Hörnskåpen är målad. (Kameran strjekar.) Det blev grönt. Totalt oväntat. Inte limegrönt som jag tänkt, inte rött, inte cerise, inte lila.

Grönt. Skogsgrönt.

Jag var seriös igår. Min lilla seriösa tant som sitter på min axel var ettrig igår och tjatade i mitt öra att nu är det dags för nåt mindre glassigt. Nu ska du satsa på en vuxen färg. Det kommer att behövas till allt barnsligt runtomkring. Cirkusen måste få ett stopp. Måla grönt. Sådär höll hon på.

Och för att slippa tjatet målade jag.

Men rackarns om inte den lilla bitchen hade rätt. Ni ska få se. (Så snart kameran slutar sin strejk.)

Kromoxidgrönt. Jag älskar det ordet. Kromoxidgrönt har jag målat.

Ritktigt mörkt grönt. Som trädgårdsmöbler såg ut förr. Det är en gammal nyans och  jag har alltid älskat den.

Men hörnskåpet köpte jag för att måla i en knasig färg. Så jag vet inte vad som hände. Jag är offer för min vanliga inpulsivitet nu igen.

Fast det blev bra. Fast inte som jag tänkt.

Men grönt är skönt!

Jag älskar grönt så grönt kan aldrig bli fel. Sen beror det väldigt mycket på vad man sätter för färger till.

Det är det jag ska göra när skåpet torkat. Tillsätta detaljerna. Då blir jag säkert riktigt nöjd med vitt "vuxna" skåp. Hi hi, mina detlajer är inte så vuxna, leksakskrokodiler och annat, men det är en annan historia.

Nu ska jag bara göra mitt sinne mer inställt mot valet grönt för att vänja ögat. Grönt ÄR skönt! (Båda bilderna lånade.)