Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Persilja - 18 juni 2009 23:37

Glädje är att få omtänksamhet i ett brev på posten. Två skott av gullranka har rest genom hela Sverige. De fick snabbt åka ner i jorden och jag känner omtänksamheten ända in i hjärteroten. Givaren har klippt skotten, låtit dem ligga i vatten och väntat ut fina rejäla rötter och sedan slagit in dem i vått papper, med bubbelplast och toarullar runt om och sedan stoppat dem i ett kuvert för att snabbt posta dem till mig. Jag är sååå glad och kommer att tänka på moderplantorna och deras "husbonde" när de börjar klättra runt mitt fönster. Tack kära vän! De ska få ett bra liv hos mig i norr!

Av Persilja - 18 juni 2009 21:58

Det måste vara kärlek banne mig!

Mannen min hade utan min vetskap lejt sin pappa som hamnvakt tillsammans med honom, istället för mig. Han såg att jag var sliten och att kanske midsommarfirandet skulle blivit för mycket för mig om jag dessutom inte fått sova natten innan. Sånt är KÄRLEK!

Jag fick en plötslig bonuskväll och istället för att slänga ut mattorna och städa som en tok som många grannar verkar göra idag gick jag ut i trädgården och tog tag i några planteringsprojekt jag haft. Trädgårdsarbete är mumma för själen. Det kanske är mitt bondearv som gör det, för jag mår gott av att stoppa händerna i jorden. Att gräva, plantera det gör mig lugn och harmonisk. Jag fick ner mina vindpinade och nästan frostnupna luktärtor i en stor järngryta som följde med huset. Några nyinköpta luktärteplantor gör dem sällskap också.

Hoppas att de tar sig allihopa!

Järngrytan gör mig glad! Den har förmodligen följt med huset under många år. Kanske kokade man tvätten i den för 100 år sen eller nåt.  Den har fått en mera lyxig pensionärstillvaro som kruka för luktärtor och andra skönheter.

Några luktärtor fick flytta ner i lådan jag och Mannen byggde för några år sen av spillvirke vi hittade i uthuset. Där ska krasse, ringblommor och luktärtor spira och blomma. De får klättra i den underliga kreation jag gjorde i ett litet sjok av kreativitet som föll över mig. Ville ha lite bling bling och gick och rotade i kökslådorna eftersom jag inte vill köpa nytt pynt utan alltid försöka vara kreativ istället och finna pyntet bland grejor jag har. Silvertesil och leksaksballongvisp var bra bling bling! De får agera prydnad tills blommorna tar över med sin överlägsna fägring.

Nu vill vi ha liiiite värme här så att vi får fart på plantorna!

Allt är så smått och vindpinat och inte ens gräset har kommit igång på de skadade ställena. Det brukar täckas på de fläckar det frusit redan före midsommar, men inte i år.


Fuchsian har jag hängt ut ikväll. Få se om den blir ynklig av den kyliga vinden...

Hängde upp det solblekta väderbitna vindsnurrade flaggspelet dan före examen. Tänkte sy ett nytt men insåg min begränsning. So what att det är alldeles solblekt. Det vajar fint för vinden ändå.

Klockspelet av krukor jag gjorde för en tid sen funkar faktiskt. Det har blåst rejält utan att det gått sönder. Däremot kluckar det fint i vinden.

Här lyser kvällsolen fint på dem. 

Ja, det funkar faktiskt att försöka fokusera på det positiva. Skit i att huset är totalstökigt!!! Skit i att gropar inte är grävda eller trappor målade!!!

Livet vi lever är NU. Det jag gör det gör jag, det jag inte gör det gör jag inte. Enkelt va? Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Är jag inte glad så är jag inte glad. Är jag inte kreativ så är jag inte det. Att hålla på att förvänta sig saker av mig är bara dumt. Det blir inte bättre än så här just nu. Men det är ju ändå rätt bra! Jag har låg kapacitet under pms och det är bara att acceptera. Att gnälla över det är så...meningslöst och skapar bara en stress hos mig. Det är på nåt sätt bortskämt att förvänta sig tiptop psykisk stabilitet hela tiden.

Men så är man ju inte mer än en simpel människa...

Av Persilja - 18 juni 2009 17:27

Det blir inte många inlägg här då jag inte har något att tala om. Jag står still. Gör inget kreativt. Går in i växthuset, ser allt som ska vattnas, går ut, går in i garaget (sorry maken; förrådet) och ser allt som ska rensas och går ut, jag går in i huset och ser allt grus och gräs och gris på golvet och går ut, jag känner magen skriker och går in i köket och ser in i kylen och ser bara sånt som tar timmar att laga och går ut. Jag är som den osalige vandraren som försöker gå ifrån mig själv. Jag har nu haft "xxx"symptom i en väldans lång tid och jag tror min kropp bestämt sig för att spela mig ett spratt. Min mage putar rakt ut och mina nerver likaså. Det är förmodligen något slags förstadium till klimakterium som spökar. Så nu är man inte bara pms-käring utan kanske till och med klimakteriekäring. Ja, ska det vara så kan det lika gärna vara ordentligt. Jag axlar manteln! Kom an bara!

Men jag hatar att vara så här!!! Jag är van att få saker ur händerna. Lösa problem. Inte hänga läpp utan rycka upp mig. Nu är jag bara trött och slut och liksom totalt låst i min egen passitivitet. 

Vad är det med mig???

 

Jag har massor av projekt som är ogjorda. Jag har börjat riva i lilltoan, kommit av mig, jag har börjat måla om i trappen, kommit av mig, jag har börjat forsla sten till en ny rabatt och kommit av mig. Jag har grävt gropar till syrenerna och kommit av mig. Allt bara kommer av sig. Tappar lusten, orken och framför allt inspirationen. Tänk om jag tappat den för evigt??? 

Kanske får man bara en viss dos per person och jag har (som vanligt) slösat upp min portion supersnabbt. Så var det med lördagsgodiset när jag var liten också, jag åt upp allt på en gång medan brorsan sparade och sparade och läskades och läskades. 

Imorgon har vi gäster efter att vi jobbat lite på ett midsommarfirande för dotterns fotbollslag. Känner mig bara trött och orkeslös. Jag ordnar ju allt ändå, på viljekraft, men det känns mest bara tungt.

 Inatt har vi vakten på båthamnen. Alla som har båten där måste vakta en natt var. Gääääääääsp!

Suck.

Vilket evinnerligt gnällande det var här då!

Jag skulle ju lägga av med det. Sa jag inte det? 

Allt är en fråga om inställning. Skärpning tant! 

Tänk att du har en sån här!Och så går du ut och får ner de där syrenerna i jorden innan det är för sent. Seså! (Äsch, javisstja, men efter vakten i hamnen då!)

Du är ingen klimakterietant! Du är en mamma med fyra barn som är lite sliten just nu. Bara det. Allt annast är bara hjärnspöken, så det så!

Over and out...

Av Persilja - 17 juni 2009 21:27

Jag tokflabbar varje gång!!!

Av Persilja - 16 juni 2009 18:53

Jag hittade den perfekta bonaden för såna som mig.


Det ser ni väl att detta är en ren och skär pms-bonad!

Förlåt, nu bröt jag mot mitt eget förbud och använde den förbjudna bokstavskombinationen. Jag får genast böta med 377 stycken sit-ups  och så måste jag le och vara glad i minst 10 minuter och DET kommer att bli en utmaning!!! Ska genast gå och tejpa upp mungiporna med en stark tejp.


Av Persilja - 15 juni 2009 09:40

Har ni någon historia som är så bra att ni får uppmaningen att berätta den om och om igen? På våra släktsammankomster blir vi alltid anmodade att dra vår "potthistoria". Det är lite lustigt hur vissa historier bara blir bättre och bättre med tiden. Eftersom jag förmodligen har en del nytillkomna läsare länkar jag här till vår potthistoria. Den är både söt och rolig.Och pinsam!

Igår kväll hade jag tjejfest i växthuset. Det spöregnade så vi ibland inte hörde vad vi själva sa, men det var mysigt ändå. Jag satte in fotogenkaminen för att få bort råheten. Så satt vi där och pratade bort en massa timmar, pimplade vin, åt sallad och godis och popcorn och det jagade bort de där sura kemiska substanserna för några timmar. Jag tror jag genomlider världens läääängsta sån där ni vet (tre bokstäver-börjar på p slutar på s).

Vår älskade Pommac fyllde 2 år i går. Han fick paket flera gånger, extra långa promenader och en helt egen portion spagetti och köttfärssås.

Nu skiner solen och jag ska gå ut och spana i rabatterna om trädgården bjuder på några nya skott eller knoppar. Regn plus sol brukar ju vara en bra kombination. 

Av Persilja - 11 juni 2009 08:39

Jag kanske behöver lite ProViva!

För allt omkring mig är ju hur bra som helst...och ändå känner jag mig som hon i reklamfilmen som erbjuds 53000 kronor ingångslön, eller hon som har en romantisk stjärntittarstund och ändå inte känner att det känns bra. 

Jag vill ha tillbaka min kropp!!!

Jag vill inte vara besatt av ångestfyllda depphormoner som svärtar ner mitt sinne och ger mig ont i magen. Jag vill vara som jag brukar!!! NU!!!!!!!

Jag vill ha mens!!!!!!!!!!!!!

Ska fara och köpa en tetra Pro-Viva. Det kanske hjälper...

Av Persilja - 9 juni 2009 21:50

I brist på glada ord visar jag två supernajsa bilder från FL. Så coolt!!!



Tapeten är från Anna French och sååååååå himla snygg!

Vardagsrummet är också coolt!

Jag vill OCKSÅ ha det så där perfekt och jag vill ha det NUUU och jag vill inte behöva göra det själv jag vill bara knäppa med fingrarna så ska det bli så här snyggt och VÄLSTÄDAT!!! 

Knäpp knäpp!

Ääääääh, det funkar ju inte. 

Tar loppiga filten igen. Det är inte över än.


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se