Dagarna med Pommac blir roligare och roligare. Han tyr sig till oss nu och är trygg i vårt hus och vår gård. Vi åkte in till stan igår och hade Pommac med då ingen vill stanna hemma. Vi hade koppel på honom, men han tog inte ett steg på främmande mark. Jag tror inte att han var så rädd. Han bara vägrade att gå. Så fort vi satte ner honom (endast på lugna enskilda trottoarer) vägrade han att flytta sig. Vi hade honom i famnen hela tiden. Och turades om att gå in på Åhlens och tidningskiosken Aurora. Sen for vi fort hem till bylugnet och Pommac visade tydligt att HÄR är han hemma. Han skuttade ur bilen och sprang runt och rumlade av glädje. Hu, för storstan.

Men vi måste träna. Idag ska vi åka till Piteå. Då tar vi buren med så att han vänjer sig vid att ligga själv i bilen. Och buren har han ju accepterat så det ska nog gå bra.

Har ni tänkt på vilken besvärlig ätställning hunden får när man ställer matskålarna på golvet. Det måste ju vara kämpigt att svälja uppåt.

Ska testa att ställa brickan på en liten pall. Få se om han klarar av att äta utan att välta ner allt. Men det åker åt rätt håll, in mot väggen, så det ska nog funka. 

Han har hjälpt mig att tömma en flyttkartong idag!

Det tyckte han var skoj!

Snart får jag nog ta till ättikstricket som någon snäll tipsade om. Jag tror det var Pippi ?  Han gnager nämligen på inredningen! På bordsben, stolsben, öppna spisen (!), fotpallar och så vidare. Trösklar ger han sig också i kast med. Vi försöker finta honom med tuggben men snabbt gnager han igen. Vill inte riktigt vara hård med honom än (jo, jag vet att jag måste) men nån dag till måste han få vänja sig vid oss innan jag börjar uppfostra honom. Så ättikstricket lät snällare. Att pensla någon ättisklösning på det han inte ska gnaga på. Har EN gång fått dra honom  i nackskinnet. Han nafsade efter min strupe. Där var jag ju tvungen att visa vem som är ledare och nöp till. Hjälp vad han ylade. Ändå tog jag inte särskilt hårt. OCH ack vilket dåligt samvete jag fick. Stackars lilla bebis. Empatin tog över på en gång.  

Men jag lovar att bli hård!

Jag vet att det är bra för honom med en tydlig ledare och en fast hand och allt det där! Jag vill bara låta honom ha en smekmånad, eller i allafall en smekvecka. SEN börjar träningen till lydig trevlig familjhund!

Vi får kanske börja med bordskicket! 

Ja, det var första natten. Den har gått bra. Tog in buren i 8-åringens rum och ställde den bredvid en bäddsoffa vi har där. Sen hägnade jag in ett litet område på en kvadrat utanför buren där jag ställde vattenskål och lade tidningar. Jag låg i bäddsoffan och i våningssängen som 8-åringen också har i sitt rum sov 8-åringen och 11-åringen och 7-åringen. De två senare låg skavfötters på nederbädden. Vad gör man inte för att få vara nära lille Pommac? Det blev varmt och klibbigt i sonens rum med fem individer som samsades om utrymmet. Jag stängde dörren också för att slippa ljuset.

Natten har gått bra ändå. Maken kom ner halv två och lyfte ut en trött Pommac (så gick det med "jag ska då aldrig gå ut med den" haha) och halv sex gick jag ut med honom. Då passade vi på att gå till brevlådan och då kom det mera bajs. (Fick gå och hämta en spade och flytta högen till under ett träd på vår tomt. Vill ju inte bli ovän med grannarna!) Orutinerat att gå utan bajspås, jag vet! Vi har inte ens köpt bajspåsar ännu. Måste omedelbums skriva upp det på att köpa listan!

Efter halv sex promenaden gick vi och lade oss igen och sen sov han till kvart över åtta! Då fick han mat och bajsade igen.

Och nu märker jag hur jag är så uppfylld av livet med valp så till den milda grad att jag tror att det kan vara av intresse att läsa om bajshögar och matintag och kisspromenader. Hrmhrm! JAG skärper mig NU!

Ska bara visa en rolig bild. 11-åringen härmade lillvännens sovställning.

Så sött! Han ligger ofta så-med benen rakt bakåt.

Igår var det som att Pommac visste vem han skulle krusa för. Han satte sig näära mannen flera gånger och följde efter honom och visade intresse och mannens (låtsade?) motstånd smälte som smör i solsken. Pommac är inte bara söt-han är smart också!!!

Ni ville ha bilder? Jamen då ska ni få det!

Vi har redan fotat över 80 bilder. Haha! Det ÄR verkligen som att få bebis. "Oj han gjorde si och oj han gjorde så!" Fascinationen är stor. Nyss bajsade han en stoooor och smetig hög. Alla var där och spanade in miraklet!

Så nu utfärdas "förstadagenmedvalpsyndromet-varning" Ni som inte är intresserade av hundar kan sluta titta nu.

Här är han på väg hem från BB uppfödaren.

Storebror fick hålla i honom. Han var mest nyfiken. Gnydde en gång men fann sig snabbt.

Här är han på väg in på vår gård med barnen hack i häl.

Efter att han bekantat sig med gården fick han komma in och bekanta sig med köket och buren. Efter bara en halvtimme gav vi honom en liten portion mat. Söööt va?

Många rundor ute har det blivit och han har kissat duktigt varje gång.

Men han har en tendens att vilja lägga sig i mina rabatter! Den filuren. Jag tror det beror på att gräset är alldeles blött efter förmiddagsregnet. Kanske. Eller så är han trädgårdsintresserad!

Sen har han sovit en hel del också.

Notera bakbenen!!! Hihi. Så sött!

Och naturligtvis har han fått busa en del också-det har barnen minsann sett till. Men endast när han haft lust.

Inatt får han sova i sin bur och jag ska sova på nedervåningen bredvid honom. Hoppas att han inte längtar för mycket efter syskonhögen som han sovit bland tidigare. Och efter mamma Bella.

Fast det vore ju konstigt om han inte gjorde det.

Aaaaaah! Det är alldeles, alldeles underbart att vara hundägare!!! (Lycklig suck!)

Lillvännen ligger och sover.

Han ligger i buren i köket.

Någon gång har han gnytt lite, men i stort har han mest bara varit glad. Han har ätit, lekt och sovit. Tre timmar har han varit hos oss.

Barnen går här och tassar och tycker att han sover alldeles för mycket.

Ska han aldrig vakna???

Mer rapport och bilder kommer senare. (Något ljudspår blir det nog däremot inte...)

En dag kvar!

Imorrn är det JULAFTON!

Det pirrar till och med i min mage.

Tänk vilken energi detta med valpen tillfört mig. Jag som var däckad och slut och därav nere i månadskiftet juni/juli! Jag har hämtat mig så enormt. Jag minns inte ens känslan jag hade då. Vad skönt att det vek hädan! Lite tror jag det är Pommacs ankomst som gör att det känns så bra. Jag har längtat efter hund länge. Barnen längtar också. Det har varit stor nedräkning här. Jag har jobbat med röjning av hus och igår satte jag upp små nät kring rabatterna där Digitalis (Fingerborgsblomman) står. Den giftiga. Så nu ska det vara svårare för valpis att nafsa till sig ett blad i förbifarten.

Att vi, jag och barnen längtar kanske inte är någon överraskning, men mannen har nu inte bara accepterat faktum, hans motvilja har vänt sig till engagemang. Han tog initiativet till att åka och köpa bur till Pommac igår. En stor hundbur i metall. Att ha i bilen. Men det blir nog en till att ha inne. Jag har varit motståndare till bur inomhus, eftersom det dels känns olustigt med bur och dels är så jäkla fult. Men han har lyckats övertyga mig om burens bra egenskaper. Hunden känner sig trygg där. Man KAN stänga in den om det skulle behövas någon gång. Hunden får ett revir som den accepterar och man kan ta med buren till stugan och till besökare där man övernattar och hunden känner igen sitt revir och blir trygg. Dessutom har många andra hundägare talat om burens förträfflighet. Så jag har gett mig.

Jag som hade förberett en gammal spånkorg modell större som hundsäng. En gammal tvättkorg jag hittade på Antikloppis. Nåja, jag får väl ha tvätt i den! Och Pommac kommer nog att välja andra viloplatser också. Fårskinnet i vardagsrummet framför öppna spisen, eller på bron med utsikt över gården osv. Buren blir väl en sovplats. En trygg sovplats.

Här kommer en länk för er som vill se labradoodlevalpar. Det är "min" säljare som lagt ut dem på blocket.

Söta va?

Har sett valparna igen.

De var utomhus och tumlade runt. Bedårande!!!

Nio stycken valpar, en hundmamma, en kattmamma och några små kattungar. Ni fattar vilket paradis för barnen! De ville aldrig åka därifrån!

Nu har jag dock ett dilemma. Jag tar gärna emot råd och tips eller bara instinktiva synpunkter.

Jag (vi) hade tänkt att det vore bäst med en tik.

Det finns endast en tik till salu dock och hon är hemskt söt och lugn och fin, MEN hon har två "fel". Hon har en kroksvans, dvs en slags knyck längst ut på svanstippen. Sen har hon ett eventuellt navelbråck också.

De sju hannarna är felfria.

Ska jag direkt skippa tiken och välja en hanne, eller ska jag ta tiken trots hennes brister?

Svansknycken skiter jag i.

Spelar mig ingen som helst roll. Om hon inte får besvär av det? Men navelbråcket vet jag inte ett smack om. Vad är det för nåt? Kan krävas operation sa han som säljer. Eventuellt. Så han säljer den för halva priset. 3000 kronor. Men operationen kan ju gå på minst det.

Och blir det fler problem av det? Jag måste informera mig. Och veterinär besöket blir samma dag som leveransdagen. Så jag vet inget förrän samma dag...

Ska jag skippa tiken redan nu?

Jag har någon inre röst som redan valt henne. Ska jag strunta i den?

Led mig!

Jag famlar i blindo!