Ja, så var påsken över. Vi fick en dag med sol. Ljuvligt när den äntligen kom. Folk gick man ur huse idag och lapade sol. Så också vi.

Det droppade från taken och i natt spöregnade det vilket gjorde snön alldeles porös och vattnig. Nu börjar det äntligen kännas som att våren är på väg även hos oss.

Snart kan våra långpromenader inte ta oss över till den ö vi går över till dagligen. Isvägen håller inte så länge till och även om den håller så flödar det av vatten uppe på isen och att få med Pommac över isen då är bara att glömma. Han skyr vatten som pesten, vattenapporterande hund som han är. Både labrador och pudel ska älska att bada. Det har inte Pommac, labradoodlen fattat. Han avskyr att bli blöt. 

Detta träd passerar vi dagligen och precis här vimlar det alltid av djurspår. Hare, räv, rådjur och älg och ibland mysko stora spår som vi inte vet vad det är. (Kanske bara en stor hund?) Pommac stannar alltid till precis här och vädrar in i skogen. Ibland får jag lite björnfrossa om jag ska vara ärlig. Snart vaknar de till liv och det är björnrika marker där vi går. Vill gärna se björn, men helst inte till fots och helst inte med Pommac löst springande.

Annars har påskhelgen ägnats åt ägg i alla de former. Egenmålade förstås även om endast halva barnaskaran deltog i år. (Snyft!)

Även såna här ägg. Fyllda med godis. Mest olika godisägg.De tog slut alldeles för fort!

Vi har varit kattvakt i några dagar. En hedervärd uppgift. Jag älskar katter. De är så mysiga och härliga. Dottern älskar dem också. Här katten Felix som älskar människor. Hans mer skygga kompis såg vi bara baken på när den rusade iväg varje gång vi steg in i hallen.Ser ni en sån charmör! Notera det uppkäftiga enda vita morrhåret!

I vår familj/släkt finns många konstnärliga talanger. Både min farfar och min pappa har målat en del. Min syster livnär sig som illustratör och min bror har ett helt annat yrke men är hur duktig som helst när det gäller konstnärliga saker.Han är bland annat en mycket duktig amatörfotograf. Mina (okej då; våra) barn är begåvade med stor kreativitet och talang. Den enda som inte tror sig ha talang och som det aldrig pratas om i de sammanhangen är min mamma. Och det är förmodligen hon som innesitter den allra största begåvningen. Fast hon har aldrig trott sig om det eller satsat ett dugg på det. När jag var liten satt hon och ritade teckningar på löpande band som jag och mina kompisar färglade. Bättre än alla målarböcker! I våra fotoalbum finns de mest fantastiska bilder målade jämte fotona. Sen har hon skapat en del små underverk på en vanlig keramikkvällskurs hon gick på 70-talet. Kolla in damerna nedan. Jag säger bara, Lisa Larsson, släng dig i väggen!

Nedan en Lisa Larsson figurin som visserligen är fina men inte alls lika coola som mammas! Så det så! (Jag är helt objektiv!)

Det är sånt här som gör att jag går omkring och vill skutta av lycka. Solskenshistorier.

När människor får "revansch".

Se allas föraktfulla blickar innan och deras fullständiga jubel efteråt.

Släng er i väggen alla utseendefixerade!

HÄR snackar vi personlighet och man bara ÄLSKAR kvinnan.

Tack K för tipset! Kika in på min förra grannes absolut nyöppnade blogg. Häng kvar där framöver för hon är en MYCKET intressant person med massor av ess i rockärmen!!!