Sommaren har kommit på allvar nu. Man tror på det. Vågar åka iväg med korta shorts och linne och lita på att man inte ska frysa.

Det syns i trädgården också. Saker sker. Knoppar brister. Älsklingsfavoriten jättevallmon är bara såååå vacker när den äntligen slår ut och ändrar karaktär från sin annars rätt så tistelliknandne taggiga uppsyn. Den blir en prima ballerina, en balens drottning, en strålande skönhet som lyser av självförtroende.

Rabattens stjärna helt enkelt. Rosorna, heliotropen, krassen och vallmon samsas fint på brunnen än så länge. De är alla på gång att blomma, eller slingra sig och att skjuta fart. Körsbärsträdet blommar på bar kvist. Hela trädgården börjar bli lummig och fin.Studsmattan har flyttats från sin förut diskreta plats under rönnen på sidan av tomten till framsidan av huset. Hedersplats numera. Dottern fick en jättestudsmatta (ja den är till alla barnen) på sin födelsedag och nu har de den gamla lite mindre och den nya större bredvid varann. De hoppar mellan och gör volter och har sååå kul. 

Klart de ska stå MITT i trädgården. Trädgårdar är till för att ANVÄNDAS!!!

Vår "nya" uteplats har blivit bortglömd några dagar. Jag vet inte om jag ska oroa mig för att det är en trend eller om det bara är mitt sinnestillstånd som gör att jag undviker platsen. Det kanske har med fengshui att göra. En plats som liksom är i skymundan är kanske inte bästa stället för en fikaplats...

Vi får fortsätta prova oss fram. Jag ska inte göra några stora ändringar eller ta några som helst beslut förrän min bokstavsskit lämnat mig. (Om den nånsin gör det-som ni kan notera verkar det ha blivit ett permanent tillstånd.) Imorgon ska det bli ännu varmare och jag har ingen bil. Det betyder att jag inte behöver skjutsa till någon skejtpark, inte skjutsa till bad, inte handla mat, inte göra nånting annat än att skrota i trädgården och huset, laga lite mat till de hungriga sommarlovsfirarna och ta någon kort hundpromenad eftersom doggelito inte orkar gå långt i värmen med sin svarta olidligt varma päls. Äldste sonen som gräver ner plattor, de yngre barnen som tjoar och tjimmar på studsmattan och jag som kanske tar en tupplur i studsmattan...ingen dålig dag att se fram emot! 

Annars i fyrabarnsmammans liv.

Nio ljuvliga år har gått.Sen den magiska midsommarnatt då dimman låg tät och skingrades sekunderna efter att vår dotter fötts.Det är lika magiskt idag.

Även om orden inte vill komma ut som de ska.

Du vet att du har pms om

• du känner för att meja ner brevlådan med bilen
• du kastar tandborsten i väggen för att du spiller tandkräm i handfatet
• du börjar grina för att tandborsten studsar mot väggen ner i toastolen
• du missar hyllan när du staplar glas från diskmaskinen och krossar det mot hyllkanten 
• du inte får på dig något annat än byxor med resår i midjan
• du exploderar när du för femte gången får frågan"varför är du så sur"
• du känner mannens (i vanliga fall trygga doft) som någon extremt obehaglig odör
• du äter godisar (med god aptit) som du hittar under soffan bland damm och annan smuts
• du undrar vad i hela friden du såg i den där stormönstrade tapeten som du var tokförälskad i förra veckan
• du tappar smörkniven i golvet full med smör inte bara en utan två eller tre gånger på raken och avslutar med att vråla som ett djur i bur
• du försöker sy en kreation som du brukar sy med förbundna ögon och allt blir snett och fel och fult och hamnar i papperskorgen (strimlad i tunna remsor)
• du kokar grannens kanin i grytan och stjäl och krymper ett par handskar i kokande vatten och lägger i brevlådan hos....nej...DÅ har det snurrat om fullständigt och du bör genast söka vård!!!
• du glömmer totalt att du har det hur bra som helst och egentligen inte har ett skvatt att klaga på

Jo, vi har faktiskt en stuga men det är inte ofta den är med i denna blogg. Det har sin förklaring i att vi sen vi flyttade hit för två år sen grovt försummat den. Vi har inte mäktat med. Huset vi bor i har krävt sitt. Stugan har mest bara stått som en dekoration när vi åkt dit på dagsutflykter för att bada.

Där är perfekt att bada från bryggan.

På två somrar har vi inte övernattat där.

Idag sjösatte vi stora båten och åkte ut för att titta till den stackars bortglömda stugan. 

På två år hinner en trädgård växa igen MYCKET. Träd och buskar bara tar över och rabatterna blir förvildade. Jag har inte orkat hålla efter och låtit tomten bli en skogstomt istället. Havsutsikten har mera blivit en sjöglimt. 

Här ser vi vår söta boda. Fortfarande igenbommad efter vintern.

Vi har många fina målningar i stugan. Förre ägeren var en konstnärlig man och intresserad av att dekorera. Denna dörr är superfin! 

Glasverandan målade vi vit för några år sen. Vi ville ha ljust och fint så att den skulle kännas större. Jag bjuder bara på vinklar som inte är fulla av bråte. Stugan är nämligen full av trädgårdsmöbler och badgrejor som vi stoppar in under vintern. Vi har inte hunnit flytta ut sånt ännu. Som jag sa, den stackars stugan är grymt eftersatt. En krokodil målade jag och barnen ett år av drivved.

Ett bord i verandan som är härligt nött och fint i mina ögon.

En fint broderad kudde på en knallgrön stol. 

Vi har en fin porslinsho i köksdelen. Stugan består av ett enda stort rum samt en glasveranda och så ett sovloft. Men det var inte läge att ta några helhetsbilder om ni förstår vad jag menar. (Stöökigt!)

En fin ärvd bonad. Älskar den texten. "Vårliga vindar tågen o tågen hem för att hälsa den älskade bygd". Den är somrig och vacker och poetisk!

Kul att återupptäcka sitt stugporslin. Jag glömmer alltid bort det lite grann under vintern. Förutom mina älsklingkoppar med guldöra. De minns jag alltid.På hemvägen dumpade vi tre av barnen på en öde ö mitt i havet. Tänkte att det skulle vara en bra erfarenhet. "Ta er hem själva nu" sa vi.

De sa "Vi ringer Bris om ni inte låter oss åka med er". De klarade alltså sitt uppdrag med glans. Vem vill ha Bris på sig?

Midsommardag är bonusdag. Då är det verkligen läge att slappa och ha det skönt. Om man har turen att vara ledig förstås. Det är ju inte självklart.

Jag är superförkyld och har mest hela dagen varit trött som en...ja som en blunddocka. Ögonen har mest viljat blunda. Jag jobbade några timmar i trädgården och grävde ner syrener och flyttade rosor och planterade lite slingerväxter. Sen slumrade jag i hängmattan i någon timme. Det är inte särskilt likt mig, men desto mera skönt!!!

Hela familjen har varit involverade i vedhämtning. Först har vi med släp och lastbilsflak (liten lastbil) hämtat veden, och sen tömt den. Några staplar fick komma in i huset bakom öppna spisen.Två inne som räckte och staplade, två ute som räckte och staplade i fönstret. Själv låg jag i soffan under filt och huttrade. 

Det är skönt att se andra jobba!

Alla barnen har hjälpt till och det är en särskild glad stämning som sprids när alla varit involverade i projekt. Det är INTE särskilt vanligt men mycket trevligt fenomen. 

Rörigt vardagsrum, men vem bryr sig!!!Jag väljer att se den fina turkosa färgen på draperiet tillsammans med mitt favorittyg bakom fågelburen. (Jag försöker!)

Jag är inte "frisk" från min bokstavskit men jag försöker låtsas som att den inte finns. Med mer eller mindre framgång.

Jag ska ta Nelliesmammas tips på allvar. Mera youghurt och ost! Det var ett tips jag gillade! Så ikväll ska jag mumsa grönmögelost! Mums!

Glädje är att få omtänksamhet i ett brev på posten. Två skott av gullranka har rest genom hela Sverige. De fick snabbt åka ner i jorden och jag känner omtänksamheten ända in i hjärteroten. Givaren har klippt skotten, låtit dem ligga i vatten och väntat ut fina rejäla rötter och sedan slagit in dem i vått papper, med bubbelplast och toarullar runt om och sedan stoppat dem i ett kuvert för att snabbt posta dem till mig. Jag är sååå glad och kommer att tänka på moderplantorna och deras "husbonde" när de börjar klättra runt mitt fönster. Tack kära vän! De ska få ett bra liv hos mig i norr!

Det måste vara kärlek banne mig!

Mannen min hade utan min vetskap lejt sin pappa som hamnvakt tillsammans med honom, istället för mig. Han såg att jag var sliten och att kanske midsommarfirandet skulle blivit för mycket för mig om jag dessutom inte fått sova natten innan. Sånt är KÄRLEK!

Jag fick en plötslig bonuskväll och istället för att slänga ut mattorna och städa som en tok som många grannar verkar göra idag gick jag ut i trädgården och tog tag i några planteringsprojekt jag haft. Trädgårdsarbete är mumma för själen. Det kanske är mitt bondearv som gör det, för jag mår gott av att stoppa händerna i jorden. Att gräva, plantera det gör mig lugn och harmonisk. Jag fick ner mina vindpinade och nästan frostnupna luktärtor i en stor järngryta som följde med huset. Några nyinköpta luktärteplantor gör dem sällskap också.

Hoppas att de tar sig allihopa!

Järngrytan gör mig glad! Den har förmodligen följt med huset under många år. Kanske kokade man tvätten i den för 100 år sen eller nåt.  Den har fått en mera lyxig pensionärstillvaro som kruka för luktärtor och andra skönheter.

Några luktärtor fick flytta ner i lådan jag och Mannen byggde för några år sen av spillvirke vi hittade i uthuset. Där ska krasse, ringblommor och luktärtor spira och blomma. De får klättra i den underliga kreation jag gjorde i ett litet sjok av kreativitet som föll över mig. Ville ha lite bling bling och gick och rotade i kökslådorna eftersom jag inte vill köpa nytt pynt utan alltid försöka vara kreativ istället och finna pyntet bland grejor jag har. Silvertesil och leksaksballongvisp var bra bling bling! De får agera prydnad tills blommorna tar över med sin överlägsna fägring.

Nu vill vi ha liiiite värme här så att vi får fart på plantorna!

Allt är så smått och vindpinat och inte ens gräset har kommit igång på de skadade ställena. Det brukar täckas på de fläckar det frusit redan före midsommar, men inte i år.

Fuchsian har jag hängt ut ikväll. Få se om den blir ynklig av den kyliga vinden...

Hängde upp det solblekta väderbitna vindsnurrade flaggspelet dan före examen. Tänkte sy ett nytt men insåg min begränsning. So what att det är alldeles solblekt. Det vajar fint för vinden ändå.

Klockspelet av krukor jag gjorde för en tid sen funkar faktiskt. Det har blåst rejält utan att det gått sönder. Däremot kluckar det fint i vinden.

Här lyser kvällsolen fint på dem. 

Ja, det funkar faktiskt att försöka fokusera på det positiva. Skit i att huset är totalstökigt!!! Skit i att gropar inte är grävda eller trappor målade!!!

Livet vi lever är NU. Det jag gör det gör jag, det jag inte gör det gör jag inte. Enkelt va? Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Är jag inte glad så är jag inte glad. Är jag inte kreativ så är jag inte det. Att hålla på att förvänta sig saker av mig är bara dumt. Det blir inte bättre än så här just nu. Men det är ju ändå rätt bra! Jag har låg kapacitet under pms och det är bara att acceptera. Att gnälla över det är så...meningslöst och skapar bara en stress hos mig. Det är på nåt sätt bortskämt att förvänta sig tiptop psykisk stabilitet hela tiden.

Men så är man ju inte mer än en simpel människa...

Det blir inte många inlägg här då jag inte har något att tala om. Jag står still. Gör inget kreativt. Går in i växthuset, ser allt som ska vattnas, går ut, går in i garaget (sorry maken; förrådet) och ser allt som ska rensas och går ut, jag går in i huset och ser allt grus och gräs och gris på golvet och går ut, jag känner magen skriker och går in i köket och ser in i kylen och ser bara sånt som tar timmar att laga och går ut. Jag är som den osalige vandraren som försöker gå ifrån mig själv. Jag har nu haft "xxx"symptom i en väldans lång tid och jag tror min kropp bestämt sig för att spela mig ett spratt. Min mage putar rakt ut och mina nerver likaså. Det är förmodligen något slags förstadium till klimakterium som spökar. Så nu är man inte bara pms-käring utan kanske till och med klimakteriekäring. Ja, ska det vara så kan det lika gärna vara ordentligt. Jag axlar manteln! Kom an bara!

Men jag hatar att vara så här!!! Jag är van att få saker ur händerna. Lösa problem. Inte hänga läpp utan rycka upp mig. Nu är jag bara trött och slut och liksom totalt låst i min egen passitivitet. 

Vad är det med mig???

Jag har massor av projekt som är ogjorda. Jag har börjat riva i lilltoan, kommit av mig, jag har börjat måla om i trappen, kommit av mig, jag har börjat forsla sten till en ny rabatt och kommit av mig. Jag har grävt gropar till syrenerna och kommit av mig. Allt bara kommer av sig. Tappar lusten, orken och framför allt inspirationen. Tänk om jag tappat den för evigt??? 

Kanske får man bara en viss dos per person och jag har (som vanligt) slösat upp min portion supersnabbt. Så var det med lördagsgodiset när jag var liten också, jag åt upp allt på en gång medan brorsan sparade och sparade och läskades och läskades. 

Imorgon har vi gäster efter att vi jobbat lite på ett midsommarfirande för dotterns fotbollslag. Känner mig bara trött och orkeslös. Jag ordnar ju allt ändå, på viljekraft, men det känns mest bara tungt.

 Inatt har vi vakten på båthamnen. Alla som har båten där måste vakta en natt var. Gääääääääsp!

Suck.

Vilket evinnerligt gnällande det var här då!

Jag skulle ju lägga av med det. Sa jag inte det? 

Allt är en fråga om inställning. Skärpning tant! 

Tänk att du har en sån här!Och så går du ut och får ner de där syrenerna i jorden innan det är för sent. Seså! (Äsch, javisstja, men efter vakten i hamnen då!)

Du är ingen klimakterietant! Du är en mamma med fyra barn som är lite sliten just nu. Bara det. Allt annast är bara hjärnspöken, så det så!

Over and out...