Jag måste visa två bilder från när barnen var mindre. d
Dottern är nyfödd och sönerna bekantar sig med henne.
Det är ljuvliga bilder och som tur är sållar mitt minne duktigt. Jag minns
knappt hur tungt det var den här tiden i mitt liv.
Vi bodde på främmande ort utan släkt och vänner och mannen jobbade dygnet runt.
/B
12 juli 2009 09:56
Vilket härligt gäng! Och tänk vad fort de där åpren gick ...
En helt annan fråga: hur många kvadrat är ert växthus? Kändes stort att vara inne i, men jag har svårt att uppskatta storleken, och eftersom jag planerar för ett växthus själv nu så vill jag gärna veta.
:-)
/B
http://www.lyckligagatans.blogg.se
widde
12 juli 2009 11:05
Sannerligen underbara bilder..ljuva minnen, även de bitterljuva..lycka är att livet förändras också, speciellt när det blir till det bättre ;-)
http://widde.bloggagratis.se
Lisan
12 juli 2009 12:24
Känner igen mig och det ÄR tungt. Jag har bara tre barn men minsta är lika mycket jobb som dom två första tillsammans. Man känner sig så låst så man får panik ibland. Men dom är det finaste som finns och om några år så kan jag kanske pusta ut lite...
Kramar
http://www.grisstian.blogspot.com
Berith
12 juli 2009 12:49
Vilka underbara guldklimpar =)
Det är tur att man med åren förtränger det jobbiga och bara minns det mysiga =)
Ha en bra dag!
Kram =)
http://maxmax.bloggagratis.se
rosalucia
12 juli 2009 13:03
Fina bilder!!!
Det är tur man har en sån fantastisk hjärna, som sållar minnena så fint åt en..jag har också en sån.
Kommer nästan också bara ihåg hur mysigt det var!!!
http://rosalucia.bloggagratis.se
Annica
12 juli 2009 14:02
Åh! Underbart! Tänk vad försiktiga barn är med bebisar! Vad de är måna om någon som inte kan ta hand om sig själv! Klappar och tröstar! Gosar och luktar på huvud och händer!
Det var ett tag sedan jag besökte din blogg! Du har hunnit med en hel del! Ska se nu om jag hinner ifatt!
http://annicapannicka.bloggagratis.se
Katarina
12 juli 2009 17:19
Vicken tur att det finns kameror! Så man kan lukta på dom igen, lite.
Underbara bilder.
Katarina
12 juli 2009 17:22
Vicken tur att det finns kameror! Så man kan lukta på dom igen,lite.
Katarina
12 juli 2009 17:46
Märks det att det är knas med datorn?;D)
Bagarberta
12 juli 2009 22:51
Ni har precis samma som oss - 3 killar och sen en tjej. Jag minns också den tiden när dom låg och lät lillasyster suga på mellanfingerleden. Så söta dom var redan då :-)
Nä fattar du vad vi slet på den tiden? med flera blöjbarn samtidigt? Men jag tycker tiden med utvecklingssamtal på högstadiet var det jobbigaste.
http://blogg.passagen.se/sonbjo
Persil,ja
13 juli 2009 00:04
B: Oj vad svåra frågor du ställer. Hm. Gissar på 18? Måste kanske mäta. Återkommer!
Carola: Ja, det är så skönt!
Hege: Jo, det är en skön konst.
Widde: Bra sagt!!!
Lisan: Plötsligt står man där och känner att jo, nu ÄR det lättare. Man kan sitta ner flera minutrar och stänga dörren på toa...:D
Woaw!!!
Berith: Guld var ordet! :D
Rosalucia: Den är bra den där selektiva ådran.
Susanne: Jo, ni kom nog när hon var kanske 3 månader...?
Annica: Jo, det är nog instinkt.
Sanna: Alldeles för fort.
Katarina: Precis så! Man flashas tillbaka.
Kvasthilda: Jo.
KAtarina: Närå! bra saker tål att sägas många gånger! :D
Jempajenny: Tack!
Jenny: Tack!
Bagarberta: Än så länge har högstadiekillen skött sig så samtalen varit trevliga. Men det är ju tre kvar...:D
Persil,ja
13 juli 2009 10:35
Susanne: Aha! Tänk vad fort man glömmer! Var väl så himla trött med stormagen och tvätten och S som rymde så fort jag vände ryggen till och så mina två huliganer på det....:D
helena
13 juli 2009 22:32
Vilka varma, goa bilder.... Jag brukar sitta och hålla min 4åring och tänka att just DETTA kommer jag att sakna.... Att få gosa utan att vara pinsam och jobbig.... Tänk vad härligt ändå att man glömmer det där skitjobbiga!!!!
http://www.retro-tokig.blogspot.com
Mynta
15 juli 2009 00:24
...jag måste ju säga att jag blir alldeles tårögd och superrörd av dessa bilder på era barn. Nåt utav det vackraste och mest känslofulla jag sett. Brödernas ögon och händer med sina olika uttryck, M:s "svar" med hela lilla nya kroppen - jag ryyyser!! Såååå vackert! Kan inte se mig mätt...
Jag är här.
Alltid.♥