Tove

15 maj 2009 20:01

hihi, jeg kjenner meg så godt igjen:) Skulle egentlig vært på konsert i morgen kveld, men jeg har rett og slett ikke lyst.. skal i en bursdagsfest neste helg, og det holder med en fest i måneden ( maks..., jeg føler meg gammel når jeg leser hva jeg har skrevet, hihi) Og det er klart dette har hvor mye vi koser oss hjemme. Det er jo ingenting som er bedre enn å være hjemme med familien sin, og gjøre det hyggelig for dem samtidig som man holder på med hobbyen sin:)

Og heldige deg som har et drivhus også, de nymalte hyllene dine ble kjempefine:)

Stora E

15 maj 2009 20:05

Trygg och lycklig! Det är vad jag kallar dig!

Persil,ja

15 maj 2009 20:20

Tove: hahaha!!! Så jag känner igen det! Att det räcker med en fest i månaden. Max. (!) hahaha!!! Ja, det är nog bara att acceptera! :D

Stora E: Det var en mycket vackrare tolkning! :D

Malin

15 maj 2009 21:40

Ja, när försvann det?
Helt klart är att numera är familjen och hemmet det mest spännande och utmanande jag behöver.
Jag varken vill eller orkar mera.
Och ja, jag är NÖJD.
Svårare än så är det inte:)
Visst kan det falla på lite lust nån gång i bland att göra nåt sånt som att gå på bio eller på krogen.
men OJ vad fort den förvinner innan veckan är slut och helgen är nådd.

Bagarberta

15 maj 2009 21:51

Precis - säger nån tält och liggunderlag tänker jag ehhhh isåfall dom där uppblåsbara och knappt det. Tänk när man blir pinknödig och ska upp mitt i natten och treva.

Rocka och dansa en kvart däremot är trevligt.

Fosco

15 maj 2009 21:52

Aj så jag känner igen mig. Jag vill inte, men skulle gärna vilja att jag ville, så att säga.

Och jag är tjugo, medelåldern kom tidigt till mig...

Malin

15 maj 2009 23:00

undrar om du är rätt 4-barnsmamma? Någon kommenterar hos mig, men jag kan inte följa länken... kramiz M

Persil,ja

15 maj 2009 23:05

Malin: Haha, precis så är jag också, tackar jag till grejor och så känner jag sen att näää jag vill inte...när det närmar sig.

Bagarberta: Haha, nej man har blivit för bekväm och det där med sömn är ju liksom prio 1...

Fosco: Hoppsan...fast det kanske inte börjat för dig ännu, rockn´rollen alltså. ;D

Malin: Nej, det är inte jag. Jag skriver aldrig 4barnsmamma med en siffra, dessutom kommenterar jag som Persilja. Hoppas du hittar henne!

Lycke

15 maj 2009 23:13

OOps, är visst medelålders jag med???!!! Hujeda mig, när börjar "medelåldern" egentligen???

Kram Lycke

Tanten

16 maj 2009 07:56

Visst är det konstigt hur man blivit och hur det smög sig på en utan att man kunde se det och mota bort det innan det satt fast.

rosalucia

16 maj 2009 08:11

Jag kunde ha skrivit det där inlägget själv!!! PRECIS så känner jag också. Och det är onekligen trevligt att höra att man inte är ensam om det....för lite knäppt verkar det ju!!!! Jag är värsta "hemmakatten" å trivs såå bra med det.

susanne

16 maj 2009 09:20

fnissar.. ja det hände på vägen liksom?
man växer i olika stadier averkar ett kommer till ett nytt.. tar med sig bagaget .. så en dag är man less att "flacka" med sitt bagage så då ställer man ner det.. och trivs...

Annica

16 maj 2009 09:42

Jag känner likadant! Jag vill också sitta i soffan och titta på tv, läsa en bok eller pussla och spela spel med barnen! När jag var 25 kände jag att krog- och konsertlivet var något jag "kunde" och var ärligt talat väldigt less på det! Samma folk som stod uppradade utmed krogväggarna varje fredag och lördag... Jag och mina vänner gjorde flera försök till att partaja i andra städer, men det var ju samma sak där... När jag var 24/25, och fredagkvällen inföll, och jag var trött efter en vecka på jobbet, gick jag till närmsta bensinmack och köpte en påse godis och ett par inredningstidningar, fixade te och kröp upp i soffan med tv:n på som lite sällskap i bakgrunden. Vännerna ringde och frågade om jag skulle med ut. "Är de galna?" tänkte jag. "Jag som har inredningstidningar, godis och te! Och en skön soffa och en varm filt!" Nä, nu börjar det här likna "Mitt livs novell". Jag vill bara avsluta med att jag absolut inte tycker att man är en stofil för att man gillar soffan bättre än att sova i en bil efter en konsert - möjligtvis har man blivit en soffpotatis då!;) Jag är väl det då!!!

Carl.

16 maj 2009 14:36

Åldern tar ut sin rätt.Eller så har du andra intressen som du skriver om i din blogg.Ditt hus t.ex.Rockkonsert kan man ha när man städar,för det är så tråkigt att dammsuga.
Jag bor granne med Globen.Där har jag bara varit på rockkonsert en gång.Det är trevligare att vandrar ute i skogen.Grilla korv,äta mackor med hamburgerkött.Varm choklad. Höra fåglarna sjunga.

Fosco

16 maj 2009 14:41

Jodå, det har börjat för mig. Kanske rockade jag lite för hårt ett tag, så att jag använde upp hela livets rock´n´roll-dos på några år?

cattis

17 maj 2009 11:15

Men vad härligt att läsa! =) Trodde jag var ensam ;) Ja, visst är det lustigt hur det kan bli....Man är trygg i sig själv helt enkelt. Sen får vi väl se vad som händer när nästa stadie träder in, när ungarna flyr boet och man har ännu mer tid.. ;)

Lisa

18 maj 2009 11:45

Jag blir fan orolig att jag som inte ens fyllt 25 blivit sådan. Man längtar inte efter fylla (det pajjar ju hela dagen efter). Men annars tycker jag det är skoj att dansa. Men inte jämt. Men jag hade gett min högra arm för en snäll kille och en liten egen täppa och mysa hemma på lördagarna.

Kattan

20 maj 2009 16:32

Nämen, det kunde lika gärna varit jag som skrev det där ju! Jag tycker EXAKT likadant. Jag minns också att jag tyckte om smycken och att sminka mig när jag skulle ut och partaja och att jag gillade kläder. Nu känns allt bara jobbigt, är inte ett dugg intresserad,särskilt inte av smink,det är ju så tråkigt att ta bort... men, som sagt det är väl den gyllene medelåldern. Allting förändras men det är väl det som är meningen med livet, att fokus ändras hela tiden.
Kram