På samma RK-besök hittade jag även denna enorma och fina lykta. Då var det nära att jag hamnade i slagsmål också. Eller nu överdrev jag men jag blev lite arg iallafall. Jag såg nämligen samtidigt som denna en fantastisk kinesisk mobil. Jag sträckte ut armen efter mobilen när en man sa ursäkta och trängde sig fram och då blev jag livrädd att han skulle norpa lampan så jag grabbade den men så tog han den kinesiska mobilen istället. Min dotter blev jätteledsen och arg och jag blev arg eftersom jag ju tänkte ta den men var artig och flyttade mig (efter att ha grabbat lyktan). Fräckhet vinner och det retar mig. Nästa gång någon säger ursäkta tar jag det jag vill ha och flyttar mig sen, så det så. Jag har lekt med tanken vad som hänt om jag sagt "men den skulle jag ha...!!!" och så har jag sett framför mig hur vi står och mopsar mot varann...hihihi! Det roar mig.

Jag har inte köpt nåt nytt på tidernas evighet och inte nåt gammalt heller för den delen. Min rensning har gjort mig mätt på prylar för ett tag. Men jag slank ändå in på Röda Korset förra veckan på jakt efter ett bord till ädste sonen som vill ha ett större skrivbord/databord. Han är så lång så jag tänkte köpa ett gammalt bord och höja det någon decimeter så att han slipper krumma med ryggen.

Något bord hittade jag inte men jag såg en påse tyg för 10 kronor. En hel påse fylld med tyg. (Det har Röda korset ofta.) Ett av tygerna såg fint ut så jag köpte påsen och trodde att där endast fanns ett fint tyg. Väl hemma innehöll påsen 1) Det fina röda tyget med blommor. 2) Ett påslakan och två örngott.De två rosa örngotten på bilden med prickar och tillhörande påslakan. Skitsnyggt!!!

Påsen innehöll också två lila smådukar och två lilarandiga gardiner som blir bra väskfoder eller liknande. Men sen innehöll även påsen 3) tre stycken lila gardiner som var exakt perfekt längd till mitt vardagsrum. Hur ofta händer det att det är tre längder? Hur ofta är det exakt den färg man älskar och hur ofta är längden perfekt?

Jag tittade nästan upp i himlen och nickade mot min ledstjärna. Tack. Igen. Det är ibland som att jag blir ledd av någon god kraft. Okej, lite konstigt att den goda kraften ägnar sig åt att välja gardiner åt mig men det kanske är en inredningsroad kraft?

Ena fönstret med den murriga mättade lila fina färgen.

Andra fönstret vid den rosa lampan.Och tredje fönstret där färgen syns i dagsljus. 

Jag är så nöjd. 

De här gardinerna valde mig. De ville hit. De kanske har en ledstjärna? De kanske låg där i påsen och bad "snälla, snälla, låt oss slippa bli mattrasor, låt oss få leva i sus och dus ett tag till, vi har mer att ge....snälla någon..." och så såg deras ledstjärna till att jag den dagen svängde in med bilen till Röda korset och trots dotterns protester knallade in på jakt efter ett skrivbord och så fick ledstjärnan mig att ta en sväng förbi tygerna och att för en gångs skull rota bland påsarna och när min hand rörde vid påsen sände stjärnan ut sin kraft för att binda oss vid varann. Och nu sitter jag här vid den ena lila gardinen och riktigt känner värmen och tacksamheten och kärleken från både tyg och ledstjärna. 

Är inte livet vackert ibland?

Tack MORGANA för att du gett mig ett bloggarämne idag! Att jag inte skrivit förrän nu beror endast på att jag haft fullt upp att ordna upp livet inför skolstarten. Rätta oss i leden, söka upp sockor, hitta ryggsäckar, cykelattiraljer och annat som inte använts så flitigt på sommaren.

Nu är det gjort. Tre av fyra barn sover och jag har en sekund innan jag själv ska kasta mig i sängen.

Jag ska alltså berätta för er (allt enligt Morganas önskningar) om jag alltid haft starka färger omkring mig. Jag var tvungen att tänka efter, eftersom det inte är något jag tänker på. Det liksom bara händer att jag dras till färger. När jag tänkte efter kom jag ihåg att jag ju växte upp under det färgstarka 70-talet och att jag första gången fick bestämma själv, valde röda tapeter, grön linoleummatta, orange fåtölj, skrivbordsstol som var gul och röd och en röd, orange och gul randig lampa. Som pricken över i hade jag en mulitfärgad rullgardin med psykadeliskt mönster som lyste rött, orange och grönt när man drog ner den. Jag älskade mitt rum!

Jag var dock precis lika galen i att flytta runt och byta rum så jag ordnade oändliga rumsbyten i familjen. Jag mutade mina syskon för att få dem att byta. Ett tag hade jag matsalsrummet (vi bodde i en stor femma med matsal bredvid köket) med storblommiga tapeter. Till det hade jag en storblommig soffa, den oranga fåtöljen och en knallröd ryamatta. Älskade det rummet också. När jag tjatade mig till brorsans rum som hade beigemönstrad tapet blev jag smått deprimerad efter ett tag...

Sen mötte jag Mannen. Vi blev ett par i tonåren och flyttade ihop vid 18.

DÅ hände något. Jag blev diskret. Vi köpte en insatslägenhet, en tvåa och skulle renovera den lite grann. Vi köpte vita tapeter till hallen, ljusgråa till vardagsrummet och, hör och häpna, beigegråa kritstrecksrandiga till sovrummet.

Jag var väldigt allvarlig och seriös. Valde inredning för att inte lessna, tänkte att jag ska välja nåt vi kan ha hela livet. Jag var väldigt influerad av min man och hans mamma, ung som jag var. Vi lekte vuxna kändes det som. Jisses. Vilka felval det blev. Jag valde inte med hjärtat utan med intellektet. Dööötrist!

Men ganska snart märkte jag att det blev fel. Jag trivdes inte med så menlösa färger. I lägenheten fanns ett fönsterlöst förråd som var målat i knallrött. En vibrerande röd färg och därinne inredde jag mitt pluggrum. DÄR trivdes jag jättebra!

Vi flyttade snart till en trea nära universitetet och då råkade det vara knalloranga skåpluckor i köket. Mannen klagade men jag älskade det köket!!! Nu började jag smyga in mer färg. Det var 80-tal och det blev en hel del aprikos och mintgrönt.

Så köpte vi vårt första hus i slutet av 80-talet och jag drabbades återigen av den stora seriositeten. Vi skulle nu bo där länge och jag blev feg och vågade inte välja riktigt med hjärtat. Det blev mycket vitt och ljust men jag gjorde några stora val som var ovanliga för den tiden. Jag skulle prompt ha röda granitbänkskivor och kakel i rosa. Det blev jättefint och resten av huset såg blekt ut bredvid köket. 

Sen flyttade vi till Kiruna 1998 med tre små barn. Där kom vi att flytta runt en hel del och vi visste hela tiden att det skulle vara för korta perioder. Det var då jag började experimentera. Jag vågade prova mönstrade tapeter och lade inte ner timmar på att välja utan gjorde snabba val baserade på instinkt. Plötsligt upptäckte jag hur lätt jag hade för att välja. Ingen beslutsångest. Ingen panik över om det skulle bli fel. 

Det smög sig in mer och mer färg.

När vi så äntligen flyttade tillbaka hit till Luleå och köpte det här huset hade jag provat på många olika stilar, olika färger och lärt mig rätt bra vad jag gillade och inte. Och nu när det verkligen är huset vi förmodligen ska bo i resten av livet, då drabbas jag inte ett skvatt av några seriösa tankar. Tvärtom känner jag att det är fritt fram att prova allt möjligt. Det är vårt. Det är lite av en experimentverkstad och det känns som en lekstuga ibland. Och jag gillar det. 

En sak är klar. Jag vet precis vad jag gillar och inte. Har jättelätt för att peka ut en favorit. Smaken har präglats av alla boenden och olika stilar jag provat. Det känns jättebra.

Så på frågan om jag alltid varit färgstark är väl svaret, ja så länge jag lyssnat på mitt hjärta. Färglöst har det blivit när jag låtit mig ledas av andra. Än idag är det många som antyder att det inte är "bra" med för mycket färg och att man bör välja diskret för att vilja "leva med det länge", men de rösterna lyssnar jag inte på.  Jag tycker det är larvigt. Det är väl bättre att välja en tapet man älskar passionerat och lessna på den än att välja en tapet som man tycker är dötrist men kan tänkas stå ut med resten av livet. Nej, tack inte för mig.Vad gör det om man lessnar? Det finns ju färg att måla över med! 

På frågan om hur det började så är nog svaret att det började så smått i Kiruna och blommade ut med full kraft när vi flyttade in i detta hus. Detta välkomnande skruttiga tillåtande hus. Det kanske rent av är huset som bestämmer? 

Vinnaren är:

MORGANA!!!

Tjooohooo° Grattis!

Hur känns det? Omtumlande förstår jag! Men nu har du den stora äran att styra mitt nästa inlägg! Så sätt igång att fundera!

De rätta svaren var 1) Jag har handdiskat idag. 2) Vi åt på en kinarestaruang och ja "Mammanihuset"; det var Österns Pärla! (bonus till dig!) 3) Sagan jag förknippade med en ö och en eld på stranden var naturligtvis Hattstugan.

Visst var asscociationen rätt klockren med elden på stranden och den runda lilla ön. Jäpp! Tack för alla svar!!! Roooligt!!!!

Okej!

Det ordnas ju tävlingar till höger och vänster. Så nu ordnar jag en också. 

Dock utan lottning (inga små söta barn som drar en lott ur en skål) inga länkkrav what so ever. 

Nä, en frågesport vill jag ha.

Och den som har alla rätt först får den stoooora äran att bjuda mig på bio. Nej vänta nu, det är kanske ett straff. Måste fundera ut annat pris...

Inget jag ska posta...det glömmer jag bara...hummm...

Något enkelt...

Jo!!! 

Den som vinner får bestämma precis vad jag ska blogga om i ett inlägg. Precis vad som helst-nästan...jag har ett veto, som jag får använda en gång. 

ÄR inte det här ett kul pris, ÄR det inte? (Hallå? Nåååågon?)

Nåväl, först ska man klara frågorna. 

Så! Beredda???

1) Idag har jag gjort något som jag inte gör varje dag, men borde. Något som de flesta människor gör varje dag, men som jag kan skjuta upp till morgondagen lika gärna...

Ledtråd finns i bilden...

2) Vi har varit på restaurang alldeles nyss och jag sitter här så nöjd och belåten. Vilken slags restaurang åt vi på? 

Ledtrådar i bilderna nedan.

Vet någon lokal förmåga exakt vilken restaurang det är ger det bonus.

3) På väg hem från stugan idag  passerade vi denna ö som gav mig barnboksassociationer. Till vilken svensk barnbok associerade jag? Vilken saga?Lite trixigare va? 

 Kan du svaret på dessa tre frågor så lämna dem i en kommentar. Gissa vilt bara.

En smart idé! Hjälp till att göra listan komplett!

Det ska jag göra!

Sista fredagen på sommarlovet. Det märktes på barnen. Lite festkänsla ville de ha. Extra mysigt. Tända ljus, gott att äta och bra film. Jag de tre jag har hemma alltså. Mellansonen är ju bortrest men kommer i morgon.

Det är skönt att sommarlovet är över. Det blir ordning på torpet och rutiner igen. Jag (vi) är ingen auktoritär förälder så under sommarlovet är det ganska fri uppfostran vad det gäller läggtider och hemkomstregler och liknande. Men när skolan börjar faller vi in i ramarna igen och det ÄR skönt med rutiner. Jag förväntar mig dock en viss kamp första veckan. En kamp om klockslag och sådant. Det lägger sig dock efter nån vecka. 

Ganska fort brukar jag längta till loven igen, eftersom det tar på krafterna med detta evinnerliga tjat för att få alla barn i säng i rimlig tid. 

Men nu är det fredag. Inget tjat.

Två är vakna och en sover.

Jag har sett "The Squid and the whale" och tyckte den var hyfsat bra. Lite olustig för att den var rätt realistisk men ändå bra. Det är en amerikansk relationsfilm om ett intellektuellt par som skiljer sig och efterdyningarna av detta. 

Jag har städat den förlupne sonens rum superfint så att det ska kännas roligt att komma hem. Han har varit hos bästis i förra hemstaden och ringt och förlängt sin vistelse ett par gånger. Nu har han varit borta i nio dagar. Jag är såååå glad att det inte är ofta någon av dem är borta så länge. Det känns som föööööööör länge!

Ja, det gick att sova vid den nya sänggaveln i allafall. Det är kanske ett gott tecken! Jag vänjer mig nog vid att inte ha en turkisk budoir som jag mera var ute efter. Det blev en "svensk 70tals bohem smått ängslig" stil istället. Suck.

Jag glömde tala om hur jag fick bort det där fula misslyckade.

Jo, jag började med att såga försiktigt de största bitarna, men de flesta filade jag försiktigt ner och sen sandpapprade jag tills det nästan var borta. Det blev inte perfekt, men det är jag inte ute efter heller. Inget hos oss är perfekt så varför ska den nya sänggaveln vara det?

På håll ser man ingenting av det.

Nu strålar solen från klarblå himmel. Det stormar varma vindar och om det mojnar till kvällen ska vi åka och ta ett dopp. Kanske sommarlovets sista? Barnen har faktiskt antytt att de längtar efter skolan, och då har ju sommarlovet verkligen bjudit på överflöd av sommarlovskänslor. De där somrarna då det regnat mest känns det ofta snopet kort. Det måste verkligen vara en av de bästa somrarna på år och dag som vi bjudits på här i norrbotten. 

Själv saknar jag mellansonen som varit bortrest ända sen förra torsdagen. Han kommer hem på lördag och jag lääääääängtar ihjäl mig. Så här länge har han aldrig varit borta och det är väl en liten övning i hur det kommer att vara om några år när de (hemska tanke) börjar fundera på att flytta hemifrån.