Jag kan inte sova.
Det händer nästan aldrig. Men nu.
Jag vägrar att ligga och vrida mig så jag gör annat än försöker sova.
Jag kan skriva om mina barn.
Jag har fyra barn. Det fattar nog de flesta. Fast ibland kan någon lämna en kommentar och undra hur många barn jag har. "Hej fyrabarnsmamman, jag undrar, hur många barn har du?" Jag gillar det. Då känner jag mig genast hemma i den förvirrade värld som är min. Det är en sån sak som jag skulle kunna fråga!
Fyra barn.
Det är en enorm rikedom.
Det är dubbelt så många som två. Bara det. Jag hade varit övernöjd med två och fick fyra!
Jag trivs med att ha fyra barn. Ibland känns det som för få, men oftast alldeles lagom. Sällan som för många. Bara när vi ska betala inträde någonstans eller resa någonstans. Då får vi ofta betala för fyra vuxna och två barn.
Det är smällar man får ta.
Jag är en fyrabarnsmamma. Tänk. Det är fantastiskt.
För 16 år sen, innan jag blev gravid med 15-åringen, då trodde jag att jag aldrig skulle få några barn.
Nu har jag fyra.
Det är ett hallelujamoment att inse det.
Sen alla barn kom har jag inte haft någon tid för hallelujamoments. Det har varit fullt upp. Men nu när den yngsta är nio och den äldsta femton, då finns tiden för både moments och eftertanke.
Jag kommer alltid att vara enormt tacksam för vad jag fått. Det är så fantastiskt att jag fick uppleva detta.
Det är min stora glädje.
Jag kan nästan inte kräva mer av livet men ändå bjuds jag mera lycka. Det är stort.
Namnet på min blogg var självklar. Fyrabarnsmamma, det är den finaste titel man kan ha, tycker jag. Det är en stor del av min identiet. Så den dagen jag började blogga kom namnet helt självklart.
Tänk jag.
Fyrabarnsmamma. Woaw!
Nyp mig!
Berith
12 augusti 2009 08:19
Det är verkligen en ära att vara mamma !
Själv kunde jag "bara" få två barn..drömde om ett helt fotbollslag..men det ville sig inte så..men jag är evigt tacksamm över mina två flickor , sedan fick jag ju två underbara bonus barn också =)
Ja jag är tacksam och tilleln mamma har jag burit och bär med stolthet !!
HA en bra dag!
Kram =)
http://maxmax.bloggagratis.se
Rosa
12 augusti 2009 09:11
Sitter med klump i halsen...og tårer i øynene. Blir så glad når noen er så glad og stolt av sine barn som du : ) Det er jo den største lykke, jeg er helt enig, og det er jo desverre ingen menneskerett å få barn. Det er mange som burde tenke på det, når de klager over hvor slitsomt det er med barn... Takk for en god start på dagen med dette innlegget : ))
http://www.cafelatter.bloggagratis.se
Persil,ja
12 augusti 2009 09:37
Berith: Vad bra att du är tacksam! :D För det ÄR ju verkligen inte "bara" med två heller som du skriver. Man får verkligen vara glad för det man får, för en del får inte. Så ett, två sju...det är bara att vara tacksam.
Rosa: Tack för att du blir rörd! Det glädjer mig! :D
Vi fick kämpa ganska länge innan vi fick våra barn och kanske gör det att man uppskattar dem så mycket. Jag tycker också det är så hemskt med de som tycker det är något att klaga över. Tungt är det och när barnen är små kan det ibland vara övermäktigt tungt, men om man hela tiden tänker att det är som det är och det går över och om man fokuserar på barnen när de är små och låter annat vila (typ städning, hobbies, karriär, träning, relationer) så klarar man det bättre.
Barn ÄR en gåva. Inget man "skaffar". Eller de är ett lån.
Pia Plupp
12 augusti 2009 10:27
Du beskriver det så fint!! Och det ÄR fint - "fyrbarnsmamma"... Ibland får jag plötsliga lyckorus när insikten av min rikedom slår mig med full kraft. (Och ibland så får jag riktigt ruskiga utbrott på rikedomarna, men det hör nog till...)
Att 3 barn blev 4 barn är något som jag fortfarande inte riktigt kan fatta - måste nästan nypa mig i armen ibland för att inse att det faktiskt är TVÅ lockiga lintottar som flänger runt i häcken o inte en. Att den mutation (som enäggstvillingar ju faktiskt är) som vi "drabbades" av var en sådan positiv mutation att det kom TVÅ friska barn till oss, istället för ngn mindre rolig variant som kan innebära helt andra saker för ett litet barn. Vilken tur vi har haft i livet!!
Och som ni skriver - barn är inte en självklarhet, det bore man komma ihåg oftare.
(Verkar vara ngt med den föregående natten, för även jag som brukar sova som en stock hade en krånglig natt.)
Ha en fortsatt skön sommar, även om det i Kiruna just nu känns mer som höst!
http://livetmittilivet.blogspot.com
Persil,ja
12 augusti 2009 10:38
Kvasthilda: ***scmack****
Pia Plupp: Ja, precis så känner jag också, svep av lyckorus då verkligheten, insikten om verklgheten hinner upp mig. WOAW! Jag har fyra barn liksom!!!! Jag skulle garanterat ha fått såna rus av ett barn också. Fick det förresten. Woaw! Jag är mamma!
Men ärligt talat fanns det ingen större återhämtningstid under småbarnsåren så woawstunderna var färre och sekundkorta. Nu då tiden finns är de desto fler och längre. :D Er lycka är ju än mer speciell-en på...tiotusen...hundratusen...eller?
susanne
12 augusti 2009 11:03
hej undrar om du är hemma i morgon eller har du några planer..? funderar om jag o de små skulle kika över är så sugen att få träffa dig o er!
Kaspara
12 augusti 2009 14:54
Kjære Persilja
Kjenner meg godt igjen i undringen, forbløffelsen , takknemligheten og gleden over å ha trodd det aldri skulle komme noen barn, og så opplevde man dette store likevel!! Ingenting kan toppe dette!
Så morsomt at du likte søsteren mins butikk! Hun satte nok pris på den kommentaren fra deg, for hun "kjenner" liksom Persilja, og leser ofte bloggen til denne farverike damen som hun sier.
I dag har jeg tatt med meg sønnene mine på stranda og badet og spist lunsj der. Det var faktisk ikke det helt store sommerværet, og masse skyer og litt sol innimellom, men det er jo deilig å være ute.
Ha en glad dag og kos deg med firerbanden din! Klemmer fra Kaspara
http://kasparasregnbue.bloggagratis.se
malou
12 augusti 2009 18:09
Jag är också fyrabarnsmamma - fast mina är något äldre (29, 28, 26 och 25 år) Sen har jag två flotta bonussöner, ett barnbarn och fyra bonusbarnbarn. Och när man tänker på allt som kan gå snett så är det fantastiskt att det enda "problemet" är att fyra av sex har behövt tandställning, och alla har glasögon. Egentligen är det inte klokt vilken fantastisk tur jag har haft. Och så har jag världens absolut bästa man också!
http://www.enjoydiary.net/no/malou
Tant Grön
12 augusti 2009 20:10
Jag är EXTREMT intresserad av hur du lyckades få fyra barn, jag menar inte hur det gick till, utan hur du lyckades få Mannen till det, för om jag inte minns fel så ville han först inte ha några barn alls???
Min man vill ju inte ha fler, men det vill jag, och det börjar bli VÄLDIGT jobbigt. SÅ om du har några bra tips på hur jag får honom att också vilja ha fler barn vore väääääääääldigt tacksam!!! :-)
http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se
Persil,ja
12 augusti 2009 20:22
Kaspara: Jo, jag vet sen förr att du också faller i trans av lycka! :D
Malou: Tänk vilka lyckans ostar vi är!!!
Persil,ja
12 augusti 2009 20:49
Tant Grön: Jo du, man behöver kvinnlig list, förförelsekonster, bra kännedom om sin ägglossning och starka benmuskler. hahahaha!!!!!
Hm....men egentligen handlar detnog mest om en lång och tålmodig hjärntvätt. Plus långsiktigt planerande så att man tar mycket nattvak och ansvar i början. Skäms lite för att säga det men det är nog en del av sanningen. Hade jag dåkrävt samma grad av jämställdehet som nu då hade nog inte MIN man vågat ha fler än två. Jag fintade lite där...:D
Fast jag raljerar lite nu. Jag har ibland undrat hur det kom sig att han faktiskt inte sa stopp. Han var nog bara fartblind. Eller så VILLE han faktiskt också ha fyra....? Jag måste be honom göra en efterhands analys av detta faktum. Jag VET faktiskt inte svaret på "hur man gör". Kanske var det slump och tur eller tacksamhet efter att ha kämpat så länge utan att det blev nåt...
Sara
12 augusti 2009 21:16
Hej!
Brukar läsa din blogg då och då. Tycker om ert hem och dina blommor. Kul att höra någon som verkligen tycker barnen är viktiga. Nuförtiden verkar de flesta föräldrar prioritera karriär, dyra saker och egen utveckling. Jag o min mann har alltid prioriterat att vara mkt med barnen, genom att dra ner på utgifter och prioritera vettigt. Har själv tre syskon och det är en fantastisk gåva. Kan inte tänka mig ett liv utan alla mina kära syskon. MVH /Sara
Ellen
12 augusti 2009 22:16
Jeg er også firebarnsmamma! Og siden våre to yngste er adoptert, så krevdes det mer enn kvinnelist. Vi var faktisk helt enige, vi!
Jeg er selv enebarn (nesten i alle fall), og jeg kjenner flere enebarn som ender opp med en hel skokk unger. Det var vel noe jeg savnet i min barndom...
Men jeg synes det er slitsomt av og til, det innrømmer jeg. Fire totalt ulike unger som trenger så forskjellige ting; det er en utfordring å møte alles behov hele tiden. Ja, det går vel faktisk ikke helt an. Men jeg tror likevel de får så mye fra hverandre, både omsorg og erting og motgang og kjærlighet. Så mamman trenger kanskje ikke bry seg med alt hele tiden (det har jeg nemlig en tendens til) :)
Persil,ja
12 augusti 2009 22:43
Sara: Att prioritera mina barn ger åtminstone mig en stor förnöjsamhet. Jag tror ALLA tycker barnen är viktiga idag, men sveps med i ett tempo som gör det svårt att hinna med allt. Det är omöjligt att hinna med barn, karriär, träning, hobbies och relationer utan att bli helt förkrympt inuti av all stress. Nä, vi måste välja bort nåt och gör man inte det är det barnen som får ta smällen. De älskar dig överallt annat ändå, de vet inget annat och hotar inte med någon uppsägning...
Ellen: Tänk, jag har alltid drömt om att få adoptera ett barn. Jag vet inte varför. Det är ju faktiskt så att min man och jag varit överens om våra barn, när de väl kommit till oss. De är väldigt önskade. Däremot kanske inte mannen varit den drivande i frågan. Men när det gäller barnen har han aldrig gjort motstånd sen han blev lite mognare. Före 25 var han HELT säker på att inte vilja ha ett enda. Det var ett för stort ansvar. Gudskelov växte han upp till en ansvarsfull man. Hunden däremot hade han motstånd till men det gick bra ändå...:D
Tant Grön
12 augusti 2009 23:08
Hmm... Då är det nog redan kört för min del, för jag är jämställd och känner att Mannen tycker att allt är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ jobbigt!!! Det kan nog tom va så att jag låtit honom ta mer än mig pga hemska eksem så har han fått ta ALLA blöjbyten när han vart hemma och iom att ahn somnar om så fort han lägger sig ner igen så har han fått gå upp mest på nätterna. Jag däremot kan ligga vaken i timmar om jag blir väckt. Nu har ju jag givetvis vaknat också, det är något biologiskt om du frågar mig, vi är programmerade att reagera på högoktaviga skrik, men om jag slipper gå upp och om jag slipper ljus så är det lättare för mig att somna om. Jag har dessutom jobbat betydligt mer än min man som bara har ett jobb.
Men visst, om han har ett minne som en gammal get, förutsatt att gamla getars minne suger, så kan jag ju börja ta allt jobb nu och det med ett leende, solsken oj va livet är roligt och det är så hääärligt med barn, tralala! Då kanske om ett halvår kan ja slå till, mooooooaahahahahaha!!!
http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se
Persil,ja
12 augusti 2009 23:16
Tant Grön: Kört är det nog inte, men det låter ju inte bra att han tycker allt är jobbigt...då finns det ju risk att tanken på en till skrämmer. Men vänta inte för länge, då blir steget för stort för honom tror jag...
Men överrumpling är bra annars, som sagt, förförelsekonst och ägglossningskunskap är bra...:D
Ellen
13 augusti 2009 00:58
Satt bare og lurte på om det er mange (ekte)menn som leser dette kommentarfeltet - hihi! :D
Persil,ja
13 augusti 2009 06:40
Ellen: Jag tänkte faktiskt samma sak och så tänkte jag att jag hoppas de har humor! När kvinnor sätter igång att skämta om sånt här gäller det att ta allt med en stor nypa salt...:D
Tant Grön
13 augusti 2009 07:19
Och nej det funkar inte tvärtom, iaf inte på min man, jag har gett honom allt han vill ha, eller mycket iaf. Han har all fritid i världen, han är på gymet varje kväll och varje helg, det är det han vill, vi har i princip anpassat vårt liv efter hans behov men jag har inte fått ut något av det, jag är bara arg och bitter, och inte en massage så långt ögat kan nå, så nu ska jag testa något annat, hi, hi, hi!
Jag tror inte att män tänker och funkar på samma sätt som kvinnor (jag generaliserar nu, givetvis är inte alla män likadana och heller inte alla kvinnor) Min man tänker inte å va schysst min fru är som ger mig så mycket egen tid, jag ska göra något för henne. Men jag funkar så och jag tror att många andra kvinnor gör det med. Om min man skulle exempelvis ställa sig å laga mat en kväll och säga åt mig att sätta mig i soffan och se ett avsnitt på Vänner, ja Hallelulja, vad skulle jag inte göra för honom då?!!! Jag har försökt förklara det för honom men hittills har det inte gått fram.
http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se
Annica
13 augusti 2009 08:46
Barn är den underbaraste gåva (eller vad man nu ska kalla det) som finns och jag är så oerhört tacksam över mina tre små troll! Sambon vill gärna ha fler! Men jag börjar tänka: "Då får vi skaffa ny bil, för har man fyra barn räcker inte en vanlig personbil... Och vi måste flytta, för vi bor i en ganska liten lägenhet... Hus kan vi inte köpa eftersom vi inte får huslån på banken pga att jag inte har en tillsvidareanställning... Och jag skulle väldigt gärna vilja brotta mig in på arbetsmarknaden igen - jag har ju varit hemma i tre år nu!" Jag är jättetacksam att jag har tre underbara, högljudda, bråkiga barn, men nu är det nog dags för mig att börja jobba!
http://skomakarstugan.blogspot.com
Persil,ja
13 augusti 2009 14:30
Tant Grön: Hahahaha!!!! Fram med KamaSutran och det kan inte gå fel!!!!!!! Lite nöje kanske DU får också! Mouhahahah!!!
Dina tankar om mäns oförmåga vad det gäller ge och ta känner jag att jag måste göra ett blogginlägg om!!!!!! :D
Persil,ja
13 augusti 2009 14:31
Min kära Gitte det är PRECIS samma sak! Eller? :D
Annica: Jag håller med! Livet krånglar till sig med en fyra. Allt blir dyrare och svårare och krångligare. Så det är klokt att stanna på tre! Det är ju redan högsta vinsten!
