Vad hände med lusten att partaja hela natten? Lusten att springa på rockkonserter och lusten att dansa hela natten? Vad hände med längtan att ha fest i ett tält eller i en pörtig stuga eller bara sova under bar himmel i en sovsäck?

NÄR exakt försvann den lusten? 

Det är ju inte bara det att jag inte kan eller har möjlighet för att jag har barn och lever familjeliv. 

Nej, det är att göra det lite väl enkelt för sig.

Är jag riktigt ärlig så har jag inte lust. Skulle någon komma och erbjuda mig att gå på en rockkonsert just nu, så skulle jag tacka nej och säga att jag vill städa garaget. Och mena det. För det är vad jag håller på med just nu och det är det jag tycker är så himla kul. VA??? Hur kan det ha blivit så?

Jag sorterar och fixar. Vi har köpt en massa papplådor på Biltema i vilka jag sorterar både papper och annat. Med liv och lust!

Jag har gått igenom en massa skrot och kolijoxer som följde med från förra huset. Osorterade skräp och minnen. Där har jag hittat rockkonsertbiljetter, biobiljetter, bilder, brev och dagböcker från ungdomstiden. Och förvunnit in i nostalgialand.

MEN jag saknar det inte. Jag vill inte byta. Jag är NÖJD med att spendera lördagkvällen vid teven eller städandes något eller bara i soffan med en bok. Det är heeeelt okej. Och inte bara det, jag vill inte göra något annat. Jag är helt nöjd.

Och jag bara undrar när exakt hände det???

Vad kallas syndromet?

Trygghetsjunkie?

Soffpotatis?

Stoffil?

Medelålders?

Jag bara undrar!