Inlägg publicerade under kategorin Pommac-Labrapudel

Av Persilja - 13 november 2007 09:01

Men! Kom precis på att Pommac kanske har samma som barnen? De hade ju ont i magen och huvudet. Tänk om det är det? Han kräktes två gånger i natt. Bara lite men dock. Han fick ligga utanför buren för första gången i natt när jag varit ut med honom klockan halv fem. Jag tänkte att då har han ju nyss kissat. När han då började hulka för att kräkas sprang han nerför trappen och kräktes vid dörren. Duktigt va! Jag blev så glad. Han har ju verkligen förstått då. Ute förorenar man. Duktig voffsing!

Tre av barnen gick till skolan idag. De var så pigga igår. Dottern var hängigare och fick stanna hemma idag igen. 

Nä, nu grät han igen!

Måste nog ringa veterinär! 

Av Persilja - 13 november 2007 08:54

Inatt har Pommac skrikit och sagt ajajajajaj vid flera tillfällen. Vet inte vart han har ont. Så hemskt att inte kunna förstå honom. ÄR jätteorolig nu för vad det kan vara. Har fått för mig att det kan vara nåt i örat. Tyckte att han kliade sig och ruskade sig ovanligt mycket igår.

Men sen började jag fantisera att det var navelbråcket som gått upp eller att det var den där testikeln som inte kommit ner och så kom orostankarna igång. Så varje gång han grät och skrek ajajajjaja (han säger verkligen ajajajajaj) så kom oron igång. Har med andra ord inte sovit särskilt många timmar i natt.

Fy.

Ska nog ringa veterinären senare.

Någon som har erfarenhet av hundars onda?

Om han slutar gnälla och säga aj ska jag avvakta då?


Av Persilja - 15 oktober 2007 10:49

Hjälp! Varför har inte dygnet fler timmar! Hinner inte alls allt jag vill hinna. Denna vecka har jag ett "stort projekt" på gång som tar en massa tid. Sen pågår ju det vanliga hektiska familjelivet i fyrabarnsfamiljen. Maken är bortrest mesta delen av veckan också.

Klagar gör jag inte, jag njuter, men jag njuter bättre om jag får klaga. Eller jag klagade ju inte...öööh?

Nu ska jag lämna denna tidstjuv till apparat och avslutar med att visa en del av en mobil jag lagt upp på Persiljas Verkstad Fler mobiler kommer, bara jag hinner!

En annan grej!

Vår hund är SÅÅÅÅÅ smart!

Ah! Jag blir så lycklig!

När han vill kissa går han ju till dörren, det har han lärt sig. Däremot säger han inget. Så vi hör ju inte alltid att han går dit. Han sätter sig en stund och väntar på att dörren ska öppnas och sen kissar han på golvet om ingen ser eller hör honom. Problem! Han är ju rumsren, dvs vet att man kissar och bajsar ute, men vad han inte fattat är att han skulle kunna skälla där vid dörren. Har funderat och funderat på detta problem och undrat hur jag ska lära honom skälla.

Vet ni vad jag gjorde? Jag tog en tom plåtburk, knöt en flasköppnare inuti så att det blev som en slags klocka. Hängde den vid dörren och började varje gång vi gick ut med honom slamra med den.

Nyss, gick han till dörren, puffade med nosen på klockan så att jag hörde det och så kunde jag gå och öppna till honom. Jag blev så glad!!! Han överöstes med beröm och jag fick tokglädjefnatt för att idén funkade!!! Tänk!!!

Vad smart han är! Jag trodde att han skulle fatta och vad kul att alla som log lite överseende åt min tilltro till hans intelligens fick se att han faktiskt ÄR en smart hund!

Av Persilja - 15 oktober 2007 06:53

Åh, nej vilken natt!

Kom i säng sent, först vid halv tolv vilket är för sent med tanke på att klockan ringer strax efter sex. Tog ut Pommac att kissa strax innan sängåendet. Sen brukar han sova i sin bur tills min klocka ringer. Nu gnällde han omgående. Hade bara lagt huvudet på kudden så hörde jag gnället. Skulle han bajsa också tänkte jag. Suck, bara att gå upp. På med tjocka jackan och så gå ut med vovven. Han kissar lite men bajsar inte. In, upp med honom i buren, släcka lampan och så efter fem minuter, gnäll.

Jag ignorerar det en stund, men han fortsätter ihärdigt. Vad är det?

Vad kan det vara? Äldste sonen stiger upp och kollar hans vattenskål. Nej, vattnet var inte slut. Väntar fem minuter men han ger sig inte. Kastar av mig täcket går ut med doggen. Han sätter sig därute och ser ut att filosofera. Kissar gör han inte och inte verkar han behöva bajsa heller. Han blir motsträvig när jag vill gå in. Ger honom någon minut till samtidigt som jag längtar till min varma säng. Nix, det blir inget. Baxar in honom. Ger honom lite fil ifall det var hunger. Han slickar upp allt. Tar honom till buren igen och lägger mig och efter en minut är gnället igång igen. Jag försöker ignorera det men fantasierna vaknar till liv. Vad menar han?

Ååå, vad bra om han kunnat prata.

Han gnyende fortsätter men det blir inte hysteriskt. Bara ett jämnt gnyende. Jag somnar.

Vid ett-tiden kommer 11-åringen och har haft en mardröm. Pommac vaknar när sonen tassar in till oss och lägger sig i vår säng. Och böejar gny och gnälla igen! Känner mig tvungen att gå ut med honom igen. Gör så-han kissar lite.

Upp i buren igen och samma procedur.

Det har inte blivit många timmars sömn i natt. När klockan ringde hade jag kunnat ge en miljon för att få sova.

DÅ sov Pommac.

Jag smög ut, men då vaknade han och började gnälla- och fick komma med ner och gå ut.

Nu ligger han på sin madrass och är nöjd.

Vad kan det ha varit?

Ville han bara vara nära?

Eller hade han ont?

Eller var han hungrig?

Jag har ingen aning. Fyra månader är han nu. Bara det inte blir samma i natt. Han har sovit så bra så länge nu.

Av Persilja - 13 oktober 2007 12:57

Pommac har idag fått en ny bädd. Eller ett nytt tyg på den. Han var missnöjd. Det andra gamla tyget luktade nog mera hemtamt. Sönderkrafsat och ingrott.Det första han gjorde var att gnaga lite på det. Lite irriterat sådär. Nu har han vant sig och ligger där, men han ser lite sur ut???

Av Persilja - 13 oktober 2007 10:49

Ja, i torsdags var Pomsi på valpkurs.

Där var fyra vovvar till. En vorstehvalp, en japansk spets (?), en kinesisk nakenhund som bara frös och frös och darrade, en dvärgpudel och så biffen Pommac. Störst och busigast och mest ouppfostrad av dem alla.

Men han blir ju ett fint material för läraren, haha!

Till Pommacs fördel kan sägas att han är mycket lättlärd. Det räcker oftast med en gång, har han fattat så sitter det. 

Vi tränade att gå fot i koppel, att kunna möta andra hundar utan att hoppa och busa, att sitta, stanna och komma på order. Allt gick jättebra. Vi tränar hemma nu också. Han vekar ha fattat stanna nu. Men ännu är valpen i honom så glad och sprallig så han glömmer sig. Jag vill ju inte dressera bort hans levnadsglädje. Han är ju så GLAD!!! Det vill jag uppmuntra. men det är en svår avvägning...

Sonen, som haft det lite tufft i skolan, var bjuden på kalas idag. Till Leos Lekland, ett paradis för lekande barn. Han har längtat och längtat. Nu på morgon ville han inte gå. Han har ingen att vara med säger han. Han tycker det är jobbigt. Mitt modershjärta värker och jag försökte övertala honom, men han vill verkligen inte. Så vi har ringt och sagt att han är sjuk. Tråkigt. 

Nu blev jag ju orolig över skolan igen!!!

Hemma är en trygg hamn för honom, men det känns outhärdligt tungt att veta att skolan bara är ett måste för honom. Att han går dit, klarar av det, men pustar ut hemma. Han är aldrig med någon efter skolan. Jag som trodde det var bra nu. Men det kanske aldrig blir bra. Bara drägligt. Jag ska iallafall nämna det för lärarna. Så att de vet. De kanske kan hjälpa honom att komma in i grupperna bättre. Den andre killen som jag skrivit om kämpar också på. Han har börjat vara med kompisar efter skolan, sina tidigare "antagonister". Måtte de inte bara bytt offer!

Men sonen säger att det inte är så.

Men trygg och glad känner han sig uppenbarligen inte.

Suck. 


Av Persilja - 9 oktober 2007 19:48

Pommac gillar att sniffa på våra kläder. Plötsligt har klädhögar fått en funktion, de är perfekta sovplatser!

Här sniffar han på mattes morgonrock (hur har den hamnat på golvet-jag som är ordningssamheten själv). Och efter en stund hittar jag honom snusande på lillmattes pyjamasbyxor:

Det ser såååå inbjudande ut att ligga och sova en hel förmiddag på ett fårskinn. Äldste sonen avundas Pommacs liv. Tänk att bara få sova och äta brukar han sucka! Det har varit underbart väder hos oss idag. Dock ej de sommartemperaturer som vissa fått njuta av, men väl omkring 15 grader, inte illa. Kan ännu bli lite lycksalig när jag ser mitt växthus!!!

Tänk att det är mitt! Längtar redan till nästa säsong då jag kommer att ha tid för det!!! I år har det bara varit försummat och jag har mått pyton över det.

Av Persilja - 19 september 2007 14:50

Pommac har varit med om sin första otäcka upplevelse.

Han sover nu alldeles slut efter det hemska!


På väg in från lunchpromenaden fastnade hans ben i ett smalt hål i verandan. (Som min pappa gjort när han skulle visa sig på styva linan och hoppa hoppstylta bättre än barnbarnen.) Pommacs ben åkte ner ända till låret och kilade fast. Han skrek och skrek och ylade och skrämde nästan vettet ur mig innan jag såg vad som hänt. Jag försökte hjälpa honom loss, men benet hade helt kilat fast och gick inte att rubba vare sig upp, ner eller åt sidan. Dessutom skrek han så fort jag rörde i benet och högg efter min hand när jag försökte vrida loss honom. Han hade alltså ont. Han fortsatte att yla och skrika och gnälla om vartannat och jag försökte lugna honom. Till slut tystnade han och lät sig smekas lugn. Men så fort jag försökte röra hans ben skrek han. Jag visste inte om han brutit nåt. Jag började fundera vad jag skulle göra. Hade mobilen runt halsen och funderade om detta var ett ärende för 112? Jag insåg att jag skulle måsta såga loss honom. Reste mig för att gå efter sticksågen men då blev han helt hysterisk igen och lugnade sig när jag hukade mig ner bredvid honom. Hörde att det lät nere hos grannen och ropade "-Hallå, är det någon där?" Inget svar. Jag fortsatte fundera och kände att adrenalinet pumpade runt i kroppen. Insåg att jag inte skulle kunna såga med sticksåg och samtidigt hålla Pommac lugn. Risken att skada honom var för stor. Då hörde jag ljud igen och ropade ännu högre:

-"Hallå! GRANNEN!"

-"Hallå!" ropade någon. (Hurra!)

"-Min hund har fastnat och jag behöver hjälp!" ropade jag medan Pommac ylade i kapp, orolig av mitt skrikande.

Grannen nedanför stövlade uppför vår tomt, såg situationen och kom till samma lösning som jag. Såga loss hunden. Han gick efter sin sticksåg och när han kom nära oss började Pommac skrika av oro. Han kopplade i sticksågen och vi bestämde vilken bräda som var bäst att såga av. Jag höll i Pommac och hade min hand mellan så att sågen inte hade en chans att hamna på Pommac. När grannen startade sågen och började såga så att det skakade i brädan Pommac satt fast i blev han så rädd att han försökte fly och vred sig som en vansinnig och kom loss!

Vi behövde inte såga sönder verandan.

Vi försökte se om Pomsi kunde röra benet och efter ett tag ställde han sig upp och det gick. Inte ett pip sa han. Han viftade på svansen och ruskade bort det otäcka och hälsade på grannen.

Phuuuuuöööh!

Jag drog en lättnadens suck.

Mitt blod svallade av upphetsning.

Jag öste tacksamhetsyttringar över grannens hjälteinsats och han flinade och sa att han trott att jag klippte klorna på hunden. Haha!



Sen detta läskiga har Pommac sovit. Helt slut blev han av all dramatik.

Vilken himla tur att jag inte ringde brandkåren!!!


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards