Direktlänk till inlägg 7 juni 2009

Gnällkäringen är igång!

Av Persilja - 7 juni 2009 07:42

Det har blivit tråkigt att blogga! Hjälp!

Jag funderar återigen allvarligt på att lägga av. Jag bara matar om samma sak hela tiden känns det som. Jag har nu hållt på i över två och ett halvt år.

Det finns andra som har så mycket mer att tillföra.

Jag har haft en enorm skrivlusta och en enorm glädje av att dela med mig av mina kreativa projekt, men på sista tiden har allt börjat kännas allt mer meningslöst. Det känns ibland som att det är en tävling. Mest kreativ vinner. Och är det nåt som får mig att tappa lusten så är det tävlingsmoment. Fy, jag hatar tävlingsdårar. Vill inte bli en sån.

Jag vill absolut inte finnas med i såna sammanhang.

Jag skriver mina inlägg efter vad jag håller på med och vad som vill ut. Har gjort. Nu kan det ibland kännas som att jag ska göra nåt för att ha nåt att skriva om och då är jag inte på rätt spår. Då lever inte bloggen för mig utan jag för bloggen och det är ju stört!

Jag tror antagligen inte själv på att jag ska sluta, för det är verkligen enormt skoj att ha sin blogg för att uttrycka sig med. Att ha kvar och kika tillbaka är också skoj. Jag har precis passerat 3900 bilder. Snart 4000 bilder!

Jag skulle behöva katalogisera alla inlägg bättre...De flesta inlägg ligger i kategorin "inredning" för att det alltid nästan är med en inredningsbild oavsett vad jag skriver om. Så det är svårt att hitta något specifikt om jag söker.

Det är som med allt annat i mitt liv. Mitt sätt att leva skapar ett slags minikaos, var jag än drar fram. Så även i bloggen.

Kanske borde jag starta om från scratch. Döpa om mig och starta en helt ny blogg. Kanske här på Bloggagratis som jag kan. Få ordning och reda från början. Stajla om mig. Vete skrutt vad jag ska göra. Men olustkänslorna när jag öppnar bloggen på morgon är inget kul. Förr har det varit det bästa med dagen nästan, att få öppna bloggen och se vad som hänt. Det är inte den tjusningen längre. Det beror förstås också lite på kommentarstorkan. Det är inte många som orkar ge respons. Jag förstår dem. Allt är redan sagt. Som tur är finns ni tappra själar som håller min blogg igång. Utan er raringar skulle jag nog slutat för länge sen. 

Det är en milstolpe jag nått till kanske. Dags att byta väg, eller att ge upp eller att hoppa på en buss och bara dra iväg från alltihopa och eventuellt komma igen senare med nytt mod i bagaget.

Samtidigt vet jag att så länge jag lever detta liv med närheten till datorn kan jag inte hålla mig från att blogga. Det är för beroendeframkallande. Jag klarar inte av att bryta beroendet. Men då kan det fortsätta trots att jag inte tycker det är kul längre. Eller skriver uselt som en kratta.  Inget bra alls.

Hej! Jag heter Persilja och jag är bloggolist.

Fast jag tror jag vill fortsätta vara det, men jag vill komma från de olustkänslor den gett på sista tiden.

Kanske är det bara det gamla vanliga, pms...

Eller jo, jag vet att jag har det, och då kan jag väl aldrig se något annat än i svart...

Skit vare samma. Vilket underligt inlägg det här blev då!

Jag funderar på att sluta, men kommer som vanligt inte att klara av det.

Så då borde jag försöka hitta tillbaka till glädjen istället. På nåt sätt.

Sluta känna att jag bör publicera något, för det kan jag göra ibland. "The Show Must Go On" på nån vänster.

Jag måste hitta tillbaka till glädjen.

Jag måste fråga er läsare om ni märker av något av vad jag nu skriver. Har min blogg tappat glädjen, stinget, lusten? Är den upp och ner. Eller jämn och likadan hela tiden? 

Märker ni att (om) jag trampar vatten?

Händer det att ni går in här och tänker guuuuud så tråkigt, fort ut härifrån?

Ni som följt med länge, har jag ändrats mycket?

Tänk nu på att jag är i känsligt läge (pms) så ta´t lugnt i kritiken annars eldar jag upp hela bloggen i ett nafs. (Läs: Jag vill bara höra berömmet, hahahaha!)

Mejla gärna om ni känner att ni orkar. Så kan vi ta kritiken lite tyst så där så att inte alla kan läsa vad vi pratar om.

Jag behöver feedback. Nu är jag här och gnäller igen. Jag skäms! Varje gång jag har pms har jag börjat blanda in er. Snacka om familjärt!

Bäst att sluta nu innan jag förstört fööör mycket. Over and OUT! (Fööörlåååt!)


 
 
Losarinas mor

Losarinas mor

7 juni 2009 08:22

Nu er jeg ikke særlig flink til at lægge en kommentar hos dig.. Men jeg læser din blog HVER dag og holder af din kreative og rodet stil :-)
Kender meget godt til tvivlen med sin blog...Tror de fleste blogger har prøvet det. Jeg gennemgår den meget ofte ! Har også prøvet 3 forskellige blogge, for at begynde om..Men langsomt bliver det den samme blog igen.. Jeg er som jeg er !
Håber du finder ud af hvad du vil- jeg vil savne dig , hvis du forsvandt :-)

http://wwwkrlighedsagdelosarinasmor.blogspot.com

 
Ingen bild

Persil,ja

7 juni 2009 08:38

Losarinas mor: Tack söta du! Jo, det kanske är så att man kommer till den här punkten då och då när man bloggat ett tag. Roligt att man får samma blogg om och om igen hur man än försöker! hihihi! Fast på ett sätt väldigt fint. Man är den man är. Det är ju då fint att man kan visa det i sin blogg. Så här är jag och min blogg. Vackert på nåt sätt. De orden hjälpte mig mycket. Tack!!!

 
Ingen bild

Saerla

7 juni 2009 08:40

Jag har ju inte varit med så länge men jag tror du ställer krav på dig själv som du inte behöver. Visst är man ganska bortskämd med att du ofta uppdaterar och det är roligt att klicka in och upptäcka att det oftast finns nya inlägg. Men du är nog den som gör flest inlägg på en månad av de jag kikar in hos och jag följer de andra lika troget oavsett om de är borta en månad. Tycker inte du ska känna något tvång, våga släppa bloggen om du inte känner för det några dagar eller någon vecka. Men att du inte glädjs tycker jag inte märks iaf, jag tycker själv det är ett ganska stort företag att göra inlägg, man ska fota, lägga in bilderna, välja, skriva osv och så många egna bilder som du lägger ut så jobbar du mycket för bloggen och därför märker jag inte av att du ibland är trött på det, om du nu inte skriver det förstås:-)! Och ang kommentarer, kollade för ett år sedan, då hade du mycket färre kommentarer, kanske du har fått fel fokus? Jag hade provat att ta det lite lugnare och blogga när du får lust BARA. Kram!

 
Ingen bild

Persil,ja

7 juni 2009 09:16

Saerla: Tack för din långa kommentar. Jo, jag kanske har "hakat" upp mig på detta med kommentarer. Det är nog fenomenet med procentsatsen. Andelen kommentarer har inte ökat med andelen läsare. Det är inte kurvor som följer varann. Snarare tvärtom. Ju fler läsare desto mindre kommentarer. Alltså rent proportionerligt. Det är ett fenomen som faktiskt är bra. Häääärrregud så mycket kommentarer jag skulle behöva svara på! Ska genast sluta haka upp mig på det!!!
Det där med att uppdatera är som ett gift. Det är där jag är fast. Ska jag vänta tills jag har nåt vettigt att skriva då skulle jag nog aldrig skriva. Jag har försökt hålla ribban lågt hela tiden för att våga publicera. Det behöver inte vara kvickt eller roligt eller vackert eller fantastiskt, bara nåt vad som helst. Det är väl där skon klämmer kanske. En del bloggar är ju FANTASTISKA med sina bilder och sina tankar. Genomtänkta, vackra, fantastiska. Det är nog så jag vill vara innerst inne, men klarar inte av det. Som Losarinas mor sa, man är som man är. Min blogg kan aldrig bli så där fantastsikt vacker och skön eftersom jag uppdaterar för ofta. (och jag själv inte är så där fantastisk och skön) Jag klarar inte av att vänta tills de där fantastiska stunderna finns att rapportera om. Därför blir det som det blir. Både skönt och oskönt. Det är nog så att Losarinas mor slog huvudet på spiken. Det är inte nån idé att försöka vara nån annan än man är. Det lyser alltid igenom. Eller kanske inte, men DÅ blir det väldans jobbigt att blogga om man hela tiden ska fundera på hur man ska FRAMSTÅ...
Tack för bollandet! Det hjälper mig verkligen framåt! Kram!

 
Ingen bild

KAROLINA

7 juni 2009 09:28

Jag förstår känslan av tomgång och prestationsångest. Jag har ett förslag (som jag vet inte faller i god jord i kravet av uppdatering). Bestäm VILKA DAGAR du uppdaterar. ex Månd, ons, fred. och max en dag i helgen m ett litet kort inlägg! Gör fasta arbetstider/dagar i datorn och närma dig den inte övrig tid. Berätta för oss vilka dagar du uppdatera! Typ Öppettider!
Du skall ju ändå hinna med familj och hus och hund och .....
Gillar "gnäll" och pms-inlägg :-)

 
Ingen bild

maria

7 juni 2009 09:37

nej nej söta du!!!
det är underbart att kika in i din blogg,jag har varit lite data off på sista tiden och inte hunnit titta in så mycket.
men ååå vad jag älskar den,det vet du.
jag tycker du får in allt mellan himmel och jord och mer därtill.
stor kram

 
Lycke

Lycke

7 juni 2009 09:44

Godmorgon goa du!!! Förstår hur du kan känna, men jag lovar att det inte märks, du har ju ett så fantastiskt härligt och personligt sätt att skriva, och det är nog det, och inte allt du skapar, som gör att folk kommer tillbaka...tror som saerla att du har fel fokus, för du har ju verkligen inte lite kommentarer!!! en del hinner kanske inte med att kommentera helt enkelt under sommaren, och när du ju skriver inlägg väldigt ofta, har tänkt på det där och känner mig själv mycket mer avslappnad nu...det är ju för en själv man skriver...och jag tror att nu när du skrivit detta, kan du ju börja på ny kula och i fortsättningen skriva för dig själv..bara vad du vill och när du har lust...släpp pressen inom dig...läste en så träffande sak hos Kaela häromdan: "Jag har haft mera besvär med mig själv än med någon annan människa jag känner...", och det kunde jag skriva under på, hihi, man kan vara klok när det gäller andra, men med en själv..naeeee!
Herregud, du kan ju skriva om en dammtuss och det låter intressant och bra..man hör hela tiden Persilja..och hennes alldeles egna språk och tankar!!!
Titta på dina besökssiffror och förstå hur omtyckt du är bara för dig!!!

morgonkramar Lycke

http://till-vidas-ara.bloggagratis.se

 
Maria

Maria

7 juni 2009 09:46

Først - jeg håber virkelig ikke du slutter at blogge, og jeg håber heller ikke du starter en ny blog, og skipper denne her.
Jeg kommer jo indenom dagligt, ved du det ? Jeg er bare ikke særlig god til at få kommenteret. Og DET er selvironisk, for jeg selv ærger mig til tider også over måske 100 besøgende, og så en eller to kommentarer. Ved mig er det også de samme som kommenterer jævnligt, og det sætter jeg enormt pris på. Men alligevel jeg jeg nysgerrig på hvem der egentlig kigger med, og hvad de tænker om det de læser og ser.

Men du behøver ikke have noget stort at skrive om hver dag, eller noget nyt spændende kreativt at vise frem. Det skal ikke være et pres, det skal være den fornøjelse det hidtil har været for dig at blogge. Jeg holder af hele "Persilja", MED pms, rod, kreativitet, børn, mad, mand, væksthus, køkken, tapeter, poesi, dybe tanker, og ALT det andet. Det er jo DIG vi vil se, ikke et forstillet dig :-)

Jeg ved ikke om din blog har ændret sig markant gennem tiden. Har den det ?
Når jeg kigger på min egen blog, synes jeg DEN harændret sig med tiden, og for mig er det kujn til det bedre.
Jeg elsker jo de personlige blogge. Dem der ikke er rosafarvede af lutter idyl og forstillet glæde. Dem hvor man virkelig mærker ægte glæde og liv, raseri og frustrationer. Godt og ondt, ligesom livet jo er.

Fortsæt søde Persilja, det synes jeg du skal.

KLEM Maria.

PS: du er selvfølgelig velkommen til at maile mig hvis du har lyst, og du behøver bestemt heller ikke publisere min kommentar hvis den går for tæt på.

http://marias-sted.blogspot.com

 
Ingen bild

Katarina

7 juni 2009 09:59

Jag tycker du skriver både genomtänkt, vackert, roligt, om allt i din närhet som du vill dela med dig av.
Din blogg är bättre än många andras just för att den Inte är så tillrättalagd,perfekt, med ups and downs. MEN det hindrar ju inte solstrålarna från din person att värma en liten läsare.
Du är medmänskig, inte motmänsklig.
Jag är då väldigt glad åt din blogg, vad du än skriver om:)

 
Charlotte

Charlotte

7 juni 2009 10:10

Jag tittar in hos dig varje dag men är usel på att lämna spår efter mig, tycker om din blogg som den är både i med och motgång. Jag kan förstå dina tankar om att en blogg plötsligt börjar kännas som ett krav, att man måste prestera något fantastiskt var dag. Jag tror det kan vara svårt i längden att hålla den takten. Jag har tagit paus från min egen blogg, jag fick panik när jag så hur många som tittade in på en månad, kände att jag orkar inte leva upp till de osynliga krav som jag förmodligen skapade själv i samma sekund som jag läste statistiken. Jag tror inte att det går att ändra inriktning, inte försöka bli något som man inte är. Vi är den vi är både IRL och i bloggvärlden. Jag har funderat mycket på hur folk upplever mig, duger jag? Tycker folk att jag är fånig med mina inlägg? Kan jag skriva så här? Skulle jag ändra på mig blir jag till någon som inte är JAG. Jag är inte Pippi-typen som jag gärna skulle vara men det funkar inte för mig. Jag är mer den som analyserar och funderar, tycker om djur och färg och form men som nog är ganska försiktig i mitt uttryck. En drömmare som skulle behöva vakna och komma ut. Ändra inte på dig utan fortsätt att vara den du är utan krav. Jag tycker du är fantastisk som vågar bjuda på ditt liv!

http://charlottas.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Saerla

7 juni 2009 10:24

Ok förstår hur du menar då. Men tror/vet att det är många som tittar in och inspireras massor, om man är ny kanske man inte vill skriva för första gången i en blogg, känns som ibland som att det är en viss "klick" som hänger ihop. Sen kanske man inte kan uttrycka sig som man vill och kanske vill försöka hålla samma ton som bloggaren men vet inte riktigt hur. Så kan iaf jag känna.

Klart att du är lika fantastisk och skön, på ditt sätt, precis som du skrev att du tar med både skönt och oskönt, och framförallt okonstlat och det är därför du har så många besökare tror jag. Du delar med dig av vackra saker på ett okonstlat vis och visar att det vackra finns i det enkla det vardagliga, tycker jag!

 
Ingen bild

Ming Ching

7 juni 2009 10:39

Ta en paus o se vad som händer! Man MÅSTE inte blogga varje dag.

 
Ingen bild

wilma

7 juni 2009 10:46

HEJ! Jag är en av de anonyma som läser din blogg varje dag. blir så glad av den och den fyller en jättestor funktion för mej. Jag är en kvinna som är lite över 50 år och jag är pensionär. brukar börja dagen med att läsa några bloggar bl a din. Snälla sluta inte -
skönt läsa om någon som vågar visa hur du känner.
sen dina ideer är helt underbara- jag bara njuter.
'fortsätt med bloggen

 
Bagarberta

Bagarberta

7 juni 2009 10:54

Det är nog nått i luften eller vattnet :-) bloggfunderingarna. Jag känner av samma.

Men nu till din blogg. Jag har aldrig, aldrig inte läst och kollat. Jag tycker inte det blir detsamma så det kvittar lika. Jag blir inspirerad och tycker mycket om att läsa din blogg. Jag är också avundsjuk på att du får in dina egna bilder. Dit har jag inte kommit ännu och kanske aldrig kommer hellre.

Börjar du om nånstans vill jag gärna följa med.

Där har jag också samma problem. Jag har inga kategorier så ska jag hitta nått är det kört...nästan.

Men ibland får jag känslan - det här har jag skrivit förr :-) Vi är nog inte så originella som vi tror alla gånger. Men iallafall tillräckligt många.

Hoppas du får en fin söndag.

http://blogg.passagen.se/sonbjo

 
Anno

Anno

7 juni 2009 11:29

Det eviga gisslet.. jag blir själv irriterad om ingen kommenterar, men bläddrar bara igenom bloggar jag läser utan att skriva nåt. Din blogg är så fin & inspirerande och alla bilder från ditt jättevackra hem är alltid så fina! Jag vill fortsätta läsa, var du än är! :)

http://annosuperstar.blogg.se

 
Ingen bild

Persil,ja

7 juni 2009 11:38

Karolina: Fniss, det är som ett tolvstegsprogram för en alkoholist eller nåt. Bara dricka på onsdag och lördag. ;D Jag kanske måste ta till såna drastiska metoder.Nä, trots att jag tycker det är ett jättebra förslag så är det nog bästa sättet att ta död på denna blogg. Jag är raka motsatsen till en rutinmänniska. Allt som andas rutiner kväver mig totalt. Jag skulle få total skrivkramp! Tror jag iallafall. Fortsätter jag känna sån här tomhet och glädjefrånvaro kanske jag ändå ska prova din metod! Tack för att du gillar mina pmsinlägg! ;D "Älska mig mest när jag förtjänar det minst". ;D

maria: Tack för att du alltid finns där! Stöttepelare! Puss!

Lycke: Tack för snälla ord! De värmer långt in. :D

Maria: Goa söta du ! Nej inte visste jag att du är inne varje dag! Vad skoj, det är roligt att veta, man skriver ju på nåt sätt för de som man vet tittar in! Din blogg är sig lik fast utvecklad och kanske är det så med min också att den utvecklas med mig. OM jag nu utvecklas. Det är väl kanske nåt man hoppas av sig själv. Livet är en resa och allt man upplever flätas samman. Det speglar sig förstås i ens personlighet. Tack för din fina värmande stöttande kommentar!!!

Katarina: Vad vackert skrivet av dig! Tack! Ordet motmänsklig var ett bra ord. Fattar precis vad du menar och det gav medmänsklig en starkare innebörd. Har du verkligen ingen blogg? Du är så bra på att uttrycka dig! :D

Charlotte: Du har en stark personlighet. En djup och innerlig sann personlighet som verkligen lyser igenom i ditt bloggande. Att jämföra dig med en pippistil som att pippistilen skulle vara bättre är totalt fel. Din analyserande tänkande sida är härlig. Det är tur att det finns alla typer av människor!

Saerla: Tack för de värmande snälla orden!

Ming Ching: Nu förstår jag inte??? Måste jag inte?????? Oj!!!! Där föll den poletten ner. HURRA jag är friiiiiii! :D (Sorry...blev ironisk där. Det var en sån söt kommentar.)

Wilma: Nämen hej! Vad roligt att du skrev några ord. Det värmer! Är glad att kunna göra dig lite glad!!!

BagarBerta: Ja, det är nog nåt i luften. (Eller i blodet. :D) Men vadan detta att du inte får in dina egna bilder? Det måste du ju lära dig. Pronto! Fast hos dig klarar man sig utan bilder! Det som står räcker långt enough!!!!




 
Ingen bild

Britten

7 juni 2009 11:41

Hej!
Jag är ännu en som följer din blogg med glädje men som inte lämnar spår efter mig... Förlåt. Hoppas att du inte slutar. Själv bloggar jag inte men läser din varje gång jag går in på datorn. Det ger mig inspiration och lust att skapa själv. Sen är det som utflyttad norbottning kul att följa dig som ser livet norrifrån. Jag känner mig hemma i dina tankegångar och jag kan längta tillbaka till ljusa sommarnätter när jag ser dina bilder.
Du är flitig på att uppdatera bloggen, men det är ju inte nödvändigt att skriva och lägga in bilder så ofta om du är less. Kanske blir det roligare då.
Önskar dig en skön sommar med liv, projekt och blogglust.
/Britten

 
Nelliesmamma

Nelliesmamma

7 juni 2009 11:45

HAHAHAHAAAAAA vad jag känner igen PMS-känslan. Jag suger, jag kan ingenting, varför gör jag det här, alla är dumma i huvvet och fattar ingenting. SEN efter ett par dagar vaknar man upp som ur en dvala och tänker. SHIT, var det där jag?? Var jag full eller?? Nej, bara driv med och ta nya tag när det gått "över". Och som alla andra skriver.... Kolla inte kommentarerna, kolla besöksstatistiken. Den ljuger inte...

Keep up the good work, eller inte - gör som du känner. Men för GUDS SKULL meddela den nya adressen om du byter ut den!!!

http://nelliesmamma.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Persil,ja

7 juni 2009 11:49

Anno: Tack för kommentaren. Fick mig ju att titta in till dig också!!! ;D

Britten: Tack för att du skrev dessa ord. Det är såååå roligt att höra lite om vem som kikar in. Jag har redan fått mera lust! :D

Nelliesmamma: Ja, den där jädrans pms:en kan verkligen förvandla ett i vanliga fall vädlgit soligt sinne till det värsta åskmolnet! Precis som du skriver; jag suger och alla är dumma i huvudet. (hemskt!) men så är det. Bara för att vara totalt borttrollat några dygn senare! Tack för att du lyste upp mitt sugiga pms-humör! :D

 
Pi Andrea

Pi Andrea

7 juni 2009 11:58

Hej igen Persilja... :o)
Du skal vide at du er et forbillede for mig. Da jeg besluttede mig for at begynde at blogge, havde jeg gjort mig tanker om hvordan min blog skulle være. For jeg havde også lagt mærke til en del blogs hvor det bare handlede om at vise kreativiteter frem...og ikke så meget andet...og de er roliga at tiita ind på engang imellemmen det bliver måske også lidt kedeligt i længden...Men de blogge som jeg er blevet ved med at læse og følge med i hver dag, er dem hvor det menneske der sidder bag bloggen, også tør vise hvem de er som menneske. Ikke bare et glansbillede, men et menneske på godt og ondt. Og dem er du iblandt...Jeg kigger forbi din blog hver dag...nogen gange flere gange om dagen...og jeg koser mig over at læse om dig og dine... og du har været inspirationskilde for mig... Jeg håber at selv om jeg ikke er flink til at lægge en kommentar, så skal du vide at jeg sidder i DK og læser med glæde din blog.
Det blev mange ord...og jeg ved ikke om de er til at forstå...men de er skrevet med hjertet... :o)
Kram.

http://frkpi-i-galopp.blogspot.com

 
Ingen bild

Persil,ja

7 juni 2009 12:00

Pi Andrea: oooooh! sån härligt bekräftelse jag får! Blir alldelse glad inifrån och ut! Jo, jag förstår varje ord och blir så glad så glad!!!! Tack för den fina värmande kommentaren!!!

 
Ingen bild

Åsa

7 juni 2009 12:27

Hej!
Jag läser din blogg varje dag, är som ett beroende :-) Du inspirerar, piggar upp och gör mig glad! kram Åsa

 
Ingen bild

Ellen

7 juni 2009 12:31

Ikke slutt! Husk - vi er flere som har pms, og vi trenger gjenkjennelsen!!!!!!

Jeg leste, eller rettere hørten nettopp på en av mine norske favorittblogger, et radiointervju, der han forteller bl.a at han gjennom å lese sin egen blogg, har funnet ut mye om seg selv og hva som betyr noe i livet hans. Interessant vinkling! :)

Hvis du gjentar deg, så er det vel fordi livet gjentar seg. Vi kan ikke forandre alt hele tiden, og vi møter oss selv i døren og sånn er det bare.

Men pauser kan man jo ta. Fra bloggen - ikke livet! Hvis det trengs. ;)

 
Bertil och Linda

Bertil och Linda

7 juni 2009 12:40

Hej!
Jag har ett par bloggar som jag besöker varje morgon, dom är som en drog! Jag blir glad, positiv och får massa energi! DU är en utav dom topp 5!
Inga krav på inlägg! Alla vi som besöker dig gillar ju dig oavsett!

Ha en bra dag!

Kram

http://bertilblogg.blogspot.com

 
Ingen bild

Eva P

7 juni 2009 13:30

Jag skulle sakna dig sååå mycket om du försvann!
Det skulle vara kul om du tog med dig kameran till ut i byn och fotade lite!? Kanske på din promenad med den fyrbenta sötnosen!? Hela ditt hem är så fint och ser så hemtrevligt ut! Jag kommer aldrig att tröttna på dina bilder! Jag tror alla känner att dom trivs när dom kommer hem till dig!
Må så gott! Ps. Glöm inte att rösta idag!
Tänk om vi vaknar imorgon och ser att Sverigedemokraterna har kommit in:( hemska tanke!!
/Eva P

 
Ingen bild

Stora E

7 juni 2009 13:34

Kan det vara årstiden... eller saknaden efter årstiden som det borde vara nu? SÅ är det för mig och maken just nu. Energin saknas eftersom man inte bara kan öppna dörren och kliva ut i solens värme. Sedan på vintern känns det ok att sitta inne och dessutom sitta vid datorn, men nu vill man hellre vara ute och kanske på sin höjd slinka in och göra ett blogginlägg för att skryta om blommor och andra härliga sommarupplevelser...

Jag skulle unna dig de pengar som det kostar att skriva ut bloggen i en bok - för dig själv och ditt personliga spararnde. Och för att du då skulle kunna starta om ifrån början. Eftersom bloggar kan startas om ifrån början, och det är sannerligen inte allt i livet som man kan göra det med! Blev det där förståeligt?

Hur som helst vet du att vi stammisar uppskattar det du gör och skriver, och utan bloggen skulle ju inte vi kunna ha kontakt med dig. Det vore trist - för jisses vad vi skulle fundera på vilka påhitt du grejar med under dagarna och vilka ommöbleringar som sker... Ha det gott. Kraaaaaaaaaaaam!

 
Ingen bild

Kajsa

7 juni 2009 13:39

Tänkte bara skriva att jag nästan dagligen tittar i på din blogg, den blir lite som ett andrum för mig. För att du är så mänsklig och jag känner att jag kan identifiera mig med dig och din "kaosartade" personlighet, den maniska impulsiviteten och den trygga hållfastheten. Nu bara skrev jag, haha. Du fattar nog vad jag menar. Jag är väldigt kräsen med vad jag läser, anar jag att författaren saknar några hästar i hagen slutar jag med en gång. Detta gäller inte din blogg:)Känn ingen press med vad su skriver, det är det som är tjusningen, svallande inspirationsflöden varvade med allmänt blaj - identifikationsfaktor hundra! Det är underhållande med blaj dessutom.

Kramar

 
Bettan

Bettan

7 juni 2009 13:51

nä nu j...
edu galen kvinna . jag har kännt /känner som du.men sakta ner skriv bara när du känner för det,
DU har fått mej att måla om ett bord till utemöblerna rosa.Du gör ju så att "vågen" väger rätt ,tänk om vi bara blev belastade med vita komentarer å bilder.hua
DU gör så våra hjärnor inte torkar .
DU vågar inte sluta,herregud nu hotar jag... ,men det är av beundran ,kärlek
Kramar Lisbeth

http://bettansbravader.blogspot.com

 
Ingen bild

Vickan

7 juni 2009 14:36

som jag har sagt innan " its not the quantity but the quality". Sluta inte. Kram Vickan i England som tycker om att lasa sin blogg.

 
Tant Grön

Tant Grön

7 juni 2009 15:34

Utan att på något sätt va dryg, jag har inte läst hela texten, men NEJ, jag struntar i: gör som du vill! Nu gör du som JAG vill, och det är att fortsätta blogga i all evighet för jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan dig som ventil.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 
carinan

carinan

7 juni 2009 16:15

Men du kan ju inte sluta, täääänk på alla oss som är beroende av din blogg och inte kan gå och lägga oss på kvällarna utan att läsa den. Ja jag vet att jag är urusel på att skriva en kommentar då och då. Men oftast är där ju många andra som skriver precis det man själv tänkt, typ åh så snyggt, åhh så smart, wauw etc etc. *flin* Jag bara väntar på att family living ska be på sina bara knä dig om att få en en intervju. ;o) Ta en paus om det är det du behöver, men lova att komma tillbaka till oss.

http://badankansblog.blogspot.com

 
Ingen bild

Persil,ja

7 juni 2009 16:22

Åsa: TACK! Jag blir såååå glad! Om du visste! :D

Ellen: Jag kanske ska starta "PMS-käringen, bloggen för oss månatliga sprängdegar"! Och så ha gästbloggare när jag är för glad; alltid finns det någ pms-käring därute! :D
Du skriver så klokt, att vi möter oss själva i dörren hela tiden. Så sant!

Bertil o Linda: Tack för värmen du alltid bjuder på!!!!! Generösa människa!!! Lyllo Bertil :D!

EvaP: Tack för idén! Ska försöka komma ihåg att släpa med min stora dumma kamera. Önskar mig en liten, men den stora tar bra kort, fast är tung och klumpig. SKA absolut gå och rösta! Fast jag har slarvat bort röstkortet (förvånande va? )men jag får rösta ändå. Jag har jobbat med val förr så jag vet vad som gäller...:D

StoraE: Dåligt väder och Pms; ajaj ingen bra kombo! Tack för peptalken! ;D Snälla du.

Kajsa: Din ärliga ord träffade rakt in i hjärtat! ;D Blir så glad!!!! Mera blaj alltså är helt okej. Så skönt. :D

Bettan: "Du gör så våra hjärnor inte torkar" DEN ska jag skriva på vägggen och rama in! ;D hahahahaha!!!!! TACK! *smack*!

Vickan: Tack söta rara vickanflickan!

Tant Grön: Din dryga rara jävel! Puss!

 
Ingen bild

Persil,ja

7 juni 2009 16:23

Carinan: *smack*!!!! Tack för den goa kommentaren°°°°°!!!!!

 
Sanna

Sanna

7 juni 2009 17:03

Jag älskar att läsa din blogg varje dag och du ligger på min topp 10 lista utav favoriter bloggar, skulle vara stor sorg om du slutade.. Älskar att läsa om allt som händer hos dig, både glädje och "sorg"..du behöver ju inte blogga varje dag utan bara när du känner lust till det..vi som troget läser din blogg skulle inte försvinna ändå.
Ta det lugnt gumman, vi finns här och tycker om dig för den du är =)
Kraaaam
Sanna

http://krimskramsan.bloggagratis.se

 
Andie

Andie

7 juni 2009 17:31

Jag känner inte för ett ögonblick att din blogg är tråkig eller enformig. Den ger mig så mycket inspiration. Men du kanske behöver ta en bloggsemester och vila upp dig, samla egen inspiration osv.

Och till att förnya sig med en helt nytt namn och design osv kan vara ett sätt. Själv flyttade jag från bloggagratis för ett år sedan och har definitivt inte sett tillbaka sedan dess. Men visst tog det ett tag innan man lärde sig alla nya finesser som fanns hos den nya bloggvärden och man tyckte att det var lite besvärligt men samtidigt så är det ju spännande att lära sig nya saker.

Jag tycker dock inte att du ska lägga ner bloggen och försvinna från bloggsfären för du och dina inlägg är de som jag gillar allra bäst. Och det är alltid lika roligt när du kikar in och kommenterar hos mig för det gör mig så glad, och detta beror nog på att jag ser upp till dig så mycket.

Massor av kramar!

http://www.upinmytree.wordpress.com

 
Ingen bild

Persil,ja

7 juni 2009 17:35

Sanna: TACK för de fina orden. Suger i mig och tränger iväg varje gnutta av pms-skiten som svallar runt i mitt blod!

Andie: Tack söta Andie för den underbara kommentaren!!!! Se inte upp till mig, jag är precis som du så vi är på samma nivå. Jag är säkert t om kortare än dig med mina 162,5 cm. ;D Så det är nog jag som ser upp till di, vettu!
Kram!

 
Ingen bild

estersmamma

7 juni 2009 18:48

Jag har ju följt dig sedan urminnes tider och gör det fortfarande varje dag. Har lagt ner min blogg även om den rent fysiskt finns kvar men jag kan inte och vill inte känna ett tvång att skriva.
Personligen tycker jag om din blogg när du skriver om dina tankar och gör något specifikt, tex miljötipsen. Inredningsinläggen säger mig inte så mycket och det endast för att jag är totalt ointresserad av bilder på nån blå dörr eller rosa toa. Samtidigt så förstår jag varför du gör dom, det är ju ditt liv och dina tankar om hur du skulle vilja ha det...
Ta lite sommarlov och känn efter hur du vill ha det så kanske inspirationen kommer.
Kram Mia

 
Gitte

Gitte

8 juni 2009 15:28

Är det såhär blogg-väggen ser ut? jag hoppas du vippar upp på topp igen och att du hittar förnyad kraft i de reaktioner du får här, och den villkorslösa kärlek som strömmar genom kommentarerna. Skulle du verkligen lägga av skulle det märkas för många och du skulle bli saknad.

Men med all respekt, det föreställer mig att det är svårt att bevara en originalitet när man befinner sig där du är, att hela tiden förväntas komma med något nytt samtidigt som det uppstår nya persiljelookalikes, för handen på hjärtat, det märks onekligen att du är en stor inspiration för många, så stor att det kan vara svårt som läsare, att stå emot att göra en egen persiljeblandning.

Med hopp om bättre dagar,
Gitte

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

 
din gamla surgranne

din gamla surgranne

8 juni 2009 19:34

Har en känsla av att min kommentar försvinner bland alla andras här :-)
Vill bara säga på min Kvasthildiska dalmålsblandning. HUJJA vad du svamlar! Skriv om det du vill o skit i kommentarerna. Jösses. Jag får kommentarer från ett fåtal personer varje dag. Nån enstaka trogen gäst har jag. Säkert många fler men jag har INGEN ANING om vilka som läser. Är ett hundratal, give or take some. Melodikryss-dagar ökar den markant. Andra dagar stagnerar det. I don't give a shit.
Jag vet dock precis hur du tänker. Både med o utan PMS. Självklart är det jättekul när man får kommentarer, men man kan inte gå o självdö om man inte får.

Ta't lugnt. Blogga när du känner för det. Din blogg är fantastisk och bara din bakgrund gör att jag blir sprudlande glad. Står det sen nåt roligt inlägg är det en bonus.
Puss o kram! ÄLSKAR DIG!

http://malmdamm.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Av Persilja - 29 augusti 2009 21:57

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9
10
11 12
13
14
15 16 17 18
19
20 21
22
23 24
25
26 27
28
29 30
<<< Juni 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se