Höll på att dammsuga ett överskräpigt hus. Var man än såg låg det muterade dammråttor, skräp och sand. Plötsligt knackar mannen  mig på axeln och ropar "Ska vi åka till Lövskär med båten och köpa glass?"

Släppte dammsugaren där jag stod och tog med alla barn i närheten (fem stycken) och for iväg. (Att jag fick muta 15-åringen med ett nytt USB-minne kanske förmörkar historien en aning, men så var det.) I Lövskär (som är en hamn med världens mysigaste hamnkrog) har de finfin kulglass. Jag som inte brukar äta glass (är smått laktosintolerant) tog tre kulor. Ingefära/choklad, apelsinchoklad och så den fantastiska valnötsmockachokladen. Goooott!!!! (Men nu är magen svullen som en ballong och snart börjar jag fisa men den infromationen kanske också förmörkar historien en aning...)

Vi är nu nyss hemkomna och jag sitter och  mumsar på....törs jag säga det..ostkrokar och chips. Japp. Hälsosamt så det förslår.

Jag får bli nyttig...nästa vecka.

Jag önskar att jag inte hade ett samvete.

Det ställer till det för mig. Jag är bra på att synda. Skita i att städa, skita i att äta nyttigt men då kommer istället det där jädrans samvetet och sitter på min axel och på nåt sätt förtar njutningen.

Jag ska jobba på att njuta. Fullt ut. Ska jag ändå "synda" är det ju lika bra att njuta av det annars kan jag ju lika väl låta bli att synda. Eller hur!?

Jag ska avslöja en liten hemlis. Jag har en liten egenhet. En anorektiker tittar sig i spegeln och är hur smal som helst men ser bara fett och äcklas.

Jag speglar mig, ser bara en smal kvinna med inget fett på kroppen. Sen väger jag mig och provar mina kläder och allt är snävt och vågen visar för mycket. Jag ser inte hur jag ökar i vikt. Utom ibland i ett skyltfönster eller på en oförberedd bild. Då kan jag undra vem den där rultiga runda medelålders tanten är. Och så är det JAG! Då blir jag mäkta förvånad och tänker "sist jag speglade mig var jag ung och smal...Hur hände det här?"

Jag tror att jag lägger ett filter av det jag minns (eller det jag vill se) innan jag speglar mig eller tittar på bilder. Det är bara när jag oförberedd jag ser mig som jag ser ut i verkligheten.

Jag brukar tänka att jag har omvänd anorexia. En anorektiker svälter och svälter och tror att de inte går ner ett gram. Jag äter och äter och tror att jag inte går upp ett gram.

Traderavärlden och bloggvärlden är liten ibland. Jag ropade för en tid sen in en kudde som jag föll pladask för. Det visade sig att säljaren var en gammal bloggbekant! Kuuul!

Kudden var fantastiskt fin!!!

Jag är svag för ryakuddar och denna var den snyggaste jag nånsin sett!

Ser du Lisa! Jag är redo för ditt bröllop! Aprikosa klänningen ligger bara och väntar!

Oh my god. Jag sydde den själv. Maken tar kortet, annars hade man fått se hans smoking. Den hade jag också sytt i svart ylle. Den var snygg. Tänk om det inte varit 80-tal. Då hade jag kanske valt någon snygg färg. Kan någon fatta vad man tyckte var så himla snyggt med aprikos. Jag älskade verkligen färgen. Satsade på både gardiner och kuddar och kläder. 

Men så har den blivit bannad sen dess också. 

Skulle inte förvåna mig om det blir nästa stora färg i modet.