Bestämde mig för att gå ut och fota de små söta violerna som spridit sig i grsämattan. Och det nya vindspelet jag gjorde i helgen.

Tog kameran och gick ut. Det första jag stöter på är det här. 

Slangtrassel! Det skulle jag ju trassla upp och koppla ihop med slangen från brunnen som är lite för kort. Hm...där ligger den fortfrande otrasslad, okopplad.

Se, där är ju klockspelet jag gjorde. Ser ni det? Ovanför gruppen i skuggan under granen.

Det kluckar skönt när krukorna stöter i varann. Hur det låter vid nästa storm vet jag inte men jag kan gissa; Kluck, kluck, krasch!  Nåväl, det håller så länge det håller. Lerkrukeskrävor behövs också att lägga över krukans hål i botten på krukorna. Här är kluckkluckspelet i närbild.

 Ganska vackert om jag får säga det själv. Enkelt och vackert. 

Men vad är det här!!!!???? Mannen har fyllt min svarta järngryta med överblivet snickarskräp. Där ska jag ju plantera mina luktärtor när vädret tillåter. Och se där bakom ligger poolen som nu ska få gå i pension. Den har redan blivit badad i förra veckan, men nu står den på undantag och ser bara skrotig ut......i sällskap med tiotusenfyrahundrafemtiotvå brännässlor. 

Vad är det här för skrot??? Suck. Vart jag än vänder blicken finns det arbete. Det här skulle jag ju bära till släpet. Stressen växer. Så mycket jobb det finns och så lite jag hinner!!!! Det är jobbigt att ha hus, mest bara jobb och slit.

Och VEM tusan lämnar stegen ute istället för att bära den dit den ska???? Va??? jag bara frågar!!?

Javisstja...det var jag.

Och ska det vara så jädra svårt att ställa cykeln mot huset???? Måste den alltid ligga ner och skräpa???? 

Vem har lagt pinnar där??? Ja just, ja, det var jag också...de där rönnpinnarna jag tog rätt på efter rönnen som blåste ner i stormen sist...

Hm, vad var det jag höll på med nu...

Och när ska jag hinna gräva ner syrenerna som jag fick av mamma och pappa??? Och VAR ska jag gräva ner dem???  

Stress, stress, stress. Så mycket att göra!!! Så lite jag får gjort!!!!

Aaaaaaarrrrggghhhhh!!!!! Biiipbiiiipbbbiiiiiiiiiiiiip!!!!! Däääääääääää!!!!

VAD I HELA?????

VAD ÄR DET HÄÄÄÄÄR FÖR RÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRA?????????????

Det är Mannen som varit framme. Även kallad högbyggarmannen. Varför sprida ut skrotet när man kan stapla det i en hög är hans filosofi. Och varför inte framför hönshusets dörr.

Hmmm....försöker han säga något? (Inga höns ska in här---??? eller??)

HUR ska man annars tolka denna hög???

SÅÅÅÅ mycket jobb! Så lite gjort!!! Stress stress stress. 

Såja lugn och fin, lugn och fin. Andas gjuot. Pfuiiiif-pfuuuuuuuuu!

Här ser det väl inte så pjåkigt ut?

 Riktigt städat juh!!!

Men vad tusingen är det här då??? Mannens estetiska upphängning av sladdar. Morr!!!! Det där skulle jag ju åtgärda, men där hänger det fortfarande!

Suck...så mycket jobb, så litet gjort. Massor av arbete, massor av röra!!!Förrådet! Behöver färg! Verkligen! Måste måla!

Komposten. Behöver grävas. Måste gräva!!!

Och se här är bänken som jag i vanliga fall tycker är ett pittoreskt inslag i trädgården. En trädgårdsbänk i vackert förfall. HA!!! En trasig skrothög! Mig lurar man inte!Och VAD är detta för skit? Varför har vi sparat detta??? Vad var det vi tänkte att det här kunde vara bra för nu igen??? Ingen aning. Bara mer arbete. Måste rensa! Måste bära. Och den här pressenningen. Skulle inte den vikas ihop och bäras till förrådet? Måste bära. Måste vika. 

Puh, vänder jag blicken hit ser det lite drägligare ut, förutom det decimeterhöga gräset. Måste klippa. 

Min trädgårdspromenad blev en promenad med mina allra starkaste pmsglasögon på. Tänk att jag kan blunda alla andra dagar! Det är kanske så att den jag är när jag har pms är den som jag borde vara lite oftare så att mina ögon slutade se allt så vackert och sållande. Dessa hemska bilder jag visat nu är ju saker jag passerar varje dag utan att se. Jag ser violerna i det höga gräset, jag ser solens ljus som faller så vackert över stenmuren. Jag ser bara det jag vill se och det jag tycker är vackert. Men idag med dessa skoningslösa glas ser jag eländet i vitögat. Inte bara i trädgården. Jag ser mig själv i ett fasans ljus också. En patetiskt meningslös typ som svävar omkring på några fjantiga moln. Bah! Face reality bruden. En fetlagd förtiplussare med nytillkomna skäggfjun på hakan. En total vandrande disaster. Inget annat än det, och en trädgård som är en bakgård till stans soptipp. Sicken looser! Nu ska jag gå och koka en kopp bajsigt te med sur mjölk och äta en fettig svettig ostmacka. Sen ska jag dra ett gammalt loppigt täcke över mig. Bläääääääää!!!!! Bajs!!!!!!!!!!!