Nog har jag märkt att jag är störd genom åren. Oj, så många attacker av total obegriplig ilska och ångest och självklankning jag haft genom åren.

Jag känner inte efter, tvärtom, jag försöker ignorera men det bara sköljer över mig ändå. Googlade på PMS och läste och sen kunde man ha mera symptom dvs en svårare form av PMS som heter PDS (se rubriken) and now we´re talking! Nu känner jag igen mig. Här är jag var tredje vecka ungefär. Varje symptom kan jag bocka av.

• Depression, nedstämdhet
• Oro, ångest
• Svårt att se framtiden som positiv
• Exremt sug efter mat, särskilt söta eller salta livsmedel
• Irritation
• Plötslig ilska, ökad konflik med omgivning
• Aggressivitet
• Svårt att umgås med andra människor
• Intresseförlust
• Gråtattacker
• Känslor av att vara värdelös
• Sömnstörningar
• Trötthetskänsla/energilöshet
• Feber, Kraftiga Vallningar
• Koncentrationssvårigheter
• Överkänslighet när/om utsatt för kritik eller avvisning

Kanske inte febern, fast jag har aldrig tagit...

Jaså jag lider av svår pms. Tack för att jag fick veta. Det hjälper ju verkligen!!!

Botemedel: antidepressiv medicin. 

Nä, då tar jag plågan och är en plåga för min närmsta omgivning och framför allt för mig själv de dagar det gäller. Värst terroriserar jag mig själv. Jämför, ser alla lyckade människor runt omkring och öser galla över mig själv. Se din looser, se så många tillkortakommanden du har. Du är inte ens en tiondel så bra som den där dammråttan i hörnet. Varför tar du inte och gräver ner dig i komposten om du nu orkar lyfta en spade din svaga vekling. Eller ta grannens gödselstack när du ändå håller på, mycket mer passande för dig ditt vidriga kryp. 

Suck. 

Imorgon är en annan dag. 

Idag ska jag klistra på mitt "jag har inte PMS leende" (läs: äckligt grin) och gå till skolan och säga oo så fint och ah så roligt eftersom det är en aktivitet som alla föräldrar är inbjudna till. Verkligen lägligt. 

Men så är det väl alltid. Isolerade hemmadagar har man ALDRIG när man har pms. Fast kanske botemedlet vore just det. En "stör ej-varning för pmsråttan-den bits" skylt att hänga på dörren och så får ingen störa förrän det är över. Man får sitta i ett vadderat rum (inte rött!!!och inte gult!!!)  och bara lalla och äta choklad och se  äckliga skräckfilmer och så kan där hänga en boxarsäck som ser ut som...öööh....GeorgeBush och...öööh...Robert Aschberg...eller nåt...

Bestämde mig för att gå ut och fota de små söta violerna som spridit sig i grsämattan. Och det nya vindspelet jag gjorde i helgen.

Tog kameran och gick ut. Det första jag stöter på är det här. 

Slangtrassel! Det skulle jag ju trassla upp och koppla ihop med slangen från brunnen som är lite för kort. Hm...där ligger den fortfrande otrasslad, okopplad.

Se, där är ju klockspelet jag gjorde. Ser ni det? Ovanför gruppen i skuggan under granen.

Det kluckar skönt när krukorna stöter i varann. Hur det låter vid nästa storm vet jag inte men jag kan gissa; Kluck, kluck, krasch!  Nåväl, det håller så länge det håller. Lerkrukeskrävor behövs också att lägga över krukans hål i botten på krukorna. Här är kluckkluckspelet i närbild.

 Ganska vackert om jag får säga det själv. Enkelt och vackert. 

Men vad är det här!!!!???? Mannen har fyllt min svarta järngryta med överblivet snickarskräp. Där ska jag ju plantera mina luktärtor när vädret tillåter. Och se där bakom ligger poolen som nu ska få gå i pension. Den har redan blivit badad i förra veckan, men nu står den på undantag och ser bara skrotig ut......i sällskap med tiotusenfyrahundrafemtiotvå brännässlor. 

Vad är det här för skrot??? Suck. Vart jag än vänder blicken finns det arbete. Det här skulle jag ju bära till släpet. Stressen växer. Så mycket jobb det finns och så lite jag hinner!!!! Det är jobbigt att ha hus, mest bara jobb och slit.

Och VEM tusan lämnar stegen ute istället för att bära den dit den ska???? Va??? jag bara frågar!!?

Javisstja...det var jag.

Och ska det vara så jädra svårt att ställa cykeln mot huset???? Måste den alltid ligga ner och skräpa???? 

Vem har lagt pinnar där??? Ja just, ja, det var jag också...de där rönnpinnarna jag tog rätt på efter rönnen som blåste ner i stormen sist...

Hm, vad var det jag höll på med nu...

Och när ska jag hinna gräva ner syrenerna som jag fick av mamma och pappa??? Och VAR ska jag gräva ner dem???  

Stress, stress, stress. Så mycket att göra!!! Så lite jag får gjort!!!!

Aaaaaaarrrrggghhhhh!!!!! Biiipbiiiipbbbiiiiiiiiiiiiip!!!!! Däääääääääää!!!!

VAD I HELA?????

VAD ÄR DET HÄÄÄÄÄR FÖR RÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRA?????????????

Det är Mannen som varit framme. Även kallad högbyggarmannen. Varför sprida ut skrotet när man kan stapla det i en hög är hans filosofi. Och varför inte framför hönshusets dörr.

Hmmm....försöker han säga något? (Inga höns ska in här---??? eller??)

HUR ska man annars tolka denna hög???

SÅÅÅÅ mycket jobb! Så lite gjort!!! Stress stress stress. 

Såja lugn och fin, lugn och fin. Andas gjuot. Pfuiiiif-pfuuuuuuuuu!

Här ser det väl inte så pjåkigt ut?

 Riktigt städat juh!!!

Men vad tusingen är det här då??? Mannens estetiska upphängning av sladdar. Morr!!!! Det där skulle jag ju åtgärda, men där hänger det fortfarande!

Suck...så mycket jobb, så litet gjort. Massor av arbete, massor av röra!!!Förrådet! Behöver färg! Verkligen! Måste måla!

Komposten. Behöver grävas. Måste gräva!!!

Och se här är bänken som jag i vanliga fall tycker är ett pittoreskt inslag i trädgården. En trädgårdsbänk i vackert förfall. HA!!! En trasig skrothög! Mig lurar man inte!Och VAD är detta för skit? Varför har vi sparat detta??? Vad var det vi tänkte att det här kunde vara bra för nu igen??? Ingen aning. Bara mer arbete. Måste rensa! Måste bära. Och den här pressenningen. Skulle inte den vikas ihop och bäras till förrådet? Måste bära. Måste vika. 

Puh, vänder jag blicken hit ser det lite drägligare ut, förutom det decimeterhöga gräset. Måste klippa. 

Min trädgårdspromenad blev en promenad med mina allra starkaste pmsglasögon på. Tänk att jag kan blunda alla andra dagar! Det är kanske så att den jag är när jag har pms är den som jag borde vara lite oftare så att mina ögon slutade se allt så vackert och sållande. Dessa hemska bilder jag visat nu är ju saker jag passerar varje dag utan att se. Jag ser violerna i det höga gräset, jag ser solens ljus som faller så vackert över stenmuren. Jag ser bara det jag vill se och det jag tycker är vackert. Men idag med dessa skoningslösa glas ser jag eländet i vitögat. Inte bara i trädgården. Jag ser mig själv i ett fasans ljus också. En patetiskt meningslös typ som svävar omkring på några fjantiga moln. Bah! Face reality bruden. En fetlagd förtiplussare med nytillkomna skäggfjun på hakan. En total vandrande disaster. Inget annat än det, och en trädgård som är en bakgård till stans soptipp. Sicken looser! Nu ska jag gå och koka en kopp bajsigt te med sur mjölk och äta en fettig svettig ostmacka. Sen ska jag dra ett gammalt loppigt täcke över mig. Bläääääääää!!!!! Bajs!!!!!!!!!!!

Har dragit igång alldeles för många projekt samtidigt. Rätt typiskt mig. Trädgården tar mycket tid nu, fast nu skiter jag i den när nordanvinden viner därute. Jag har dragit på mig en äcklig nackspärr som bara kryper längre och längre ner på ryggen och ut på axlarna så jag har OOOOOOONT. Så jag ska hålla mig inne i värmen för att få bort eländet.

Inne har jag dragit igång operation budgetrenovering av lilltoa. För en vecka sen. Sen kommit av mig när vädret blev somrigt.

Vår lilltoa är inte så liten men ändå för liten att få in en dusch till vilket denna familj definitivt skulle behöva. Det är nämligen en lilltoa med snedtak. Den har haft väggar klädda med en brun fuskpanel. Tunna skivor med tryckt trämönster. De har jag slitit ut. Under fanns gipsskivor och därunder pärlspont. Man kan ju undra varför man tar sig besväret att sätta upp gips på pärlsponten för att kunna spika upp laminatskit på det. Såg träet inte nog träigt ut?

Jag ska dock behålla gipskivorna och tapetsera väggarna. Orkar inte ta fram pärlsponten och måla den. Vi har tillräckligt mycket träväggar här så tapetserade väggar lockar mer! Utom vid tvättstället där jag ska kakla. Tvättstället ska bytas för det är rostigt och bara äckligt. Inte gammalt och charmigt utan gammalt och äckligt. Det är insatt någon gång på 80-talet skulle jag tro. Toan kanske vi också ska byta eftersom spolgrejsimojsen (sån där man trycker på knapp) är trasig och sitsen är trasig. Kostnaden att köpa ny sits och reservdelar som spolknappar når säkert upp till priset av en helt ny vanlig ickelyxig toalettstol.  Inspiration till min nya lilltoa kanske hämtas här.Pasteller får mig att smälta som vax! Detta bad kommer från ett hus i Stavsnäs by som är till salu för 3,8 miljoner för den som är intresserad. Från samma fastighet kommer denna fina gäststuga:

 Tänk vad lite fina textilier kan göra underverk!Detta är köket i nämnda gästhus. Kolla golvet!!! Där är ju "mina" rutor. Precis de färgerna är jag på jakt efter. Mild röd och vit. Med lite insprängt vitt i det röda. Såååå snyggt!!! Det finns inte i sortimentet idag. Varför då för? De skulle säkert sälja som smör!!! Jag skulle köpa iallafall!

Annan nätinspiration, dock ej badrum kommer här.

Tänk att klara av att hålla så få färger. Vackert!!! Men svårt. För mig iallafall. Så mycket jag skulle få plocka bort.

Då passar det här bättre i vårt hus. Många färger. Älskar den gröna nyansen!!!

Och för att återvända till färgprakten, dessa pallar skulle jag INTE tacka nej till! 

(Alla bilder lånade från nätet.)

Parallellt med lilltoan renoverar jag hallen/trapphuset. Den ska målas ljus. Trappen ska gärna få bli i någon färg. Själva trappastegen alltså. Någon ljus nyans, gärna pastellig. Eftersom stockväggen blev rosa blir det inte rosa. Så mycket vet jag. Hellre någon komplementfärg, som ljusgrön...

Det vore väl vackert. 

Samtidigt som dessa projekt städar jag förrådet, och flätar växtstöd, och gräver rabatter, och odlar och planterar, och gör en massa små inspirationsprojekt. Kanske borde jag försöka fokusera på en sak i taget. Någon som vet hur man gör???

Såg mitt inlägg för exakt ett år sen och inser att här är jag fortfarande, suktande efter beröm. Allt är som det var...för ett år sen.

Jag tror jag har en kris. En mammakris. På mors dag och allt.

Mina barn är så stora. De behöver mig så lite. Två är borta nu till exempel. En på filmkväll, de sitter uppe hela natten och ser på film. Kanske någon somnar en stund men de flesta är vakna. En annan är och tältar någonstans i byn. De andra två är hemma men sover. Det är alldeles tyst i huset. Nåja, om man bortser från undulaternas kraxande, de kom precis igång med sin "hylladagenkonsert". 

Plötsligt hänger barnen inte bakom mig hela tiden. Ropar inte "mamma" så fort jag är i badrummet. Det är alldeles otroligt lugnt hela tiden.

Det är en omställning. Från att ha varit svårt livegen har jag nu egen tid. Ofta. Och jag blir lite ställd. Hur var det nu man lagade mat i lugn och ro utan att springa fram och tillbaka och göra annat samtidigt. Och hur ska jag nu uppskatta att kunna försvinna in i växthuset utan att bli efterfrågad driekt. Det är en omställning. 

Vi har aldrig haft våra barn på dagis och därför alltid haft dem omkring oss. När dottern började skolan var det också en stor omställning. Hjälp en hel förmiddag ensam. Vad gör man då? 

Första tiden bara trampade jag runt som en osalig ande och väntade på att huset skulle fyllas med liv igen. Kunde inte jobba eller nånting. Tills jag vande mig. Då blev ju den barnfria tiden guld värd. 

Nu är det samma sak. Jag måste vänja om mig med att barnen inte allra helst följer mig på tråkiga uppdrag hela tiden. Det gör de numera snart bara om det inte finns någon roligare kompis som lockar. Och alla kompisar är roligare förstås.

Så mammaidoltiden är över. 

Skönt borde jag tycka, men jag får en liten kris istället. Saknar tiden då jag inte hade en sekund för mig själv. Har inte lärt mig uppskatta egenfritiden ännu.

Det är en omställning och det är ju bara att vänja sig, men det känns någonstans i mammasjälen. 

Jag som har läääängtat att kunna sitta ner och verkligen sitta ner och dricka en kopp te till exempel. Jag har verkligen drömt om det. Nu kan jag det, men glömmer att njuta. 

Så detta inlägg är för att påminna mig om att det är nu det börjar. Den goda tiden med möjlighet att faktisikt ta en bok och lägga mig i solstolen, eller dricka tre koppar te efter varann för att jag kan.  Jag är skitdålig på att njuta.

Har glömt hur man gjorde. 

Krisen eller vad man nu ska kalla skavsåret i själen, kommer att hjälpa mig att börja njuta. Att uppskatta. 

Hjäääääälp!!!

Vi har fått objudna gäster i vår trädgård!!!

I södra delarna av landet pratas det om mördarsniglar.

Vad är det mot hemska urtidsbestar!?

Små, stora, gröna, bruna, prickiga, det finns alla möjliga sorter. Överallt hittar vi dem.

Det är läskigt! Det känns som att de invaderat vår trädgård!Än har jag inte sett resultatet av deras invasion. De verkar inte ha börjat äta av växterna ännu.

Fast en verkade arg för att vattnet var slut. 

Och några verkade slåss! Eller i allafall arga på varann.

Hjälp-hur ska detta sluta?

Har googlat efter miljövänliga bekämpningmedel men hittar inget som biter på detta.

Jag vet inte vad jag ska ta till?

Känns lite drastiskt med ett meteoritnedslag?!!

Ännu en solig dag. Känner dock att jag inte kan skriva ett enda inlägg till med sol i sinne. Fan, det blir ju så sockersött ibland att man mår illa. ÄR mitt liv så här sockersött?

NÄE!!! Det är surt och salt och beskt och miljoner andra smaker! 

Solen skiner, våren har kommit, barnen mår bra, flera kompisar har sovit över, på dvd:n spelas Ronny och Julia.

Jag vaknade med huvudvärk. Börjar vara många dagar med det nu. Det kommer liksom i skov. Jag vet inte om det är solen, mina ögon kanske har svårt för sol. Eller så är det allt sockersött. För mycket socker kan definitivt ge ont i huvudet.

Jag har en drös med saker som jag borde och vill ta tag i. Rätt stora saker men jag bara flyter med i vardagens sysslor och känner frid och låter dagarna gå. Visst är det härligt att bara flyta med och känna frid, men till slut börjar det gnaga i en när saker som man vill få gjorda inte blir gjorda. 

Jag har hamnat där nu.

Det är dags att börja beta av. Avsluta. Få gjort. Sluta njuta så förbannat. (Lida mer kanske?) Det är som att om man får glass hela dagarna så vill man ganska fort få något matigt och nyttigt.
Jag vill inte ha mera glass nu.

Jag vill ha salt och surt och beskt.

Någon som förstår en endaste ord???

Jag vet knappt själv vad jag menar. Eller jo, det vet jag och jag försöker här finna en väg. En väg ut ur detta sockersöta. 

Det KAN bli för mycket av det goda!

Så nu ska jag försöka införa mer sälta och syra i mitt liv. Kanske härdsälta!

hahahaha!

Tjohoo! (Vad fan menar kwinnan?)

Jag kanske håller på att bli lite galen?

Jag tror jag ska börja med en lång och tråkig promenad med Pommac då jag inte njuter av skogens skönhet och luftens ljumma vind på min kind. Istället ska jag försöka svettas och flåsa och snora och lida.

Huvudvärken har inte gått över, bra, då blir det ännu jobbigare. 

Tjohoo, elände! Jag kommer. Fyfan vad det ska bli trist!!!

I föregående senila inlägg mumlade jag något om en låt jag inte kom ihåg namnet på av någon jag bara kom ihåg förnamnet på. HÄR kommer Sara Löfgren med låten Starkare.