosa flaska med kork som jag genast fyllde med diskmedel. Allt för den facila summan av 54 kronor. Det är att fynda det! Fast billigast hade förstås varit att inte köpa nåt skräp alls...

Precis i detta nu kommer dottern med en kopp te som hon gjort i smyg till mig. Det är lyx det! (Vad bra jag har det!) Mmmmm, så gott!

Jag har en underlig vurm för kroppar eller rättare sagt kroppars inre. Det var en av våra matgäster som skämtsamt undrade vad syftet med dem var, att man skulle tappa aptiten eller...? Jag har aldrig tänkt på det så. Jag har aldrig tänkt på att någon kan tycka att det är lite oaptitligt att kika på tarmar och sånt när man äter. Jag tycker bara att de är så...ja...coola. Vet ni vad som står högst på önskelistan över skolplanscher? (Ja, förutom en stoooor karta då för det är det vackraste jag vet.) Jo, jag önskar en plansch med periodiska systemet. Jag vill verkligen ha en sån. Tyvärrhar jagaldrig stött på det. Inte ens en ny. Jag vet att Brio haft såna i sitt affischsortiment men här finns ingen Brio längre. Så om någon händelsevis vet vart jag kan få tag på en sån, här i stan eller på nätet så tveka inte att tipsa mig! Kanske någon rent av har en sån över?

Igår fick jag lyckopost!

En annan bloggare, Lotten, hade sänt mig ett paket. I det fanns det en sån här fin börs som hon syr själv:

Sen hade hon sett detta på loppis och genast tänkt på mig.

Fin va! Strålar 70-tal tycker jag. Jag antar att hon tänkte på min tapet!Så nu har jag flamingotyg (som jag också fick av bloggarvän), flamingotapet och flamingobonad. Jag har en flamingosamling!

Av Persilja - 25 mars 2009 06:33

Jag försöker bestämma mig för att det inte ska vara så förbenat viktigt att vara nöjd med varje centimeter av ens hem. Att det rentav måste finnas något som man inte är nöjd med. Likväl skaver vissa saker så mycket att jag inte får ro. Det är väl ändå konstigt.

Men det är när jag gjort något själv och inte riktigt är nöjd som det skaver värst. För när jag nu gör något själv då SKA det ju vara perfekt. Eller inte perfekt men som jag vill ha det. Då får jag väl hålla på tills jag är nöjd. Tycker jag...

Vad är det då som skaver så mycket att jag när jag vaknar tänker på det direkt på morgon.

Jo, mitt hörnskåp. Det är irriterande att jag inte får det att smälta in.

Jag gillar det. Jag gillar att det inte passar in liksom, det är ju det jag strävar efter många gånger, att inte matcha alls utan mixa. Men detta hörnskåp, njae, det är något med det som skaver och irriterar. Men nu har jag fått en knäpp idé.Tänk om det skulle få bo ute på bron, eller trappen som andra säger. Där finns plats, den är lite inbyggd med glasrutor så att det inte regnar direkt på och så har jag alltid gillat när man möblerar och inreder ute också. Vår bro som är så skuttig och ful kanske skulle bli glad över en sån ära. Men kanske skåpet känner sig utskuffad ur gemenskapen? Eller är det skåpen själv som vill vara fri? Den kanske vill stå fritt och det är därför det skaver hos mig. Skåpen försöker säga mig nåt. Kan jag vara kvinnan som talar med möbler? 

Hm, det är nog bäst att jag lyssnar på min inre röst. Jag ska göra ett test.

(Dårfinkens första inlägg i dag, var ska det sluta?) 

Av Persilja - 24 mars 2009 21:18

Har suttit och glott på Äntligen Hemma. Ett program jag sågade förra året den här tiden. Särskilt Lulu Carter. Men jag tror minsann att Lulu läser min blogg. (Se vad jag skrev i fjol HÄR.) Fniss! För hon har tonat ner sig så enormt. Brösten täcks oftast av en stor scarfs och dessutom är hon på nåt sätt nedtonad i sättet också. Eller så har jag bara vant mig. Jag gillar henne nu! Dagens inredning av en ung tjejs etta blev sååå fint. Hon försökte få en Sex and the city känsla.

(Carries bedroom.)

Superfint blev det. (Det går att se om programmen på tv4.se.) Hon besökte en affär som såg helt galet fin ut. Det sas inte vilken men de saluförde iallafall dessa lampor från Watt och veke. De är såååå underbara!

Jag har precis en sån, fast gammal och klädd med vitt bomullstyg. Jag blev nu inspirerad att klä om den i annan färg. Rosa, röd, eller grön.


Av Persilja - 22 mars 2009 10:59

Min braiga kamera strejkar. Men så upptäckte jag att vår lilla filmkamera kan fota. En sån lättnad. Måste laga den andra kameran, men är rädd att det är en dyr historia, så det lär nog ta ett tag innan vi samlat mod och råd.

Tills dess ska jag försöka lära mig fota bra med den lilla filmkameran. Dottern hämtade mig igår och sa stolt:

-Mamma! Jag har inrett! Kom och titta!

Och titta! Det är hon som ställt krusidullträdet där. Så bra det passade! Den underbara kudden jag fick av Kaspara i (pms)gåva har äntligen hittat sin plats. Den har flyttat runt mycket men nu trivs den allra bäst. Den lyser upp och är en självklar stjärna.  Ovanför sig har den en uppnålad tygbit som ska sys till gardin, men jag är rädd att det har blivit en permanent lösning! (Hur slarvig får man vara?)

Den skruttiga byrån som nästan kastades efter mig för att den saknade spegel och som jag tog emot kärleksfullt för den underbara färgen har fått komma in i vardagsrummet. Där passade den bättre än i hallen för att den får sol på sig. 

 Jag är inte helt säker på att Tintin ska hänga där i den trasiga spegeln som bara har ramen kvar. Jag är inte klar, men det blir jag ALDRIG.

Har möblerat om på morgon. Gör det så ofta att jag inte ens nämner när jag gör det -ni skulle ledsna och säkert undra vad det är för fel på mig.

Tyvärr lever jag inte efter regeln "en sak in en sak ut". 

Mera efter regeln "tryck in allt som går" eller nåt...

Det är nästan så att jag snart måste kasta ut nåt!Inte denna iallafall. Det som alltid blir över vid mina ommöbleringar är faktiskt den gamla svängda soffan. Jag vill helst ha upp den på övervåningen men Mannen vägrar. Trots att det är hans "släktklenod" har han velat kasta ut den hundratals gånger. Den väger bly så jag kan inte släpa upp den själv. (Jag brukar annars orka lyfta de mest skrymmande stora saker på ren viljekraft.) Dock ej denna bruna skönhet.

Hallå! Man kastar väl inte ut det man gillar mest!? Nänänänä!!!!

Förresten lillkameran duger. Jag tycker bilderna blev helt okej!



Av Persilja - 21 mars 2009 23:31

Det här har nog de flesta sett förut men det förtjänar att visas igen. Det är ett hem från Sköna Hem. Ett härligt nyrenoverat kök (inte budgetvarianten...).

Det är så attans läckert!!! Matgrupp i lugnare färgskala med fantastiska stolar. Så får köket glänsa i fred. Älskar tavlan med elefanten! Jag har alltid älskat elefanter! Känner mig besläktad med dem...Vet inte varför.I love golvet. Fast detta är ett rent plastgolv så det är inget jag skulle lägga in i detta friska trähus. Det känns fel. Synd att linoleumet inte ger samma klara färger. Fast det kanske blir vilsammare för ögat i längden med en gulare vit och en brunare röd? Kanske. Ja, jag funderar fortfarande på golv som ni hör...

Men visst är detta kök fantastico!!!

Av Persilja - 21 mars 2009 18:20

Vi har nu bott i vårt hus i snart två år.

Huset har blivit vårt hem. Vår vän.

Att komma hem känns som att omslutas av en varm famn. (Trots att vi snålat på värmen och haft mer än svalt mest hela vintern.)

Vi har firat jular, födelsedagar, skolavslutningar, påsk och andra högtidsstunder. Vi har bråkat och älskat och kramats och skojat och retats och lekt. Vi har städat huset. Gnott och fejat. Slagit in spikar och målat och piffat. Vi har bott in oss. Möblerat om. Kastat om rummen. Vi har förbannat skavanker och vant oss vid dem. Huset har en massa fel och brister. Varje fönsterkarm och dörrkarm är avskavd och ful. Innertaken är fulla av hål efter lampor som flyttats runt. Väggarna är fulla av spikhål. Golven är minst sagt slitna. Mycket återstår att fixa innan det är ett hus i god form. Det är dragigt och kallt. Det har skyhög elkonsumtion. Det är trasiga hängrännor och flagande fönster. Det är över huvudtaget ett hus i stort behov av omsorg. Vi har åratals fixande framför oss.

Och just precis det är det jag gillar mest med huset. Det är inte klart. Det är långt ifrån klart. Det är mycket att göra och många beslut att ta. Precis som jag vill ha det. Det ger mig en känsla av frid. En källa att ösa ur. En kreativ oas att älska. Det finns alltid något att fundera över. Alltid något att ändra på. Det ger mig frid i själen.

Jag vill aldrig bli klar. Jag vill känna den där pirrande känslan jag får innan ett projekt startar. Det är roligt att genomföra och kul att se det klart, men allra bäst är innan man startat.

Detta hus är älskat för sin skruttighet. För att det erbjuder oss det vi vill ha. Värme, skydd, gemenskap, trygghet, lust att skapa och arbete. Det är ett hem att leva i.

Jag är inte längre nyförälskad. Jag älskar.

Jag är trogen och jag tänker förbli trogen.

Det är en härlig känsla. En ovan känsla till ett hus. Jag har flyttat så mycket i mina dagar att detta med att byta ut och skaffa nytt blivit en vana. Men nu är jag stadgad. Jag har huset som väntat på mig. Huset har också haft många invånare. Jag tror att det också känner samma sak. Trygghet, varm famn och i goda händer. Det älskar kanske oss för vår skruttighet, vår enkelhet och vår tillgivenhet.

Så käraste hus-detta är min kärleksförklaring till dig!

Här är vårt hus den första dagen vi hade nyckel till det, valborgsmässoafton 2007. Två veckor senare gick flyttlasset och vi flyttade in.

Känslan då, första gången vi trampade marken som husets ägare går aldrig att återuppleva. Det var bara total eufori.

Av Persilja - 19 mars 2009 10:42

Jag har ett underbart gammalt skraltigt skruttigt 1800-tals hus. Jag vet.

Jag har det mest fantastiska växthus. Mina drömmars växthus. Jag vet.

Jag har en enorm trädgård. Jag vet. Jag är oändligt tacksam och glad över det.

Ändå längtar jag efter ett uterum, eller en veranda, eller en altan.

Det finns ingen naturlig uteplats i anslutning till huset. Växthuset ligger långt bort. Krångligt långt bort. Man går inte dit för att dricka den där koppen kaffe. Man planerar att nu ska jag koka te och gå och dricka kaffe i växthuset, men det är ingen naturlig plats att gå till. Mer att växthuset har en dragningskraft så man går dit av andra skäl.

Ett enkelt ställe att slå sig ner på med kaffekoppen eller ett enkelt ställa att duka fram middagen på under årets varma dagar är något som saknas.


Så allt mer har en längtan efter en uteplats vaknat.

Vi har en veranda eller altan framför huset, men den har blivit basketplan (i brist på asfalt på gården) och dessutom har den bara morgonsol.

Ja som synes även skateboardbana...

På sidan av vårt hus skulle det vara alldeles perfekt med ett uterum. I söder. 

Detta är väldigt likt vårt hus. Så skulle det kunna se ut...

Det jag gillar med ett uterum är att jag kan få ha skåp och kökssoffor och dynor och mattor framme utan att det blir regnat på. Ett extra mysrum att möblera.

Kolla så vackert!


Man kan ha växter som behöver vintervila, typ citronträd och fikonträd.

Egentligen gillar jag sällan formen och uttrycket hos uterum. Helst ska det ju smälta in med det gamla huset.

Tänk att bygga ett av gamla fönster. Undrar hur mycket ryggklining det kostar att få Mannen med på dylika planer???

Så mycket vackert det finns!!!

Jag tror inte jag är ensam om att sukta efter ett uterum!

Now we´re talking! Så här får det ju gärna se ut!

Men nu har jag ju ett växthus som är ett av världens finaste i mina ögon, så jag "nöjer" mig med en altan. Det är också fint. Gärna överbyggd så jag kan möblera lite mer fritt.

Så här ska man möblera på min altan:

Min IDOL Lucia som tyvärr inte bloggar längre, eller i allafall tagit en låååång bloggpaus, hon kan det här med att fixa mysigt omkring sig. Så här vill jag ha det!

Men jag känner mig bortskämd och det är "mycket vill ha mer" varning.

Så jag vill poängtera att jag bara drömmer nu. Det är inget måste. Jag kan leva utan min drömuteplats också. Men jag ska verkligen lobba för att vi ska skapa något permanent sittställe utomhus. För det är såååå mysigt!!!

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards