Direktlänk till inlägg 17 juli 2009

Nässelrensartankar.

Av Persilja - 17 juli 2009 20:26

Jag har idag rensat ogräs i trädgårdens vildare områden. I flera flera timmar.

Nässlor. Och vildhallon. Kring växthuset nära hönshuset har vi ENORMA mängder nässlor. Hur mycket som helst. Jag har slitit upp säkert tusen stycken med händerna. Det som är fint med nässlor är att de följer med bra. Man får med hela plantan plus lite av roten. Men jag har inte grävt upp hela låga rottråden så de är snart tillbaka igen...

Jag har bara lyckats rensa en tiondel innan ryggen höll på att knäcka mig. Jag har alltså 9000 nässlor till att dra upp...

Tur för nässelfjärilarna att jag är så långsam...

Man tänker bra när man rensar nässlor. En massa tankar snurrade runt i skallen på mig.

Jag tänkte på kvinnor och bloggning. Funderade på varför så många kvinnor skriver bloggar. Det är fantastiskt egentligen. Tänk så många intressanta människoöden som bara väntar på att få berättas. Synd att de flesta bloggare är rädda för att lämna ut sig. Bloggarna blir rätt lika varann. Ja, även jag är ju försiktig med vad jag skriver om. Det finns så många tabun och omöjliga ämnen. Man vill inte lämna ut barn eller man. Jag skriver i princip ingenting som kan vara pinsamt. Och ÄNDÅ tycker nog barnen att det är pinsamt.

Det är synd att det ska vara pinsamt att vara ärlig. Att visa sanningen. Vad vi än har för "problem" finns det alltid någon fler därute. Det skulle inte behöva vara hyschhysch kring allt. Men så ser vårt samhälle ut. Vi spelar en slags teater för varann. Vi frågar "hur är det" men vill inte höra annat än "bra". Börjat någon beklaga sig blir det fel. Det vill man inte ha. Eller?

Jag kan ibland vara väldigt öppenhjärtig. Inte överallt men i vissa sällskap. Jag ser ingen mening med att hålla inne med det som eventuellt tynger mig. Min erfarenhet är att det oftast mottages på ett positivt sätt. Många tappar liksom masken och berättar själva om sina eventuella problem. Och så kan man få ett djupt och innerligt samtal om viktiga saker och inte om ytliga bagateller. Istället för att kapprusta våra fasader gentemot varann och t ex prata om barnens träningar och intressen hit och dit kan samtalet istället handla om deras tonårsångest eller hur det känns när de ber en dra åt helvete. De flesta problem är oftast helt normala saker men vi talar sällan om det och tror att vi är ensamma.

Vi skulle kunna tala om hur sexlivet krånglar eller hur irriterad man känner sig ibland, eller hur jobbigt det är med svärmor eller mamma eller vad som helst. Att tala om såna här saker är såååå mycket mer givande än kallpratet som vi oftast ägnar oss åt. Det ger en känsla av samhörighet och löser ofta upp problemen. De känns mindre när vi fått dela dem. På våra tjejfester kan vi ibland bli riktigt djupa och anförtro varandra tunga saker och de kvällarna är alltid bäst. Den kallpratiga är tråkiga!

Att ha en blogg med så pass många läsare som jag har gör att man tänker på vad man skriver. Det kan finnas de som jag absolut inte vill ska läsa om mina eventuella våndor eller problem. Det är på nåt sätt synd, för jag kan känna behov av att få lufta mina innersta tankar ibland. Kanske borde jag ha en totalt anonym blogg där jag skrev superpersonligt och utan bilder. Det vore befriande.

Ja, ungefär så här gick mina nässelrensartankar.

Jag tycker inte om att bygga fasad. Det är olustigt och stänger bara ute människor. Men man gör det av instinkt. Samhället ser ju ut så.

Jag önskar att jag ALLTID kunde vara helt öppen. Att jag ALDRIG hade en fasad. Men alla i min omvärld är inte redo för det. Jag skulle nog skrämma bort de flesta om jag vore sån.

Synd.

Djupa tankar.

Dela

Tanten

17 juli 2009 21:25

Så sant, jag tror att utan den censuren skulle i alla fall min blogg bli långt mycket mer intressant.

http://plasttanten.blogg.se

Carola

17 juli 2009 21:47

Det ligger mycket i det du skriver, men det är nog enklare när man inte "lämnar ut sig",tyvärr. Tror att många gånger kan ju problem kännas mindre om man får ventilera det med någon som kanske varit i samma situation....

Duktiga Du, som rensat rabatter, det skulle jag också behöva göra... men energin vill inte infinna sig

Kram

http://familjenmahlberg.bloggagratis.se

Lottis

17 juli 2009 22:04

Jag älskar din blogg och tycker att du är en otroligt generös människa! Håller med dig om att det är synd att vi kvinnor inte vågar delge oss allting som vi nog skulle vilja. Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att jag egentligen har en massa saker jag skulle vilja delge andra och få en åtekoppling till men vågar inte tyvärr.....
Du är kanon - fortsätt så här! Kramar

Jenny

17 juli 2009 22:19

Känner igen mig igen i dina tankar.. de om att man inte vill bygga fasad... fast man kan ju inte låtabli. Tyvärr.

Bra jobbat med rabattrens. Jag borde en massa sånt.. men som sagt.. jag är inte så bra på det där med trädgårdsarbete.

http://jennybergvall.blogpot.com

Persil,ja

17 juli 2009 22:24

tanten: Nå seså! vad väntar du på? :D Fast din blogg är ändå intressant så det så!

Carola: Jo, tyvärr. Energin kommer. Vänta bara in den.

Lottis: Fast vad tusan är vi så rädda för? Närhet?????? För det är ju vad vi får. Vi kommer närmare varann. Vill ibland skrika för att det är så mycket spel kring allt. Men så behärskar jag mig och spelar med. Blä!
Tack för dina fina ord iallafall!

Morgana

17 juli 2009 22:33

Mmm intressanta tankar det kan bli när man går där och pysslar.
Jag skrev ett ganska personligt blogginlägg för ett tag sedan gällande fasader och masker, men tog bort det till slut. Vet egentligen inte varför. För som du skriver, tänk vilka fina samtal det kan leda till...
jaja, kanske lägger jag in det igen. Nån dag. ;-)

Kram på dig!

http://queenofnight.bloggagratis.se

Tant Grön

17 juli 2009 23:39

Hmm... Varför jag INTE lämnar ut mig det minsta (enligt mig själv) på min blogg är för att jag vet inte vilka som läser. Om jag öppnar mig så är det för människor jag litar på, jag vill inte riskera att få elaka kommentarer om något som är superkänsligt för mig. Det gör ont. Ventilera kan jag göra utan elaka kommentarer med människor som jag vet bryr sig om mig.

Men om man nu har ett behov att ventilera, varfrö inte ha en låst blogg också? Som en dagbok som utvalda människor, människor som du verkligen litar på, människor som du vet bara vill ditt bästa, får läsa. Kanske det kan hjälpa dig och förhoppningsvis de som får läsa.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

Katarina

17 juli 2009 23:49

Det är som du säger att problem blir mindre när man pratar om dem, och spricker i solljuset. Man ser sina egna problem ur en annan vinkel när man får dela dem med någon, de krymper, blir uthärdliga.
På en släktträff för några år sedan fick vi ta del av gamla brev. Sååå fina, med funderingar kring livet, tillkortakommanden, glädjestunder, dödsbud, ja hela livet. Vi uppmanades att Skriva till varandra, gärna på papper så att de bevaras, men det viktiga var att hålla kontakten med varann.
Det var samma tankar då som nu, men tiden gick faktiskt långsammare, lugnare..
För egen del uppskattar jag Alla dina funderingar! Djupa som ytliga, precis som livet.

Tant Grön

17 juli 2009 23:58

Jag är oerhört tacksam för det du delar med dig av, det har hjälpt mig många gånger. Särskilt när det gäller våra män, har fått för mig att vi har det rätt lika där och precis det skrivs ovan så känns det alltid lite lättare när man inte är ensam med sina tankar och funderingar.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

Persil,ja

17 juli 2009 23:59

Morgana: Hoppas du sätter in det igen! :D

Tant Grön: Hm...jag har nog inte ett så stort "behov" av att älta problem. Det var nog inte huvudmeningen av mitt inlägg. Är lite osäker själv vad jag menar egentligen. Det är kansle mer så att jag vill förändra världen. Det är mitt problem. Jag vill att den ska vara precis som JAG vill. eller...? Jag vet fan inte vad jag vill. Det kommer inlägg från mig som är tveksamma. Vad menar hon (jag) egentligen? Jag menar nog bara att jag är lite less på våra bloggar för att vi bara tassar omkring och visar våra fasader. Lite lagom smårämnande sådär för en del och helt topprenoverade för andra...
Fast samtidigt är det ju skönt att inte se bakom alla fasader eftersom jag trots allt gillar yta. Så shittpommfritt! Vet inte vad jag menar. Urk.

Katarina: Klok släktträff!!!!! Har ni gjort det då?

ScizoPersil,ja

18 juli 2009 00:01

Tant Grön igen: Va!!! har jag varit lite lössläppt? Jag menar vad har jag nu skrivit om våra män? iiiiik- jag är inte så diskret och ickepinsam som jag trodde alltså?

Katarina

18 juli 2009 00:14

Shure! Och inte bara med kompisar utan med släkten också;D

Andie

18 juli 2009 00:17

Det här inlägget känns ända in i hjärteroten måste jag bara säga! Du har fått ihop det så bra och jag kan inte mer än att hålla med dig om att vi (de allra flesta av oss människor) har fasader och spelar teater. Tråkigt men tyvärr sant.

http://www.upinmytree.wordpress.com

Tant Grön

18 juli 2009 00:49

Nej det skulle jag inte påstå, det har nog mest varit i kommentarsfäletet och det kan ju även ha utspelat sig hos mig...? Du har inget att oroa dig för. Det enda inlägg jag kan minnas som innehållit något om din man var det om tulpanerna i gult...

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

Mita

18 juli 2009 09:07

Gör då nässelvatten till dig och familjen, ett sköljmedel för håret, även bra för hårbotten.

http://rocotopeppers.bloggagratis.se

Persil,ja

18 juli 2009 09:27

Andie: Svårt att komma till rätta med...

Tant Grön: Lugn! Jag skojade. Jag har rätt hyfsad koll vad jag skrivit. För några år sen skrev jag om våra problem vi hade då t ex och visst kan jag skriva en del som kanske andra väljer att inte skriva om, men jag har hela tiden fasaden i åtanke vare sig jag vill eller ej, så här mycket kan jag släppa men inte mer, det här är allmängiltigt, ungefär så tänker jag. Men mannen har ju en helt annan gräns för vad som är okej så jag har nog redan gjort en hel del övertramp, men inte något som jag tycker är att skämmas för...

Tant Grön

18 juli 2009 16:53

Puh! hi, hi...

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

Karolina

18 juli 2009 23:49

jag tror man måste vara försiktig, trots att vi egentligen inte skulle behöva det. Blogg-mobbning är allt vanligare och vi är minst lika sköra, trots att vi "lägger" ut oss offentligt. Det är befriande skönt att någon vågar skriva om PMS, gräl, sex, vardag, men i en liten stad så blir du snabbt "hackmat" om folk så önskar. Vi är styggare än vad vi vill tro!!

http://marianova.com/users/chriscaroline/blog/prin

Den rätta länken!

Kommentarer (16)

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Jag flyttar nu!

Kommentarer (12)

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Lyckoglasögon.

Kommentarer (23)

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...

Nostalgi för hela slanten.

Kommentarer (18)

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...