Kan det bli för mycket?

JAAAAA!!!! rungar svaren. Mångas svar iallafall!

Men jag står undrande. För mycket? Hur då liksom?

En vacker dag kanske jag tittar tillbaka på detta inferno till hem och undrar vad jag höll på med. Då kanske jag sitter i ett vitt rum med endast ett vackert nött slagbord, med EN svart gjutjärnsljusstake på, en vit linnegardin i fönstret och en trasmatta i milda blå toner.

Det är nämligen en stil jag OCKSÅ gillar. Det genuina, gamla,  nästan religiöst enkla, men ack så vackra. 

Just NU bubblar jag bara av färg och knasiga idéer och jag kan helt enkelt inte låta bli att prova allt jag kommer på. 

Jag VET att jag kommer att ändra mitt hem många gånger till.

Det känns bara bra.

Jag strävar absolut inte efter att bli färdig. 

När jag läser om hem där de slitit hårt i några månader och rivit ut allt och fräschat till allt på en gång blir jag bara förvånad. Varför det, tänker jag. Varför ska det bli tiptop och klart på en gång?

Då blir man ju KLAR! Det är som att vräka i sig allt godis på en gång, eller som att sträckläsa alla böcker som man vill läsa på en gång och sen aldrig läsa mer.

Ofta sägs det i reportagen också "Vi slet natt och dag men det var det värt, nu är allt PRECIS som vi vill ha det". Vadå tänker jag då. Ever after????

Vi är alla olika under solen. Tur är väl det. Men alla som vill tala om för mig att det är för mycket eller "gräsligt", ni kan avstå. Jag VET att en del tycker det. Det gör inget. Man får tycka det också. Men jag behöver inte VETA det! 

Jag och barnen gillar det och mannen gillar det när det är klart. När idéerna presenteras skakar han bara på huvudet eller så säger han "Nämen det kommer inte att gå eller det kommer inte att se klokt ut". Men antingen är han indoktrinerad eller så är han världens bästa lögnare för han säger faktisKt NÄSTAN alltid att det blir fint!

Han är snäll. Och vääääldigt tolerant.

HÄR kommer dock hyllorna jag visade nyss, men nu ännu lite mera pyntade. 

Varför kan man fråga. Ja, jag bara älskar bollfransar och tycker helt allvarligt att man ALDRIG kan få för mycket bollfrans. Jag ser potentiella bollfransplatser överallt. Sen har jag faktiskt varit oerhört seriös och satt alla tavlor i KATEGORIER! Jäpp! Blommor för sig. Som ovan.

Människor/figurer för sig själv. 

Och högst upp har vi djurtemat.

Ingen salig blandning längre. Nix. Rena rama ordningen!

JÄPP!

Eller ska jag kanske säga HÄÄÄÄPPPPP! (Ni vet som på cirkus, när akrobaterna gjort svåra konster.)

Äntligen lite tid för viktiga saker såsom ommöbleringar!!!! Som jag längtat!

Hos oss bildas lätt döda vinklar eller döda ytor eller vad man nu vill kalla det. Soffan har stått under gröna tavlan och mest fungerat som uppläggningsplats för diverse kläder och jox som är på väg någonstans.

Inte kan det bero på att vi är slarviga! Nej, nej! Det beror på att soffan står fel. Flyttar jag den blir den döda ytan genast levande och vips slutar vi belamra hörnet. (I believe it!!! Oh, yes I do!!!))

Så nu har jag dödat döda ytan eller kanske återupplivat den levande, jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket.

Det blev skitbra. Ni som följt min blogg ett tag kanske är luttrade och tänker "men så säger hon ju jämt". Men DEN HÄR gången ÄR det faktiskt en skitbra möblering.

Se bara!En trygg hörna att sitta och läsa i. Med full utsikt över övriga rummet. Molly läser Lasse-Majas dektektivbyrå. Den är väldigt spännande och hon märker knappt att jag fotar.

Tavlorna ordnade jag upp lite. Satte upp de gamla tavelhyllorna så att de slapp stå arbetslösa lutade mot en vägg.

Jag blir så sugen på en kopp te när jag ser hörnan. En kopp te och en bok. Mumma!!!

Den röda lampan gjorde sig fint mot den gröna tavlan.

Tavlan är så stor att även gröna lampan får chans att posera framför den.

Fåglarna har fått ett tyg bakom sin bur. De var väldigt tveksamma om det var ofarligt att flyga hem. Men till slut tog de mod till sig. Jag tror de gillar att glo på mitt älsklingstyg (Ananas av Maija Isola) istället för den smutsbeiga fuuula tapeten som de glott på tidigare.

Först hade jag tänk ta mitt gröna Ananastyg men kom på att jag då knappt skulle sett fåglarna.

Jag har ägnat en stund åt det livsnödvändiga pyntandet av frysen.

Frysen fick ljusrosa prickar. HUR har kylen och frysen klarat sig utan detta!!!

Denna bild tog jag enkom för att visa Kaspara. Jag kommenterade hos henne att vi hade en sån orangerosa bricka hemma när jag var liten. Döm om min förvåning när den dök upp i skrotrummet i mammas och pappas stuga. Jippi!!! Visserligen rostig och till och med skjuten på (min käre storebror har varit framme...morr!) men ändå i tillräckligt bra skick för min smak. Jag gillar ju som sagt skruttiga saker. Jag betraktar skadorna som små hälsningar från förr.

Denna underbara glaselefant hittade jag på Indiska idag. Ärligt talat fanns det HUR mycket fint som helst, men jag håller hårt i min plånbok med mantrat "man blir inte rik på sina inkomster men på sina låga utgifter". Det är ett bra mantra. Tänker ofta på det när shoppingnerven sliter och drar. Jag utbrast spontant på Indiska idag: "Guuuud vad jag önskar att jag hade tiotusen kronor som jag fick spendera här inne!"

En kvinnlig kund skrattade gott och sa: "Vem önskar inte det!"

Vårsäsongen på Indiskas inredningsavdelning är galet fin!!!! Jag älskar och vill ha ALLT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag heter Ulrika Ohlin

Jag bor på Kanarieöarna.

Jag är 72 år och är pensionär.

Min favoritmat är Pommes Frites.

Jag har 2 barn.

Mitt hår är blå och rödrandigt och mina ögon är jeansblå med lila inslag.

Min idol är Carola. (Jä-la Molly!)

Där ser man! Vill du veta vem du är så använd mallen nedan!

Tack till Tant Grön! som visade detta skojsiga.

Förnamn= Mellannamn

Efternamn= Bästa vännens namn

Hemort=senaste semesterresan

Ålder= Mammas ålder

Jobb= Pappas jobb

Favoritmat= Det du avskyr!

Antal barn= Antal piercingar (hål i örat räknas)

Hårfärg= Färgen på din tröja

Ögonfärg=Färgen på dina byxor

Idol= Den du senast lyssnade på