Direktlänk till inlägg 23 augusti 2009

Inlägg á la Morgana!

Av Persilja - 23 augusti 2009 22:21

Tack MORGANA för att du gett mig ett bloggarämne idag! Att jag inte skrivit förrän nu beror endast på att jag haft fullt upp att ordna upp livet inför skolstarten. Rätta oss i leden, söka upp sockor, hitta ryggsäckar, cykelattiraljer och annat som inte använts så flitigt på sommaren.

Nu är det gjort. Tre av fyra barn sover och jag har en sekund innan jag själv ska kasta mig i sängen.

Jag ska alltså berätta för er (allt enligt Morganas önskningar) om jag alltid haft starka färger omkring mig. Jag var tvungen att tänka efter, eftersom det inte är något jag tänker på. Det liksom bara händer att jag dras till färger. När jag tänkte efter kom jag ihåg att jag ju växte upp under det färgstarka 70-talet och att jag första gången fick bestämma själv, valde röda tapeter, grön linoleummatta, orange fåtölj, skrivbordsstol som var gul och röd och en röd, orange och gul randig lampa. Som pricken över i hade jag en mulitfärgad rullgardin med psykadeliskt mönster som lyste rött, orange och grönt när man drog ner den. Jag älskade mitt rum!


Jag var dock precis lika galen i att flytta runt och byta rum så jag ordnade oändliga rumsbyten i familjen. Jag mutade mina syskon för att få dem att byta. Ett tag hade jag matsalsrummet (vi bodde i en stor femma med matsal bredvid köket) med storblommiga tapeter. Till det hade jag en storblommig soffa, den oranga fåtöljen och en knallröd ryamatta. Älskade det rummet också. När jag tjatade mig till brorsans rum som hade beigemönstrad tapet blev jag smått deprimerad efter ett tag...


Sen mötte jag Mannen. Vi blev ett par i tonåren och flyttade ihop vid 18.

DÅ hände något. Jag blev diskret. Vi köpte en insatslägenhet, en tvåa och skulle renovera den lite grann. Vi köpte vita tapeter till hallen, ljusgråa till vardagsrummet och, hör och häpna, beigegråa kritstrecksrandiga till sovrummet.

Jag var väldigt allvarlig och seriös. Valde inredning för att inte lessna, tänkte att jag ska välja nåt vi kan ha hela livet. Jag var väldigt influerad av min man och hans mamma, ung som jag var. Vi lekte vuxna kändes det som. Jisses. Vilka felval det blev. Jag valde inte med hjärtat utan med intellektet. Dööötrist!

Men ganska snart märkte jag att det blev fel. Jag trivdes inte med så menlösa färger. I lägenheten fanns ett fönsterlöst förråd som var målat i knallrött. En vibrerande röd färg och därinne inredde jag mitt pluggrum. DÄR trivdes jag jättebra!

Vi flyttade snart till en trea nära universitetet och då råkade det vara knalloranga skåpluckor i köket. Mannen klagade men jag älskade det köket!!! Nu började jag smyga in mer färg. Det var 80-tal och det blev en hel del aprikos och mintgrönt.

Så köpte vi vårt första hus i slutet av 80-talet och jag drabbades återigen av den stora seriositeten. Vi skulle nu bo där länge och jag blev feg och vågade inte välja riktigt med hjärtat. Det blev mycket vitt och ljust men jag gjorde några stora val som var ovanliga för den tiden. Jag skulle prompt ha röda granitbänkskivor och kakel i rosa. Det blev jättefint och resten av huset såg blekt ut bredvid köket. 

Sen flyttade vi till Kiruna 1998 med tre små barn. Där kom vi att flytta runt en hel del och vi visste hela tiden att det skulle vara för korta perioder. Det var då jag började experimentera. Jag vågade prova mönstrade tapeter och lade inte ner timmar på att välja utan gjorde snabba val baserade på instinkt. Plötsligt upptäckte jag hur lätt jag hade för att välja. Ingen beslutsångest. Ingen panik över om det skulle bli fel. 

Det smög sig in mer och mer färg.

När vi så äntligen flyttade tillbaka hit till Luleå och köpte det här huset hade jag provat på många olika stilar, olika färger och lärt mig rätt bra vad jag gillade och inte. Och nu när det verkligen är huset vi förmodligen ska bo i resten av livet, då drabbas jag inte ett skvatt av några seriösa tankar. Tvärtom känner jag att det är fritt fram att prova allt möjligt. Det är vårt. Det är lite av en experimentverkstad och det känns som en lekstuga ibland. Och jag gillar det. 

En sak är klar. Jag vet precis vad jag gillar och inte. Har jättelätt för att peka ut en favorit. Smaken har präglats av alla boenden och olika stilar jag provat. Det känns jättebra.

Så på frågan om jag alltid varit färgstark är väl svaret, ja så länge jag lyssnat på mitt hjärta. Färglöst har det blivit när jag låtit mig ledas av andra. Än idag är det många som antyder att det inte är "bra" med för mycket färg och att man bör välja diskret för att vilja "leva med det länge", men de rösterna lyssnar jag inte på.  Jag tycker det är larvigt. Det är väl bättre att välja en tapet man älskar passionerat och lessna på den än att välja en tapet som man tycker är dötrist men kan tänkas stå ut med resten av livet. Nej, tack inte för mig.Vad gör det om man lessnar? Det finns ju färg att måla över med! 

På frågan om hur det började så är nog svaret att det började så smått i Kiruna och blommade ut med full kraft när vi flyttade in i detta hus. Detta välkomnande skruttiga tillåtande hus. Det kanske rent av är huset som bestämmer? 



 
 
Ingen bild

Ellen

23 augusti 2009 23:56

Du er herlig! Det er så bra med mennesker som velger SELV! Det er jp rasjonelt å lytte til sine følelser. Når man ikke lytter til sine følelser, så er det stort sett fordi man er redd for dem. Og da sitter selverkjennelsen langt inne, hvor fornuftig og velbegrunnet man ellers måtte høres ut. :)

Når vi flyttet inn i dette huset var det så skittent og ekkelt at jeg kjøpte bare hvit maling. Så stua ble hvit. Det ble også sønnens rom, men så kom det snikende er behov for farge, og plutselig ble listene rundt vinduer, dør og under taket malt turkis, eplegrønt og knallgult. Og resten av huset blir neppe hvitt når vi kan begynne å male etter at håndverkerne har reddet skroget! ;)

Men for mye mønster er ikke helt meg. Jeg liker best maling, virker det som. Vet ikke helt hvorfor, men det blir bare sånn. Kankje jeg må tapesere et møbel først, og se om jeg blir bitt av tapetbasillen, eller kanskje jeg skal prøve på eldstedatterens rom - hun vil gjerne ha masse tapet! Hun har sett på bilder på din blogg, og er helt betatt! (Og det er jo jeg og!!!!)

 
Tant Grön

Tant Grön

24 augusti 2009 07:49

Ha, det låter lite som jag. Min lägenhet som vi bodde i innan vi flyttade till radhuset, (ja den var min innan Mannen kom in i bilden, det är jag som målat och valt allt som fanns i den, kakel, färg, köksluckor osv.)Där var det mörkblått i sovrummet, turkost i ena hallen, röda köksluckor och svart-och vitrutigt klinkers, lila i nästa hall och grönt i vardagsrumemt. Det fanns ett tredje rum som var gult, men det rummet bodde min kompis i innan Mannen flyttade in så jag glömemr ofta det eftersom det knappt änväts av mig/oss, blev mest ett förvaringsrum efter att kompisen flyttat ut :-)

I alla fall. När lägenheten skulle säljas för att vi skulle flytta hit, så fick vi sänka priset, troligtvis pga alla starka färger. Väggar är ju lätt att måla om, men köksluckorna kostar ju lite mer, gillademan inte det svart-och vitrutiga golvet som även sträckte sig ut till hallen, så var ju det en mindre förmögenhet. Det här påverkade mig jätte mycket har jag kommit på ganska nyligen.


När vi flyttade hit så fanns det beigebrun sjögrästapet, du kanske minns, det var ju inte så länge sedan jag målade över den :-), vi bestämde oss för att inreda med naturfärger, dels för att det fanns och för att var påverkad av att min lägenhet knappt gick att sälja med de färgerna som fanns där.

Har jag kommit på nu, då trodde jag ju förstås att jag var trött på färg. Hallå! vadå trött på färg. Men jag har vaknat ur dimman nu :-) Men Mannen förstår inte riktigt. Vi skulle ju inreda med vit,säger han, vi skulle ju inte ha så mycket färg.

Men hallå, du har väl sett lägenheten vi bodde i, trodde du verkligen att jag var en beige människa?


Jag ska aldrig mer låta mig påverkas negativt av andra människor, iaf ska jag försöka att låta bli. Jag läser en bok, HEL av Hans Thörn och Catarina Rolfsdotter-Jansson. Har inte kommit så långt än, men den verkar klok.

Intressant att läsa om dig. Jag möblerade också om jätte ofta nrä jag bodde hemma, bytte rum gjorde jag bara ett par gånger, men jag växte ju upp med min mamma, så det fanns ju inte så många att byta med :-)

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Persil,ja

24 augusti 2009 08:36

Ellen: Låter så fint med de målade dörrfoderna osv! turkos och grönt och gult! I love!
Såg dig på bild nu, tack för tipset! Roligt! Så nu har jag dig på näthinnan också...:D

Tant Grön: Hääääärliga underbara långa kommentar! Din första lya lät super. Det är sååååååå tråkigt när man ska tänka på nästkommande. Att hemmet ska vara en investering. Idag blåser ju de flesta ändå ut splitternya kök bara för att de inte passar i smaken, fast det är klart de kan inte pruta på samma sätt om det är ett nytt kök. Har man däremot bohemat till det är det nästan en mänsklig rättighet att pruta. Blir så förbannad på de där kostym-mäklarna som trampar i ens hem och dömer ut det för att det är för personligt. Morr!!!!!!! Personligt säljer inte. Men vem fan bryr sig. Eller jo, det gör man ju om man måste sälja men man kan ju inte leva så. "Utifall vi skiljer oss kanske vi borde ha delad ekonomi och diskreta färger och kanske vi borde köpa två insatslägenherer och hyra ut så länge...ifall vi skiljer oss...." Då skiljer man sig!
Om inte annat för att utnyttja allt man förutsett.
Jag tänkte faktiskt på det häromdagen att om vi skulle skiljas (hahahaha har pms och vill nästan....) så skulle vårt hus aldrig gå att sälja. Om man inte råkar träffa en perfekt köpare men hur många vill ha färg i dag? Nä vitt med ek som starkaste kulör verkar vara normen. Vad sägs då om ett kök med rosa, blå och röda skåpluckor...? Nä, vi får fan i mig hålla ihop för detta hus är osäljbart och jag tänker fortsätta att göra det osäljbart. Kanske blir det ett överälskat hus som barnen behåller ialla tider för att det är så fint! :D

 
Berith

Berith

24 augusti 2009 08:46

*ler* känner igen mig själv ,jag flyttade också om och bytte rum hela tiden och gör det än idag och mina flickor är precis som jag...så här var det ett enda flyttande på möbler och rumsbyten då de bodde hemma =)
Ja gillar också färg ,så då vi köpte detta hus för tolv år sedan blev det väldigt mycket färg på väggarna...håller med dig , bättre att välja från hjärtat och sedan ändra om man tröttnar..jag är ganska mättad just nu på alla olika färger vi har...men det kommer inte att bli färglöst då vi gör om heller ..för jag är en färgstark personlighet som gillar färg =D
Ett mycket bra inlägg av dig ...som vanligt , det är alltid lika trevlig och inspererande att komma in hit och läsa =))

Ha en bra dag!
Kram =)

http://maxmax.bloggagratis.se

 
Tant Grön

Tant Grön

24 augusti 2009 08:54

Jamen allvarligt, vem vill köpa det här huset med 70-talstapeter i varenda dörrspegel, ha, ha. Nej, det gör inget om väggarna är tokiga, det är inga stora pengar att måla om, allt är förstås relativt, men då jag jobbar lite i branchen, hi,hi, pappa min är ju mäklare och jag sköter hans papper, så lite insyn har jag allt. Det är de stora grejjerna som kan ställa till det vid försäljning, alltså badrum ,kök, balkong, garage, fasad, tak, om det har starka färger som bryter mot normen, då blir det svårsålt. Så väggar kan vi spöka ner så mycket vi vill med gott samvete, det är lätt att måla över, skulle jag däremot måla trappan och trappräcket grönt, vilket jag funderar på, så får jag nog räkna med att behöva måla det vitt om jag vill få budgivning den dagen jag lyckats få Mannen att inse att han vääääääääääääääääääääldigt gärna vill flytta till ett stoooooort hus pålandet, hi, hi!

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 
Tant Grön

Tant Grön

24 augusti 2009 08:55

Men så lustigt! Jag vill också byta man när jag har PMS. Allvarligt, jag vill verkligen det, sedan lägger det sig när stormen är över och jag tycker att han är nog inte så tokig i alla fall även om han för det mesta driver mig till vansinne!!!!

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Persil,ja

24 augusti 2009 09:02

Tant Grön :Whoups! No offence mäklardotter! ;D Nä, det är klart ett badrum kostar ju skjortan och jag är faktiskt jäkligt irriterad på förra ägarna som valde så jävla ful badrumsvåtmatta. Okej den är blå, kunde ju varit beige, men var de tvungen att sätta bård upptill!!!! :(
Så visst hade det varit bättre om de valt vitt kakel....och jag som är i färd med lill(stora)toan uppe...kanske borde jag lägga planerna på rosa mosaik på hyllan. Standardkakel är ju dessutom billigare. Och jag har ju pms några år till kanske så jag borde kanske tänka mig för. Endera gången nappar mannen kanske på hotet jag har varje månad. En dag kanske hans skiter i att det inte är jag utan pmsmonstret som talar...och då är det ju bra om vi får 10 000 extra för badrummet än 10 000 mindre...det gäller ju att förutse allt. Eller? :D

 
Ingen bild

Persil,ja

24 augusti 2009 09:02

Berith: Kul att ha en frände! :D

 
Tant Grön

Tant Grön

24 augusti 2009 09:16

Nej, då kommer du väl inte trivas, inte ska väl du/ni lägga pengar på någon annans smak, för lite så blir det ju om man ska tänka på nästa ägare. Och inte kan han väl tröttna om han inte redan gjort det, har inte varit ihop i 28 år, elelr minns jag fel? Om han skulle tröttna på pmsmonstret så borde han väl redan ha gjort det, ha, ha.

Sedan tror jag att det är vår skyldighet att lära folk att inte va så jävla beiga! Hallå, plocka upp en inredningstidning liksom! Inte är de fyllda med vita avskalade hem inte!. Tom min pappa erkände att när han såg bilderna på nätet på ett objekt som han i verkligeheten tyckte var skitfult, oranget och väldigt mycket 70-tal, så tyckte han fakstiskt att det såg jätte snyggt ut. Och jag kan förstå om pappa inte gillar 70-tal, de flesta tycker ju inte om det årtiondet de växte upp på. Jag hade lite problem med 80-talet förut, men jag börjar faktiskt gilla det mer och mer. Jag märker det när jag går på loppis. Molnlamporna som du är lite tveksam till, de är ju jätte 80 tycker jag, de påminner mig om My little pony och Care bears, trygg barndom liksom :-)

Sedan är det ju så att det som massan anser vara snyggt idag är int esnyggt i morgon, så om ni planerar att bo i huset tills ni dör jag då spelar det ingen roll vad ni väljer, om det är itne är fel färg så är det fel form :-)

Sedan hoppas vi ju förstås att barnen vill ta över! De kommer nog slåss om huset :-)

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Persil,ja

24 augusti 2009 09:25

Tant Grön: Jomenvisst. 28 år. Jo, har han inte flytt än så...;D
Men seriöst så tror jag att många tänker så när de inreder. Det är det jag värjer mig mot. Hur i hela friden kan man inreda för nästa ägare??? Hur tänker man då? Det är hemskt. Så vill jag inte göra. Den tillfreddställelse det ger att inreda för sig själv är värt allt. Alla eventuella förluster. Jag kan ju dö om en kvart, vad har jag för glädje av att jag levde i ett beige hem (olycklig) då? Nej, alla får ha hur de vill hemma, bara de är nöjda själva. Men gå inte och lid för att det är en bra investering med smakfullt.

 
Morgana

Morgana

24 augusti 2009 20:44

Åååh tack för ett härligt inlägg... :-)
Just nu är jag så trött efter en lång dag utomhus, så jag orkar knappt hitta tangentbordet.
Men det var underbart att läsa om din färgrika inredningshistoria.
Jag har också haft perioder av mindre färg, eller som min svarta period som pågick i ett antal år. Men färgerna och loppis och min egna stil har alltid varit en röd tråd. Kan jag se nu så här när jag tänker efter.
Just nu så saknar jag varje dag de två 70talsburkar jag hade i lägenheten i Uppsala. En var orange med en rosa blomma på och den andra var något liknande...
Eller som lägenheten jag inredde genom att kolla tapeter i Göteborg och berätta per telefon vad min mor skulle köpa så lgh kunde vara färdigtapetserad när jag kom nerflyttandes med min halvårsgamla Ettan...
Då blev det lilarosa tapeter i hallen och KNALLrosa garderobsdörrar... och djupröda tapeter i vardagsrummet. Mor och tapetserarkillen förfasades till en början, men när de såg det färdiga verket så tyckte de massor om det. Och jag med.
Åååh vad jag saknar garderobsdörrarna också...
Hmmm kanske blir det en rosa fondvägg i köket ändå. ;-)
Det är ju såååååå skönt med panel och bara kunna måla om, för tapetsera är jag urusel på.
Och nej. Inreda för nästa ägare har aldrig varit min melodi. Och definitivt inte i det här huset, för det kommer jag inte att flytta ifrån om jag inte blir absolut tvungen till det. :-)

Kram och tack än en gång för den fina vinsten!

/Morgana

http://queenofnight.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Saerla

26 augusti 2009 11:49

Vilket superbra ämnnesval! Jätteintressant! Jag sitter här helt tårögd, hormoner , ja säkert men kände också igen mig själv och jag fick bekräftelse i ditt inlägg. Har alltid dragits till färger men känt att man "bör" ha vitt, beiget osv. Min andra lägenhet svampade:-o jag knallcerise i vardagsrummet, hyresvärden höll på att få spel, ett medelålders par skulle flytta in efteråt, som tur var de danska och inte rädda för färg!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Av Persilja - 29 augusti 2009 21:57

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4 5 6
7
8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25
26
27 28 29 30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards