Alla inlägg den 7 juli 2009

Av Persilja - 7 juli 2009 23:21

Lycka är att köra gummibåt alldeles själv.

Med bästa kompisen.



Sommar.


Härligt.


Av Persilja - 7 juli 2009 11:51

Meningslöst inlägg det där förra. Blä. Vet inte varför jag alltid ska tycka en massa saker. Eller varför jag måste säga vad jag tycker.

Jag kan ju tycka i det tysta kan  man tycka.

Igår hände något onödigt.

Jag skulle storrengöra fågelburen. Tog ut den i trädgården för att spola av med slangen. Då sprack skiten. Plasten var limmad och sådär urholkad som plast kan bli. Så underredet gick i flera bitar.

Var alltså tvungen att åka och köpa en helt ny bur. Morr. Tråkig utgift. Den första köpte vi begagnad och den dög så bra åt våra birdisar för de är ALLTID ute. De flyger bara hem och äter och dricker. Och sover på natten. Till det behöver de bara ett krypin. Men nu har de fått ett slott.

Det tog ett tag innan de vågade sig dit. Vi var tvungen att sätta fladdrande papper på alla vanliga tillhåll och stå och hålla upp händerna överallt utom vid buren. Till slut vågade de landa på den. Sen satt de på taket och vinklade huvudena och spanade in det hemska nya hemmet. Skulle de våga sig in??? Jag hängde dit lite gamla grejor så att de skulle känna igen sig och faktiskt tog det inte mer än en timme innan de hittade in.

Jag sätter alltid kvistar från träd i buren och de föredrar verkligen dessa mot de sterila träpinnar som följde med buren. Tusen spänn fattigare blev jag och det sved. Fast fåglarna är värda det många gånger om. Får se det så istället.


Vita fotpallar med fredagsmysande barn och tiggande hundar och dåliga städare, nej, det är inte någon höjdarkombination. De vita fotpallarna blev väldigt grå väldigt fort. Så nu slängde jag precis in dem i tvättmaskinen. De ska bli rosa. Tryckte in lite gulnande, fint broderade örngott också och Pommacs madrasskydd för att mildra nyansen lite. Det är alltid så spännande att se förvandlingen vid färgning!Längtar tills maskinen är klar.


Så här ser "nya" sängen ut när den används förresten.

Notera högen med lego uppe till höger i sängen. Braatthagrejor i sängen!

Andras sovstilar ser ut så här.

Av Persilja - 7 juli 2009 10:15

Blogg vett och etikett.

Jag är en sån som gärna har mina egna regler både i verkliga livet och i blogglivet. Jag tycker ofantligt illa om oskrivna regler och måsten. Jag vet, det är nåt fel på mig.

Det är ju regler som byggts upp i samhället under lång tid och de har väl en slags funktion, men eftersom jag är en ifrågasättare så kan jag inte låta bli att ifrågasätta olika regler. 

Som middagsbjudningar till exempel.

Vår familj är ju en stor konkarong. Om några fler samlas vid middagsbordet så gör det ju knappt till eller från. Det känns lätt och opretentiöst att bjuda på middag. Inget extrabesvär alls. Men då finns det gäster som inte kan komma på middag utan att direkt bjuda tillbaka, som en förpliktelse. De kan absolut inte komma två gånger i rad och äta hos oss utan måste prompt bjuda varannan gång. Och bara för att det ska vara så. Det känns inte spontant och lustbetonat utan som ren och skär förpliktelse. Någon som förstår känslan? Att det är trist att det ska finnas måsten som styr hur vi umgås.

Eller som det här med att man bör ha med sig en gåva till värdinnan. Det är ju jättetrevligt och fint men det blir liksom mindre omtanke bakom gåvan för att den är ett måste.

Äsch. Jag vet inte om jag får fram mina tankar så bra. 

Jag kan störa mig på att det finns "regler" för hur man umgås. Man ska säga tack för senast, ha med sig gåva, bjuda igen, inte bjuda två gånger i rad, då får den man bjuder dåligt samvete osv osv.

Det finns naturligtvis människor i vår närhet som inte följer dessa regler och det är så befriande, men alla de som gör det borde genast sluta, för många regler är så fåniga och vem har bestämt allt egentligen?

Grejen är väl att jag är så sensibel. Jag märker när det blir fel, när jag gör fel. Jag känner människors obehag eller olust så väl. Jag önskar ibland att jag var mindre sensibel så att jag verkligen bara kunde leva som jag vill och inte se andras förväntningar eller besvikelser. 


I bloggvärlden finns det också regler. 

Många fåniga.

Jag som då vill ifrågasätta allt kan inte låta bli att reagera.

Ta detta med länkandet.

Länklistan.

Den verkar så himla viktig för en del. Det blir som en innelista. Den som inte står med känner sig utanför, mobbad. 

Länklistan blir bara längre och längre. 

Jag slutade för länge sen att uppdatera min. 

De jag besöker ofta finns ju i min dator, jag vet ju hur adressen börjar och skriver in boktsäverna och får fram ett förslag. Därför glömmer jag att lägga dem i länklistan. Det funkar så bra utan.


För mig har länklistan blivit ett verktyg för att hitta igen bloggare eller sidor som jag inte besöker så ofta. En adressbok helt enkelt.

Men i bloggvärlden har länklistan blivit en slags bekräftelselista. 

Där visar man vilka bloggare man följer och de bör då helst ha en länk till dig på sin lista. 

Jag får då och då kommentarer som "om du länkar till mig så länkar jag till dig". 

Ööööh! 

Jag länkar ju jättegärna till någon jag vill hitta tillbaka till, men jag gör det ju INTE för att jag ska få en länk hos den andre. Om någon annan vill hitta till mig så ska de ju länka eller bokmärka mig men inte gör de väl det bara för att de ska få hamna i min länklista???

Så alla ni som inte finns i min länklista ska absolut inte lägga in några värderingar i det. Det betyder absolut ingenting. De bloggare jag gillar besöker jag och lämnar kommentarer hos och om jag inte varit in på länge hos någon kan det bero på att jag tappat bort er eftersom jag är så dålig på att uppdatera min länklista. Så bästa sättet att själv uppdatera er adress eller att få andra besök via mig (för det är väl mycket därför det är så viktigt att ligga på länklistor) är ju då att lämna en kommentar med egen länk. Det är största chansen att få nya besök. De flesta bloggare hittar man ju via kommentarer hos andra.

Det är därför bloggvärlden känns så liten. Alla känner alla. 

Men jag följer inte de regler som någon hittat på. Jag vägrar.

Jag gör som jag vill och bloggvärlden är så ny att det inte ska vara så grundmurade regler ännu. 


Andra osynliga regler som en del bloggare följer slaviskt verkar vara att om inte jag kommenterat på ett tag hos dem så kommenterar de inte hos mig. Någon slags rättvisegrej.

Jag är en sån som går på humör. Ibland är jag inte på humör. Andra gånger kan jag skriva en massa kommentarer hos någon.

Hos en del känner man sig förpliktad att kommentera, gör man det inte blir de sura eller ledsna. 

Här i bloggvärlden vore det skoj om man slapp alla oskrivna regler. Alla gör som de vill.

Utmaningar antar man om man vill, men man måste inte. Länkar gör man för sin egen skull, inte för någon annans. 

Artighetslänkar är så meningslösa. 

Jag funderar allvarligt på att ta bort min länklista. Eller gömma den om det går. Så att den verkligen bara är till för mig. 

Tycker det känns jobbigt att någon känner sig utestängd eller undrande varför de inte är på min länklista. 

Ja det var lite bloggtankar här på förmiddagskvisten. 

Jag hoppas ingen blir ledsen eller arg på mig nu.

Jag ville bara klargöra att jag inte funkar som många andra i bloggvärlden så att lägga in värderingar i mitt agerande är fel eftersom jag inte hakat på de oskrivna regler som cirkulerar i bloggvärlden. 

Jag gör som jag vill. Det är min blogg, mitt verktyg. 

Jag vill att det ska funka för mig

Är jag ego då?

Ps Vill klargöra att de allra flesta är sköna typer som tänker själv och inte slaviskt följer alla (märkliga) regler som någon försökt införa i bloggvärlden. 

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30 31
<<< Juli 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se