Tant Grön

31 mars 2009 10:56

Jag skrattar när jag läser detta inlägg, nej, självklart inte åt dig utan av igenkännande. En gång blev jag arg på ett röljus, och någonstans därinne i den logiska delen av hjärnan (vart nu den ligegr???) så tänkte jag: men herre gud! Du KAN ju inte bli arg på ett röljus, liksom halla! Men jag var fly förbannad. Helt obegripligt tills jag kom på vilken dag det var.

Kahlo

31 mars 2009 10:58

Tipsar om pms-krönikan PMS- eller var finns Father Ralph när man bäst behöver honom på min blogg!

/Anitha

31 mars 2009 11:28

Har du sett det där barnprogrammet om häxan Surtant nån gång? Jag gjorde det för nåt år sedan, just under min pms-vecka. I alla fall, då slog det mig - varför ska man kämpa emot surheten och bita ihop och anstränga sig för att vara trevlig just den där veckan, när man mest av allt vill just dänga stenhårda surbröd i skallen på både kreti och pleti? Borde det inte vara en mänsklig rättighet att få vara sur också? Jag tycker det iaf, så när jag känner mig pms'ig och som en riktig häxan Surtant, så meddelar jag min omgivning det, och lägger mig på soffan med min choklad/tidning/bok/stickning. Man FÅR vara sur och strunta i saker också - så det så! *tycka* :-D

Eva P

31 mars 2009 12:51

Det är som att föda barn man måste ha varit med om det för att förstå och så är det med PMS. Det värst som finns är när sambon reagerar likadant alltså också blir sur och grinig bara för att jag är det, jag står inte ut med det! Nu har jag börjat säga till honom att jag förmodligen har PMS för jag känner mig jä...irriterad på allt och alla. (Allt för att han inte ska reagera som mig!) Tänk att man kan känna sig såååå förbannad och irriterad det är sååå jobbigt!
En gång fick jag motorstopp precis före en rondell slår på varningsblinkers och då börjar bilen bakom mig att tuta och tuta på mig och då flög fan i mig jag klev ur och gick fram till bilen han måste ha sett att det rök ur skallen på mig av ilska för han låste bilen. Jag sa högt -öppna, hur kan du tuta när du ser att jag har varningsblinkers på och står stilla?? Ja jag gör det för att jag inte har nått annat för mig och för att jag har så tråkigt!
Han öppnade aldrig dörren eller fönstret (tur det föresten)
Jag gick tillbaka fick då se tonårssonen ligga ner i baksätet för att inte synas! Förlåt KÄRA son men det var bara några ilskna hormoner som styrde mig! PMS är inte att leka med!
Ta en lagom lång promenad med hunden ifall det blir snöstorm! Här i Stockholm skiner solen idag!
Sköt om dig!
/Eva P

maloppa

31 mars 2009 12:57

Pms-rummet låter ju som ett härligt och användbart rum även för andra humörsvängningar *ler*
Istället för röd lampa kan du ju sy en snygg knallig hatt med PMS frampå så omgivningen förstår att de inte ska retas med dig...
Näe, skapa en liten hörna och kryp in och tyck synd om dig en stund, det brukar hjälpa... Kramar!

Persil,ja

31 mars 2009 13:38

Tant Grön: Pms-iga kvinnor i trafiken har säkert en speciell kod på polisradion; typ "kod 8-högsta graden"!

Kahlo: ska göra det vid tillfälle!

Anitha: Jo, man FÅR det!!! Eller hur! det är (kvinnans?) förbannade rättighet!

Eva P: hahahahaha det lät jädrans roligt med en surtutare som blir så skraj att han låste bilen!!!!!!!! hahahaha!!!! du måste ha sett livsfarlig ut!!!!
Det var HA som började. Jag tror aldrig han tutade fler ggr!!!!! hahahahaha!!!!
(attfå mig att skratta idag är inte dåligt!)
Det där med när mannen svarar med samma mynt är odrägligt!!! Jag brukar säga att mååååste du vara så förb-nnat otrevlig (och har själv varit tio ggr värre innan) Det är bara jag som har rätt att vara arg-han ska vara extra kärleksfull hur ragatig jag än blir! sådetså! :D

Maloppa: Jo, choklad behöööööver jag. sån där oooonyttig!!!!

Nadja- Tokiga familjen

31 mars 2009 13:45

Vad härligt att läsa att man inte är ensamm!
Här hemma är det katrullerna som får ta stryk, ibland även kaffekannan för den jäveln gillar jag inte...
Och helt plötsligt så börjar jag grina för det är ju så synd om diskhon som får ta så mycket stryk... Och ännuvärre var det när jag var gravid *huga*

Stina

31 mars 2009 16:29

UNDERBART att läsa om andra i samma sits! Önskar att jag hade haft koll på pms när jag var tonåring. Jag fattade inte hur jag kunde tycka att min familj var DUM I HUVET, fastän jag med den "normala" och lugnare delen av hjärnan kunde se att de var precis som vanligt. Nu för tiden försöker jag dra mig undan och vänta ut det när det är som värst. :-)

Bagarberta

31 mars 2009 17:00

Nästa gång du bakar sånt där stenhårt bröd...jag har sett på bullar av stål och hon sa -svep in det varma brödet i en fuktig handduk och sen in i en plastkasse tills det svalnat. Stappa brödet skulle man också göra så att värmen kommer ner mot botten, men det gjorde man innan man började grädda :-)

kul med inlägget om hon som gick emot bilen, det är sånt man drömt om att göra många gånger.

Emma Var Dag

31 mars 2009 17:47

Hej!
Det där PMS-rummet, jag skulle också behöva det ibland...ta patent vettja.
Kram E
Ps: titta in på mitt nya kök och v-rum
I & V's rum kommer sen, det e inte riktigt klart.

annelie

31 mars 2009 17:48

Kul blogg som jag just hittade. KOmmer å följa dig som värsta stackern ha ha. Är man en till PMS:are så är man. Gå gärna in på min blogg med http://mysminea.blogg.se kram

annelie

31 mars 2009 18:15

tack för komplimangerna på min blogg. Om du blir sugen igen så är det nästan så att mamma skulle kunna låna ut mig för just nu är jag inne i skrikperioden värre än värst ha ha

Speja

31 mars 2009 18:55

Ett sådan där panic room som jag skrev om för ett tag sedan kanske skulle passa. Då tänkte jag mest på att fly från indragna råttor, men det funkar kanske för att kontrollera pms:are också. Ett rum utrustat med dator, mat, övervakningskameror och annat tidsfördriv;)

Kerstin

1 april 2009 06:19

Persilja, jag skulle gärna dela ditt rum under de värsta dagarna, det lät som en bra idé. Tänkte på det, kanske kunde du sy en käck liten schalett, röd med grön bollfrans att bära under den perioden, så att alla ser liksom - oh no, mamma har pms-kluten på, håll er undan!

Pippi

1 april 2009 13:16

Sympatier från en drabbad olyckssyster :) Ett eget rum och varningslampa låter annars bra - måste nog ta fasta på det - för familjen skull. Eller helt enkelt bara hålla mig undan ;)