Inlägg publicerade under kategorin Hus & Inredning

Av Persilja - 6 maj 2009 22:05

Har varit tvungen att förnya barnens garderober. Jeans till 14-åringen, basketdojjor till 10-åringen och gympaskor till 8-åringen. 12-åringen fyller år på fredag så jag köpte en del grejor till honom också. (Aj, aj ont i köpstoppsnerven.) Men ibland måste man!

Jag passade på att slinka in på en loppisbutik också och skulle förstås bara titta. Men när jag ändå fick korsdrag i plånboken råkade det slinka ner några saker som jag inte behövde. Dottern fick ett vårligare överkast. 

Jag och hon föll pladask. Det var inte så mycket flamingosarna utan färgerna. Det är kantat med lila. Fint. Och ljusare än det hon hade. Kostade bara 30 kronor.

Jag tyckte mig ana att även giraffen blev glad över sällskapet.


I köket har vi morgonsol, vid matplatsen. I själva köksdelen har vi kvällssol. Båda lyser in och sticker i ögonen så därför satte jag vardagsrummets hissgardiner där. De har trotjänat i två år i vardagsrummet och tyckte nog om miljöombytet. 

Men för att slippa fälla den där hissgardinen som ger ett så kallt och blått sken spände jag upp ett bomullsband mellan två spikar och hängde upp mina älsklinggardiner som jag haft på diverse ställen i våra boenden. De älskar jag. De är ljusa, prickiga och handsydda. Säkerligen från 30-40-talet. Riktiga torpgardiner.

När jag var riktigt liten hade jag en pixibok som min mamma fick läsa om och om igen. Den handlade om en kattmamma som bodde i ett gulligt hus med just precis rödprickiga gardiner. Jag älskade den boken om kattungarnas upptåg och den snälla kattmamman.

Så det är klart att jag blir alldeles varm i magen och hjärtat av att ha likadana gardiner...

Det är torpromantik jag gillar allra allra allra mest!!!


ANNONS
Av Persilja - 5 maj 2009 22:26

Apropå föregående dörrinlägg. Måste bara visa detta praktexemplar till dörr! Min kära bildkompis Helen har skickat denna till mig. Den dörren skulle man inte tacka nej till. Fast då får vi nog bygga ett helt nytt hus omkring. Men det kan det väl vara värt...

ANNONS
Av Persilja - 5 maj 2009 21:58

Vi har en hel del planer för huset. Men eftersom vi gör allt själva (och inte har träd som det växer pengar på) så tar det sin tid. Mest är det små projekt i väntan på de större.

I sommar ska vi göra ett halvstort projekt. Vi ska bygga in bron. Göra en förstukvist. I härbret har vi hittat två par dubbeldörrar. Ett par av dem ska vi använda. De ska skrapas och målas gröna. (Nu är de vita.) Kromoxidgrönt som jag redan har hemma. Det är en bra dörrfärg. Klassisk. Typ som denna.

 

Eller denna beroende på om man bryter den lite med vitt. När jag googlade fram dessa bilder hittade jag denna också och blev genast förtjust i tanken på TURKOS dörr...Jädrar vad snyggt.

Men jag tror att vi håller oss till planen med grön eftersom jag aldrig kan blanda den där vackra kulören. Sen har vi ju snö en hel del månader om året och då tror jag att man myser mer av en varm grön dörr som välkomnar en hem.

Nu ska vi bara fundera hur själva förstukvisten/farstukvisten ska se ut och söka fönster som passar. Begagnade helst. 

 

Ovanstående förstukvist är från ett övergivet (?) hus i Gammelstads kyrkby. Alldeles vid turistattraktionen Hägnan. Så vacker förstukvist!!!!!

Vårt hus som är ett gammalt härligt hus från 1800 har någon tidigare ägare försökt förvandla till ett modernt Älvsbyhus. (Lånad bild på ny panel.)

De har tilläggsisolerat och klätt in huset med en ful panel och sen (värst av allt) målat huset med en förfärlig  faluliknande färg. Plastfärg. Jag HATAR plastfärg på hus. Det är så fult. Dött och fult. Blankt. BLÄ!

Men att börja riva ner och panela om bara för att vi inte gillar färgen är ju lite väl ogenomtänkt. (Och vansinnigt dyrt.)

Däremot tänker vi inte alls fortsätta med den fula panelen och den fula färgen när vi bygger vår lilla farsutkvist. Nä, där blir det fin gammal lockpanel och äkta falu rödfärg. Vi struntar i att det kommer att framhäva fulheten på det andra ännu mer. Det bär för mycket emot att använda fel (fult) material bara för att någon annan gjort det innan. Detta är det bästa vi kan göra i nuläget. Om 10 år kanske det är dags att renovera fasaden igen och DÅ kanske vi känner oss motiverade att byta skiten.

Så här ser lockpanel ut. Sån ska det vara. För så har huset sett ut ända tills förra ägarna förstörde allt. Men nu får vi nöja oss med detta på förstukvisten.

(OBS! Alla bilder i detta inlägg är lånade från olika sidor på nätet!)

Heter det förstukvist eller farstukvist? Förstuga? Farstu kommer nog från förstuga. Jag väljer förstukvist. Det är nog originalet. Någon som vet? Eller är det dialektalt? Jag kan tänka mig att förstukvist är i det närmaste omöjligt att säga på skånska. Någon skåning som känner sig manad att pröva och tala om konsekvenserna. Svalde ni tungan eller nåt?



Av Persilja - 4 maj 2009 17:50

Saerla hade rätt. Det blev rosa!

Jag började med vitt. Tänkte att det blir nog bäst i allafall. 

Jag hann måla de tre översta stockorna vita innan fler än jag protesterade. Nä, det kändes inte alls ljusare. Bara tråååkigare. Då kan vi lika gärna behålla den gröna.

Då travade jag till garaget. Blandade en röd pasta av rött torrpigment (signalröd) och kokt linolja och en tesked (miljöfarlig-fy mig) torkmedel och så blandade jag röda pastan med några dl vit linoljefärg och fick en superfin rosa.

Började måla och kände i magen att NU kom jag rätt.

Det känns alltid direkt i magen. Om ni kikar på denna bild ser ni hur matt och fin väggen blir så fort färgen torkat. Det tar några dagar men det blir en lyster och en sidenmatthet som är värd varje eventuell möda man kan känna av att bängla med färgen. Jag gillar att blanda nyanser. Det är roooligt! Nackdelen är väl att det inte går att blanda vilka nyanser som helst. Men man lär sig eftersom.

Nu har jag en riktig pippilångstrumpvägg. Hur många timmerväggar i Sverige är rosa tror ni? Inte många tror jag. Bara för att man har ett gammalt "antikt" hus behöver det inte vara så seriöst. Det ska inte vara ett museum över hur det såg ut förr. Vitt som de flesta målar (vilket i och för sig är fint) förknippar jag allt för mycket med lantstil. Just vitmålad timmervägg alltså. Har sett alltför många pärlspontsväggar och timmerväggar som är vita och omgiven av spets och zink och skridskor...ni fattar stilen va? Inget ont om den stilen, men det är inte jag. Vitt med vitt är liksom för mycket...öööh...vitt. För mig. Jag är FÄRG!!!!!

Och jag verkar vara väldigt rosa.

Undrar om det beror på att när jag var barn fick jag aldrig ha rosa. "Det skär sig" sa alla vuxna. "Rödhåriga kan inte ha rosa". Jag ääälskade rosa men fick mest ha grönt och brunt och blått. Jag var väldigt rödhårig som barn.

När jag fyllde arton eller sjutton eller vad det nu var fick jag en rosa t-shirt av mina kompisar (kommer du ihåg Lotti?) och då kanske fröet av mitt behov av att omge mig med rosa började gro...?



Av Persilja - 4 maj 2009 14:14

Måste bara kasta in ett inlägg och berätta att jag målar stockväggen med en ny kulör och det blir så bra!!!! Hurra! En helt annan färg!

Varsågod att gissa! hihihi

Av Persilja - 4 maj 2009 08:56

Äntligen har jag fått saker gjorda. Saker som hängt över mig. Till exempel att få de vinterförvarade skräphögarna pelargonerna omplanterade. Av cirka tjugo har sju överlevt. Nåja, bättre än inget. Tyvärr har min klenod, en vacker rosa pelargon med vitspräckliga blad som har sitt ursprung i en av min mormors pelargoner dött. Men som tur är har både min syster och moster (och eventuellt mamma?) kvar släktingar till den. Får ta och tigga mig en stickling så småningom.

Jag har rensat de flesta rabatter från löv och skräp och jag har fått alla frön i jorden. Jag har fixat ett element med frostvakt  i växthuset så att jag slipper bära mellan alla frön och pelgargoner tills risken för nattfrost försvunnit. Jag har hunnit så mycket denna helg!

Trots diverse sociala "förpliktelser". Vad hemskt det är när man har så fullt upp med sina intressen att det sociala livet känns som en inkräktare trots att det är det som är det enda av värde egentligen. Jag försöker ständigt läxa upp mig i den frågan. Människor och närhet till dem är ju allt. Men det är lätt att glömma ibland för det kräver ju så mycket mera engagemang än växter och döda ting...

Jag vet inte om jag är konstig eller är det fler som känner igen sig i dessa tankar?

Det kanske är det att när man har så stor familj som jag blir behovet av närhet och mänskliga relationer mättat på hemmaplan?

Detta är iallafall något som upptar mina tankar ganska ofta så jag försöker tvinga mig att vara social så gott det går...

Med barn i huset blir det ju automatiskt många kontakter med många olika människor.

Tiden är för knapp, dagarna för korta, det har jag konstaterat förr!

Jag har även hunnit baka bullar inför sonens födelsedag till veckan. Jag tror degen blev välsignad.

Kvällssolen letade sig in och lyste bara på degen. Den blev välsignad och gav oss hundratals bullar.

Två påsar är redan uppätna. Tre är lagda i frysen inför födelsedagen och en är gömd för att ges bort senare idag till en familj i byn som så generöst låter dottern ärva kläder efter deras flicka. Sånt är lyx!

Dottern och jag hade pysselkväll precis innan läggdags igår. Vi gick loss på en loppisfyndad lampskärm. Den var orange och slät från början och när vi var klara var den...tokstajlad. Tokpyntad. Dottern ska ha den i sitt rum eftersom hon blev sååååå nöjd. 

Man kan ha väldigt kul med lim och tyg och band och sax! Och paljetter...

Och precis när jag skrev denna rrubrik kommer jag ihåg att jag fick ett uppdrag av Tant Grön för ett bra tag sen. Jag skulle visa mina konstigaste rubriker. Det har jag helt glömt!!! Jag måste låna Kvasthildas fina utryck, jag måste ha halvzeimers!!!

Av Persilja - 2 maj 2009 23:34

Jag har laddat upp fler bilder på Flickroom. Jag heter Toodeloo och den som vill kan kika här om du vill. Det är mycket gamla godingar så den som följt min blogg en längre tid kanske känner igen dig. Själv tycker jag det är roligt att se hur mycket som ändrats genom åren. Det märks att jag möblerar om om man så säger...

Av Persilja - 2 maj 2009 20:37

Problem: Mannen har fått nåt fel som gör att han tycker det är jobbigt med all form av ljus i ögonen. Vi kan till exempel aldrig ha ljusstakar på bordet längre och lamporna i köket vill han sänka så lågt att de inte bländar men då ser man inte varann över bordet heller utan får sitta och böja sig för att kunna prata med bibehållen ögonkontakt.

Lösning:

Nu kan lamporna hänga högre och det är lättare att se varann genom den något glesa fransen av tygbitar. Den ena har jag satt klippta remsor av band på.  Den andra har klippta tygbitar.

Det blev lite kul. Mycket färg och skonsammare sken.

Det är dock väääldigt slarvigt provisoriskt gjort. Jag kläckte idén för en stund sen och ville förstås färdigställa genast och då tager man vad man haver. Jag fäste tyget med maskeringstejp. På insidan. Tål ingen närmare granskning. Det syns inte, utom av väldigt små  gäster som liksom ser lampan underifrån. Eftersom lampan har en kant på utsidan gick det inte att fästa där. Men tejpen håller väl så länge den håller.

Problemet med bländade lampor är löst iallafall.

Mannen är nöjd och jag är nöjd.



Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se