Efter fyra timmars olidlig klippställning...ja för matte då...inte för vissa bortskämda hundar, blev Pommac befriad från sin tjocka vinterkappa.

Jag klipper där jag kommer åt. Ibland sitter han, ibland ligger han på sidan, ibland på mage. Jag klipper med en vanlig sax eftersom han är livrädd för en klippmaskin. Han hoppar en meter upp i luften varje gång jag försöker. 

Mycket hår blir det!!!

Men ack så snygg han blir efteråt!!!!!

Och liiiiten. Han ser ut som efter en tuff hårdbantning. Han byter utseende totalt. Från en lurvig, stor, lufsig hund, till en smal liten pimpinett varelse.

Han blir ledsen om vi skrattar så man får verkligen hålla sig så att han inte blir förnärmad. Men helst vill man bara äta upp honom!

Jag vill tacka för alla engagerande kommentarer om ämnet genus.

Det är fantastiskt roligt att få diskutera!

Jag vill också passa på att säga att jag är ren amatör, jag bara tänker högt och går vidare med er och andra som bollplank. Det finns de som forskat i ämnet och kan sååå mycket mera, men eftersom det är ett ämne som berör alla individer måste ju alla få komma till tals och det är sååå intressant att läsa allas tankar!

Vill bara förtydliga några saker i mina tankebanor.

Det här med att pojkar och flickor ska leka med samma saker eller att flickor ska leka med "pojksaker" och pojkar med "flicksaker". Där ligger ju själva poängen egentligen. Det ska inte finnas "pojkleksaker" och "flickleksaker"! Vem har bestämt det? Jo, vuxenvärlden. Det är ju inte lätt för barnet att veta att det gillar något annat när mamma eller pappa föser dem redan i barnvagnen till rätt avdelning på leksaksaffären. Grejen är ju att leksaken bara är en sak. En leksak. Varför ser vi dem som könsuppdelade?

Ellens fråga om hon ska låta sonen måla rummet rosa, för han vill det, är ganska mycket huvudet på spiken. Hon tvekar för att hon är rädd för vad hans kompisar ska tycka. Där kommer vi väldigt nära kärnan. Varför gör vi färgen könsneutral? Varför ska inte hennes son kunna måla rummet den färg han tycker om? Varför är det så känsligt? Fundera på den!

Jag kan bara tillägga att vår son, då 11, målade sitt rum cerise och var så lycklig. Han älskade färgen, stod för det, och alla kompisar tyckte det var coolt, kanske för att han var så säker på sin sak. Men att det överhuvudtaget reflekterades över att det var en killes rum är ju själva poängen i det hela. Där ser vi så tydligt att det är vuxenvärlden som har problem, inte barnen.

Varför är en docka för flickor och en hammare för pojkar. Det är så inskränkt! Min dotter älskade att spika och snickra när hon var liten. Vad lustigt (som i pikant) tyckte släkten. Suck!!!!!!!!!! Vadå??? Hon gjorde bara det hon gillade (utan att någon förvägrade henne det).

Min äldste son valde en Batmanbil och en Esmeraldabarbie när han fick shoppa på en resa. Han gjorde sina val innan vi gick på affären. På den stora och välsorterade affären i New York fanns turligt nog båda sakerna. Där var pojk och flickavdelningarna på olika våningar. Pojkarnas avdelning var en enda stor happening på nedervåningen med tåg som körde omkring och fjärrstyrt hit och mekaniskt dit.(En förtrollad värld för alla, inte bara för pojkar!)

Sonen stod fast vid sina val och eftråt lekte han massor med Esmeralda men Batmanbilen stod bara som en prydnad. Inget konstigt för honom men en "lustig" historia att dra för släkten. För de vuxna!

Varför ser en del att tvätta som en "kvinnlig" syssla? En kvinna som idag står och lagar mat ska ju inte ha dåligt samvete för att hon gör en "traditionell kvinnosyssla" för att hon vill leva jämställt. Det är ju själva matlagningen som inte ska vara "en kvinnosyssla". Det är ju en syssla för den som är hungrig och vill mätta magen. Oavsett kön.

Det är i våra tankar det är fel.

Att vi kallar olika sysslor manliga och kvinnliga. Vem har bestämt att laga bilar är manligt? En kvinna som inte går ut och skruvar på vinterdäcken ska inte känna skuld för att hon inte lever "jämställt". En man som bakar bullar ska inte ha en massa eloger för att han gör det om inte kvinnan får det för samma sak. Varför är det märkvärdigare att en man gör det än en kvinna? Okej det är mindre vanligt men det är ju där hela tankebiten är tokig. Vi har bestämt att det är en kvinnosyssla.

Vi måste genast sluta dela upp ALLA sysslor som könsbundna. Sluta titta traditionellt.

Se det mer som:

Här är en uppgift. Stoppa strumpor eller vad som helst. (Skit i om farmor, mormor, mamma och moster gjort den alltid), vem har lust och vem tycker det är viktigt, okej den lär sig och gör det. 

Sudda bort alla gamla vanföreställningar och så hjälps vi åt. Börja hos dig själv. Alla familjer, par, människor gör som de vill. Om en kvinna väljer att göra "traditionella kvinnosysslor" ska hon ju inte ha dåligt samvete för det om hon valt det själv och tycker att det är kul och vill. För det är inga kvinnosysslor, det är bara sysslor.

Från och med nu finns inga kvinnosysslor och manssysslor i våra medvetanden. Raderat! Eller hur!?

Så! NU börjar vi från scratch!

Från och med nu är det inget som är märkvärdigt, varken att jag går ut och skruvar i motorn eller att mannen stryker mina blusar. Det är ju bara sysslor och de är könsneutrala, allt annat är bara vääääldigt gammalmodigt!

Punkt och slut.