Strax efter fem i afton kom dotterns kompis pappa och hämtade kompisen. Vi småpratade och jag hör mig själv säga Jag tänkte fixa till hallen för här är alltid kaos. En minirenovering. (Ska jag? tänkte jag.)

De for iväg, dottern hakade på, och nu tre timmar senare har jag faktiskt gjort precis det jag sa. Jag lovar, jag hade inte ens tänkt tanken innan jag stod där och sa att jag skulle göra det till honom.

Jag hade först tänkt sätta upp långa hyllor längs hela väggen under trappen. Det stöp dock på att vi bara hade en lång bräda som inte ens var tillräckligt lång. Jag trodde bodan var full av brädor, men med snickrande barn har allt använts upp.

Men nu var idén väckt och jag blev besatt. 

Gick till härbret med öppet sinne. Härbret är min guldgruva. Där har jag alla möbler och saker som kan komma till användning.

Den som spar hon har! Där hittade jag nämligen de gamla kökskåparna som jag tog ner när vi byggde öppen hylla i köket.

Släpade in dem. Skruvade upp dem.  Mmmmh. Praktiskt, men inte vackert. 

MEN jag hade ju en burk med babyrosa färg i garaget. 

Måla, måla, måla!

Ljust och fint! Andra varvet blir i morgon.

Det ser kanske inte mycket ut nu, men jag var tvungen att visa redan. Känner mig så jädra nöjd över mitt ryck!

Birdisarna har hittat ännu ett favoritställe. De blir tuffare och tuffare.

Vädret har varit soligt men med iskalla vindar. Dottern är väl så lite klädd, men hon är en varmbloding. Kompisen är betydligt mer klädd för vädret.

Nu sitter jag här med en kopp te och spanar längtansfullt efter min nya hörna.

Barnen sitter och ser "Hjälp jag är med i en japansk tv-show". De älskar det. Inte jag. Men som bakgrundsljud är det väl okej. 

Nä, nu tar jag min tekopp och byter plats. 

Kan det bli för mycket?

JAAAAA!!!! rungar svaren. Mångas svar iallafall!

Men jag står undrande. För mycket? Hur då liksom?

En vacker dag kanske jag tittar tillbaka på detta inferno till hem och undrar vad jag höll på med. Då kanske jag sitter i ett vitt rum med endast ett vackert nött slagbord, med EN svart gjutjärnsljusstake på, en vit linnegardin i fönstret och en trasmatta i milda blå toner.

Det är nämligen en stil jag OCKSÅ gillar. Det genuina, gamla,  nästan religiöst enkla, men ack så vackra. 

Just NU bubblar jag bara av färg och knasiga idéer och jag kan helt enkelt inte låta bli att prova allt jag kommer på. 

Jag VET att jag kommer att ändra mitt hem många gånger till.

Det känns bara bra.

Jag strävar absolut inte efter att bli färdig. 

När jag läser om hem där de slitit hårt i några månader och rivit ut allt och fräschat till allt på en gång blir jag bara förvånad. Varför det, tänker jag. Varför ska det bli tiptop och klart på en gång?

Då blir man ju KLAR! Det är som att vräka i sig allt godis på en gång, eller som att sträckläsa alla böcker som man vill läsa på en gång och sen aldrig läsa mer.

Ofta sägs det i reportagen också "Vi slet natt och dag men det var det värt, nu är allt PRECIS som vi vill ha det". Vadå tänker jag då. Ever after????

Vi är alla olika under solen. Tur är väl det. Men alla som vill tala om för mig att det är för mycket eller "gräsligt", ni kan avstå. Jag VET att en del tycker det. Det gör inget. Man får tycka det också. Men jag behöver inte VETA det! 

Jag och barnen gillar det och mannen gillar det när det är klart. När idéerna presenteras skakar han bara på huvudet eller så säger han "Nämen det kommer inte att gå eller det kommer inte att se klokt ut". Men antingen är han indoktrinerad eller så är han världens bästa lögnare för han säger faktisKt NÄSTAN alltid att det blir fint!

Han är snäll. Och vääääldigt tolerant.

HÄR kommer dock hyllorna jag visade nyss, men nu ännu lite mera pyntade. 

Varför kan man fråga. Ja, jag bara älskar bollfransar och tycker helt allvarligt att man ALDRIG kan få för mycket bollfrans. Jag ser potentiella bollfransplatser överallt. Sen har jag faktiskt varit oerhört seriös och satt alla tavlor i KATEGORIER! Jäpp! Blommor för sig. Som ovan.

Människor/figurer för sig själv. 

Och högst upp har vi djurtemat.

Ingen salig blandning längre. Nix. Rena rama ordningen!

JÄPP!

Eller ska jag kanske säga HÄÄÄÄPPPPP! (Ni vet som på cirkus, när akrobaterna gjort svåra konster.)

Äntligen lite tid för viktiga saker såsom ommöbleringar!!!! Som jag längtat!

Hos oss bildas lätt döda vinklar eller döda ytor eller vad man nu vill kalla det. Soffan har stått under gröna tavlan och mest fungerat som uppläggningsplats för diverse kläder och jox som är på väg någonstans.

Inte kan det bero på att vi är slarviga! Nej, nej! Det beror på att soffan står fel. Flyttar jag den blir den döda ytan genast levande och vips slutar vi belamra hörnet. (I believe it!!! Oh, yes I do!!!))

Så nu har jag dödat döda ytan eller kanske återupplivat den levande, jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket.

Det blev skitbra. Ni som följt min blogg ett tag kanske är luttrade och tänker "men så säger hon ju jämt". Men DEN HÄR gången ÄR det faktiskt en skitbra möblering.

Se bara!En trygg hörna att sitta och läsa i. Med full utsikt över övriga rummet. Molly läser Lasse-Majas dektektivbyrå. Den är väldigt spännande och hon märker knappt att jag fotar.

Tavlorna ordnade jag upp lite. Satte upp de gamla tavelhyllorna så att de slapp stå arbetslösa lutade mot en vägg.

Jag blir så sugen på en kopp te när jag ser hörnan. En kopp te och en bok. Mumma!!!

Den röda lampan gjorde sig fint mot den gröna tavlan.

Tavlan är så stor att även gröna lampan får chans att posera framför den.

Fåglarna har fått ett tyg bakom sin bur. De var väldigt tveksamma om det var ofarligt att flyga hem. Men till slut tog de mod till sig. Jag tror de gillar att glo på mitt älsklingstyg (Ananas av Maija Isola) istället för den smutsbeiga fuuula tapeten som de glott på tidigare.

Först hade jag tänk ta mitt gröna Ananastyg men kom på att jag då knappt skulle sett fåglarna.

Jag har ägnat en stund åt det livsnödvändiga pyntandet av frysen.

Frysen fick ljusrosa prickar. HUR har kylen och frysen klarat sig utan detta!!!

Denna bild tog jag enkom för att visa Kaspara. Jag kommenterade hos henne att vi hade en sån orangerosa bricka hemma när jag var liten. Döm om min förvåning när den dök upp i skrotrummet i mammas och pappas stuga. Jippi!!! Visserligen rostig och till och med skjuten på (min käre storebror har varit framme...morr!) men ändå i tillräckligt bra skick för min smak. Jag gillar ju som sagt skruttiga saker. Jag betraktar skadorna som små hälsningar från förr.

Denna underbara glaselefant hittade jag på Indiska idag. Ärligt talat fanns det HUR mycket fint som helst, men jag håller hårt i min plånbok med mantrat "man blir inte rik på sina inkomster men på sina låga utgifter". Det är ett bra mantra. Tänker ofta på det när shoppingnerven sliter och drar. Jag utbrast spontant på Indiska idag: "Guuuud vad jag önskar att jag hade tiotusen kronor som jag fick spendera här inne!"

En kvinnlig kund skrattade gott och sa: "Vem önskar inte det!"

Vårsäsongen på Indiskas inredningsavdelning är galet fin!!!! Jag älskar och vill ha ALLT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag heter Ulrika Ohlin

Jag bor på Kanarieöarna.

Jag är 72 år och är pensionär.

Min favoritmat är Pommes Frites.

Jag har 2 barn.

Mitt hår är blå och rödrandigt och mina ögon är jeansblå med lila inslag.

Min idol är Carola. (Jä-la Molly!)

Där ser man! Vill du veta vem du är så använd mallen nedan!

Tack till Tant Grön! som visade detta skojsiga.

Förnamn= Mellannamn

Efternamn= Bästa vännens namn

Hemort=senaste semesterresan

Ålder= Mammas ålder

Jobb= Pappas jobb

Favoritmat= Det du avskyr!

Antal barn= Antal piercingar (hål i örat räknas)

Hårfärg= Färgen på din tröja

Ögonfärg=Färgen på dina byxor

Idol= Den du senast lyssnade på

Ja, så var påsken över. Vi fick en dag med sol. Ljuvligt när den äntligen kom. Folk gick man ur huse idag och lapade sol. Så också vi.

Det droppade från taken och i natt spöregnade det vilket gjorde snön alldeles porös och vattnig. Nu börjar det äntligen kännas som att våren är på väg även hos oss.

Snart kan våra långpromenader inte ta oss över till den ö vi går över till dagligen. Isvägen håller inte så länge till och även om den håller så flödar det av vatten uppe på isen och att få med Pommac över isen då är bara att glömma. Han skyr vatten som pesten, vattenapporterande hund som han är. Både labrador och pudel ska älska att bada. Det har inte Pommac, labradoodlen fattat. Han avskyr att bli blöt. 

Detta träd passerar vi dagligen och precis här vimlar det alltid av djurspår. Hare, räv, rådjur och älg och ibland mysko stora spår som vi inte vet vad det är. (Kanske bara en stor hund?) Pommac stannar alltid till precis här och vädrar in i skogen. Ibland får jag lite björnfrossa om jag ska vara ärlig. Snart vaknar de till liv och det är björnrika marker där vi går. Vill gärna se björn, men helst inte till fots och helst inte med Pommac löst springande.

Annars har påskhelgen ägnats åt ägg i alla de former. Egenmålade förstås även om endast halva barnaskaran deltog i år. (Snyft!)

Även såna här ägg. Fyllda med godis. Mest olika godisägg.De tog slut alldeles för fort!

Vi har varit kattvakt i några dagar. En hedervärd uppgift. Jag älskar katter. De är så mysiga och härliga. Dottern älskar dem också. Här katten Felix som älskar människor. Hans mer skygga kompis såg vi bara baken på när den rusade iväg varje gång vi steg in i hallen.Ser ni en sån charmör! Notera det uppkäftiga enda vita morrhåret!

I vår familj/släkt finns många konstnärliga talanger. Både min farfar och min pappa har målat en del. Min syster livnär sig som illustratör och min bror har ett helt annat yrke men är hur duktig som helst när det gäller konstnärliga saker.Han är bland annat en mycket duktig amatörfotograf. Mina (okej då; våra) barn är begåvade med stor kreativitet och talang. Den enda som inte tror sig ha talang och som det aldrig pratas om i de sammanhangen är min mamma. Och det är förmodligen hon som innesitter den allra största begåvningen. Fast hon har aldrig trott sig om det eller satsat ett dugg på det. När jag var liten satt hon och ritade teckningar på löpande band som jag och mina kompisar färglade. Bättre än alla målarböcker! I våra fotoalbum finns de mest fantastiska bilder målade jämte fotona. Sen har hon skapat en del små underverk på en vanlig keramikkvällskurs hon gick på 70-talet. Kolla in damerna nedan. Jag säger bara, Lisa Larsson, släng dig i väggen!

Nedan en Lisa Larsson figurin som visserligen är fina men inte alls lika coola som mammas! Så det så! (Jag är helt objektiv!)

Det är sånt här som gör att jag går omkring och vill skutta av lycka. Solskenshistorier.

När människor får "revansch".

Se allas föraktfulla blickar innan och deras fullständiga jubel efteråt.

Släng er i väggen alla utseendefixerade!

HÄR snackar vi personlighet och man bara ÄLSKAR kvinnan.

Tack K för tipset! Kika in på min förra grannes absolut nyöppnade blogg. Häng kvar där framöver för hon är en MYCKET intressant person med massor av ess i rockärmen!!!

När jag inte får utlopp för min kreativa ådra kliar det i fingrarna. Som under såna här helger när man har annat för sig som att umgås och äta gott.

Men ikväll efter påskbordet smög jag till mig ett litet kreativt projekt. Jag klippte ut hundratals små rosa prickar ur ett självhäftande plastark och klistrade kylen full.

I brist på rosa Smeg-kyl får jag nöja mig med en rosaprickig kyl.

Frysen kanske får blå prickar. 

Ledsnar jag (vi) är det bara att klösa bort prickarna.

Jag gillar det. 

Sen kanske inte alla besökare tycker det är så stilrent eller ens riktigt klokt men det bjuder jag på.

Familjen gillar det också även om vissa "föredragit dödskallar".

Hela familjen, utom undulaterna, har njutit av påskmiddag hos mina föräldrar. Himmelskt gott och trevligt kortspel efteråt. Väl hemma var det bara att summera dagen för att strax glida i sängen som står på sitt nya sköna ställe. Längtar faktiskt dit just nu.

Dotterns outfit för dagen var färgglad och fin.

Byxan är egentligen en pyjamasbyxa men sånt skiter hon i! 

Yngste sonens fina påsktupp slöjdad i skolan. Jag älskar verkligen barnens alla slöjdalster!!!

Tre av mina kreativa projekt. Väskan som jag sytt, pallen som jag målat och klätt med vaxduk och så spegeln som jag tapetserat i diverse tapeter.

(Visst har vi en härlig timmervägg i hallen!) Eget skapande ger stor tillfredsställelse!

Denna loppispall fyndades i torsdags för inga pengar. Någons målarpall, full med färg och hack och skavanker och jag blev bara tokkär. Jag undrar ibland hur mina urvalskriterier ser ut. Skruttigt, skabbigt och udda, då faller jag som en kägla...? (Var det så jag valde man också? hehehe!)

Pommac fick lukta på påskgodiset. Se lukta men inte röra! Lydig vovve!!!

Går det att komma något närmare tro?

Jag har flyttat in i dotterns rum med min kreativa hörna. Nu har jag bott hos alla barn plus vardagsrummet, månne är detta min sista flytt?

Jag trivs och dottern trivs, men jag kanske blir portad sen när jag börjar stöka.

Testade att bara nåla upp en tapet för att se vad jag tyckte. 

Fin, men väl så mönstrad. Lite för orolig. Cool, men rörig.

Testade då en annan tapet som jag fått av Gitte på Bortbytingens tapeter

och den var ju klockren!!!

Så lugn och varm och trygg och grööööööön!

Min mage säger JAAAAAAAAAAA!

Och nu säger kroppen JAAAAAA till att sova.

Lååååååååååååååångfredagen är slut och det var en BRA sådan.

Stackars Jesus hade det inte så kul denna dag, men snart kommer väl hänryckningens tid för honom?  Hur var det nu, dog han eller återuppstod han under påsken? Tror ni Icareklamen kommer med svaret?