Får jag presentera nyaste husdjuret i persiljefamiljen. En söt liten ödla.
Dottern kom överlycklig hem från en kompis med ödlan i burk med växter och jord och döda insekter. Hon är tam! Jag har tämjt henne!
Och tro fan om inte ödlan verkade alldeles tam. Hon kunde göra vad som helst med den och den var alldeles lugn och tittade sig omkring.Nu är jag i och för sig ingen ödlekännare som kan läsa av dess alla uttryck så huruvida den visade tecken på rädsla kan jag inte uttala mig om. Den fann sig dock i den mesta behandling som husdjur brukar få utså. Klappning till exempel. Undrar vad den tänkte när dottern smekte den på ryggen? (Hur ska jag klara mig ur detta levande? Tappasvansentricket funkade ju inte...hur var det mamma sa nu...bäst att bara spela med...hålla sig kall...) Trots att dottern till och med ordnade roliga ödleleksaker lyckades vi övertala henne om att ödlan ändå mådde bäst ute i naturen. Hon hade planer på att låta den leva i sin burk här hos oss, men jag och andra familjemedlemmar lyckades få henne övertygad om att det allra bästa för ödlan vore att den fick vara fri. Ledsen med bestämd gick hon med till stenmuren och satte ner den. Hoppet fanns förstås att den skulle välja att komma tillbaka till hennes hand frivilligt, men fort fort pinnade den lyckligt (?) iväg in bland stenarna. Tänkte kanske Pust! det skötte jag snyggt Äntligen friiiiiiii!
Kvasthilda
20 maj 2009 10:30
Knapso!
Han är snygg, voffsingen.
O S hade gjort samma sak om hon hittat en ödla i Ms ålder. Hon försökte föda upp en sparvunge en gång. Gick ju inte bra....
http://malmdamm.bloggagratis.se
Kattan
20 maj 2009 10:32
Hej,
Ödlor är för söta! Katterna kommer ofta hem med såna små stackare, har man tur så lever de så man kan rädda dem från kattgapen och sätta dem i säkerhet. Häromdagen kom "Tussen", big mama;),hem med en ödla i munnen, de små frambenen på ödlan hängde ut genom kattmunnen så det såg ut som katten hade värsta huggtänderna, det så för roligt ut:)Ödlan klarade sig sedan jag "övertalat" Tussen att släppa den.
Kram
http://trivs-i-brattfors.blogspot.com
Marte
20 maj 2009 12:22
Så bra at dere satte den fri!
Men jeg skjønner datteren din, jeg pleide å ha små paddebabyer (som vi faktisk hadde funnet ved min venninnes hus i Sverige). Dem gikk det ikke fullt så bra med. Heldigvis har det blitt mere dyrevett hos meg de siste årene.
Forresten så er det så kult at du kommer med så mange oppdateringer!
Ha en fin dag,
Hilsen Marte.
Nadja-Tokiga familjen
20 maj 2009 13:37
Mamma hittade mig alltid i dikena fulla med ödlor, sniglar och andra små söta kryp! Fashinationen finns kvar och jag hade en skäggagam(ödla) ett tag.
Min mamma brukade även hitta daggmaskar, grodor och ormar i mina fickor... Tyvär oftast döda då...
Ang. att vara snål och att stanna hemma med sina barn så handlar det väl mest om kärlek!?! Och en stark vilja!!! Man klarar allt om man vill! (Och för oss innebär det att minimera utgifterna! Allt vi gör är budgetlösningar! Och vi lägger varje månad undan pengar på banken- Jo då! Det går bara man vill! Och vi får se vårat fantastiska barn växa upp!!!)
http://tokiga-familjen.blogspot.com
virrhönan
20 maj 2009 18:20
jag har ett gäng ödlor precis utanför fönstret dom brukar komma och söka skugga bakom fönsterluckorna, är inte direkt ett djur jag skulle vilja ha som husdjur men på avstånd är dom ganska söta, och jag har vant mig vid deras sällskap här framför datorn.
http://virrhonan.blogspot.com
Persil,ja
20 maj 2009 18:51
kvasthilda: nä, jag tror inte ödlan överlevt så länge. tur hon har empati. Men hon har ett stort djurintresse...som s!
Marte: Man får försöka påverka sina barn så att de får djurvett lite tidigare. Klarar inte av att se djur lida så allt måste släppas fritt här...
Nadja: Det är härligt med djur.
Och absolut-kärlek är ju drivkraften. Om du tolkade mig som att jag menade att det var snålt att vara hemma med barnen så tolkade du fel. Jag menade att jag vill vara så mycket som möjligt med dem pga kärlek och att jag var för "snål om dem", dvs ville inte dela med mig till någon dagispersonal som ändå inte bryr sig så mycket egentligen. Om du fattar... JAG ville se dem alla dagar alla timmar liksom...passa på när jag kan! Ångrar inte en sekund av det!!!!!!!!!
Virrhönan: Ja, det kan jag tänka mig att det finns fler av den sorten hos dig. Vad ni verkar ha det hääärligt!!!!!
Synne
20 maj 2009 20:47
Hej och godafon på dig.
Har läst ikapp som vanligt. Hur mycket fina bilder som helst har du ju lagt ut.
Pommac är så härlig där han sitter vid pionrabatten. Trodde inte heller han gillade att hoppa studsmatta men det gör han ju klart och tydligt.
Ödlan var ju jättefin, men jag tror den har det bättre ute.
Klems Synne.
http://nabolandet.blogspot.com
EO
20 maj 2009 21:54
När jag va liten hade jag en ödla som hette Kurt-Jesus. Den hade röd mage och va ingen spillevink direkt...
Nelliesmamma
20 maj 2009 23:23
Din hund är absolut UNDERBAR!!!
Det lustiga med min "bonnhund" är att hans helbror vunnit ALLT vad utställningar heter samtidigt som uppfödaren sagt att MIN hund nog är ett strå VASSARE...hihiihi
Det är så KOMISKT då en Bouvier kräver så mycket pälsvård för att ställas ut... men käre nån vad underbara hundar att HA!!!
De fäller inte.
Man klipper dem två gånger om året.
Om man inte "tränar" så sover de.
När man "tränar" så vinner de "allt"
En bouvier eller ingen hund alls tack!!
Vill ändå ge komplimanger för DIN hund som ser helskön ut!!!!!
http://nelliesmamma.bloggagratis.se
Lisa
21 maj 2009 00:30
Men, det ser ut som den hade två huvuden på en bild. huh! Bra att hon inte är rädd för reptiler, jag kan inte ens röra vid en orm. Det går inte. Men mamma persilja har ju rätt, vilda djur ska ju bo i det fria ;)
http://nyheter24.se/mamma24/bloggar/pink-friday