Direktlänk till inlägg 16 mars 2009

Yta-viktigt eller oviktigt???

Av Persilja - 16 mars 2009 09:37

Yta.

Smaka på ordet. Yta. Ytlighet.

Jag är väl en av de som vill stå först i kön där yta inte betyder något. Men om jag rannsakar mig själv, (eller bara läser min blogg) så är det ju nästan bara yta det handlar om.

Jag blir arg på mig själv.

Har jag gått vilse i ytlighetens värld???

Varför är jag så brydd i yta?

Ta till exempel mitt nygamla hörnskåp som är furufärgat. Det är ett bra skåp. Rejält, rymligt och tar förvånansvärt liten plats. Men jag tycker det är fult. Jag ska ge det en annan yta. Först då kommer jag att  gilla det.

Samma med hela hemmet. Allt ska vara snyggt eller vackert för att det ska gillas. Jag håller på en hel del med ytan.

VARFÖR????

Varför kan jag inte trivas i vilken miljö som helst???

Varför kan jag inte fylla mitt liv med de upplevelser jag nu fyller det med utan den snygga ram jag verkar behöva omge mig med?

Varför?

Varför betyder ytan så mycket?

Jag är helt säker på att det inte har något att göra med vad andra tycker. Då hade jag valt en annan yta. Den yta jag gillar är en yta som många tycker är underlig och konstig. En annorlunda yta. Ingen normal yta.


Kanske ytan betyder så mycket för att jag ser livet i bilder. Eller inte livet kanske, men omgivningen. Det är som att ögonen fotograferar. När jag ser något registrerar jag väldigt mycket. Mannen till exempel kan gå förbi samma saker utan att ha sett något. Jag ser, påverkas och registrerar. Jag har en enorm bildbank däruppe i skallen.

Det kanske är så att en del av oss uppfattar världen med synen som det mest aktiva sinnet. Andra uppfattar dofter, ljud, förnimmer stämningar eller ser helheter och samband.

Jag känner visserligen av stämningar också, men framför allt ser jag allt i bilder.

När jag promenerar ser jag snön i närbild, jag ser hur vinden format snön, jag ser trädtoppar och knotiga stammar, jag ser när någon målat om fågelholkarna. Jag ser små vackra stenar och jag ser hur ljuset faller på trädstammarna. Ofta ofta tänker jag att jag saknar kameran på mina promenader. Men min hjärna registrerar som en kamera. Det blir sällan lika bra som i huvudet. Det bästa objektivet har ögonen. Snacka om vidvinkel och fokus!!! 

Jag njuter också väldigt mycket av det jag ser.

Jag älskar att se vackra gårdar där människor format miljön. Där tidens tand nött fasaderna, där en traktor står parkerad, efter att ha plogat isvägar eller bara kört ett lass ved. Jag älskar att se spåren av liv. Spår av fågelfötter som sprungit runt en mörk fläck med något, kanske hästbajs. Harspår som korsar vägen och försvinner in i skogen.

Det är en fröjd att bo på landet och få se mest oförstörda miljöer.


Att se så mycket och att ta in så mycket som jag gör är jobbigt i en mer förorenad miljö.

Hårt trafikerade bilvägar där snön är gul och svart, där träden ser krumma och taniga ut, där viltstängsel och mitträcken sätter prägel på naturen, såna bilder etsar sig också fast. Deppiga hus som sett sina bästa dagar, utnyttjade, trötta, oälskade.

Det är både en gåva och en belastning att se livet som jag gör.


Jag tror det är därför jag är så beroende av en vacker yta. Av att låta mina ögon vila i det som ögat gillar. Det skaver mindre, jag får ro.

Ibland tycker jag det skulle vara skönt att inte bry sig. Att inte se. Det skulle kanske ge livet helt andra dimensioner?

Jag tycker ändå att jag prioriterar det som är viktigt, barnen, Mannen, djuren, maten, själen (jag tänker och läser mycket). Så jag ägnar ju inte ALL min tid åt yta. Även om det antagligen kan verka så.

Här i bloggen, ägnar jag nog mest åt ytan. Bloggen är ett sätt att ge utlopp för denna min passion, att ge ytan det utseende jag njuter mest av.

Det som finns innanför ytan kanske sipprar ut ibland men inte så ofta. Jag tror inte det beror på att det är tomt därinnanför. Jag tror det beror på att jag inte tror att innandömet intresserar andra så mycket. Det är privat och kanske bör förbli så.

Är min blogg för ytlig?

Får man en dålig smak i munnen efter ett tag?

Är jag likadan som människa?

Ja, vilka funderingar jag hamnade vid bara för att jag ifrågasatte mitt behov av en vacker miljö.

Jag tror att just precis därför att jag ifrågasätter mitt intresse då och då gör att jag inte förlorar mig helt.

Jag stramar upp mig, tvingar mig att tänka i andra banor ett tag. Funderar vad som är viktigt egentligen.

Det är viktigt att ifrågasätta sig själv.

Jag är i en sån period idag.




 
 
jessica

jessica

16 mars 2009 22:09

Det där är viktiga frågor - estetik. Det betyder mer än vi tror. Både för själ, lust och inlärning. Så yta kanske inte behöver vara yta om det finns en mening med den. Det kanske inte behöver ta allt men en del av det som gör vardagen till en dräglig tillvaro. Mitt i det kaos vår värld faktiskt är idag.

Fina tankar. Värdefulla på alla vis.

http://www.livetsomfamilj.blogspot.com

 
Camilla

Camilla

16 mars 2009 22:26

Du talar om yta, och jag tänker att det är skillnad att vilja forma saker omkring sig på ett sådant sätt som man själv vill ha dem mot att var ytlig. Att vara ytlig är väl det man inte vill vara, att kunna se djupet hos andra männiksor och inte fokusera på ytan och bedöma en person efter ytan. Men att uppskatta ett föremål för att det är vackert ska du inte ha dåligt samvete för! Världen blir inte ett bättre ställe för att människor vill omge sig med vackra saker. Däremot kanske världen blir ett sämre ställe om man omger sig med vackra saker på någon annans bekostnad. (Typ barnarbete).
Kram!

http://www.hattematte.blogspot.com

 
elaina

elaina

16 mars 2009 23:00

Hallelulja,
Du sku ju kunna xtraknäcka som präst: vilken tänkvärd ytspeglande litania!
AMEN...
;o)

http://www.elaina.bloggagratis.se

 
Mynta

Mynta

16 mars 2009 23:57

Bara ordet "yta" ger negativa vibbar.
Jag vill inte se det så. Du har ett annat seende bara. Precis som du säger själv. Du ser i bilder. Det gör jag också.
Det får till följd att ens omedelbara omgivning får stor betydelse. Måste stämmma med ens seende, liksom. Annars mår man inte riktigt bra - något fattas eller känns fel. Inte förrän man fått rätt på sin inre bild kan man gå vidare. Stör OERHÖRT om man inte får rätt på det...räknas man som udda, då?
Isåfall är jag j-t udda. Får försöka leva med det.
Gillar dig.

http://livetenligtmynta.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Persil,ja

17 mars 2009 06:56

Jessica: Ja, för mig är det oerhört viktigt. Mitt hem ä rmin borg. Det kanske är så att man mår bra av att påverka det man kan liksom. Att bo i hus är väl just det att få forma miljön efter eget huvud? Som vanligt kan du på fem meningar säga det jag behöver ett helt inlägg för. ;D

Camilla: Ja, ytan på andra människor är ju något annat. Det är kanske så det är att man ska skilja på ordet yta. Det negativt klingande kan man lämna till dålig ytfixering och så få rman hitta på nåt beättre ord för det goda med yta. Eller nåt, ;D.
Elaina: Halleluja!

Mynta: vi är iallafall två uddisar, ;D°

 
Ingen bild

JennyAnn

17 mars 2009 08:20

Jag är också "bildmänniska" jag vill ha det fint, vackert eller personligt omkring mig. Jag kan må fysiskt dåligt av det som är "fult".
Om vi har det stökigt och jag tittar på allt vi inte hunnit renovera klart kan jag bli helt tokig vissa dagar HÄR ÄR SÅ FULT!! Och jag orkar inte med det. Jag tror att man påverkas mycket av hur man har det runt omkring sig. Jag skulle inte kunna ha det hur som helst bara för att det är praktiskt eller funktionellt. Jag vill att det tilltalar mitt öga och då blir jag så tillfredsställd. Varför ha det fult omkring sig när man kan ha det vackert? /JennyAnn

 
Ingen bild

teija

17 mars 2009 08:35

Jag ser inte alls din blogg (eller ditt hem så mycket som jag sett av den genom bloggen) som ytlig. Du ser de gamla sakernas själ och ger dem åter liv och jag kan inte se det som ytligt. Ytligt vore det om du slängde allt du hade och köpte allt nytt på MIO. Ingen själ, inget hjärta. men...ja jag förstår hur du tänker...Kan vi inte bara bestämma att det inte är ytliget? Snälla? så slipper vi dåligt samvete för jag vill ine heller hamna i det facket!!

 
Ingen bild

Persil,ja

17 mars 2009 09:15

Jenny Ann: Tänk kombinationen att vara sån som vi är men att inte våga/kunna göra något åt det. DET måste vara jobbigare! ;D

Teija: Nä, inte ska vi ha dåligt samvete!!!! Vi ska njuta och så bestämmer vi att sån här ytlighet är nåt bra!

 
Ingen bild

Ellen

17 mars 2009 09:16

Et smil er jo også en yta. Det er jo ikke det samme som gleden det uttrykker. Jeg synes dine bilder og interiør og din blogg er en masse smil, og det er ikke vanskelig å hverken lese eller se at det bor et levende menneske bak eller midt i det!

 
Ingen bild

maria

17 mars 2009 16:53

läste lite slarvigt nu är för febrig(tänk att jag var tvungen å kika in här ändå,fniss),men jag tror att jag förstår vad du menar med att man tar in det man ser och på verkas av det.
jag skulle nog våga påstå att jag är likadan.
kram kram

 
Ingen bild

katarina

17 mars 2009 23:54

Så glad jag är att jag hittade din sida, med alla vackra bilder, färger, ideer. Så ombonat, hemtrevligt, varmt. Ett hem som fått växa fram och inte ett färdigköpt koncept.
Härligt att höra fler som registrerar detaljer omkring sig(man tror så lätt att man är ensam om en sån grej).
Jag har kommit fram till detta: blir jag glad av "ytor" så påverkar jag mina medmänniskor med dels min nöjda glädje och de saker jag skapar, precis som de påverkar mig med sina intryck, även om det är nåt som jag tycker är tråkigt eller inte ens lägger märke till, men deras goda humör smittar av sig på mig å jag mår bra.
En växelverkan.
Människor som inte "ser" samma saker, kan ändå känna av trivseln som jag förhoppningvis sprider.
Jag ser ofta bilder på hur nånting kommer att se ut när jag är klar med ett projekt, och behöver jag då hjälp med ett arbete av större karaktär, så ritar jag upp det på ett papper, tredimensionellt, och det blir genast begripligt, och jag har dessutom haft roligt under planerandet, vilket ju är halva nöjet.
Jag har ett stort behov av att kunna se träd ut genom fönstret.
Man ser vilket väder det är, blåsigt, dimmigt, löv som fläktar eller rimfrost, och så alla fåglar.
Jag blir så glad av det du gör och skriver.
Fortsätt med det,snälla,snälla!
hälsar en annan norrlänning.

 
Ingen bild

Persil,ja

18 mars 2009 07:08

Ellen: Tack, det värmer!

maria: Stackare!!! (Krya på dig!)
Jg är säker på att du är likadan. ;D

katarina: Tack för underbar kommentar. en sån där som gör att det är värt att fortsätta blogga!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Av Persilja - 29 augusti 2009 21:57

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10
11
12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27
28
29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se