Efter gårdagens "kris" klev barnen upp och dagen körde igång och jag förstod plötsligt inte vad jag menade med mina tankar. Det är så underligt hur vissa stämingar ramlar över en. Bortblåst var den där sentimentaliteten och ångesten. Svisch bara. Den kommer och går. Igår gick den fort iväg.

Tack för alla söta kommentarer och fina mejl. Det är fantastiskt att få höra era tankar! GULD helt enkelt!!!

Gårdagen var helt fantastisk både vädermässigt och innehållsmässigt. Vi hade 26 grader och mer på vissa platser vi besökte. Vi badade till och med i havet, på den långgrunda stranden i Sundom. Och det var varmt i vattnet. Fantastiskt! Ljuvligt.

Hela dagen igår var en utedag och först sent på kvällen samlades vi inomhus igen. Det är svårt att fatta att det kan vara så skönt ute!

Dottern höll mig sällskap i köket medan jag tog rätt på all disk som staplats i högar och bara lämnats till förmån för roligare saker utomhus. Hon satt och läste Gustaftidningar och jag sprang och hämtade kameran.Det ser så mysigt ut när ett barn är försjunken i läsning. Tänk bara att dra upp benen på det där sättet och tycka att det är skönt. Det var ett tag sen det gick att njuta i den ställningen!

Jag fortsatte diska undan sen. Efter att ha njutit och fångat njutningen för evigt. Kameran är ändå en fantsastisk uppfinning. Jag väntar bara på kameran med inbyggd doftsamlare. DÅ har man den ultimata njutnings och nostalgins redskapet. Tänk att kunna dofta på sommardagen eller känna lukten av bebisens varma kind när den inte längre finns där. Den som uppfinner den mackapären ska jag vara evigt tacksam...