Alla inlägg under april 2009

Av Persilja - 25 april 2009 19:39

Dottern och hennes kompis har flödat av kreativitet idag. De har gjort ett tjugotal figurer av tyg, papper, papprullar och knappnålar. Den ena finare än den andra!

Här är de fyra första. Jag måste nog köpa nya knappnålar för jag har inte hjärta att ta figurernas munnar, ögon och näsor. De var förresten av sån usel mjuk kvalitet att de var i princip oanvändbara. Hur kan man tillverka knappnålar som är så mjuka i stålet att de kröker sig av att stickas in i ett tyg???

Snyggolito eller vad han nu heter igen, är nybadad och fin.  

Själv ifrågasätter han starkt det nödvändiga i att duscha. Usch och fy såna dumma påhitt. Det är en hundflicka i byn vars matte upptäckte att hon hade löss igår. Vi blev llite oroade eftersom de brukar busa tillsammans. Han har inte kliat sig mer än vanligt och jag har spanat noga, men jag tror nog man kan missa det ändå. Så jag är lite stirrig nu. Fy, vill inte behöva sanera alla mattor och bäddar han har. (Och vill inte ens tänka på hur ofta barnen bjuder upp honom i soffor och sängar...)

Jag köpte en ny mössa i fredags. Det brukar vara ett säkert sätt att få igång våren. När jag köper ny mössa blir det alltid varmt. Idag kom vårvärmen på allvar! Och snötäcket bara försvinner framför mina ögon. Lycka!

Dottern tog snabbt över mössan som innemössa. 




Av Persilja - 25 april 2009 09:49

Använd handkraften!

Vispa grädden med vanlig visp eller sök efter en sån här gammal goding på loppisar:

Det tar längre tid, men varför har vi så bråttom jämt?

Samma gäller ju det mesta. Det finns så mycket som går att göra för hand om vi bara tar oss tid. Tiden det tar kan vi ju se som kontemplativ. En slags meditativ känsla kan uppnås om man står där och vispar och så får man faktiskt lite träning på köpet.

Jag vill bara poängtera att alla mina miljötips är också riktade till mig själv. I allra högsta grad. Det är så många sysslor som är invanda. Saker man gör utan att tänka på det. Att fundera på sina beteenden och tänka miljövänligt är sporrande. Finns det något jag kan göra? Tänk inte "äsch-den lilla ström som går för att jag vispar med elvisp gör väl inget" för om hundratusen vispar med elvisp går det ju massor av ström. Och om hundratusen vispar för hand så sparar det massor av ström. Simpelt egentligen.

Som sagt: ingen kan göra allting men många kan göra något och om många gör något blir det fort mycket!


Av Persilja - 24 april 2009 22:58

Trött som alltid på fredag sitter jag nu och försöker hålla mig vaken en liten stund till. Vill vänta ut yngste sonen till han är mogen för sängen. De två äldre sönerna orkar jag aldrig vänta ut längre. De klarar sig och orkar vara upp väldigt mycket längre än mig. Dottern med kompis sover sen en timme. Gäääääääsp.

Satt och spanade in Rice sommarsortiment.

Plötsligt ser jag något jag känner igen. Min tapet! Min tapet som jag valt bland hundratals vintagetapeter. Det var lustigt! 

Giraffen vi har på väggen är utskuren från en tapet ur ett gammalt tapetlager ur vilket jag valde just denna tapet och det är alltså samma som Rice använder i sin reklamkampanj för sommaren 2009. Slump eller så läser de min blogg. Hahaha! Deras stylist har samma smak som mig iallafall.

Näe, inte ens Rice orkar hålla mig vaken. 

Gonatt. Fy bubblan vad skönt att sova!!!! 

Av Persilja - 24 april 2009 07:04

Ack ljuva nostalgi! Min förra granne har börjat blogga så jag får många nostalgikickar hos henne. Fick syn på min son på en bild hon visade (han som precis ska hoppa över ett dike) men jag var inte riktigt säker på att det var han, tills jag kom på att han ju hade en preiod när han tonade håret i knallrött. Vi var i samma period på Kanarieöarna och han blev heeeela tiden kallad signorina. Till och med bella signorina. Efter det har han inte färgat håret fler gånger.

Av Persilja - 23 april 2009 19:53

Efter fyra timmars olidlig klippställning...ja för matte då...inte för vissa bortskämda hundar, blev Pommac befriad från sin tjocka vinterkappa.

Jag klipper där jag kommer åt. Ibland sitter han, ibland ligger han på sidan, ibland på mage. Jag klipper med en vanlig sax eftersom han är livrädd för en klippmaskin. Han hoppar en meter upp i luften varje gång jag försöker. 

Mycket hår blir det!!!

Men ack så snygg han blir efteråt!!!!!

Och liiiiten. Han ser ut som efter en tuff hårdbantning. Han byter utseende totalt. Från en lurvig, stor, lufsig hund, till en smal liten pimpinett varelse.

Han blir ledsen om vi skrattar så man får verkligen hålla sig så att han inte blir förnärmad. Men helst vill man bara äta upp honom!

Av Persilja - 23 april 2009 06:51

Jag vill tacka för alla engagerande kommentarer om ämnet genus.

Det är fantastiskt roligt att få diskutera!

Jag vill också passa på att säga att jag är ren amatör, jag bara tänker högt och går vidare med er och andra som bollplank. Det finns de som forskat i ämnet och kan sååå mycket mera, men eftersom det är ett ämne som berör alla individer måste ju alla få komma till tals och det är sååå intressant att läsa allas tankar!

Vill bara förtydliga några saker i mina tankebanor.

Det här med att pojkar och flickor ska leka med samma saker eller att flickor ska leka med "pojksaker" och pojkar med "flicksaker". Där ligger ju själva poängen egentligen. Det ska inte finnas "pojkleksaker" och "flickleksaker"! Vem har bestämt det? Jo, vuxenvärlden. Det är ju inte lätt för barnet att veta att det gillar något annat när mamma eller pappa föser dem redan i barnvagnen till rätt avdelning på leksaksaffären. Grejen är ju att leksaken bara är en sak. En leksak. Varför ser vi dem som könsuppdelade?

Ellens fråga om hon ska låta sonen måla rummet rosa, för han vill det, är ganska mycket huvudet på spiken. Hon tvekar för att hon är rädd för vad hans kompisar ska tycka. Där kommer vi väldigt nära kärnan. Varför gör vi färgen könsneutral? Varför ska inte hennes son kunna måla rummet den färg han tycker om? Varför är det så känsligt? Fundera på den!

Jag kan bara tillägga att vår son, då 11, målade sitt rum cerise och var så lycklig. Han älskade färgen, stod för det, och alla kompisar tyckte det var coolt, kanske för att han var så säker på sin sak. Men att det överhuvudtaget reflekterades över att det var en killes rum är ju själva poängen i det hela. Där ser vi så tydligt att det är vuxenvärlden som har problem, inte barnen.

Varför är en docka för flickor och en hammare för pojkar. Det är så inskränkt! Min dotter älskade att spika och snickra när hon var liten. Vad lustigt (som i pikant) tyckte släkten. Suck!!!!!!!!!! Vadå??? Hon gjorde bara det hon gillade (utan att någon förvägrade henne det).

Min äldste son valde en Batmanbil och en Esmeraldabarbie när han fick shoppa på en resa. Han gjorde sina val innan vi gick på affären. På den stora och välsorterade affären i New York fanns turligt nog båda sakerna. Där var pojk och flickavdelningarna på olika våningar. Pojkarnas avdelning var en enda stor happening på nedervåningen med tåg som körde omkring och fjärrstyrt hit och mekaniskt dit.(En förtrollad värld för alla, inte bara för pojkar!)

Sonen stod fast vid sina val och eftråt lekte han massor med Esmeralda men Batmanbilen stod bara som en prydnad. Inget konstigt för honom men en "lustig" historia att dra för släkten. För de vuxna!


Varför ser en del att tvätta som en "kvinnlig" syssla? En kvinna som idag står och lagar mat ska ju inte ha dåligt samvete för att hon gör en "traditionell kvinnosyssla" för att hon vill leva jämställt. Det är ju själva matlagningen som inte ska vara "en kvinnosyssla". Det är ju en syssla för den som är hungrig och vill mätta magen. Oavsett kön.

Det är i våra tankar det är fel.

Att vi kallar olika sysslor manliga och kvinnliga. Vem har bestämt att laga bilar är manligt? En kvinna som inte går ut och skruvar på vinterdäcken ska inte känna skuld för att hon inte lever "jämställt". En man som bakar bullar ska inte ha en massa eloger för att han gör det om inte kvinnan får det för samma sak. Varför är det märkvärdigare att en man gör det än en kvinna? Okej det är mindre vanligt men det är ju där hela tankebiten är tokig. Vi har bestämt att det är en kvinnosyssla.

Vi måste genast sluta dela upp ALLA sysslor som könsbundna. Sluta titta traditionellt.

Se det mer som:

Här är en uppgift. Stoppa strumpor eller vad som helst. (Skit i om farmor, mormor, mamma och moster gjort den alltid), vem har lust och vem tycker det är viktigt, okej den lär sig och gör det. 

Sudda bort alla gamla vanföreställningar och så hjälps vi åt. Börja hos dig själv. Alla familjer, par, människor gör som de vill. Om en kvinna väljer att göra "traditionella kvinnosysslor" ska hon ju inte ha dåligt samvete för det om hon valt det själv och tycker att det är kul och vill. För det är inga kvinnosysslor, det är bara sysslor.

Från och med nu finns inga kvinnosysslor och manssysslor i våra medvetanden. Raderat! Eller hur!?

Så! NU börjar vi från scratch!

Från och med nu är det inget som är märkvärdigt, varken att jag går ut och skruvar i motorn eller att mannen stryker mina blusar. Det är ju bara sysslor och de är könsneutrala, allt annat är bara vääääldigt gammalmodigt!


Punkt och slut. 

Av Persilja - 22 april 2009 09:12

Ni som följt min blogg ett längre tag (och orkat läsa mina "djupare" inlägg) kanske minns att jag är väldigt intresserad av genus och hur vi uppfostrar våra barn. Könsroller helt enkelt. Eller enkelt är ju det minsta man kan säga om frågan. Det är bland det svåraste som finns eftersom man faller i gamla fällor hela tiden fast man tycker att man är en fritänkare. Dessutom är samhället så inkört på könsroller redan från scratch.

Det är bland det svåraste som finns att behandla barnen lika oavsett kön. Vi har det med oss sen vårt första andetag så det krävs oerhört mycket medvetande och självinsikt att klara av detta.

Jag är långtifrån där. LÅNGTIFRÅN. Men jag gör så gott jag kan. Ibland. Ibland orkar jag inte.

Dagens Nyheter har i några dagar haft en artikelserie om detta och det är intressant läsning, dock inget nytt och ganska deprimerande eftersom de konstaterar samma sak. Vi har inte kommit långt. Vi har knappt kommit nånstans.

Varje gång jag skrivit om detta får jag kommentarer av en del att de ger dockor till pojkarna och bilar till flickorna. Det är ju bra, men det är mycket annat. Vårt sätt att tala med pojkar och flickor, våra olika förväntningar på dem,  vår tolerans mot dem osv.

Flickor som är gapiga, stökiga och fysiska är fortfarande väldigt icke önskvärda. De får en tuff uppväxt att kämpa mot normer i förskola och skola. Det är aldrig okej med tjejer som beter sig så här. Pojkar med samma beteende är något som funnits i alla tider så de bemöts annorlunda. Det förväntas alltid finnas några pojkar som kräver extra resurser. Det har skolan beredskap för. 

Pojkar som är mjuka och gillar mjuka lugna "tjejiga" lekar oroas det också för. Det är inte bra. Hu han måste genast stärkas och omvandlas så att han inte ska få det svårt senare i livet. Exemplen är oräkneliga.

Gudskelov finns det massvis med undantag i vår värld, så en del barn får vara som de är. I den bästa av världar skulle alla barn slippas präglas av förväntningar och krav från vuxenvärldens stereotypa sätt att se på dem utifrån deras kön.

Det viktigaste i denna kamp för att låta individen tala och inte könet är att vi tittar på oss själva. Granskar vårt sätt att hantera våra barn. Vågar se hur vi beter oss, vilka signaler vi sänder ut. Att vi verkligen vågar erkänna våra brister. Att vi funderar över varför vi gör och säger vissa saker och förväntar oss olika saker av våra barn beroende på om de är pojke eller flicka. För det gör vi. Även de som tror att de är helt fria från detta kan nog hitta något ingrott nedärvt hos sig själv. Det är inte barnen vi ska ändra på, det är oss själva. Det kommer att ta tid, men med medvetenhet ska det gå!!! 

Det krävs massor av medvetande och uppvaknande.


Det räcker absolut inte att pojkar omges av en massa rosa och rött och vackert. 

Men det skadar kanske inte. Våra tre pojkar och vår flicka kommer säkert att tycka att det är helt normalt att ha glada (av vissa benämnda "feminina") färger runt om i sitt hem. Ett rosa kök går väldigt bra att laga mat i även om man är kille och att gå och lägga sig på ett rosa lakan med lilablommigt täcke är inget ovanligt för någon i denna familj. Jag hoppas att deras uppväxt här ska prägla dem så att de inte tror att en man måste ha stål och svart omkring sig.

Men det räcker ju verkligen inte med färger och den yttre miljön. Det är sååååå oändligt mycket annat att jobba med.

Men det är iallafall en liten protest mot stereotypa tänkanden.

Sen kan jag ju välja att tolka dessa tankar som ett sätt att få mig att bli nöjd med de röda blombroderade gardinerna i vardagsrummet. Om jag ser det som ett slags uppror mot gängse normer kan de kanske få hänga kvar. Jag kan se dem som mina kampgardiner. Mouhahahaha.

Om någon har några protester mot mitt underliga tänkande får ni inkomma med protest senast klockan 10.00 denna dag för jag känner precis att parasiten som tagit över mitt liv är på väg att släppa taget. Jag är på väg att bli mig själv och jag själv är helt oansvarig för allt som hänt de senaste 48 timmarna...


Av Persilja - 21 april 2009 21:26

Jag har en kris. (Läs pms.)

Som alltid vid denna bokstavskombinations närvaro blir jag vilsen och galen och olustig.

Får för mig att göra "galna" saker. Som att klippa håret eller måla om eller något annat drastiskt. Jag lär mig aldrig att jag helst ska låta bli just denna period av månaden...

Eftersom jag inte är mig själv utan någon helt annan så lyssnar jag inte på den klokare delen av mig. Nå, vad har jag hittat på nu då som är så drastiskt? Jo, jag skulle byta ut mina hissgardiner för att jag varit less på deras blå kalla färg som de avger när de är nedfällda. (De är mycket nedfällda på sommaren eftersom vi har så mycket ljus så länge på dagarna.)

Provade med längder som barnen lätt kan dra för när solen skiner och de vill se teve.

Började med de vita broderade gardinerna jag haft liggande. (Vill ju gärna ta av det jag har i stället för att rusa ut och köpa nytt.)

Satte upp dem men det blev alldeles för romantiskt och skirt för min smak, och dessutom lyste det så ljust om fönstrena ändå att det speglades i teven. Vitt gick bort.

Så då fick jag för mig att färga de röda. Hallonröda. Mest eftersom jag hade ett paket hallonrött i tvättskåpen.

Vanligt folk har röda gardiner till jul. Men den här käringen mot strömmen sätter upp dem lagom till vårdagjämningen istället...
Jag gillar det! Men det är så...rött.
Tillsammans med alla mina röda lampor blev det väldigt mysigt men nästan lite bordelligt. Eller juligt. Så om jag nu låter gardinerna vara kvar, som är väldigt praktiska och döljer solljuset men ger ett varmt och mysigt sken istället för bara mörker, borde jag kanske byta ut lite lampskärmar mot mer ljust sken. Gröna, vita osv. Jag har ett litet lager så det är inget problem. För just nu skaver det. Kanske är det bara pms:en som skaver, men mest är det nog pms:ens efterverkningar som gör att det skaver. Att jag försökte mig på att göra större förändringar under pms:ens inverkan. Det är liksom ingen god idé. Det stämmer sällan med den vanliga jag som finns där bakom alla underliga hormoner som gör mig så personlighetsförändrad.
Så för att göra en lång historia kort, jag är inte riktigt nöjd...

Jag kommer förmodligen att göra något åt detta pmsdåd om några dagar.


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7
8
9 10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20
21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
<<< April 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards