frida

28 april 2009 10:41

Jag brukar ibland undra om hur det skulle vara om jag hade en massa pengar. Skulle jag fortfarande tycka att 2200 är för mycket att betala för en tunika, även om jag skulle ha pengar till det? Och precis som du skriver, vad det är man betalar för och till vem? Skulle gärna köpa mer ekologiska och rättvisemärkta kläder om jag hade råd!

lycke

28 april 2009 11:07

Håller sååå med dig...kan räkna på mina fem fingrar de hundralappar jag lagt ner på kläder senaste året - faktiskt!! Men då har jag ju haft en stor kärleksfull mage också!!! Började mitt nya slimmade liv igår...och än så länge fungerar det ypperligt..hahaha, Nä, men tror det håller i sig..och då är jag snart i mina gamla plagg som legat på lagring!!! Toan är färdig och utlagd nu...vola!!

Kram Lycke

Anna

28 april 2009 12:39

Jag är ännu fräckare Persilja. Odd Mollys kläder är så fantastiskt snygga men himmel så dyra. Jag har inte råd och om jag hade det då skulle jag hellre lägga pengar på något annat än kläder. Böcker, fotoutsrustning osv. Men visst, det är lätt att säga så här när mitt fotointresse är faktiskt större än klädintresse. men det betyder inte att mitt klädintresse är obefintligt. För jag älskar ju kläder i alla fall. Och som sagt, jag är fräck för när jag tittar på Odd Mollys kläder då tänker jag fräcka tankar som att gud, det kan jag väl sy själv. Det enda som kommer att fattas är logot. Fräckt vad?
I senaste nummer av Kreativa Kvinnor skriver dem om en kvinna som slaktar gamla kläder och gör dem till nya, spännande och väldigt orginella plagg. Sådant älskar jag.

Kram
Anna

Persilja

28 april 2009 13:09

Frida: Ja, det finns många önskningar man skulle uppfylla, en del heter kanske kläder men mest är det nog resor och upplevelser jag saknar.

Lycke: Jag hittar sällan nåt jag vill ha faktiskt! Så det är inte ens hundra spänn senaste året känns det som...:D

Anna: Det kan du absolut! Sy på! jag har sytt om en hel del kläder ett xempel har du här: http://fyrabarnsmamman.bloggagratis.se/2008/10/26/1056845-sydde-tva-tunikor-i-ren-desperation/
Bra sätt att uppdatera sin garderob!!!

Ellen

28 april 2009 13:09

Siden jeg også blir hjemmeværende 4-barnsmamma uten fast inntekt i løpet av dette året, så er også økonomien vår strammere enn de flestes. Men egentlig trives vi med det. :)

Jeg har stor sans for klærne til Gudrun Sjöden, men det er ikke så ofte jeg kan unne meg klær derfra lenger når det ikke er salg.

Men en ting har jeg med vår begrensede økonomi merket meg: Gudrun Sjöden har en klubb. Og i den klubben kan man bli GULLKUNDE og få et gavekort på NOK 700. Gjett hvordan? Jo, ved å handle klær for 10 000 NOK på et åt. TITUSEN KRONER PÅ KLÆR???! Det er da jeg kjenner at jeg er svært fornøyd med vår økonomiske situasjon, og undrer på hva slags verden vi egentlig lever i.

Bettan

28 april 2009 16:37

Hej,jag fattar inte med märket Odd Molly vad som gör att så många faller för det.Där har dom lyckats dom som äger det!för tvåtusen vet jag mycket annat,tex ta med maken på en middag,eller nåt annat i upplevelseform.jag har varit sjukare än man kan vara och då tar man vara på livet märken osv blir bara tjafs,låter jäkligt präktigt,men jag tror mej veta efter 5 hjärtstopp och 1 hjärtinfarkt,Persilja har du nån mail? skulle vilja skicka några foton från ett häftigt ställe där jag och gubben bodde en helg,Få har sett dess like ,Kram Lisbeth

Bettan

28 april 2009 16:39

nu e jag virrigare än vanligt ,jag har sett din mail adress under din "beskrivning av dej själv/Lisbeth

Lowa

28 april 2009 19:11

Ja, du har så rätt.. men man måste ju bara få drömma sig bort liiiite och önska att man kunde sätta lite mera pengar på sig själv. :) ... men, värderingarna ändrar med åren.. och vi är ju som sagt rika på barn, trotsåldrar, snart gråa hår och sist men inte minst humor och kärlek. :)

Maria

28 april 2009 19:49

Det er så sant !
Jeg har bestemt heller ikke 2000 kr der står tunika på - selvom den er rålækker.
Men skulle jeg bruge 2000 kr på et stykke tøj, skulle det være så unikt at der ikke findes ret mange nadre stykker magen til.

Men det er bare drømme, for jeg har som sagt ikke så mange tøjpenge.

Klem.

rosalucia

28 april 2009 20:00

Man blir nästan f-bannad när kläder är sådär dyra!!! Vad är det som kostar så för en del företag, å inte för andra? Fattar ju om det är ett yttepyttelitet företag (typ en sömmerska) som syr, men när det är företag...de kanske drar till med priset just för att ett fåtal ska ha råd, och det i o med det blir exklusivt, kan man tro!!!?
Skit också. För ofta är det såna kläder som jag vill ha som kostar så...Gudrun Sjöden, Klädd i Konst, Masai, Odd Molly, Thing, Bohéme....fan också, det är helt omöjligt. Men tänk tanken om man fick köpa tygerna istället...wohooo...

Paw

28 april 2009 21:17

Hej! Knepigt det här med märken och priser. Tycker väl inte att jga hade betalat 2000:- på en tunika men ;) Jag undrar om du skulle vara intresserad av att köpa handgjorda barnkläder? Kika in och säg vad du tycker =) //Paw

kicki

28 april 2009 21:24

Jag har undrat så idag över Pommac, hur mår han den lille busen idag...jag hoppas han mår bättre...många kramar till dej

helena

29 april 2009 09:22

HA! Jag gissade rätt! Men näääe..., 2200 är för mycket! Dottern kom hem med en tröja för 800kr (köpt för hennes egna pengar) Mamsen fick skrämselhicka! Är ingen klädnissa, tycker det är mer sport att hitta saker/kläder som SER dyra ut för en billig penning. Rea-råtta med andra ord! Hoppas Pommac mår bättre! Förstår hur du menar. Har en 16årig hankatt som börjar tackla av..., och jag BÄVAR! Han är skitjobbig och har skaffat sig en massa later. Han väcker mig varje natt då han ska ut och kissa eller vill ha mat but I LOVE him!!!!
Kram