jessica

29 mars 2009 09:00

Jag kan se mig själv genom de ord du skriver. Hur jag tänker tillbaka med nostalgi och utan pardon glömt allt det jobbiga. Det känns fint. Det är som det skall vara. Och jag tycker att du är snygg i din nya frisyr. Den passar dig. Kram

rosalucia

29 mars 2009 09:57

Jag tänker också tillbaka på de storas barnens småbarnsår med stor Nostalgi...och saknad. Det man saknar mest är kanske det där med att man var deras livs medelpunkt!!! Och att man kunde samla in dem alla på kvällen!!!! Hm... Nu får man dela dem...(men man är ändå viktig!)med pojkvänner å kompisar..å de är inte alltid man lyckas samla ihop dem till kvällen.
Men jag älskar vår nya tid också!!!!
Dessutom har jag ju turen att ha småbarn och tonåringar samtidigt....det är inte alla förunnat. I´m blessed.

m a r i a k o d e n

29 mars 2009 10:27

Åh, blev nästan chockad!! En VIT dörr!! Men så läste jag vidare att det alltså var en gammal bild!
;)
Tack förresten för inlägget på ämnet "Seans". Tänk så många som tror som en själv.....jag var lite nojig när jag skrev inlägget å tänkte att det skulle bli ramaskri å jag skulle bli idiotförklarad.....

Hoppas ni får en uuunderbar dag.....
Kram!!

essko

29 mars 2009 10:28

jaa, du, jag känner igen mig trots att jag är några år "efter" dig. Mina är alla under 10 år och ett par av dem kommer fortfarande rusande till Bompa och den yngsta somnar snabbt efter saga och sång....jag försöker vara uppmärksam på nuet men känner att tiden går så fort och jag vill nästan hålla i den...samtidigt som jag njuter av att se dem mer och mer självständiga. Knepigt det där!

Tycker ditt nya hår är jättefint, förresten!

Pia Plupp

29 mars 2009 13:20

Åh, härliga nostalgi... Jag tycker om att vara nostalgisk, då o då. Och så klokt du skriver om att det var bra då och det är bra nu. Så kan jag också känna - och då känner jag mig så lyckligt lottad - vad bra jag har det som (för det mesta...) kan se det som är bra i livet!

Cel'Dara

29 mars 2009 14:02

Förra våren gjorde jag som du. Klippte av allt håret i page. Och vad jag ångrade mig! Men nu är det iaf nääästan lika långt igen.
Jag påminner mig själv ofta att ALDRIG göra om det misstaget igen. Det må vara tråkigt med långt hår som "bara hänger", men jag trivs bäst så. :-)

Tant Grön

29 mars 2009 21:20

Men herre gud! Jag har gjort exakt samma sak ett flertal gånger :-) och varje gång har jag tänkt: att jag aldrig lär mig! Enda gången som jag inte ångrade en klippning var när Lillgulliganen föddes, för redan vis Storgulliganen kändes det jobbigt att reda ut krullet så med två, och så små, var det omöjligt. Men då visst jag att det var nödvändigt och jag har inte hållt efter det utan låtit det växa sedan dess. Och det konstigaste av alla klippningar är närjag går till frisören Sören, eller Madde som hon heter på riktigt och får för mig att klippa lugg som jag aldrig har nere efter det. Luggen är snygg och nere när jag går därifrån, men nästa dag sitter den uppe med diverse spännen och nålar. Liksom varför? Det där med luggen har jag gjort säkert tio gånger och samma visa varje gång. Har jag lika dåligt minne som en guldfisk eller är jag så lat att jag inte ids fixa med luggen, ja så är det, men varför erkänner jag inte det då när jag sitter i frisörstolen och säger: klipp lite lugg vetja! Slöseri med min och frisören Maddes tid.

Men gud ja va tiden går fort och då är mina bara 4,5 och 3. Jag har redan ångest över att tiden springer iväg, mycket för att jag jobbar så mycket, har suttit i styrelsen på föräldrakooperativet, säljer meandi och så har jag en sjuk farmor som behöver lite sällskap och annan hjälp. Jag vill bara va med barnen, vill att det ska finnas tid för spontant pyssel, inte behöva planera in aktiviteter. Jag funkar inte så, inspirationen kommer när den kommer. Nu har vi kört att barnen målar i köket medans jag lagar mat + att de hjälper till litemed maten om de vill. Det känns kul, men det blir lite stökigt i köket och allt går inte att tvätt bort. Men huset är ju till för att levas i, herre gud! Men vi håller på att inreda ett pysselrum i källaren, trögt går det!

Oj, jag skulle ju jobba, hi, hi, så sitter jag här och ältar istället. Det ärju så mycket roligare!

God natt, kanske

Kram Jenny

lycke

30 mars 2009 00:09

Ja, det kan vara bra stanna till och fånga ögonblicken som rusar förbi ibland. Försöker leva i nuet nu...blir ledsen i ögat om jag ser tillbaka för mycket - du vet varför...men det är vackert samtidigt!

Kram, Lycke

Kerstin

30 mars 2009 04:44

Åh, kära Persilja! Du är så vacker i ditt korta hår!!

Och inga utlandsresor i världen slår ett eget hus som man får göra som man vill i (förutom att man har en make som har åsikter ibland, trots att dessa snabbt röstas ned)

Krams!

TT

30 mars 2009 10:50

Och vips så är alla barnen utflugna och man sitter och funderar vad fasen hände och saknar liv och rörelse i huset.
Men med tiden börjar man njuta, hehe.

Persil,ja

31 mars 2009 06:43

Jessica: Tack, jo nostlagi är härligt på nåt sätt!

Rosalucia: Ja, det är nog smart val.

Mariakoden: Men hallå! Jag har en vit dörr nu också. men den lever lite farligt...:D

essko: Var sak har sin tid. Självständiga barn är också underbart och att kunna diskutera viktiga saker och att de ibland kan underivsa mig om saker. fantastiskt det också! Det jobbiga med småbarnsåren glömmer man så lätt bort, men nog tusan var et jobbigare!!!!

Pia Plupp: Jo, det är en gåva, jag kan det utom vid min sura pms-då är allt pest. Till och med en miljon vinst skulle jag hitta fel på. ;D

Tant Grön: Det är så typiskt att när de är små har man fullt upp och hinner sällan allt det där man vill hinna, sen när de är större har man ork och tid men då vill de inte längre...:D



Cel´dara: Det är det jag håller på med ni, påminner mig!!!


Lycke: Ja jag vet ju, det är bra att leva i nuet och så falla tillbaka då och då. Det måste man tillåta sig. Då kan du leva i nuet lättare.

Kerstin: Jaså, tror du att männen har egna åsikter? Jag höööör det inte, det är så brusigt att jag inte snappar upp det där surret som kanske är egna åsikter. hahaha!

TT: Skulle tro det! :D