Alla inlägg den 23 mars 2009

Av Persilja - 23 mars 2009 18:56

Kikade-lite-på-mina-inlägg-och-insåg-att-jag-verkar-lite-självgod-ibland!

Som-en-annan-dryg-och-överlägsen-dr-House!

Tänk-så-blir-jag-när-jag-försöker-vara-peppande-och-nöjd-med-mig-själv.

(Om-ni-undrar-över-de-här-bindestrecken-så-beror-det-på-att-jag-fastnade-vid-yngste-sonens-dator-som-har-fel-på-mellanslaget.

Skullejagintehastreckskulledetseutsåhärochvaraskit
svårtattläsa!)

Så-jag-får-köra-med-dessa-streck.

Självgod-ja.

Det-vill-jag-ju-inte-vara-för-det-är-jag-faktiskt-inte-alls.Inte-ett-smack.Se,nu-verkar-jag-ju-självgod-igen!Suck

Hahaha!Det-är-inte-lätt-att-vara-både-nöjd-med-sig-själv-och-försöka-ignorera-janten-och-samtidigt-inte-verka-självgod!En-svår-ekvation.

Och-vad-var-detta-inlägg-nu-överhuvudtaget-bra-för???

Ja.herregud-det-kan-man-verkligen-fråga-sig.Det-var-då-betydligt-roligare-att-sitta-här-och-svamla-än-att-skura-toan-och-städa-diskbänken

Jag-skulle-ju-kunna-göra-som-Tabita-förstås.Slå-två-flugor-i-en-smäll

Av Persilja - 23 mars 2009 09:17

Humorserien Mia och Klara har bara blivit bättre och bättre. Det är så mycket allvar med och de säger sååå mycket klokt. Det är inte bara komedi, det är lika mycket tragedi och våra fördomar skildras med sådan enorm kärlek. Man ser människorna och ens fördomar bara trillar av. Ta hon hårfrisörskan som är nyskild och som kämpar med sina känslor efter att ha blivit lämnad. Hennes desperata försök att se det positiva och hålla sig på benen. Det är med en klump i halsen man ler åt hennes hysteriska försök att få veckan med barnen att vara ett evigt kalas fast hon gråter inuti.

Bäst av allt är ändå Tabita. 

Här har man verkligen samlat alla fördomar i en och samma person. Tabita har tre barn med olika män. Hon är tatuerare, jobbar på ålderdomshem, kedjeröker, pratar ovårdat och är allmänt obelevad. 

Men hon är sig själv.

Hon är helt underbar. Kärleksfull. Älskar sina barn, sina män, sina vänner och sina medmänniskor. Men är inte självuppoffrande på något sätt. Hon känns så stark och äkta. Hon lever och skiter fullständigt i vad andra kan tycka. Se bara på hennes uppsyn med sitt halvblonderade hår, sin behå som syns och stringtrosan som sticker upp ovanför jeansen och muffinsmidjan som väller över. Men hon skäms inte, hon strålar ut skönhet-trots att hon är ordentligt "förfulad" i rollen.

Igår i sista avsnittet fick hon ärva efter en man som bott på hemmet. Hon trodde det var en kolonilott men huset var ett sånt där drömhus, stort, fräscht, tjusigt. Men Tabita lät sig inte förföras. I slutscenen sitter hon och kedjeröker och pratar i telefon precis som vanligt fast i nya huset och har inte ändrats ett dugg. Hon lever redan ett fullvärdigt liv och ett flådigt hus ändrar inget för henne. Det är ju annars en kliché som man gärna tror på att det fattiga vårdbiträdet ärver ett hus och lever lycklig ever after.

Jag hoppas innerligt att Mia och Klara kommer tillbaka. Mia Skäringer är i övrigt en mycket klok person med många kloka tankar. Det lyser verkligen igenom i skämtserien Mia och Klara. En mycket kärleksfull skämtserie som med enorm ömhet skildlar olika kvinnor som många ser ner på. Men här är de starka hjältinnor. Jag älskar det!!!!


Av Persilja - 23 mars 2009 06:52

Kommer ni ihåg att jag för ett tag sen berättade om att jag fått en ny vän via bloggen? Vi möttes och det blev en lyckträff, vi är väldigt lika varann på många sätt och inspirerar varann väldigt mycket. Nu har hon blivit med blogg också så nu kan ni också få hälsa på henne! Jag tokälskar hennes mysiga hus. Det är i en stadsdel som vi gärna hade bott i, om vi inte funnit vårt hus som låg där vi inte anat att vi ville bo. Hon har såååå mysigt hemma!

Här är hennes underbara sittplats i vardagsrummet. Där har jag redan suttit och druckit kaffe två gånger. Det blir fler gånger!

Det här är själva orsaken till att jag släpade hem ett hörnskåp till mig. En möbel jag sällan lagt ögonen på. Som kännts som en tråkig stugmöbel. Men Lycke fick upp mina ögon. Jag hade nog helst målat det i samma färg som henne, hade till och med en färgburk hemma med den nyansen, men jag har något i mig som säger att jag inte ska härmas. Okej att inspireras men härmas rakt av, nä, det känns så tråkigt. Jag vill ha mitt eget. Men då får man leva med att det man ser hos andra känns snyggare. Hade jag också målat mitt skåp i den underbara gröna färgen då hade ju magin hos Lycke försvunnit. För mig alltså. Nu njuter jag istället av hennes version hos henne och så har jag min egen version hos mig. 

Nu har ni fått två små smakprov. Skynda er in till henne nu och njuuuuut!

Lyckes nya blogg.


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10
11
12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27
28
29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se