Direktlänk till inlägg 17 juli 2009

Mammasamvete...

Av Persilja - 17 juli 2009 00:10

Denna bild får mitt hjärta att värka. Vill så ta upp den olycklige lillebroren i famnen och bara krama honom.

Ibland har jag fruktansvärt dåligt samvete över hur alla barn fått stå tillbaka när ett nytt syskon kommit. Storebror har fått vara stor ända sen han var två år. Andrebror blev så stor när lillebror var på väg att han blev torr vid rekordtidiga ett och ett halvt år. Han slutade åka vagn också. Hans idol var storebror och därför kissade han när han kissade och blev därmed torr. Hur trött han än var vägrade han vara en bebis och åka vagn.

Sen när lillasyster kom var lillebror bara drygt ett och ett halvt år. Han hade inget språk ännu och var väldigt mammig. Känner ofta att han inte fick så mycket mamma han behövde. Oj vad jag försökt kompensera!!! Därför har de sovit i vår säng varje gång de velat. Har de behövt trygghet har de fått det. Men ändå blöder hjärtat när jag ser denna bild. Jag minns hur lite jag orkade. Hur sällan jag var glad. Livet var bara en enda lång transportsträcka då jag bara var trött och slut. Längtade hela tiden tills de skulle somna.

Inte bara förstås, men mycket så var det. Mannen jobbade som en tok i sitt företag och jag hade ingen som helst avlastning. Ingen.

Så barnen hade en mamma som ibland inte ens kom ut genom ytterdörren.

Oftast när jag tänker tillbaka på den här tiden minns jag bara det mysiga som trots allt fanns. Men ärligt, det var mest jobbigt. För jag var sååå trött. En trött mamma är ingen glad mamma.

På många många bilder ser lillebroren ut så här. Hoprynkade ögonbryn. Var han olycklig? Eller bara frustrerad? Eller var det bara ett minspel han hade???

Älskade ungar, vad jag skulle vilja backa bandet och få vara med igen. Men lika pigg och glad som jag är idag (när jag inte har pms...)

Fast jag var ju glad ibland. Flera gånger om dagen till och med. Men mest trött och slut. Och därmed ledsen och irriterad. Fast barnen minns inte det idag. De minns bara de goda stunderna. Så minnet sållas även för dem.Som tur är. Och vilken tur att man får vara med och revidera bilden efteråt!!!

Allmänt

Dela

susanne

17 juli 2009 09:34

du ska ha medalj.. jag mins hur du slet... jag min hur ensam du var och alltid P var du glad mot andra.. du var ensamma mamman du var ensam i en kall stad..utan familjen.. dina barn har fått all den kärleken som fins i ett mamma hjärta... du ska inte ha dåligt samvete för det... jag var mest imponerad att du inte sa upp dig som mamma!
Och lilla S han var sin egen redan då vilden ,, idag lugnet.. tror han rynkade ögon brynen för att var tvungen att sitta still just då ;) du har gjort/ gör ett fantastiskt JOBB!
kram

http://supermamman.bloggagratis.se

Persil,ja

17 juli 2009 09:38

Susanne: Tack söta du! Ja, fniss, kanske var det att han måste sitta still. Glömde nästan vilken vilde han var. Full fart hela tiden. Ibland ammade jag gåendes. M höll sig fast nästan som en apunge. hahaha! Och ja, det var ju kanske ensamheten, kylan som gör att jag minns det som en tung tid. Kram och tack för en peppande varm kommentar!

Tant Grön

17 juli 2009 14:39

Ja det där satans mammasamvetet, kan vi inte bara slänga det i soporna en gång för alla! Du är bara EN människa, en människa som jag är övertygad gjorde att fantastiskt jobb. Inte verkar dina barn olyckliga idag inte, tycker du det? Det tror jag inte va?!

Och lillebrors min på korten, det kanske är som Susanne minns det, att han ville fara omkring mest hela tiden och var lite putt för att var tvungen till att sitta still, vem skulle inte va det, hi, hi.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

helena

17 juli 2009 15:02

Vet du vad? Jag tror att känslan av otillräcklighet och dåligt samvete INGÅR i hela mamma-grejen..... Och jag tror inte att ungarna mår så dåligt av det... Det är ju en
del av livet.. Att förstå att ens egna behov inte ALLTID kan gå i första hand... Och att lära sig att ta hänsyn till såväl syskon som föräldrar ger BRA vuxna människor! Bara ungarna vet att de är älskade... Och det tror jag att dina ungar inte behöver tvivla på! Kramix

http://www.retro-tokig.blogspot.com

Persil,ja

17 juli 2009 15:26

Tant Grön: Jo visst är det så. Det ingår i paketet. Vi ser på de där kärleksfulla, evigt kloka mödrarna som är snygga, svala, kärleksfulla, lyckade, sexiga whatever i Mama och andra ställen och jämför uppåt. Man vill skapa evig idyll, men kanske gör man barnen en illvilig tjänst om man alltid serverar idyll. De frontalkrockar med livet som vuxen. Så stick och brinn samvete!!!

helena: PRecis! Så är det. Har man inte dåligt mammasamvete är man också en dålig mamma. Så HUR man än vrider och vänder så har man arslet bak. Jädrans smart av oss att få till det så att vi aldrig är nöjda. Eller vem kom på´t egentligen!? Hm...tål att tänkas på!!!

trollpackan

17 juli 2009 16:17

Även mammor är ju bara människor;) och jag tror säkert att de hade många fina, glada stunder också. Även lillebror, så jag tror att du kan slänga det dåliga samvetet i sjön;)
Även om jag vet vad du menar, och själv har det då och då, så tror jag att man ska tänka att man har gjort så gott man har kunnat med de premisser som gällde då.
Tror inte att papporna har dåligt samvete, iallafall inte så många.
Mår barnen bra idag, så led de inte då heller, det är jag helt säker på;)

kramen på dig!

http://trollpackan

pjöller maja

17 juli 2009 19:58

det är så härligt att läsa dina ord. för jag är ju där nu och man känner sig bara orätvis när man är trött och irriterad hela tiden. Men man försöker sitt bästa och sen brukar jag tänka på dig och alla andra som klarar det och får i hop det.När barna är större då minns man inte hur jobbigt det var och som pernila august sa på teve i onsdags -när barna blir stora då får man börja använda hjärnan i gen och dit länktar jag. För nu går så mycket tänk till planering pussling och blöjor =)

http://pjollermaja.blogspot.com

Persil,ja

18 juli 2009 10:55

Trollpackan: Jo du har rätt. Och nej pappor lider sällan av dåligt samvete. Eg är det ju han som borde ha det i vårt fall. Men vi får lära av dem.

Pjöllermaja: Det BLIR lättare!!!! Mycket lättare. Och då saknar man det där tjafset! :D

kerstin

20 juli 2009 21:35

ibland så hittar du så rätt hos mig =)
behövde verkligen höra att det lättar.
jag vet ju det, men ibland är det skönt och höra nån annan säga det.

Annica

21 juli 2009 08:54

Oj vad jag känner igen mig... När trean kom var tvåan bara 14,5 månader...

http://skomakarstugan.blogspot.com

Den rätta länken!

Kommentarer (16)

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Jag flyttar nu!

Kommentarer (12)

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Lyckoglasögon.

Kommentarer (23)

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...

Nostalgi för hela slanten.

Kommentarer (18)

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...