Det blir inte många inlägg här då jag inte har något att tala om. Jag står still. Gör inget kreativt. Går in i växthuset, ser allt som ska vattnas, går ut, går in i garaget (sorry maken; förrådet) och ser allt som ska rensas och går ut, jag går in i huset och ser allt grus och gräs och gris på golvet och går ut, jag känner magen skriker och går in i köket och ser in i kylen och ser bara sånt som tar timmar att laga och går ut. Jag är som den osalige vandraren som försöker gå ifrån mig själv. Jag har nu haft "xxx"symptom i en väldans lång tid och jag tror min kropp bestämt sig för att spela mig ett spratt. Min mage putar rakt ut och mina nerver likaså. Det är förmodligen något slags förstadium till klimakterium som spökar. Så nu är man inte bara pms-käring utan kanske till och med klimakteriekäring. Ja, ska det vara så kan det lika gärna vara ordentligt. Jag axlar manteln! Kom an bara!

Men jag hatar att vara så här!!! Jag är van att få saker ur händerna. Lösa problem. Inte hänga läpp utan rycka upp mig. Nu är jag bara trött och slut och liksom totalt låst i min egen passitivitet. 

Vad är det med mig???

Jag har massor av projekt som är ogjorda. Jag har börjat riva i lilltoan, kommit av mig, jag har börjat måla om i trappen, kommit av mig, jag har börjat forsla sten till en ny rabatt och kommit av mig. Jag har grävt gropar till syrenerna och kommit av mig. Allt bara kommer av sig. Tappar lusten, orken och framför allt inspirationen. Tänk om jag tappat den för evigt??? 

Kanske får man bara en viss dos per person och jag har (som vanligt) slösat upp min portion supersnabbt. Så var det med lördagsgodiset när jag var liten också, jag åt upp allt på en gång medan brorsan sparade och sparade och läskades och läskades. 

Imorgon har vi gäster efter att vi jobbat lite på ett midsommarfirande för dotterns fotbollslag. Känner mig bara trött och orkeslös. Jag ordnar ju allt ändå, på viljekraft, men det känns mest bara tungt.

 Inatt har vi vakten på båthamnen. Alla som har båten där måste vakta en natt var. Gääääääääsp!

Suck.

Vilket evinnerligt gnällande det var här då!

Jag skulle ju lägga av med det. Sa jag inte det? 

Allt är en fråga om inställning. Skärpning tant! 

Tänk att du har en sån här!Och så går du ut och får ner de där syrenerna i jorden innan det är för sent. Seså! (Äsch, javisstja, men efter vakten i hamnen då!)

Du är ingen klimakterietant! Du är en mamma med fyra barn som är lite sliten just nu. Bara det. Allt annast är bara hjärnspöken, så det så!

Over and out...

 

Katarina

18 juni 2009 20:33

Jag hade en period för två år sen som jag kände mig som du beskriver. Håglös,lätt orolig, ointresserad, oglad, för att fortsätta på oona. Det höll i sig några veckor, och sen gick det över. Började peta i mig vitaminer efter det, framför allt Urticalcin, av brännässla, för att höja immunförsvaret och stärka benstommen( som är nog så stor;D) Det var olustigt att må så, och väldigt olikt mig. Jag tänkte att -"jaha nu börjar det", men har efteråt funderat på serotonin å sånt. Mycket hänger man ju bara Efter kroppen, hinner inte alltid ikapp, känns det som. Och Vad ska man komma ikapp, hur märks det..
Sooolen är bra! Mycket sånt ska vi ha tycker jag:)

 

Berith

18 juni 2009 20:50

Med påde xxxsymtom och klimakteriekärring varning ,är det inte underligt att du känner dig låg ....Är själv i klimakteriet och känner mig så låg vissa dagar att jag blir rädd för mig själv och jag blir en främling för gubben ;) Det är ju inte jag ! ...Du ska se att det blir bättre snart!!

Ha en bra kväll och en trevlig midsommar !!
Kram Berith =)

http://maxmax.bloggagratis.se

 

Pi Andrea

18 juni 2009 21:31

Jeg ved næsten ikke hvad jeg skal skrive til dig...for på en måde så lyder det som om at du har en mild depression... Sol ville hjælpe ret meget...og så skal du prøve at slappe af og ingenting lave...og slet ikke slå dig selv i hovedet med alt det du plejer at nå... Nu er det sådan her, og så skal du se...når du har accepteret det...så går det pludselig den anden vej... Så kommer energien tilbage...læs bøger som du hygger dig med...se film som du kan lide at se...vær god ved dig selv...og sæt pris på de små ting du gør hver dag...så vil du opdage at du får det bedre og bedre... :o)
Bare et godt råd fra en som har prøvet det der var værre...og som af og til må bruge mine egne gode råd... :o)
Knuss og tanker

http://frkpi-i-galopp.blogspot.com

 

Britten

18 juni 2009 21:54

Känner igen känslan du har. Har själv haft en djup svacka för några år sedan.

För mig hjälpte det när jag till slut kunde acceptera läget. Acceptera att jag inte hade lust, inte orkade, inte ville och att inget blev gjort. Det var inte ett accepterande med en uppgiven ton eller att ge upp. Istället gav det en utgångspunkt med ny infallsvinkel. Idag ÄR jag mer än jag GÖR. Det är inte bara okej utan faktiskt bättre.
Och inte får jag mindre gjort heller, men jag mår så mycket bättre.

PMS får jag emellanåt iallafall, men den är inte konstant.

Hoppas du kan njuta av de ljusa sommarkvällarna ni har just nu .Lev å må, efter omständigheterna.

Kram.

 

Morgana

18 juni 2009 22:13

En varm kram till dig från mig

/Morgana

http://queenofnight.bloggagratis.se

 

Persil,ja

18 juni 2009 22:56

Katarina: Jag tror absolut på din teori, att det är någon brist av något slag. Ska försöka börja äta bättre och nyttigare...Tack för din omtanke! Det värmer min själ!!!!!!

Berith: Jag har förstått att man kan få såna här periodeer och det skulle ju inte förvåna mig om en med svår pms även ska ha svår klimakterie. (Lagen om alltings jävlighet om inte annat. ;D) Nämen man är antagligen mottaglig för de olika symptomen! Önska dig en fin midsommar också!!!

PiAndrea: Tanken har slagit mig eftersom det har varit så långvarigt. Jag försökte ta till mig dina ord och varva ner och gå ut och bara vara. Det blev lite bättre. Tack fina du för din omtanke!!!! Det är guld värt att få dela erfarenheter med en som varit där jag är! Kram!!!

Britten: Så kloka ord! Det är ju så! Varför kräva att vara tiptop hela tiden. Okej jag är down, fine. Lev med det. gör det bästa av det. Jag ska försöka vara mera den jag ÄR som du beskriver så fint!!! Kramar!!!!

Morgana: Tack! Den värmde verkligen! :D

 

Lisa

19 juni 2009 11:40

Man kan inte vara på topp jämt. det fixar sig ska du se :D fin bakgrunden blev hos dig ;D

http://nyheter24.se/mamma24/bloggar/pink-friday

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...